Stars are always shining - Chapter 25

I förra kapitlet: 
En förvirrad min lägger sig över hans ögon, innan jag precis i tid lägger mina armar runt hans nacke ”I love you too” viskar jag tyst till mot honom, och det oroliga ansiktsuttrycket försvinner medetsamma och med ens är hans läppar tryckta mot mina igen.
”LOOOK!” skrek Denise och kom springandes genom korridoren med en stor bunt med planscher i händerna. Hon stannade precis framför mig innan hon med utsträckta händer tryckte upp en av dem i ansiktet på mig. ”What is it Denise? I can’t see?” sa jag skrattandes och tog två steg bakåt, innan jag flyttade blicken från Denises strålande ansikte till planschen. Jag granskade den noga, innan jag åter flyttade blicken till Denises ögon ”A prom?” sa jag lite häpet medan jag flackade med blicken mellan Denise och planschen. ”YES I KNOW OMG IT’S GONNA BE AWESOME! I CAN’T WAIT!” skrek hon lyckligt innan hon hoppade upp och ner så att hennes röda hår studsade på hennes axlar, och som även fick resten av korridoren att stanna upp och kolla konstigt på oss. Med ens tog jag tag kring hennes axlar innan jag lyckade stoppa henne. ”Denise stop it!!” skrattade jag tyst innan jag tryckte ner henne från ett hopp, och hon stannade abrupt innan vi båda skrattade tyst. Hon sträckte snabbt över bunten med planscher till mig innan hon tog den utsträckt och satte upp den på anslagstavlan med hjälp av några pins. ”This prom are going to be perfect! I mean you are here, and I am one part of the prom-committee, so it can’t possibly be anything else than perfect. Right?” sa hon och log stort mot mig, jag nickade skrattandes på huvudet “Right”.
”So when is the prom?” fortsatte jag medan Denise drog vidare mig till varenda ledig plats det fanns att sätta upp en plansch på. ”It’s next Friday, so we’ll have plenty of time to find a dress, fix our hair, fix a date, everything! It will be perfect!” sa hon och tejpade upp ännu en plansch längs med den vita väggen. ”Isn’t there something you’ve forgotten?” sa jag och kollade oroligt på henne. ”What?” sa Denise och drog bort ännu en plansch från min famn. ”Well, the fact that our first rehearsal without the script is exactly on that Friday?” Med en snabb snurr vände hon sig hastigt om mig och kollade på mig med uppspärrade ögon öppen mun. ”FUCKING SHIT, OMG HELL NO, I CAN’T FREAKING HAVE FORGOTTEN THAT, FUCK SHIT DAMN BULLSHIT FREAKING SHIT!” skrek hon högt och rev i farten sönder planschen hon höll i handen, tills en harklande röst bakom oss gjorde så att vi båda vaknade upp från Denises vredesutbrott. ”May I see you both, Miss Whitgeri and Miss Wakefield, on my office, now?” vi gav varandra en snabb blick innan vi följde efter rektorn bort till hans kontor.
 Så fort vi hade kommit innanför dörren och slagit oss ner i de gröna fåtöljerna harklade sig rektorn lätt innan han gav Denise en snabb blick. ”Miss Wakefield, will you please explain your very bad behaviour you just showed us?” sa han medan han tryckte upp glasögonen högre upp på näsryggen. ”I’m so sorry principal Vernanse, it won’t happen again” sa hon och slog en lätt blick från den sönderrivna planschen tillbaka till rektorn. ”I certainly hope so, because I won’t tolerate that kind of language on this school. Okay, I think it’s time for you both to head off toward your classes. If I’m not wrong, you Miss Whitgeri, are going to have your very first dance lesson today. Am I right?” jag nickade mot honom och han gav mig ett lätt leende innan han åter riktade huvudet mot Denise. ”Miss Wakefield, can you please follow her to the dance studio? And after that I meet you in the detention hall at four pm.” Vi nickade lätt på huvudet innan vi med snabba kliv klev ut genom dörren. ”Crap, I thought I would make it without getting detention!” sa Denise så fort dörren var igenslagen och vi hade börjat bana vår väg mot mitt skåp. Så fort vi hade tryckt in mina matteböcker som jag hade gått och burit på och istället dragit ut dansväskan med kläder i som jag hade fått av skolan. ”What kind of clothes are you dancing in, in this school?” sa jag medan vi skyndade genom korridoren samtidigt som jag hade dragit upp någon slags trikå från väskan. Med ett högt skratt kollade Denise först från mig och sedan på trikån. ”That’s the reason why I play basketball and not dance!” sa hon innan hon pekade bort mot en stor röd dörr där texten ”DANCE STUDIO” stod stämplat.

Så fort Denise hade lämnat av mig vid dörren hade Jones kommit upp vid min sida och vi hade tillsammans gått in genom dörren. Det första vi möttes av var något jag aldrig i hela mitt liv hade trott att jag skulle få se, å andra sidan hade jag heller aldrig trott att mitt liv skulle vara som det i dagsläget var. En stor sal med mörkt golv och vita väggar som omfångade varandra med x antal speglar runt hela rummet, öppnades upp framför oss. Taket var så högt att man lätt hade kunnat stoppa in en luftballong och flyga runt där inne, och längs med de höga väggarna, ovanför speglarna fanns panorama fönster som lyste upp rummet och gjorde att det såg mycket större ut än vad det egentligen var. Jag och Jones gav varandra en blick som lös av en stor ”wow” – känsla innan vår blick fixerades på den lilla gruppen med redan ombytta människor som satt framför en lärare som inte alls såg ut att höra hemma på skolan. I ett par baggyjeans, keps och sneakers stod en mörkhyad kille och snackade framför klassen innan han stannade upp och gav mig och Jones en snabb blick, innan ett brett leende flög över hans läppar. ”Well, well, well, I’m so happy to finally meet you two!” sa han och kom gåendes mot oss. ”You must be Olive and Jones, I’m your dance teacher JJ” sa han och skakade våra händer innan han riktade en hand mot gruppen ”please sit down”. Vi gjorde som han sa och slog oss ner i den bakre delen av gruppen, fortfarande fascinerade över vår danslärare. ”Okay, okay, dancers, we have two new members in our crew, Olive and Jones, who won the contest back in America!” en lätt applåd kom mot oss och jag kände rodnaden stiga i mitt ansikte. ”So we would really love to see what you’ve got!” fortsatte JJ, innan han gick bort mot en stor stereo som stod i högra hörnan, ”Let’s start with you Jones” men precis när Jones hade rest på sig så stannade JJ musiken. ”I’m so sorry, but I forgot that you two haden’t changed clothes yet. But I don’t like the dance clothes the school gives you so put these clothes on instead” sa han skrattandes och slängde ett par mjukisbyxor och ett linne till oss var.

När danslektionen var klar kände jag en oerhörd glädje över att denna skola hade erbjudit precis det den var känd över. Och att jag hade fått dansa i det som jag var van i och mest bekväm i gav det hela bara ett enda stort plus i kanten. Så fort jag hade klivit ut från omklädningsrummet, och var ännu en gång klädd i den blå skoluniformen kom Jones upp vid min sida. ”Okay, this school rocks!” sa han glatt och slängde upp väskan över sin ena axel, jag skrattade till lätt och nickade mot honom ”Yeah, JJ is the best dance teacher ever” sa jag och log vid minnet av hur både jag och Jones hade fått dansa fötterna av oss tillsammans med JJ och resten av dansgruppen. JJ hade inte bara lärt oss nya steg, eller låtit oss själva visa vad vi kunde, han hade gett oss hoppet om att det fanns hur många möjligheter som helst i världen som man kunde relatera dansen till och att allt vi gjorde hade en rytm i sig. ”Absolutely, I never thought we would have teacher like him in dance. I thought we would have some old lady who only taught us ballet” jag skrattade högt vid Jones uttalande innan vibrationen av ett sms fick mig att stanna upp. Jag lirkade snabbt upp den ur fickan som fanns i min kjol innan jag drog tummen över skärmen.

Zayn
Meet me at the Tee&Coffee shop after school? Xx

Jag log stort mot Zayns sms, innan jag knappade in ett svar “sure see you in 20 min xx”. ”Why are you smiling?” sa Jones och jag kollade snabbt upp från mobilen och mötte hans bruna ögon. ”Nothing” sa jag och log snabbt innan jag vinkade ett snabbt hejdå och svängde in åt höger och fortsatte bort mot mitt skåp.

Så fort jag hade lyckats packa ner böckerna som jag skulle behöva inför morgondagens läxa, hade jag rusat ut genom dörren så fort jag hade vinkat hejdå till Denise, som var på väg till sin kvarsittning. Eftersom mitt lokalsinne var urdåligt hade jag snabbt klickat in ett sms till Zayn att han skulle bli tvungen att möta mig vid skolan, istället för vid caféet, och så fort jag hade kommit utanför dörren hade jag sett han redan vid första anblicken. Med hjärtat dunkande i ilfart och fjärilarna flygandes i magen gick jag med snabba steg fram till honom.
”Hi” sa han snabbt mot mig innan jag rent ut sagt flög in i hans famn. Han kramade om mig innan han pussade mig lätt på munnen. På något sätt kände jag hur fjärilarna i magen drogs i hopa och förvandlades till en sten så fort jag såg på Zayns ansikte, ”What is it?” sa jag oroligt och tog ett lätt steg bakåt. Zayn gav ifrån sig en djup suck innan han mötte mina ögon med ett sorgset uttryck ”We need to talk”.
Förlåt för att det blev förseningar med detta kapitlet! Men nu är det uppe och det är sportlov för min del WIIHOOO!
Kommentera!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! :)

Kommentarer

Sanna

2013-02-16 - 12:59:19
Suuuperbraa!

Julia

2013-02-16 - 14:12:34
Haha älskar att Denise fick flipp ;) jätte bra del som vanligt!

Frida

2013-02-16 - 15:50:33
Älsakar den!!<3 Undrar vad det var som de behövde prata om? Att han ska på turné kanske?;)
Längtar till nästa!!!!:)xxx

Wilma

2013-02-16 - 20:30:50
Grymt bra! Det känns som om man skriver samma saker på alla kapitel men det är så svårt att hitta ord som beskriver det på rätt sätt! Så återigen, vet inte vad jag ska skriva mer än att du är sjukt duktig!xx

Signeli

2013-02-16 - 23:21:57
Gryyyyyymt bra!!!!

:D

2013-02-17 - 14:00:34
så otroligt bra!haha fast blev as orolig när han sa att dom behövde prata:(

Moa

2013-02-24 - 16:59:50
jätte bra!!!

Skriv en kommentar









STARS ARE ALWAYS SHINING : Handlar om 17 åriga Olive Whitgeri, som bor i Bronx, i utkanten av New York City. Efter hennes mammas död lever hon tillsammans med sin pappa och två yngre tvillingsyskon på de få pengar hennes pappa får in som journalist. Dansa är hennes största passion men för att ha råd med danslektioner och mat till hushållet tvingas hon jobba extra på Bronx Zoo, där hon en dag av en slump träffar det världskända pojkbandet One Direction.

Tema gjort av Mimmi Thorneus