Stars are always shining - Chapter 29

I förra kapitlet:
Oroligt glider jag fram genom de perfekta korridorerna för att försöka hitta danslokalen, men när jag rundar hörnet möts jag av en syn jag absolut aldrig i hela mitt liv hade velat se. Olive. Jones. Kyssandes. 
Med ett starkt tag på Jones bringa knuffar jag bort honom från mig ”WHAT THE HELL JONES, WHAT ARE YOU DOING?!!” skriker jag för full hals samtidigt som jag tar min handled mot munnen i ett försök till att dra bort kyssen. Irriterat slänger jag upp väskan på axeln och ger Jones en irriterad och oförstående blick då han fortfarande inte sagt ett ord utan bara står som förlamad och kollar på mig, med en rynka i pannan.
”WHY DID YOU KISS ME JONES?!” fortsätter jag och knuffar till honom ännu en gång i bröstkorgen. Med ens vaknar han till och kollar på mig med en aningen irriterad blick, innan han tar ett starkt tag om min hand som än en gång var på väg för att knuffa bort honom. ”I thought we had something in there! And that our trip through all this ment something!” skriker han mot mig och ger danslokalens dörr och skolan en snabb gestikulering. Jag känner irritationen höjas inom mig, kysste han mig för att vi dansade och för att vi hade vunnit en tävling tillsammans? Hur ofta brukade inte jag dansa och fortfarande ge allt? ”We danced?! What’s so freaking special about that?!” fortsätter jag och försöker dra mig loss ur hans grepp, men han håller stenhårt kvar min hand.
“You were all over me in there!”
“I DANCED JONES! Tango is like that! It’s not like you can kiss me just because we danced tango?! I have a boyfriend for god sakes!” så fort orden kommer ur min mun hördes ett högt ljud inifrån den närmsta korridoren, innan en rad svordomar genomforsar skolan. Jag ger Jones en snabb och irriterad blick innan jag drar mig ur hans hårda grepp och drar upp väskan tätare på axeln för att sedan gå och se vad det var som hände ute i korridoren. Så fort jag svänger, så att jag har fri sikt ut över korridoren, och därmed lämnar Jones bakom mig, möter jag de där chokladbruna ögonen, som jag inget annat än älskar. Zayn. Så fort våra blickar möts känner jag hur modet sjunker inom mig, hans hand droppar blod efter att ha slagit i ett av de vita skåpen och han ger mig inget annat än en snabb blick innan han kvickt vänder på sig och börjar bestämt gå bort mot dörren. Innan jag ens hinner reagera på att det var han som verkligen stod där hade han hunnit smälla igen ytterdörren. ”Zayn… wait!” mumlar jag tyst fram innan mina steg ökar, tillslut springer jag ut genom ytterdörren och hinner precis se hans svarta Range Rover köra ut från skolans parkering genom ett hav av avgaser som ryker förbi mig. Jag känner hur min livskraft flyger ur mig efter varje utandning jag genomför. Hur hade mitt liv, som fram tills igår varit helt perfekt, nu blivit värsta triangeldramat?

Flämtandes når jag tillslut fram till killarnas hus och desperat ringer jag på deras klocka så att dem ska kunna öppna grindarna. Flera signaler går och vid varje signal tar jag ett djupt andetag för att kunna börja reglera min andning någorlunda normalt igen. Men tillslut upphör signalerna utan att någon har svarat. Mitt finger söker sig direkt till ringknappen igen innan en röst hörs bakom mig ”His not home”, jag vänder mig snabbt om och möts av Harry. ”What?” min röst är tunn, flämtandes och helt utmattad. Zayn hade sett Jones kyssa mig utan att få veta sanningen bakom det. Jag möter desperat Harrys ögon som kollar sorgset mot mig, sakta öppnar jag munnen i ett försök till att säga något, men inget kommer ur mig. ”I’m sorry, Zayn called me and said that he wont be home for a while… and yes he told me everything about you and that Jones guy” sa Harry bestrött och slog koden och gick därmed in genom grinden, snabbt följde jag efter honom. Trots att han var mycket längre än mig och tog två kliv under tiden som jag hann ta ett, hann jag ikapp honom och stannade han. ”It’s not what you think!” sa jag och kände hur tårarna höll på att tränga upp genom ögonen. Allt hade gått så fel, på bara så kort tid. ”It’s never what it looks like when you kiss another person, is it?” sa Harry surt och trängde sig förbi mig. Sårade man en av killarna i One Direction, hade man sårat alla. ”Harry stop!” utbrast jag och vände mig om, samtidigt som jag kände tårarna välla över och rinna ner längs med mina kinder ”Jones kissed me, I don’t have that kind of feelings for Jones, I promise you! I would never ever, ever do such a thing towards Zayn. I love him” tårarna rann längs med mina kinder och jag torkade envist bort dem, sedan när hade jag blivit så sårbar? Snart kände jag ett par varma armar om mig, och hur Harry drog in mig i en kram. ”I believe you” sa han tyst.
 ”So you’re doing it with my bestfriend too?” sa en mörk röst bakom oss och jag drog mig snabbt ur Harrys grepp. Zayn. ”Zayn stop it, it’s not what it looks like, not this or the kiss with Jones. I can explain everything, if you just let me talk”
“Zayn, I would never…” började Harry men Zayn la snabbt upp en hand i luften “Harry… don’t, just go”. Harry vände sig snopet om och började gå uppför trappan innan han tillslut gick in genom ytterdörren. Jag vände min blick från dörren tillbaka till Zayn som stod med blicken riktad rakt på mig och med händerna djupt nersjunkna i sina fickor. Jag tog sakta ett steg närmare honom. ”Zayn, I love you” började jag tyst och direkt utbyttes han tidigare så sorgsna blick mot rent hat ”If you love me Olive, you wouldn’t have forgotten that I was the one who were supposed to pick you up this morning, and you certainly wouldn’t have kissed somebody else!” skrek han mot mig. ”Oh god” mumlade jag tyst och la en hand för munnen. I all min oro, och nästintill sömnlösa natt hade jag helt glömt bort att det var Zayn som skulle hämta mig i morse, istället hade han sett mig sticka iväg i en röd mercedes tillsammans med en annan kille, för att sedan, se mig stå och kyssa exakt samma kille i skolans korridor. ”Zayn I’m so, so sorry, I totally forgot about it, because I barely slept last night!” jag drog ett djupt andetag innan jag åter tog ett steg närmare honom. Han flyttade sig inte utan stod kvar på samma plats. Ännu ett steg, och ännu ett steg, närmare honom tog jag tills jag tillslut stod endast några millimeter ifrån honom. Han hade blicken riktad ner i marken, och utan att säga något, stod han bara där och sakta drog jag upp armarna och lät mina händer omfamna hans huvud, innan jag riktade hans blick rakt mot min. ”Zayn, I would never cheat on you. I love you so much, you have to believe me when I tell you that Jones kissed me. I pushed him right away, please Zayn, believe me” Tillslut lät han sin blick möta min och än en gång var de sorgsna chokladögonen riktade mot mig.
”Olive… I don’t know what to believe” sa han tyst och ryckte på axlarna ”First you kiss Paul right in front of me, and yes I know that was work, and that was I okay with. But you kissing that dude Jones right in front of me, that’s not okay”
“But…”
“No ‘buts’ Olive, I really, really love you, but right now… it’s like… I can’t trust you” hans blick som innan vilat på mig flyttades nu ner i marken innan han sakta började röra sig mot ytterdörren.  Snabbt flyttade sig mina fötter så att jag än en gång stod framför honom, nu med händerna vilande mot hans bringa, i ett försök till att inte låta han ta ett enda steg till. Han stannade och jag suckade djupt. ”You can’t just give up on us, Zayn” sa jag med skakig röst. Han mötte mina ögon och drog ett långt andetag ”I’m not giving up on us… maybe, me being on tour, is something good for both of us. I think we both need some time to think, that’s all” Han klev ur mitt tag och började åter röra sig mot dörren. Tid att tänka? Jag behövde ingen tid att tänka? Det hade aldrig varit meningen att Jones skulle kyssa mig, och visst hade Paul alltid varit min kändiscrush men jag älskade Zayn. Hur många gånger jag än skulle behöva kyssa Paul, skulle det vara Zayns läppar jag längtade efter. Hur skulle man få en kille som vägrade tro på kärlek, att börja tro? Jag kände ilskan börja bubbla upp inom mig och snabbt vände jag på klacken så att jag kunde följa Zayns ryggtavla som höll på att kliva upp för stentrapporna ”I DON’T NEED ANYTIME TO THINK ZAYN. I LOVE YOU, AND I’VE DONE IT SINCE THAT WEEKEND. SO IF YOU DON’T WANNA BELIEVE WHAT I’M TELLING YOU RIGHT NOW. THEN IT’S YOU GIVING UP ON US” skrek jag för allt jag var värd, jag andades tung av frustration innan Zayn vände sig om och kollade på mig. Genast började jag kliva uppför trappan, två steg i taget, för att tillslut, ännu en gång, stå rakt framför honom. ”It’s your choice Zayn. If you tell me, right now, that we should have a pause in our relationship, then it’s over. Then I’ll leave and I’ll never come back, ever again” jag drog ännu ett djupt andetag i väntan på att han skulle komma med en kommentar, men han stod fortfarande och kollade intensivt på mig utan att säga något. ”I love you Zayn, and I wouldn’t fight this much to prove something I don’t mean. I would never kiss another boy if that wouldn’t be a part of my job. If I wouldn’t have that job, your lips would be the only thing that I would approve. I promise”.
Förlåt för väntan, men här har ni kapitlet! Vad tror ni Zayn kommer svara henne?
Kommentera mera! :)

Kommentarer

Laila

2013-02-23 - 14:00:39
OMG otroligt du är helt otroligt duktig gryyyym kapitel:)

jessica

2013-02-23 - 15:52:36
SUPERBRA!! :D

Wilma

2013-02-23 - 16:09:24
Åh, längtar helt sjukt till nästa Måste se vad som händer!
Som vanligt ett otroligt bra kapitel!xx

Fia

2013-02-23 - 19:53:32
Åh vad bra!!!:) Snälla svara nåt bra och fint..och inget får hända mellan henne och Paul..

:D

2013-02-24 - 19:31:24
meeeer!!:D

Signeli

2013-02-25 - 07:49:23
Grymt bra som vanligt!!

Anonym

2013-02-25 - 20:01:31
så himla bra!

Elin

2013-02-26 - 16:25:14
Måste veta fortsättningen, när kommer nästa kapitel ut?
Svar: Det kommer ut snart! Håller på att skriva det nu! Så hemskt ledsen för förseningen!
Sandra Persson

Skriv en kommentar









STARS ARE ALWAYS SHINING : Handlar om 17 åriga Olive Whitgeri, som bor i Bronx, i utkanten av New York City. Efter hennes mammas död lever hon tillsammans med sin pappa och två yngre tvillingsyskon på de få pengar hennes pappa får in som journalist. Dansa är hennes största passion men för att ha råd med danslektioner och mat till hushållet tvingas hon jobba extra på Bronx Zoo, där hon en dag av en slump träffar det världskända pojkbandet One Direction.

Tema gjort av Mimmi Thorneus