-”There you are! We’ve been looking for you guys for about an hour!” Utbrast Lexie när vi kom in på hotellet där alla killarna plus Lexie, Eleanor, Danielle och Perrie satt i loungen med sina resväskor färdigpackade. 
-”Just go up on your room and pack your bags! We need to leave the hotel in 15 minutes!” sa Paul strängt. Jag och Harry lydde som små hundar och skyndade oss bort till hissen. När vi kom in på rummet fick vi en smärre chock då vi under våra två dagar i New York hade lyckats lägga kläder över hela rummet. Men på något sätt lyckades vi 15 minuter senare stå i loungen färdigpackade och klara för att sticka.

När vi började närma oss flygplatsen började också höga skrik höras utanför bildörren och både jag och Lexie satte snabbt huvudena mot rutorna för att kunna kolla vad det var som pågick utanför. Men våra huvuden flög snabbt tillbaka igen då en mäng händer började slå hejvilt på rutorna. Lika snabbt som händerna varit där försvann dem igen och även skriken började avta, när vi sedan fick tillåtelse att kliva ur bilen märkte jag att vi hade blivit diregerade till baksidan av flygplatsen och när Eleanor kom upp vid min sida frågade jag henne vad det var som pågick.
-”There were to many fans in front of the airport so it wasn’t safe for any of us to go in there” log hon. Jag nickade som svar och märkte sedan att min sms signal från telefonen ljöd. Jag plockade snabbt upp den ur mitt handbagage och såg ett sms från mamma;

From: Mamma
Hej gumman! Hur är det?! Lever du? Du lovade höra av dig! Ring mig!

Jag slog snabbt till mig i huvudet, hur hade jag kunnat glömma ringa mina föräldrar? Jag klickade snabbt på ”ring upp” knappen under tiden som vi började baxa in alla våra resväskor in till flygplatsen.
-”Äntligen! Jag har varit såå orolig för dig Madison! Hur är det?”
-”Förlåt mamma, har varit så upptagen, vi var på the VMA’s igår! Fattar du!”
-”Haha ja vi såg dig på tv! Du såg så ståtlig ut och Harry var riktigt stilig han också!”
-”Haha tack mamma! Men allt är bra med mig, vi är faktiskt på flygplatsen nu för att flyga till London!”
-”Oj redan?! När går planet?”
-”Ingen aning faktiskt, snart antar jag. Hur är det med pappa och hästarna?”
-”Det är bara bra, han sitter och äter chips och kollar på reprisen från VMA”
-”Hahah pappa då men mamma jag tror jag måste gå nu dem står och vinkar på mig nu”
-”Okej men lova att du är rädd om dig älskling och hör av dig så fort du landat!”
-”Jag lovar, älskar dig, hälsa pappa!”
-”Ska jag göra, vi älskar dig, hejdå!” Jag klickade och stoppade snabbt ner telefonen i handbagaget igen innan jag började springa bort till resten av gänget. När vi hade tagit oss förbi alla pass och säkerhetskontroller var det nu dags att gå ombord på planet. Jag letade snabbt upp Harrys hand och tog ett stadigt tag. Jag skulle inte släppa den under hela resan.

Jag vaknade till av att jag trillade ner med huvudet och öppnade snabbt ögonen. Vi satt fortfarande på planet och min kudde hade trillat ner på golvet. Hitentills hade flygresan varit som att åka buss, inga större konstigheter. Förutom att man befann sig 3000 m över havet.  Jag lutade mig ner för att ta upp kudden och kollade sedan åt vänster där Harry satt och sov med öppen mun och huvudet lutat mot sin kudde, jag skrattade tyst till innan jag så tyst jag kunde knäppte upp mitt bälte för att kunna gå till toaletten. I hela planet var det knäppt tyst förutom på bakersta raden där jag visste att Zayn och Perrie hade satt sig. Att åka privatplan var det sista jag trodde jag skulle göra, men det var otroligt mysigt och det enda ljuset som lyste var nödutgångsskyltarna. Jag kravlade så försiktigt jag kunde över Harry och sedan vidare i gången innan jag kom fram till toaletten som låg längst fram. När jag sedan var kvar hörde jag någorlunda höga skratt längst bak och bestämde mig för att ta och kolla vad det var som hände. När jag kom bakåt såg jag att det var Zayn och Louis som satt och spelade tvspel medan Perrie och Eleanor hade satt sig längre fram och sov nu djupt.
-”Hi Madison!” Utbrast Louis
-”Shhhh you’re gonna wake everyone up!”
-”I don’t think he will, everyone here sleeps with music in their ears” sa Zayn samtidigt som han tryckte febrilt på tvspelskonsolen. Jag skrattade och satte mig ner bredvid Zayn då det var ett tremanna säte dom hade lyckats få tag på.
-”You wanna play?” sa Louis och räckte över en ny spelkontroll mot mig, jag tog emot den och satte igång skärmen som var i sätet framför.
-”Sure, what are you guys playing?”
-”It’s called Mafia VS Ninja, and you’re the Mafia while me and Zayn are ninjas so you’re going to try to kill us while we’re going to kill you” han skrattade och tryckte snabbt ner flera olika kombinationer på sin konsol. Dem skulle allt få se. Jag och Lexie brukade alltid spela hennes lillebrors tvspel och Mafia VS Ninja hade varit vårt favoritspel av dem alla.
-”Haha I will kill you guys”
-”I don’t think so Mads, we’re ninjas” sa Zayn samtidigt som han hoppade till i sätet, en rörelse som antagligen skulle likna något “ninja moves”.

När vi två timmar senare hade spelat fyra olika matcher hade killarna tillslut erkänt sig besegrade och gett upp. När spelet sedan var avslutat hade jag försökt kravla mig fram till min plats igen men så fort jag hade lyckats ta mig ner i sätet vaknade Harry.
-”Where have you’ve been?” sa han samtidigt som han kliade sig i ögonen, jag kysste han lätt på kinden, hur kunde man vara så söt?
-”I’ve been playing videogames with Zayn and Louis for about two hours I think, I killed them”
-”YOU DON’T HAVE TO BRAG ABOUT IT MADISON!” skrek Louis från andra sidan flygplanet och jag himlade lätt med ögonen och kunde se hur ett flin spred sig på Harrys läppar.
-”YOU’RE JUST JELOUS BECAUSE MY GIRL IS SO MUCH BETTER THAN YOU!” Skrek Harry tillbaka och på bara några sekunder hade den tysta stämningen bytts ut mot ett videospel/tjej fight mellan Louis och Harry, och allt fler i planet började vakna till på grund av det.
-”CAN YOU GUYS PLEASE SHUT UP SOME PEOPLE ACTUALLY TRIES TO SLEEP!” Skrek Niall argt och jag kunde se hur Paul i sätet bredvid oss himlade med ögonen och tryckte på knapparna på mobilen för att ljudet skulle höjas. Jag tog därför tag i Harrys ansikte och tryckte mina läppar mot honom för att på något sätt lyckas få tyst på hans skrikande. Tack och lov fungerade det och jag släppte försiktigt hans läppar och viskade tyst till honom;
-”Please stop screaming”
-”Only if you kiss me again” Jag skrattade och kysste han mjukt på läpparna.
-”Do you know how long time it’s left?” frågade jag Harry. Han drog upp tröjärmen och kollade på sin klocka som visade, 05.34.
-”I think it’s like 30 minutes left or something”
-”Oh god… I’m getting nervous”
-“Why?” Han flätade in sin hand i min och kramade om den försiktigt.
-”Because we’re going home to you and that means that I’m gonna meet your family. That’s like a huge thing!”
-“Haha you’re not gonna meet my family, at least not today…”
-“Why not?”
-“Because my family lives in Holmes Chapel in Cheshire, and I live in London with the boys”
-“You don’t live with your family?” Han skakade på huvudet och jag antar att jag inte förrän nu faktiskt förstod mig på hur dessa killar levde, dem levde ett liv där dem turnerade världen över långt borta ifrån familj och vänner. Dem kanske träffade sin familj någon gång varannan månad, om ens det. Jag kramade till Harrys hand ytterligare innan jag började känna i min mage att planet började gå neråt, mot Heathrow, London, Europa. 
______________________________________________________________________
Kommentera! :)

Kvällen hade rent ut sagt varit fantastisk. Killarna hade vunnit priser i varje kategori dem varit med i och jag kände mig gladare, stoltare, tryggare och mer älskad än vad jag känt mig på ett bra tag. Klockan började nu närma sig halv ett på natten och vi hade för bara några minuter sedan kommit tillbaka till hotellet. Harry stod i duschen medan jag låg och halvsov med kvällens klänning fortfarande på mig samtidigt som jag kollade på något dåligt matlagningsprogram på tv. Jag vaknade upp ifrån matlagningsprogrammet genom att toalettdörren öppnades och Harry kom ut endast iklädd en vit hotellhandduk. Jag kunde ärligt talat inte slita blicken ifrån honom. Han märkte mina blickar och började skratta.
-”See something you like?” jag nickade stumt samtidigt som han banade sin väg genom våra resväskor som låg huller om buller för att kunna komma fram till mig. Jag satte mig på sängkanten och omfamnade honom när han var inom räckhåll.
-”Thank you” sa jag
-”For what?” han smekte mig sakta över håret och satte sig ner bredvid mig med handen inflätad i min.
-”For tonight. It was absolutely amazing”
-”Haha you better get used to it” sa han och kysste min hjässa. Hur hade jag kunnat hata denna kille? Han var den underbaraste killen jag någonsin hade träffat! Jag lutade mitt huvud mot Harrys axel medan vi kollade på det dåliga matprogrammet, sakta kände jag hur Harrys hand gick från att till en början ha pillat i mitt hår till att nu ligga på mitt lår. Jag kollade sakta på honom och såg hur han satt där i endast handduken och jag kunde inte hjälpa det men sakta började jag kyssa han längs med nacken tills jag tillslut nådde hans läppar. Han backade försiktigt längre bak i sängen och la sig på rygg medan jag klättrade upp på honom så jag nu satt gränsle över honom.
-”I don’t think I’ve told you how sexy you look in that dress” sa Harry
-“And I don’t think that I’ve told you how sexy you look with just a towel around you” jag såg hur Harrys smilgrop kom fram på hans kind medan han satte sig upp och la armarna om mig och försiktigt drog ner blixtlåset på klänningen samtidigt som han kysste mig. Jag hade fallit för denna kille snabbare än jag kunde säga aproximadamente (ungefär på spanska) och han var allt jag någonsin hade kunnat tänka mig i en kille. Trots att jag knappt kände honom.
-”Harry?” sa jag och satte mig bredvid honom samtidigt som jag gjorde cirklar på hans bröstkorg med min hand.
-”Yeah?”
-”Tell me something about you, your family, how you became famous, anything!” Försiktigt lutade han sig bakåt mot kuddarna och jag följde hans exempel och la mig tätt intill honom med huvudet lutat mot hans bröstkorg.
-”Well, I have a sister named Gemma, she’s really nice, and I’m sure that you two will get along when we come to London. And I got “famous” because of the X Factor show in the UK, where we all started as individual contestants but later got put together as a band.”
-“Wait a second, so you didn’t know any of the other boys before X Factor?!”
-“Haha no, but since we became One Direction they are like my brothers”
-“That’s amazing”
-“Tell me something about you, that I don’t know” Han smekte min bara rygg där klänningen nu var öppen och jag kunde inte låta bli att le.
-“Sure, well I’ve never had a “real” boyfriend before… if horses don’t count, in that case I’ve had 10”
-“Haha, you’re so funny, when did you start riding?”
-“Well my parents have owned the ranch since I was born so I’ve been riding my whole life. But I did take a “pause” for like a year or something due to that the school took too much effort from me but when Hayley died my parents made me get back up on the horse” Jag kunde inte hjälpa det men medan jag pratade om mina föräldrar, hästarna och Hayley började jag fälla tårar längs med mina kinder. Harry var snabbt frame med sin tumme och torkade dem.
-“Isn’t it strange how we can be so madly in love when we barley know each other?”sa Harry
-“I know, but it was actually love at first sight for me, even though it might haven’t seemed liked it”
-“Haha you were covered in horse shit, but yeah it was love at first sight for me as well”
-“Strange”
-“Really strange” Jag skrattade tyst innan jag vände mig upp och kollade på honom, sakta lyfte jag min kropp och kysste han passionerat på läpparna. Han kysste mig minst lika passionerat tillbaka och jag satte mig gränsle över honom. Han uppfattade direkt var det var jag ville komma med kyssen och hjälpte mig därför snabbt av med klänningen. Jag lirkade snabbt upp Harrys handduk och kastade iväg den på golvet innan mina underkläder for i samma riktning.

-”But I always will remember, you were my summerlove, you always will be my summerlove…” jag vaknade av Harrys sång och vred försiktigt på mig i hans grepp. Han tittade på mig och kysste mig lätt på läpparna. Jag log stort mot honom och kysste han en gång till.
-”So what is the schedule for today?” sa jag
-”It’s our last day in NYC so we only have an interview at 10 am and then we’re free so what do you say about some shopping later?”
-“Sounds awesome, what city/state are we going to next then?”
-“We’re going home to London” Jag såg hur Harry log stort och pussade mig lätt på kinden innan han gick upp ur sängen för att göra sig iordning då klockan redan var halv tio. Jag kunde inte fatta det, jag skulle utomlands för första gången i mitt liv. Jag skulle flyga. Åh herregud jag skulle flyga. För första gången. Med en gång satte nerverna tag i mig och när Harry hade sagt hejdå rusade jag direkt in på toaletten för att ta mig en dusch, det brukade alltid hjälpa mot mina nerver. Jag kände hur det varma vattnet rann ner över min kropp och hur all nervositet rann ur mig. Det skulle gå bra, jag hade ju Harry vid min sida.

När klockan slog tolv hade vi precis lyckats ta oss ut från hotellet och promenerade nu hand i hand längs med gatorna i New York City. Harry hade dragit in mig i flera olika affärer och jag hade märkt med en gång att han var mer shopping galen än var jag någonsin hade varit.
-”I’m gonna buy you something” sa Harry och kollade flirtigt på mig. Jag gav han en oförstående blick tillbaka.
-”What do you mean?”
-”You’ll see” sa han och drog snabbt in mig i en affär. När vi kom in luktade det parfym i alla olika de slags och rakt framför näsan på mig fanns där flera hyllor och bord med underkläder. Jag gapade stort. Var Harry seriös? Skulle han köpa underkläder till mig?
-”Harry no. Let’s just go out from here now!”
-”No”
-”Harry!!” jag drog frustrerat i hans hand men eftersom han var mycket starkare än mig lyckades han därför dra bort mig till ett bord fyllt med spetsunderkläder. Harry plockade upp ett par i ljus rosa och kollade gillande på mig.
-”You would look so hot in these, and with that matching bra” viskade han och pekade på bh:n. Jag skrattade tyst och slog till honom lätt på armen.
-”Shut up!” Han log och tog tag i den matchande bh:n innan han med bestämda steg gick bort till kassan för att betala, jag himlade med ögonen och följde efter honom.
-”Here you go babe” sa han, jag kollade ner på Victoria Secret påsen han sträckte över mot mig och jag la armarna i kors.
-”You didn’t have to do that”
-”But I want my babe to look even more sexy half naked” jag skrattade och kysste han för att få tyst på honom och tog emot påsen.
-“Thank you”
-“My pleasure, what do you say about a hot-dog?”
-“That sounds awesome” Han log och tog tag i min hand samtidigt som vi försökte bana oss fram genom alla New York bor och turister.
______________________________________________________________________
Förlåt för sent kapitel, men stort tack för många gulliga kommentarer på förra kapitlet! Ni är guld värda! Fortsätt kommentera så ska jag lova att göra mitt bästa! 

Blixtarna som kom emot mig var inte från en kamera utan från hundratals. Jag klistrade snabbt på mig ett leende samtidigt som mitt grepp om Harrys hand hårdnade. Han vände sitt huvud mot mig och log, innan han lutade sig snabbt mot mig och gav mig en kindpuss. Vad skulle mina föräldrar säga när dem såg mig på tv? Herregud. Vi gick den korta bilen från limon in till själva arenan där allt skulle hållas, väl inne pustade jag ut. Jag hade klarat den första etappen. Vi blev hänvisade till en lounge som endast var reserverad för oss och där skulle vi sitta tills klockan slog åtta och det var dags att gå ut på den riktiga scenen, den röda mattan. In genom dörren kom en liten späd tjej med rött hår och en svart t-shirt där det stod CREW på, hon stegade bestämt fram till oss där vi satt i soffan och pratade men blev knäpp tysta när hon var framme hos oss.
-”Hi everybody, so nice to have you here today. I’m just gonna go through how you are supposed to go on the red carpet since it starts in less than 20 minutes, okay?” Alla nickade och hon fortsatte.
-“Since this is the first time you all bring your girlfriends, nice to meet you btw, we want that Liam and Danielle go first, Louis and Eleanor second, Zayn and Perrie as forth and then we want Niall and Lexie to go, and last you Harry with Madison. You are gonna go straight after each other and take photos both together and separated. At last we want you girls to take picture with each other while the boys take photo as One Direction. Is that okay with you?” Ingen sa eller kommenterade något utan nickade bara och lika snabbt som hon kommit in var hon ute igen.

Det var dags. För första gången i mitt liv skulle jag gå på röda matten inför hela världens befolkning. Eller åtminstone alla som kollade på galan. Vi stod beredda på led enligt den ordningen som ”crew-tjejen” sagt och jag höll ett stadigt tag i Harrys hand. Aldrig hade jag varit så här nervös i hela mitt liv. Aldrig. Om Hayley hade kunnat se mig nu hade hon förmodligen stått och asflabbat. Tanken på Hayley fick mig bara att bli ännu nervösare.
-”Madison, please don’t squeeze my hand that much, I can’t get any blood into it!”
-”Sorry…”
-”It’s okay, you have nothing to worry about, you look gorgeous and I’ll be by your side all the time.”
-“Promise?”
-“Promise”
Han lutade sig in mot mig och jag kysste honom snabbt på läpparna innan personalen sa att det var dags för oss att gå ut. En för en gick dem ut och när Niall och Lexie hade gått ut från dörren, kramade Harry lätt om min hand innan vi gick ut.

Om jag hade tyckt att det var mycket blixtar från bilen in till arenan, var det inget i jämförelse med detta. Längs med staketet var där proppat med journalister, tv människor, filmkameror, kameror, mikrofoner och allt möjligt. När alla hade kommit ut på mattan, hörde man skrik ”vänd er hitåt” ”nej hitiåt” från alla hörn och kanter. Men med Harrys arm runt min midja kändes allt mycket enklare och efter två minuter ute i rampljuset kände jag mig genast tryggare. Jag kände hur Harry lutade sig in mot mig och gav mig en kyss på kinden och såg även i ögonvrån hur resten av killarna också gjorde det, så fort hans läppar nuddade min kind for ett leende upp på mina läppar och man hörde direkt hur kameramänniskorna började busvissla. Innan Harry lutade ifrån mig viskade han tyst i mitt öra;
-”You wanna do an interview? Just you and me?” jag skakade lätt på huvudet och medan jag såg att alla började vandra mott olika håll gick jag och Harry bort till en tjej jag kände igen från E! Online.
-”Hi Harry, and you must be Madison, am I right?” Jag kollade förvånat på henne, hur kunde hon veta vad jag hette? Men mindes sedan att killarna hade nämnt oss i deras intervju tidigare idag så jag nickade lätt.
-”Well I must say Harry you got yourself a real beauty, so what are you wearing tonight Madison? Btw it looks beautiful on you!”
-“Haha thank you, I actually don’t know what I’m wearing… sorry” Jag kände direkt hur rodnaden steg i mitt huvud, här stod jag på röda mattan och visste inte ens vad jag bar för klänning.
-”Isn’t she cute, she’s wearing a Katherine Kidd dress”sa Harry och pussade mig lätt på kinden.
-”Oh man you two are sooo cute together!” utbrast intervjuaren och både jag och Harry började skratta.
-”So are you ready for today’s VMA?”
-“Yeah, this is my first VMA so I’m really excited!” sa jag glatt och la snabbt märke till att ingen mindre än Rihanna stod bredvid mig.
-”Omg Harry, that’s Rihanna!!!” Harry och intervjuaren skrattade åt mig innan vi tackade för oss för att vi sedan åter skulle bli fotade, fast denna gång killarna för sig och vi tjejer för sig.

När allt fotograferande var klart hade klockan hunnit bli tio i nio på kvällen och det var nu dags att börja inta våra platser. Hela gänget satt samlat på rad 5 vilket innebar att vi hade god sikt över hela scenen. Då vi var några av dem första på plats hamnade jag så att det fanns tomma platser bredvid mig på vänster sida medan Harry och resten av gänget satt på min högra.
-”Watch out celebritiy three O’clock” viskade Harry i mitt öra medan han log, detta ledde till att jag snabbt slog min blick åt vänster vilket resulterade i att jag kollade in i ett par hasselbruna ögon och jag svär att jag höll på att svimma. Bredvid mig satte sig ingen mindre än Justin Bieber.
-”Hi Harry! Whats up? And who is this lovely lady?”
-”Justin! Long time no seen! This is my girlfriend Madison” Jag kände hur jag rodnade, jag kanske aldrig hade hört talas om vem One Direction var innan jag träffade dem men Justin hade varit min kändis crush så länge jag kunde minnas!
-“Hi Madison” sa han lugnt och skakade min hand samtidigt som han satte sig ner bredvid mig. Hur skulle jag överleva denna kvällen?
-”Babe, stop staring at him, please?” viskade Harry tyst i mitt öra. Jag vände mig snabbt om mot honom och viskade i hans öra;
-”But it’s Justin Bieber, and he is sooooo hot” viskade jag retfullt tillbaka. Harry kollade surt på mig innan han vände blicken mot Justin och sedan tillbaka på mig. Innan han hann säga något dumt tryckte jag mina läppar mot honom och när vår kyss var avslutad mumlade jag mot hans läppar;
-”He may be hot, but I don’t love him. You’re hotter than him and I do love you, so you have nothing to worry about”
Han kysste mig ännu en gång innan vi avbröts av musik som började spelas ifrån scenen och ut kom Demi Lovato som skulle vara årets programledare. Med Harry på min högra sida, Justin Bieber på min vänstra och Demi Lovato som programledare var jag utan tvekan att detta års VMA skulle bli den bästa i hela mitt liv.
_______________________________________________________________________
Tänker vara sådär äckligt tråkig och kräva 10+ kommentarer för nästa kapitel.. tyvärr. Dels för att nästa kapitel inte är klart än och jag måste plugga ikväll så vet inte om jag hinner skriva det och dels för att jag vill se hur många som faktiskt kan lägga ner 5 sekunder av sitt liv för att kommentera! :)

Om ni vill kan ni på följa mig på;
Twitter: @ohsnapitzsandra
Instagram: @sandrajpersson
Tumblr: www.sandra-persson.tumblr.com

Eftersom varken jag eller Lexie hade varit i storstaden förut och kände därför att vi inte skulle ge oss ut på upptäcksfärd med risk för att komma vilse, stannade vi kvar inne på mitt och Harrys hotellrum resten av dagen, kollade på film och snackade tjejskit. Tydligen var det inte bara jag som hade haft sex igår. Men då Lexie hade haft pojkvän var hon inte oskuld, men att jag hade förlorat min till rätt kille var det inget snack om. Harry var rätt från topp till tå. När klockan började närma sig tre på eftermiddagen började min mobil ringa, Lexie tog tag i den och höjde på ögonbrynen vilket gjorde att jag direkt fattade att det var Harry, jag sträckte mig efter den och hon gav mig den.
-”Hello?”
-”Hi babe, how are you?”
-”I’m just good, me and Lex are watching some strange program on the tv, what are you guys up too?”
-“We’re heading back to the hotel, so we should be there in just a couple of minutes”
-“Great, I’ve missed you” jag kollade på Lexie som nu satt och gjorde pussljud och annat trams vilket ledde till att jag började skratta.
-“I’ve missed you too. Why are you laughing?”
-“It’s Lexie she’s crazy haha, but see you soon, love you”
-“Love you too, bye”

Tio minuter efter det att jag lagt på kom Harry in genom dörren med resten av killarna efter sig plus en rätt storvuxen man. Jag kände direkt rodnaden stiga då jag endast satt i korta pyjamasshorts och Harrys tröja, men eftersom Lexie satt i princip samma sak skämdes jag inte lika mycket som jag borde ha gjort.
-”Hi girls, this guy here is Paul Higgins, our bodyguard and manager and he was dying to meet you!” sa Liam.Jag log stort och tog de få stegen fram till Paul.
-”Hi nice to meet you Paul, I’m Madison and this is Lexie” sa jag och pekade på Lexie medan jag skakade hans hand. Lexie gick sedan fram och presenterade sig hon också medan jag gick bort och kramade om Harry. Han luktade gott och bilder från gårdagen flashade förbi i mitt inre och jag kunde inte låta bli att le.
-”Nice to meet you Madison and Lexie, I just came by because since you are Niall and Harrys girlfriends now, we need to go through some security rules.” Killarna slog sig ner i soffan, Paul i fåtöljen och jag och Lex i sängen.
-”Okay, since you soon will be known all over the world as these two boys girlfriend” – sa han och pekade på Harry och Niall –“You two should be prepared to get a lot of hate from their fans. Not from all, but from a lot of them.” Vi nickade för att visa att vi förstod innan han fortsatte.
-”Therefore it’s very, very, very important that you from now on always have at least one security guard with you who can protect you from the fans. You understand?”
-“Yes… but always?”
-“Not always of course but if you’re going to some public area where you know there will be a lot of people you should have one”.
-“Okay”
-“Awesome, so I think the boys have something important to tell you girls. See you in a couple of hours, bye!”
-“Bye Paul” ropade jag och Lexie i mun innan vi nyfiket vände vår blick mot killarna som satt och log glatt.
-” So what’s the big news?” sa Lexie, lika nyfiken som alltid.
-”Well, as you may know it’s the VMA’s tonight, right?” sa Niall.Jag och Lexie nickade ivrigt, vi hade alltid tjejkväll under VMA då vi plockade fram godis, chips, läsk och allt möjligt samtidigt som vi kollade vem som vann årets VMA’s.
-”It’s actually the third time we’re going to this event, and this time we have been allowed to take our girlfriends with us. So my girlfriend Eleanor, Liam’s girlfriend Danielle and Zayn’s girlfriend Perrie is flying from London today to be here and walk with us during the red carpet tonight” sa Louis. Vi satt fortfarande och spänt väntade på vad det var dem ville säga, samtidigt som nervositeten satte igång i min mage, träffa resten av killarnas tjejer skulle bli riktigt spännande.
-”So what we’re trying to say is; Do you Madison and you Lexie want to go with me and Niall on the red carpet tonight at the VMA’s?” Det tog inte mer än två sekunder för oss att uppfatta vad det var dem sa innan vi bokstavligt talat flög på killarna av ren och skär glädje. Men när vi nu efter vårt lilla glädje språng låg på golvet, då soffan gått omkull, och skrattade kom jag på en sak som jag antog både Lexie och killarna hade glömt.
-”Wait a second! We don’t have anything suitable to wear for the VMA’s!”
-“Don’t think of that babe, we have already organized everything” sa Harry.
-“Really?”
-“Really, that’s why we now have to go to our stylist’s room, 566, and get you two ready, while Liam, Zayn and Louis goes to the airport to meet their girlfriends”
Det dröjde inte många sekunder innan jag och Lexie var uppe på fötter igen och hade tagit på oss jeans och en tröja för att sedan kunna gå och bli uppiffade inför VMA’s .

När killarna hade kört iväg, var det bara jag, Lexie, Harry och Niall kvar. Vi började sakta leta oss igenom korridoren för att hitta rätt rum innan vi knackade på. Dörren öppnades och framför oss stod en tjej, ungefär i min längd, som var runt 30 år. Hon log glatt mot oss och presenterade sig som Crystabel Riley. När vi hade presenterat oss var det direkt ner i stylist stolen då klockan började närma sig fyra och vi skulle vara på röda mattan vid nio på kvällen. Håret fick vackra lockar, Lexie fick ungefär samma hår look. När det blev dags att välja klänning blev det svårare, Lexie hittade en vacker vit klänning med skuren rygg som passade perfekt till hennes solbrända latinohud. Efter att ha velat mellan en grön, en beige och en svart klänning i minst en halvtimme hängde jag tillbaka dem och satte mig surmulet ner i soffan bredvid Harry som precis fått sitt hår fixat. Jag hade världens största beslutångest.
-”I think you should take the black one. You would look sooo sexy in it.” Viskade han tyst i mitt öra. Jag log och gick därefter och tog den svarta för att gå in i provrummet och byta om. Medan jag stod där inne hörde jag dörren till hotellrummet öppnas och hörde Liam, Louis och Zayns röster men även ett par tjejröster jag inte kände igen, jag hörde även hur Lexie presenterade sig och hur hon fick kommentarer på hur vacker hon såg ut. Jag tog ett djupt andetag och gick sedan ut för att hälsa.

När jag kom ut från provhytten fick jag direkt allas blickar på mig och jag kände rodnaden stiga.
-”Girls, this is my beautiful girlfriend Madison Sparks” sa Harry stolt och rodnaden spred sig ännu mer i ansiktet samtidigt som han gick fram och la en arm runt min midja.
-”Omg that dress looks soooo good on you! Btw I’m Danielle, Liams girlfriend” sa en lång smal tjej, med vackert afro hår. Jag hade alltid velat ha sådant hår när jag var liten. Jag log och skakade hennes hand samtidigt som jag sa mitt namn. Sedan presenterade jag mig även för Louis tjej, Eleanor, en sockersöt, smal tjej med långt brunt hår. Därefter kom jag fram till en blond hårig tjej som jag direkt kände igen, Perrie Edwards ifrån Little Mix. Lexie hade visat mig allt om den gruppen också och jag log mot henne medan vi skakade hand. När alla var stylade från topp till tå började vi gå ut till limousinen för att kunna ta oss till VMA galan. Det tog endast 15 minuter innan man hörde skrik och kamerablixtar, och jag kände direkt hur jag stelnade till. Jag var inte beredd på allt detta. Harry kände antagligen av min nervositet och kramade lätt min hand innan han tog första steget ut från limousinen fortfarande hållandes i min hand vilket gjorde att jag tvingades ut ur bilen. Jag satte försiktigt min högklackade sko utanför bildörren innan jag tog ett djupt andetag och reste mig upp.
______________________________________________________________________
Kommentera! :)

Efter det att vi tryggt och säkert kommit in på hotellet och blivit tilldelade våra rum, stod nu alla inklämda i hissen tillsammans med bagaget. När klockan plingade till och visade att vi befann oss på femte våningen klättrade vi snabbt och icke så smidigt ut från den. Jag och Harry hade fått rum 524 vilket visade sig ligga längst bort. Så fort vi kommit in i rummet hänfördes jag över hur stort och framförallt modernt rummet var, men då vi hade rest i över 14 timmar brydde jag mig inte annat om än att kolla in sängen. Längre hann jag inte i mina tankebanor kring hur enorm sängen var förrän Harry hade stängt igen dörren, slängt väskorna på golvet och snurrat sina armar kring min midja. Han snurrade runt mig så att jag stod framför honom och jag kollade upp på hans huvud, han böjde sig fram och lät hans läppar möta mina. Jag öppnade munnen och tog emot hans kyss. Hans läppar smakade lätt av äpple, då han hade tuggat på ett innan vi hoppade av bussen, jag lät mina armar glida över hans axlar och pressade mig emot honom. Han ledde mig försiktigt bort till sängen samtidigt som han kysste mig, jag var som förhäxad i hans kyssar och svarade därför hungrigt tillbaka. Med hans ena hand drog han mig hårdare intill sig, som om det ens var möjligt, och lutade mig försiktigt ner i sängen, utan att sluta kyssa varandra. När vi hade lyckats ta oss upp i sängen kände jag hur våra kyssar blev allt mer passionerade och hur Harrys hand försiktigt letade sig in under min tröja. Skulle jag berätta för han, att jag inte hade gjort det innan? Eller skulle jag bara låta det vara och se vad som hände? Men jag bestämde mig för att ärlighet varar längst. Precis innan Harry var på väg att dra av mig tröjan helt tog jag tag i hans armar.
-”Ehm… Harry?”
-”Yeah babe?” han kysste mig mjukt längs med min hals och jag rös.
-”This is my first time” jag nästan viskade det men jag visste att han hade hört det. Försiktigt la han sin kraft på armarna så att det blev avstånd mellan oss och han kollade mig djupt i ögonen. Jag kände hur rodnaden spred sig i ansiktet desto längre han kollade på mig och tillslut vände jag bort blicken. Jag klarade inte av det. Han ville inte ha mig längre. Jag hade förstört allt.
-”Fan också” muttrade jag tyst för mig själv och jag kunde känna hur tårarna var på väg att tränga upp.
-”Madison what is it? You don’t need to be ashamed because you’ve never done it before, I still love you” han viskade det tyst mot min hals men jag hörde varje ord. Jag vände tillbaka huvudet mot honom och han kollade mig än en gång in i ögonen. Jag la mina armar runt hans hals och krökte ryggen så att jag skulle kunna pressas ännu närmare honom och kysste han mjukt. Hur hade jag ens kunnat tvivla på honom?
-”Are you sure you wanna do this? We can wait you know?” Som svar på hans fråga knäppte jag upp hans skjorta och kysste han passionerat. Han var inte sen med att svara utan drog snabbt av sig tröjan innan han började kyssa mig igen, sakta men säkert drog han av mig mina kläder och jag visste att denna natt skulle bli något jag sent skulle glömma.

Burrandet av telefonen var det som väckte mig följande morgon och jag sträckte mig efter den då den log på nattduksbordet. Ett sms från Harry. Snabbt snurrade jag runt i sängen och märkte att den andra halvan var tom. Jag vände min blick tillbaka igen och kollade på klockan, 11.20. Jag drog snabbt tummen över skärmen så att jag skulle kunna läsa hans sms.

From: Harry Styles
Hi babe, hope you’re awake. Me and the boys are at an interview, so if you turn on the tv at channel 3, you will see me. Love you, and thank you for last night it was amazing. Call you later xx

Jag log och letade snabbt fram fjärrkontrollen och klickade mig fram till kanal tre där en bild på killarna dök upp där dem satt hopträngda i en soffa. Två sekunder efter det att jag hade lagt ifrån mig fjärrkontrollen hörde jag hur det bultade på dörren. Snabbt for min blick ner på min nakna kropp och jag rent ut sagt flög upp ur sängen och letade fram mina trosor och bh innan jag drog på mig en av Harrys t-shirts. Jag öppnade försiktigt dörren och instormandes kom ingen annan än Lexie.
-”Omg I thought you weren’t awake! They boys interview should start any minute!” Jag skakade glatt på huvudet innan jag hoppade upp i sängen och satte mig tillrätta bredvid Lexie innan vi skruvade upp ljudet på tv:n.
-”So welcome everyone! Today we have no other than the most popular boyband in the world with us! Let us all welcome ONE DIRECTION” utbrast intervjuaren. Killarna log glatt och vinkade mot publiken innan intervjuaren drog igång intervjun ordentligt. Efter en 10 minuters intervju med vanliga frågor angående turnén och så vidare, började dem komma in på varför dem hade befunnit sig på min ranch.
-”Well, we had a photoshoot at the ranch, which will be out in the magazines in about a week!” Sa Liam, vilket fick publiken att jubla glatt. Intervjuaren verkade nöja sig med det svaret och både jag och Lexie pustade ut av lättnad. Men ingen av oss var beredd på nästa fråga som han skulle komma att ställa.
-”So which one of you guys don't have a girlfriend?” Till min och antagligen även Lexies men också intervjuarens förvåning räckte ingen av killarna upp handen. Skulle dem verkligen gå ut med det inför hela världen i ett morgonprogram?! Jag kunde inte hjälpa det men jag var spänd och nyfiken på vad Harry skulle säga.
-”I know that you Liam, Zayn and Louis have girlfriends since before. But I actually thought that you Harry and Niall were single. Since when did this change and who are the girls?” Intervjuaren vickade på ögonbrynen, väl medveten om att han hade fått ett av världens hetaste scoop just nu. Harry och Niall kollade på varandra innan Harry tog till orda.
-”Well it changed when we met the two most amazing girls in the world” Jag och Lexie vände snabbt huvudena mot varandra och log innan vi återgick till tv:n.
-”And who are they?” frågade intervjuaren nyfiket.
-”Their names are Madison and Lexie, but we don’t want to go any futher with it, hope you respect that” sa Niall. Intervjuaren nickade, och fortsatte sedan sin intervju medan jag och Lexie hoppade runt i sängen av ren och skär glädje. Vi hade pojkvänner och hela världen visste om det. 
_____________________________________________________________________
En kommentar betyder så himla mycket, så snälla kommentera!
Visste inte riktigt hur långt jag vågade gå i scenen med Harry och Madison, så hoppas detta duger! 
Tack till er som kommenterar, ni är guld värda! :')

Lätta pussar längs med min hals och ryggrad var det jag vaknade till följande morgon. Jag snurrade försiktigt runt för att kunna kyssa Harrys läppar.
-”Morning babe, are you ready for today?” Jag nickade stumt medan jag försökte ta in det faktum att han kallat mig ”babe”. Det som var ännu svårare att inse var att han från och med igår var min pojkvän. Jag reste mig upp ifrån sängen och letade fram mina kläder, det som jag oroade mig mest över just nu var hur Harrys och resten av killarnas fans skulle ta det hela att den mest omtyckta i bandet numera hade tjej. Efter det att jag hade klätt på mig och sminkat mig mötte jag upp Harry i korridoren för att tillsammans gå ner och äta en ”avskedsfrukost” med mina föräldrar.

När frukosten var undanplockad och jag hade fått en hel visdomslektion av pappa var det dags att bege sig av. Vi hade lyckats få in alla mina och Lexies väskor i bagageutrymmet och in i några hyllor på bussen och det var nu dags att säga hejdå till mina föräldrar.
-”Lova mig att du är försiktig och framförallt har roligt denna sommaren!” sa min mamma samtidigt som hon kramade om mig hårt. Jag nickade och kände hur tårar började rinna längs med mina kindar. Jag hade aldrig varit borta från ranchen, inte utan mina föräldrar i vart fall. Jag hade inte ens varit utanför Tennessees gränser och nu skulle jag ända till New York och sedan vidare till London. 
-”Och lova att du tar en mängd foton och uppdatera twitter konstant! Vi vill veta allt vår dotter gör innan vi får höra hur det verkligen var i augusti!” Sa pappa och log stolt, jag nickade ännu en gång och kramade om honom hårt.
-”Jag kommer sakna er så mycket” lyckades jag snörvla fram.
-”Oroa dig inte för det gumman, se till att ha kul denna sommaren istället!” Ännu en gång nickade jag och kramade om mina föräldrar innan det var dags för oss att gå ombord på bussen.
-”Harry promise to take care of my little girl!” Harry svarade allvarligt - ”Yes, I won’t let her out of my sight” Jag log och fick tag i Harrys hand och tillsammans gick vi in i bussen och lämnade mitt hem för tre månaders äventyr.

Så fort vi kom in i turnébussen förundrades jag över hur stor den var. Trots att den hade stått på gården i en hel vecka hade jag aldrig följt med killarna in i den. Killarna och Lexie tog snabbt plats i soffan medan jag stannade vid dörröppningen, för överraskad för att kunna ta ett steg till.
-”This place is huuuuuge!” fick jag till slut ur mig, jag tog några försiktiga steg in i bussen som sträckte sig längre än jag någonsin kunnat ana. Bussen var inredd i ljusa färger, vilket fick den att se ännu större ut, precis innanför dörren fanns det en beige soffa, i vilket nu alla sex förutom jag satt och kollade på tv:n som var mitt emot den. I samma rum fanns även ”köket” vilket bestod av en minikyl och en spis. Jag fortsatte förbi soffan och köket och gick vidare, in genom en dörr där sex sängar var intryckta längs med väggarna. När man sedan fortsatte förbi sängarna kom man till ytterligare en soffgrupp med ett bord framför som var fyllt med videospel. Och mellan tv:n och soffan fanns där ytterligare en dörr som ledde in till en toalett. När jag hade utforskat hela bussen gick jag tillbaka samma väg som jag kommit och gick och satte mig i Harrys knä. Han la snabbt armarna om mig och kramade mig hårt.
-”So are you guys ready to see America?” Utbrast Zayn glatt, både jag och Lexie svara de snabbt genom att nicka fort på huvudet. Kort därefter bad deras busschaufför oss att gå och sätt oss i sätena där det fanns bälten, alltså bakom honom och vi flyttade oss snabbt, ivriga att komma iväg. Jag hamnade längst in vid fönstret med Harry vid min sida och jag kunde se mina föräldrar stå utanför och vinka med händerna. Jag vinkade snabbt tillbaka innan bussen började röra på sig och bort från det liv jag fram tills idag hade levt.

Jag vaknade av att bussen stannade och jag lyfte sakta mitt huvud ifrån Harrys axel och kollade ut genom fönstret. Det åker så långt ögat nådde.
-”Babe, it’s time to stretch our legs for a while” viskade Harry trött i mitt öra.
-“For how long have we been driving?”
-“About 7 hours, I think. We had a stop a couple of hours ago as well.”
-“Oh man I’ve slept for so long?!” Han nickade och kysste mig lätt på kinden innan vi reste oss tillsammans med dem andra för att gå ut och sträcka på oss. Kylan som bet tag i oss när vi kom ut var uppfriskande jämfört med den instängda värmen inne i bussen, men efter ett tag började jag huttra till.
-”Okay guys we’re half way from NYC and the time is 1 p.m so we should be at our goal at around 8 pm tonight. But time to get into the bus again!” Fort klev vi in genom dörren och satte oss på våra platser. Men eftersom alla nu hade fått sin skönhetssömn var alla klarvakna och vi bestämde oss för att spela kort de timmar som var kvar.

När vi sju timmar senare hade kommit in i NYC var det ingen som spelade kort längre. Jag och Lexie som aldrig varit i staden innan satt nu med näsorna upptryckta mot rutorna för att lyckas uppfatta allt som hände nere på gatorna.
-”OMG Harry look you guys are on that poster!” Alla började direkt skratta åt min reaktion, antagligen för att det inte var så ovanligt ifrån deras synvinkel men jag själv kunde inte riktigt förstå det hela. Att jag, Madison Sparks, var tillsammans med en popstjärna och att jag antagligen aldrig skulle behöva gå mer än fem steg förrän jag skulle få se killarnas ansikten. När bussen hade parkerat på baksidan av ett hotell jag inte visste namnet på, fick vi den stora äran att gå in bakvägen in på hotellet då det på framsidan var proppat med killarnas fans. Jag skulle nog aldrig kunna vänja mig vid detta ”popstjärneliv”. 
_______________________________________________________________
Chockad tjej som kom in på bloggen idag, eftersom vi hade ett besöksrekord på 72 personer! AHHH :) Hoppas nu ni stannar kvar också! 
Kan hända att det dyker upp 2 kapitel idag eftersom jag är sjuk, MEN det beror helt på hur mycket ni kommenterar! :) Och jag lovar er, om ni vill att det ska bli "romanstiskt" mellan Harry och Madison så kommer det riktigt mycket av det i nästa kapitel!

När klockan började närma sig 23.00 hade killarnas crew redan plockat ihop det mesta och man kan väl säga att dem var redo att ge sig iväg följande morgon, tre dagar tidigare än planerat. Lexie hade varit helt förstörd efter det att vi fått beskedet att dem skulle åka, jag själv kunde inte riktigt inse det och valde istället för att grubbla över det skulle jag låta de timmar som fanns kvar spenderas med Harry. Lexie hade tänkt ungefär likadant och därför visste jag att hon nu, tillsammans med Niall, satt in krypta i hans hytt på turnébussen. Jag och Harry däremot, satt på höloftet, som fram tills för fyra dagar sedan hade varit mitt och Hayleys ställe, nu var det mitt och Harrys. Vi satt uppkrupna tätt omslingrade med varandra och satt och kollade på den lilla fotogenlampan som lyste upp hörnet, den gav ett varmt ljus och då vi satt knäppt tysta kunde man höra hästarna som fanns på våningen under oss och hur dem åt av sitt hö.
-”These five days on the ranch have been absolutely unbelievable.” viskade Harry mot mitt hår.
-“I can’t believe that you actually are leaving tomorrow, when am I gonna see you again?”
Han tog försiktigt tag i mitt hakparti och lutade det uppåt så att jag kollade in i hans ögon och sedan kysste han mig långsamt. Jag kunde inte hjälpa det men jag ”gillade” inte bara den här killen, jag var kär i honom. Kär. Därför svarade mina läppar hungrigt och det dröjde inte länge innan vi båda låg ner i halmen samtidigt som vi passionerat kysste varandra. Som om det var sista gången.
-”Thank God that’s not the last time I kiss you” sa han och tog avstånd från mig genom att lägga all kraft på sina armar så att han låg lutad över mig. Jag kollade förundrat på honom.
-”How can you be so sure about that?., what if something comes between us and you forget about me or, or, or you just move on…” Hans blick trängde sig rakt igenom min och jag kunde se att han kände sig förolämpad.
-“Madison… You don’t trust me?
-“Of course I trust you Harry! I’m just worried… I mean I don’t like you…” Innan jag ens hunnit fortsätta min mening reste sig Harry snabbt upp och rättade till håret genom att göra en klassisk “flipp” så att håret la sig tillrätta, sen kollade han förfärat på mig.
-”What do you mean with that you don’t like me?! I thought that there was something special between you and me!! Hasn’t any of these days meant anything to you?!” Jag kröp snabbt fram och för en gångs skull var det min tur att ta tag i hans ansikte så att han skulle kolla på mig.
-”Harry, listen to me, you didn’t let me finish my sentence. I don’t like you, I’m in LOVE with you. And that’s why it’s so hard to me, because I don’t know if you feel the same and if you are thousands miles away from me it will be even harder to know.... And” Jag babblade så fort om allt möjligt tills Harry’s läppar plötsligt befann sig på mina. Jag kunde känna hur han log och han la snabbt armarna om mig och drog mig tätt intill sig, rädd för att jag skulle försvinna i allt mitt babbel. När vår kyss avslutades log han stort och pussade mig lätt på pannan.
-”Madison, you don’t need to worry, I’m in love with you too.” Jag log stort innan han fortsatte –“And I think I just came up with an idea that will make everything so much easier for both of us”.

Utan att ha sagt något om sin ”briljanta idé” hade han snabbt sprungit ner för lofttrappan och lämnat mig ensam kvar. Jag antog att han ville vara ensam så istället för att följa efter honom drog jag filten som vi hade haft om oss ännu hårdare om mig. Ett telefonsamtal. Så långt bort skulle han vara ifrån mig. Inte dem 2438585730958 milen som det egentligen handlade om. Jag hade precis börjat slumra till när jag hörde snabba fotsteg ifrån trappan och sedan hur Harry snabbt lyfte upp mig och snurrade runder med mig i sin famn.
-”HAHAH Harryyy stop it! What’s going on!”
-”You and Lexie are going on tour with us!!”
-“WHAT? ARE YOU SERIOUS?” Jag kysste han lätt på munnen, men när han hade satt ner mig la han märke till mitt bekymrade ansikte.
-”What’s wrong Mads, I thought you’d be happy?”
-”I am happy Harry, trust me, it’s just that I can’t leave my parents alone with the whole ranch!”
-“Don’t worry I’ve already talked with them. My idea was that you guys only followed us to NYC and then went back home. But your parents said that you two should follow us all the way back to the UK!”
-“No way! Are you serious!”
-“Yes he is darling” utan att jag hade märkt det hade mamma och pappa kommit upp för trappan och log nu stort mot oss båda. Jag gick snabbt bort dit för att krama om dem.
-”You’re 18 and new graduated, you should be out there discovering the world, and what’s a better idea than to go with your boyfriend and your friends? Me and your mum have plenty of friends and workers who can help us with the ranch, we just want you to be happy.” Pappa log stort mot mig, trots att han hade uttalat ordet “boyfriend” vilket hade fått mig att stelna till, tog jag nu ett stort steg fram till honom och kramade om honom samtidigt som jag viskade ett “Tack”.
-”Soooo what are you waiting for? You need to go and pack! You’re leaving tomorrow morning!”

Så fort vi kommit ut på stallplanen hörde jag Lexies skrik och sedan hur turnébussen öppnades och hon kom springandes rakt mot mig.
-”OMG MADISON CAN YOU BELIEVE THIS?” Jag skakade glatt på huvudet och kramade om henne medan glädjetårar föll längs våra kinder. När vi sedan skildes åt hade hon och Niall hoppat in i hennes pickup för att kunna åka hem till henne och packa, medan jag drog in Harry in på mitt rum för att kunna hjälpa mig att packa.

Efter två timmars packande, hade det hela resulterat i tre stora resväskor proppade med kläder, hygienartiklar och annat nödvändigt. Nu låg både jag och Harry utslagna i sängen.
-”Your dad called me your boyfriend today” jag hörde hur han log samtidigt som han sa det och jag la mig försiktig över honom.
-”Well are you?” jag tittade in i hans gröna ögon och flyttade bort en lock från hans panna. Han nickade och viskade ett passionerat ”Yes” och jag kände hur mina smilband drogs uppåt och jag kysste han lätt. Det dröjde inte långt efter det innan jag somnade med Harrys trygga armar runt min midja, vetandes att denna sommar skulle bli den bästa i hela mitt liv.
_____________________________________________________________________
Bara för att Elin, en av mina trognaste läsare, kommenterade att hon jättegärna ville ha ett kapitel till idag, så får ni det! 
Kommentera

Besök denna novellblogg genom att antingen klicka på bilden ^ eller HÄR.

Besök denna novellblogg genom att antingen klicka på bilden ^ eller HÄR.
_______________________________________________________________________
KAPITEL 12 LIGGER NEDANFÖR ↓ KOMMENTERA MERA! :)

När alla hade vaknat och ätit frukost hade vi snabbt plockat iordning för att kunna bege oss hem, då det trots allt var en timmes bilkörning som låg framför oss. Jag kunde höra hur killarna satt på flaket och skrattade, medan det inne i bilen, där jag och Lexie satt, var knäppt tyst. Trots att vi hade pratat om det kunde jag inte sluta tänka på det, jag hade känt Harry i cirka fem dagar och jag hade redan fallit för honom, även om jag knappt kände killen. Vi hade kommit så nära varandra, inte bara jag och Harry, utan alla killarna, att jag inte kunde hjälpa tänka på vad som skulle hända när dem faktiskt lämnade landet. Skulle dem komma ihåg mig och Lexie? Eller var vi bara ett tidsfördriv medan dem befann sig i Tennessee? Hur svårt jag hade för att tro att vi bara var ett tidsfördriv för dem bet känslan tag i mig och jag kunde inte hjälpa det men tillslut satt jag och bet mig i läppen samtidigt som jag snurrade en hårslinga runt mitt finger.
-”What is it Mads?, did something happen between you and Harry last night” Min vän hade känt mig för länge för att inte kunna tyda mitt nervösa beteende.
-”We kissed.” var det enda jag kunde förmå mig att säga innan mina tankar flög in på andra banor igen. Men jag hann inte långt i mitt tänkande innan Lexie utbrast;
-”OMG THAT’S AWESOME MADS!!!!”
-”I don’t know Lex, I mean they live in the UK and I live on a ranch in Tennessee, we’re from two different worlds. What if it doesn’t work out, with phone calls, texts, skype. I really like this guy Lex. I really do.”
-“If you like him and he likes you, I promise you it will work out.”
-“But…”
-“No “buts” Mads, It will work out if you both work hard for it.”
-“Since when did you become so wise?” Jag skrattade och log stort mot henne.
-“Since me and Niall ALSO kissed each other last night and are gonna go through the exactly same thing, we’re both in this together you know” hon blinkade och jag kollade stort mot henne samtidigt som jag kände att min haka hade fallit till marken.
-”You’re kidding with me?! AHHHHHHH OMG LEX! YOU KISSED YOUR FUCKING CRUSH!”
-“I KNOOOOOW MADS IT’S FREAKING CRAZYYY!”

När vi efter en timmes körning tillslut körde in på gårdsplanen var det full kalabalik som skedde framför våra ögon. Framför oss stod nämligen en miljon svarta skåpbilar varifrån människor med filmkameror, kameror och allt som fanns inom media världen kom urhoppandes ifrån. Det dröjde inte mer än två sekunder efter det att Lexie stängt av bilen förrän Harry, Louis, Niall, Liam och Zayn snabbt drog ut oss ifrån bilen och fick oss att springa bort mot stallet upp på höloftet.
-”What the hell just happend?!” for det ur min och Lexies mun på en och samma gång. Killarna kollade ledsamt på varandra innan Liam tog till orda.
-”Well, what you guys just saw was a bunch of paparazzi’s that somehow have found us.” Jag kollade förvånat från Liam runt bland alla killarna som alla satt med ledsamma ansiktsuttryck innan min blick fastande på Harry.
-”Madison, you remember what I said about that “it is like we live in a safe bubble here”? That bubble doesn’t exist anymore.” Jag hörde hur han drog en djup suck och kollade sedan ner på sina skor.
-”What Harry is trying to say, is that since this ranch isn’t a secret anymore we’re afraid that we have to leave”. Sa Louis så tyst så att man knappt hörde det.
-“Wait, what, no! You guys can’t leave us now! Harry?!”
-”I’m so sorry Madison…”
Jag var förlamad av tysthet. Hur kunde dem göra så mot oss? Visst jag antog att det bara var ren rutin att när en plats inte innebar säkerhet för varken dem eller deras omgivning var det antagligen som så att man flyttade på sig så fort som möjligt. Men jag hade fallit för Harry på ett sätt som var omöjligt. Aldrig hade jag känt en sådan dragningskraft till en annan människa förut. Därför dröjde det inte länge innan jag gick ifrån min plats på höbalen och gick rakt bort till Harry och slog armarna om honom innan jag brast ut i tårar. Han kramade om mig och lät sin kind vila mot mitt huvud och strök mig tröstandes på ryggen. Jag kunde höra bortifrån höbalarna att Niall hade gått bort till Lexie som antagligen också satt och grät och hur han försiktigt försökte trösta henne. Det dröjde inte länge innan man kunde höra hur alla på ett eller annat sätt sörjde över att deras tid på gården officiellt var över.

När klockan närmade sig åtta på kvällen vågade vi oss ner för loftet. Vi kände en direkt lättnad när vi såg att alla paparazzi bilar var borta och att det nu endast sprang runt en massa kända ansikten som antagligen letade efter oss. Jag såg hur mina föräldrar satt på trappan uppe vid vårt hus och jag släppte snabbt Harrys hand för att springa bort och krama dem.
-”Där är ni ju! Vi har varit så oroliga för er! Vi såg Lexies bil men kunde inte hitta er någonstans, vi var oroliga för att paparazzina hade fått tag på er” Min mamma kramade hårt om mig.
-”Vi har gömt oss uppe på höloftet i några timmar, antagligen därför ni inte hittade oss”
-”Vi misstänkte nästan något sådant, men jag såg att du och Harry höll handen, något du vill berätta för oss unga dam?” Pappa kollade på mig med ett snett leende och jag kunde inte hjälpa att vända på huvudet så att jag mötte Harrys blick på andra sidan gårdsplanen, innan jag vände tillbaka den och kollade på pappa.
-”Man kan väl säga att det är något mellan oss”
-”Bra jobbat tjejen, han verkar vara en bra kille” Pappa log stort och kramade om mig. Jag suckade tungt och mumlade tyst;
-”Han är nästan för bra för att vara sann…” Så klart hade pappa hört mitt mummel och tog avstånd mellan oss innan han torkade bort en tår som hade letat sig ner för min kind, i bakgrunden kunde jag se mamma stå och le som ett fån.
-”Han kanske är för bra för att vara sann, men det är just en sådan kille som passar vår dotter” jag log stort och kramade om båda mina föräldrar hårt.
______________________________________________________________________
Ni får kapitlet tidigt idag! Vad kommer hända nu när killarna tvingas lämna gården?
Kommentera!

Solens strålar började sakta kittla mina ögonlock och jag öppnade dem försiktigt. Det starka skenet som nådde mina ögon fick mig att stänga dem direkt igen, och blinka för att sedan öppna dem, medan jag försiktigt försökte dra mig ur Harrys famn. Så fort jag hade lyckats satte jag mig upp och kände solens strålar värma min rygg, jag log nöjt och tänkte tillbaka på kvällen. Aldrig hade jag trott att jag skulle gilla en kille så mycket som Harry, en världskänd artist, som jag till för bara några dagar sedan hade hatat över allt annat. Men hur kunde man hata en sådan underbar kille?
Jag slog bort blicken från havet där jag hade låtit den ligga en stund och betraktat vågorna som slog in mot strandkanten och slog istället ner den på Harry. Där han låg med sitt lockiga hår hängandes ner för ögonen med lätt vidöppen mun. Sakta lät jag handen nudda hans lockar och drog försiktigt bak dem så jag skulle kunna se hans ansikte.
-”Morning beautiful” mumlade han samtidigt som han kisade med ögonen mot den starka solen.
-”Morning sleepyhead” jag la mig tillrätta i sovsäcken och lutade mig mot stocken som vi hade bakom oss. –”Slept good?”
-”Yeah even though you weren’t in the same sleeping bag as me” jag kunde höra det ironiska i hans röst medan han satte sig upp i sin sovsäck och gjorde precis som jag, och lutade sig mot stocken. Jag vände huvudet mot hans och skulle precis luta mig in för en puss när jag hörde tältets blixtlås dras uppåt. Jag suckade tyst inombords och vände bort huvudet för att se vem det var som förstörde min, än så länge, perfekta morgon. Utsläntrandes ifrån tältet kom Louis i bara pyjamas, han tog snabbt tag i två filtar och drog sedan upp blixtlåset igen och gick för att sätta sig vid oss.
-”So lovebirds, how much have you slept tonight?” han vickade på ögonbrynen och jag hörde hur Harry drog en djup suck och skakade på huvudet.
-”Louis.. do you really need to destroy this moment, I was just about to kiss the most beautiful girl on this earth” Jag kollade stort på Harry, sa han verkligen allt det där precis till Louis. Jag visste inte hur mycket jag hade rodnat de senaste dagarna, men jag kunde än en gång känna hur den spred sig över mina kinder.
-”Aww Hazza you made her blush!” Han lutade sig snabbt in och pussade mig på kinden och jag kände hur det blev ännu varmare i mitt huvud. Gårdagen hade alltså inte varit någon dröm. Det hade verkligen hänt.
-”Well okay then, I leave you two alone and I’ll go and see if there’s any food, I’m starving!” Han klamrade sig fast vid sina filtar och började gå bort mot bilen, och jag lutade försiktigt huvudet mot Harrys axel.
-”Harry?”
-”Yeah Mads?”
-”If this go any futher… between you and me, what will happen to us when you leave Tennessee?”
-”Well.. first of all, I really, really, really, hope this between you and me will last way longer than this week out….” Jag log medan han fortsatte –“Second, I really need your number so I can text you every second of the day”. Jag skrattade tyst inombords och letade efter hans hand. Innan jag svarade honom med något som jag gått och funderat på ett tag.
-“What do you think all of your fans would say if it last?” jag vände huvudet lite bakåt så att det lutade halvt mot stocken och halvt mot hans axel så jag kunde kolla upp på han. Han vände sakta huvudet ner så han kollade mig i ögonen.
-”They don’t know about us, yet. But when they do there will probably be a lot of rumors and stuff at first, before some of us confesses it. But if they support me, they should be happy if I’m happy, right?” han lutade huvudet ytterligare en bit så det endast skilde några centimeter emellan oss.
-”Right” sa jag och lutade mig de sista centimetrarna så att våra läppar äntligen kunde mötas i en lätt kyss.
-”HARRYYY NOO, NOT IN FRONT OF ME!” Utbrast Louis, jag skulle precis dra bort mina läppar för att kunna kolla på Louis när Harry snabbt tog tag runt mitt huvud. Han fortsatte kyssen precis som för att reta Louis och jag var inte sen med noterna utan släppte snabbt in Harrys tunga så att det skulle bli ännu värre för Louis att se.  Jag kunde höra hur Louis gjorde äckliga ljud bakom oss och ett leende spred sig snabbt på mina läppar. När vi avslutat kyssen på ett ordentligt sätt vände vi oss om mot Louis, där han stod med famnen full med mat.
-”Serves you just right for all those occasions you and Eleanor done the exactly same thing to me!”.
-“Yeah, yeah, but me and Eleanor are way cuter than you two. Although I’m happy for you guys, it would be really cute if you took a country girl home to London, don’t you think?”.
-“HEY! There’s nothing wrong by being a country girl and…” längre hann jag inte innan jag stoppade mig själv. Jag snurrade snabbt en hårslinga runt mitt finger och bet mig nervöst i läppen. Hur kunde jag vara så dum? Killarna kom ifrån England, det visste jag ju. Men aldrig hade jag trott att dem fortfarande bodde där. Då var det inte bara det att dem skulle lämna delstaten, dem skulle lämna landet när deras turné var över. Jag vaknade ur mitt dagdrömmande av att Harry drog tummen över mina läppar och sedan utöver min kind. Jag slutade genast bita i läppen och kunde känna ett uns av blodsmak i munnen då jag bitit mig för hårt i den.
-”Madison, what is it?”
-”I just… I just forgot that you guys are from the UK.”
-”That’s not gonna change how I feel for you… I’ve never felt this much for a girl before, and the most craziest thing is that I’ve only known you for like four or five days.”
-“It’s not gonna change anything for me either. It’s just that the UK is so far away from the US.”
-“No further away than a phonecall” sa han och kysste mig lätt på läpparna.
____________________________________________________________________
Det är mycket roligare att skriva när ni kommenterar! Så snälla kommentera mera! 
Vad tror ni kommer hända? Kommer det som finns mellan Harry och Madison att hålla?
Btw nu när det är lite romantik mellan dem, så måste dem ju ha ett "shippingname" så är det "Hadison, Marry, Harrison" som gäller? Kom gärna med egna förslag också!

Harry som tidigare suttit på huk, satte sig istället på knä framför mig och la sina händer på mina bara knän. Jag ryste till bara av beröringen. ”Detta är ju fan omöjligt” mumlade jag tyst på svenska.
-”What did you say?” Jag rycktes upp ur mitt dagdrömmande och kollade än en gång in i hans ögon.
-”Nothing” mumlade jag
-”I’m really sorry Madison”
-“Harry, It’s not your fault, how many times do I need to say that? I overreacted, it’s as simple as that, It’s me who should say sorry, not you” Jag log, men det måste mer ha liknat en grimas på grund av allt smink som runnit ner längs med kinderna. Försiktigt lyfte Harry handen från knäet och la den på min kind och torkade bort sminket med sin tumme och fäste en hårslinga som trillat ner i mitt ansikte bakom mitt öra.
-”I don’t know how this even is possible” mumlade han, och kröp upp på min högra sida, nu var det min tur att säga ”What?”
-”Well, since we came here, it feels like we’re just normal kids again. No paparazzi’s, no contact with the outside world, no fans who is haunting us. It’s like we live in this safe bubble here, and I think that’s why we decided to stay one more week.” Jag log mot honom men hann inte yttra mig innan han fortsätte.
-”And since the first time I saw you I couldn’t take my eyes of you. Which is crazy because I’ve only known you for a couple of days but you know… eh nevermind, it’s complicated.”
-“Harry” sa jag och log –“I know exactly what you mean with “it’s complicated” because I’m feeling the exactly same way. It shouldn’t be possible to fall for a guy you only known a couple of days, right?” Jag kunde tydligt se hur smilgropen hade placerats på hans kind samtidigt som han sa “Right”.
Vi sa inget mer utan bara satt tysta och tittade ut över havet och solnedgången som sakta styrde sin kurs söderut, ner mot horisonten. Försiktigt började solen gå ner och så fort den försvunnit, bet sommarkylan tag i mig. Jag huttrade till och Harry var inte sen med att lägga en arm om mig.
-”You wanna go back to the others?” sa han med blicken riktad mot resten av gänget som satt runt brasan.
-”Yeah, it’s probably the best, I need to apologize for my behaviour before” Han log försiktigt mot mig och hjälpte mig upp. Vi gick sedan hand i hand tillbaka mot brasan och slog oss försiktigt ner på vår filt igen.
-”I’m so so sorry Mads” sa Lexie med tårar i ögonen. Jag kröp fram till henne och slog armarna om henne.
-”You have nothing to feel sorry for Lex, I love you okay. Always.” Hon log och nickade vilket intygade att vi i vått och torrt alltid skulle vara bästisar.
-”And I’m sorry guys, my behaviour was awful I shouldn’t have screamed and yeah run off..”
-“Madison, we didn’t know okay. It’s okay to be mad sometimes” sa Liam och utan att jag egentligen visste något om vilka personligheter killarna hade haft innan jag lärde känna dem så hade jag fått uppfattningen av att Liam var den “ansvarsfullaste” av dem allihop.
-”Thanks Liam” jag log mot honom och kröp sedan ner under filten Harry lyckats leta fram, när han väl krånglat den på oss tog han min hand och log försiktigt.

När klockan började närma sig halv ett på natten hade Zayn lyckats somna i Liams knä medan vi andra satt och berättade spökhistorier. Just nu var Louis uppe i en spökhistoria som rent ut sagt fick mig att bli rädd på riktigt.
-”And when the little girl turned around, she saw her dead grandma.”
-”Louis seriously can you shutup you scaring me to death!” viskade jag trots att jag egentligen ville skrika högt. Jag tryckte mig ännu närmare Harry som la en beskyddande arm om mig, jag slog min blick bort från Louis som satt och skrattade till Lexie, som precis som jag, satt uppkrupen i Niall’s famn. Om ens första dag på sommarlovet kunde starta så här bra, då visste jag inte om resten av det skulle kunna leva upp till mina förväntningar.
-” Hey guys.. maybe we should get into the tent and get some sleep” gäspade Lexie och log med en trött blick bort mot tältet.
-”But I wanna sleep under the stars, that’s what we came here for, you remember?”
-“Yeah Mads, but I’m no naturewoman, actually I hate the nature, so I’m gonna sleep in my tent, you can sleep outside if you want.” Med ett stadigt tag runt filten reste hon sig upp vilket fick Niall, som somnat med kinden på Lexies huvud att falla bakåt.
-”OMG sorry Niall!” utbrast hon i en tyst viskning.
-”Ehm, it’s okay Lex, just let us go inside okay, I wanna sleep.”’
-“I wanna sleep inside too!” sa Louis och började gå efter in i tältet, samtidigt väckte Liam Zayn och sa att dem två också skulle sova inne i tältet.
-” But.. Is there no one who wanna sleep under the stars with me?” utbrast jag.
-“Mads, I’m still here?” viskade Harry i mitt öra. Jag log och tittade upp i hans vackra ansikte.
-“So... just you and me, under the stars tonight? That’s pretty romantic? Don’t ya think?” sa jag och skrattade tyst och höll kvar min blick i Harrys ögon. Det blev tyst en liten stund och vi kunde höra från tältet hur lampan släcktes och sovsäckarna prasslade till innan ljudet av lätta snarkningar, antagligen från Zayn, fyllde tystnaden.
-”Then it’s a date” sa Harry med allvar i rösten, efter 10 minuters tystnad.
-”A date?!” for det ur min mun innan jag hunnit tänka efter vad det var jag sa.
-”Or maybe you don’t want to?” Han kollade på mig med en ledsam blick och jag kunde inte hjälpa det men jag lutade sakta mitt huvud närmare hans, och jag kände hur hans kom närmare mitt. När det bara var en centimeter som skilde våra läppar åt, lutade han sig ytterligare lite framåt och våra läppar möttes. Hans läppar var varma mot mina kalla och jag öppnade dem ytterligare för att låta hans tunga glida in. Han tog tag runt min midja och lutade mig sakta ner på vår filt medan han lutade sig över mig, jag la försiktigt mina armar runt om hans nacke och medan vår kyss avslutades öppnade vi ögonen, och än en gång kollade jag in i hans gröna ögon och log.
-”Yes” mumlade jag mot hans läppar.
-”Yes, what?” Han tog avstånd mellan oss medan hans intensiva ögon blickade in i mina. Jag lutade mig närmare han och nuddade vid hans läppar samtidigt som jag viskade;
-”It’s a date”
-”Good, because that was probably the best first kiss I ever had with a girl” sa han mot mina läppar.
-”I agree” och lät den lätta pussen övergå i en kyss. Denna sommar skulle helt klart bli den bästa i mitt liv.
______________________________________________________________________
Finally some romance, eller vad säger ni?! 
KOMMENTERA VAD NI TYCKER OCH TÄNKER! :)

Efter att Harry hade grävt fram en tjocktröja som rent ut sagt doftade ljuvligt, satt vi nu alla samlade runt brasan och lyssnade på killarna medan dem sjöng sin nya singel ”Little Things” då Niall hade tagit med sig sin gitarr. Alla satt samlade på filtarna som vi placerat ut runt om elden, Niall och Lexie delade på en, Louis, Liam och Zayn delade och jag och Harry dela. 
-”You guys should hear Madison sing, she is absolutely amazing!” utbrast Louis efter att låten var slut, Harry instämde direkt och berättade hur han hade hittat mig uppe på loftet för några dagar sedan. Jag skakade snabbt på huvudet.
-”I’m not that good as you guys explains AND I don’t like to sing in front of people”
-“Can you sing Madison?! I’ve known you for what? 8 years?! And I’ve never and I mean NEVER heard you sing!” utbrast Lexie med ett förvånat ansiktsuttryck.
-“As I said I don’t like to sing in front of people!”
-“Please Mads, I really, really, really want to hear you sing!” Jag skakade bestämt på huvudet. Den enda jag hade sjungit för var Hayley, ingen annan. Och så kunde det gärna få förbli.
-”Please do it for me” viskade Harry och jag kände hur jag rös i hela kroppen, hur kunde en röst vara så underbar?
-”Okay..” suckade jag
-”YEYYYYY” utbrast Lexie glatt och for ut med armarna åt båda hållen så hon var nära på att slå till Niall i ansiktet.
-”Hey Lex take it easy!” skrattade Niall, Lexie log och skrattade fram ett ”Sorry”. Harry sträckte sig efter gitarren och satte snabbt dit fingrarna på strängarna.
-”What song do you wanna sing?”
-”Ehm.. the only song I know that you guys made and I actually know the lyrics to is ”What Makes You Beautiful” so maybe that one?” jag log och kände ännu en gång att rodnaden började stiga i mitt huvud. Dem var världskända och Lexie hade spelat flera av deras låtar, men det var bara denna som hade fastnat i mitt huvud.
-“Great choice Madison, absolutely terrific!” Sa Louis till mig och jag log glatt till honom. Sakta men försiktigt hittade Harry ackorden på gitarren och började spela en långsammare variation av låten. Jag harklade mig försiktigt och började sjunga:
-”Your insecure, don’t know what for you turning heads when you walk through the doo-oor..”
När låten närmade sig sitt slut, satt Lexie med stor gapande mun, Louis log förmöget, Niall såg chockad ut och Zayn satt och stirrade på mig medan Harry kollade på mig och log nöjt.
-”I told you, you were good” sa han och jag kunde se smilgropen tränga fram i vänsterkinden.
-”GOOD? SHE’S FREAKING AMAZING” utbrast Niall och Lexie som verkade hålla med Niall satt och nickade som en liten nickedocka som råkat hänga upp sig. Jag skrattade och skakade på huvudet.
-”No I’m not, you’re just joking” Harry greppade tag i mitt huvud samtidigt som jag höll på att vända bort det och tog ett stadigt grepp om det med båda sina händer. Det kändes helt seriöst som att jag skulle svimma. Jag hade hatat den här killen och nu gillade jag han som in i h*lvete. Hur var det ens möjligt? Jag hade känt han i fyra dagar!
-”Madison, you are amazing, you have a voice like a goddess, I promise you” jag försökte skaka på huvudet men eftersom Harry höll mig i ett så pass stadigt grepp kunde jag inte göra annat än att nicka.
-”Seriously do you guys really think that, I mean it’s nothing special” Harry och resten av gänget började se allt mer irriterade ut och precis när Harry släppt taget om mitt ansikte flög Lexie på mig och jag föll bakåt.
-”WHY HAVEN’T YOU TOLD ME YOU COULD SING?!”
-”Because..”
-”BECAUSE WHAT?”
-”BECAUSE I HAVEN’T SING SINCE HAYLEY DIED AND SHE WAS THE ONLY ONE I USED TO SING FOR” jag hade aldrig skrikit åt Lexie innan, aldrig, hon hoppade snabbt av mig och jag reste på mig och började snabbt och frustrerat gå bort från brasans värme. Jag kände direkt att tårar började falla från mina ögon och det dröjde inte länge innan jag kände hur det rann droppar ner för kinderna rakt ner på Harrys tröja. Jag drog försiktigt ner den längre ner då det var det enda jag hade på mig eftersom allt annat var blött. Jag var inte lång, max 165 cm så Harrys tröja var stor och räckte mig till mitten av låret. När jag hade gått en bra bit bort från brasan satte jag mig med en duns ner i sanden och lät tårarna rinna. Egentligen hade dem inte gjort något fel, jag hade ju själv valt att sjunga? Jag satt med huvudet lutat mot mina bara knän när jag hörde de tunga fotstegen i sanden. Aldrig att jag skulle få nog av den killens röst eller medkänsla.
-”Mads, I’m so sorry it’s totally my fault”
-”Harry, please don’t blame yourself, it was my own decision to sing. Not yours”
-”But I practically forced you to sing” Jag skakade på huvudet samtidigt som jag slog upp blicken vilket ledde till att jag tittade rakt in i de där underbara medlidande smaragdgröna ögonen. 
_____________________________________________________________________
Förlåt för att kapitlet inte kommer ut förrän nu! Men vad tror ni kommer hända? Klickar det till mellan Madison och Harry? Kommer Madison förlåta Lex? Kan dock ge er en sneak peak på att ni - 
KOMMER ÄLSKA NÄSTA KAPITEL SÅ KOMMENTEEEERAAAA

+ att vi hade besöksrekord igår med hela 32 läsare!!! Snacka om överlycklig tjej! 

-”Oh man my tummy hurts!”
-”Stop beeing such a wimpy-kid Louis! Food is good for you” sa Niall samtidigt som han klämde i sig sin fjärde tårtbit.
-”Okay Niall… well, new graduated Madison, how do you wanna spend your absolutely first evening as a new graduated student?” Jag mötte Louis blick på andra sidan bordet och log.
-“Well what do you guys say if we call Lexie and let her drive us to the beach and then fall asleep under the stars?! I’ve always wanted to do that so why not tonight?!” Jag log stort, och fick en massa gillande ansiktsuttryck tillbaka.
-”Awesome, I call Lexie right away!” Jag höll precis på att lirka upp mobiltelefonen ur min ficka men blev snabbt stoppad av Niall som erbjöd sig att ringa då han påstod att han redan hade mobilen uppe. Men jag visste att det var något pågång mellan han och Lexie, de senaste dagarna hade dem, liksom jag och Harry (i alla fall vad jag inbillade mig) kommit närmare varandra. Det skulle bli spännande att se vad kvällen hade att erbjuda.
-”She said that she will pick us up at around 7 O’clock and that we should be ready with our sleeping bags or whatever we wanted to sleep in!”
-“Great, and what’s the time now?”
-“It’s 6.30 pm” sa Liam samtidigt som han granskade sin telefon
-“But wait, that means she will be here in less than 30 minutes!” for det snabbt ur honom!
-“Then why are we sitting here than?” sa jag samtidigt som jag snabbt reste mig från stolen –“I need some help with taking down all the stuff from the loft. Anyone who wanna help me?”
-“Harry will help you, while me, Liam, Zayn and Niall go out in the bus to look if we got some food or something we could bring with us!”
-“Awesome Louis! Please tell me you have marshmallows?!”
-“Haha I’ll check” Jag log glatt till svar och med en gång var alla killarna, förutom Harry, utom mitt synhåll. Jag greppade snabbt tag i Harrys hand och började dra upp han för trappan och jag kände hur både han och jag fick ett leende på läpparna.
-”Okay so, if I go upstairs you could stay down here and catch everything that I throw down, okay?” jag log glatt och fick ett skrattande “Okay” tillbaka.

När klockan slog prick sju hörde jag Lexies skrikande bil utanför huset. Jag log glatt mot Harry som man knappt såg bakom allt han höll i sina händer.
-”You don’t need to carry all that by yourself, you know”
-”It’s okay. But you need to lead me down the stairs or else I will fall!” Jag skrattade och gick bakom Harry samtidigt som han tog några stapplande steg fram mot trappan. Precis när han skulle ta första steget ner höll han på att tappa balansen och jag fick snabbt tag runt hans midja.
-”Well captured” sa han och blinkade, utan att jag kunde hjälpa det kände jag hur mina kinder hettade till. Istället för att vara en fegis så fort det kom till killar valde jag att inte släppa taget om honom, dels för att jag inte ville plocka upp en mängd sovsäckar om han skulle trilla, men också för att hans vältränade kropp gjorde mig själv vinglig. Istället så höll jag kvar runt hans midja medan han med försiktiga steg tog sig ner för trappan.
-”FINALLY” ropade Lexie –”We thought you two got captured on the loft or something” Jag skakade och skrattade på huvudet.
-“Shutup Lex” Jag kunde ännu en gång känna hur Harrys intensivt gröna ögon vilade behagligt på mig.
-”Haha you’re so cute Mads, well you boys sit in the back on the platform with all our luggage while me and Mads are inside. What are you waiting for!? JUMP ON!” Skrattade hon fram. Snabbt som attan hoppade alla killarna på flaket och med ett BOOM startade Lexie’s bil. Så fort bilen startade svängde hon försiktigt ut ifrån gården och påbörjade den en timmes långa bilfärden till stranden.
-”You like Harry”
-”What no!? You like Niall!”
-”You know I do, I've been in love with that guy for 3 years now” Jag kollade strängt på Lexie innan hon brast ut i en skrattattack.
-”Okay maybe I like him more in a love wat now than before. But! I’m absolutely sure that Harry likes you! I mean have you seen how his looking at you?! He can’t take his eyes off you!”
-“Well, maybe..”
-“Haha I knew it!”

När vi anlände till stranden, som i vanliga fall brukade vara smockad med människor, upptäckte vi att vi var dem enda som hade planerat en kväll på stranden. Niall och Liam begav sig iväg för att leta efter pinnar som vi kunde använda till att starta en brasa med, medan vi andra började sätta upp tält (bara för Lexie vägrade sova utomhus), och lasta av allt annat från bilen. Då sommaren hade kommit igång ordentligt var det fortfarande ljust ute med en behaglig värme liggande runt sig. Niall och Liam tog inte lång tid på sig innan dem kom tillbaka med hela famnen full av pinnar. Dem la försiktigt ner alla pinnarna i en prydlig hög bredvid Lexie’s tält.
-”THE LAST PERSON INTO THE OCEAN IS A POTATO!” ropade Niall samtidigt som han lagt av sig sina pinnar och började springa och kastade av sig allt förutom byxorna. Liam, Zayn, Lexie och Louis var inte sena med att hänga efter. Kvar stod jag och Harry.
-”You don’t wanna swim in the sea?” Jag vände min blick åt höger och mötte Harrys gröna ögon, samtidigt som jag log och skakade på huvudet. 
-”I don’t really feel for it”
-”Well that’s too bad, because you’re going into the water with me”
-“What?” Mer han jag inte säga innan Harry på något sätt fått av sig tröjan och fått upp mig på axeln.
-”NO HARRY PLEASE NOOOO”
-”Sorry sweetie” var det sista han sa innan han kastade i mig i vattnet.
-”Harry you are sooooo gonna pay for this” sa jag så fort jag kommit upp från vattnet och fått in luft i mina lungor. Han log brett och skakade på huvudet så hans lockar skvätte runt hans huvud och jag fick än en gång vatten på mig.
-”HARRYYY”  utbrast jag irriterat men jag kunde inte hålla mig för skratt.
-”Sorry” sa han och kramade om mig –”but you have to admit it was kinda funny?”.Utan att riktigt kunna koncentrera mig på hans fråga då jag vid detta ögonblick stod intryckt i en kram, runt hans bara hud nickade jag stumt.
-”Haha that’s what I thought, you really do like to hang out with us!”
-“Haha yeah, busted. But what’s not funny is that all my clothes are wet and I have no other clothes with me!”
-“Don’t worry, you can borrow some of mine” Jag log glatt och sakta släppte han taget om mig och vi började gå upp ur vattnet tillbaka till stranden där dem andra redan hade börjat grilla marshmallows och korv över den nytända brasan.
______________________________________________________________________
Som utlovat får ni kapitel 8 idag också! 
Vad tror ni kommer hända under kvällens gång? Blir det något mer mellan Harry och Madison?
Kommentera mera! :)

Följande morgon vaknade jag av att det väsnades ordentligt på nedervåningen, då vårt hus i normala fall brukade vara ekande tomt ända fram tills 7 på kvällen for jag snabbt upp ur sängen och rusade ner för trappan. Aldrig hade jag ångrat något så mycket i hela mitt liv.
-”Haha morning Madison, looking good!” skrattade en nyvaken Louis samtidigt som Zayn visslade lågt. Jag kände direkt hur kinderna började hetta till och hur Harrys intensiva blick genomforskade mig från topp till tå. Runtom finbordet i vardagsrummet satt nämligen hela One Direction plus deras crew samlat. Jag vände mig snabbt om i trappan och rusade upp på mitt rum, borstade håret, som antagligen hade sett ut som ett fågelbo, och klädde snabbt på mig mer anpassande kläder än pyjamasen.
-”Hey what happened to the pajamas?” sa Louis med en fejkad sur min när jag kom ner för trappan igen. Jag log ett fejkat leende tillbaka och slog mig snabbt ner vid bordet och började käka frukost.
-”So what are you guys doing today?” sa jag till killarna och pekade på dem med min gaffel.
-“Let see, your dad told us that you wasn’t going to school today. So he told us, that we are gonna be with you the whole day!” skrattade Niall fram. Jag kollade snabbt bort på min pappa som nickade glatt.
-”And the boys will stay here for another week! And since you are graduating from school in less than 2 days you will have so much time to spend with them” utbrast pappa glatt, och alla killarna började direkt att skratta.
-”But..” for det ur mig –”wasn’t you supposed to go to NYC and have a concert?”
-“No, not until two weeks, and since we think it’s really lovely out here on this ranch we though “why not have a week’s holiday here?” sa Harry med ett leende och hans gröna ögon hypnotiserade mig ännu en gång. Snabbt slog jag bort blicken och muttrade tyst:
-“You must be kidding with me”
-”Ah we know you love us” sa Louis och kom snabbt fram och kramade om mig.
-”Well as I told Harry yesterday” – sa jag och gav han en snabb men glad blick” –”I actually think you’re nicer than I’ve ever could expect.”
-“That’s my girl!” sa pappa samtidigt som han tuggade på ett ägg han tryckt in i munnen. Jag suckade och skakade på huvudet medan ett leende skapades på mina läppar.

På fredagen, var det äntligen dags, skolavslutningen. Som jag hade längtat! Det enda som låg framför mig nu var ett evigt sommarlov på ranchen! Härligt! De senaste dagarna hade jag (och Lexie) börjat umgås med killarna allt mer och mer, vi hade haft ridturer (tro det eller ej, men dem hade börjat lära sig grunderna), sena nätter på stranden, och en himla massa bus. Även om jag vägrade att erkänna det för mig höll jag på att falla för Harry, hans intensiva ögon och hans otroligt gulliga leende gjorde så att jag föll pladask och denna vecka som var kvar av deras exsitens på gården skulle bli allt annat än rolig, den skulle bli magisk.
-”Madison Sparks” hörde jag rektorn ropa genom den sprakande mikrofonen och jag slog glatt på mitt leende och gick fram för att ta emot mitt stipendium, jag tittade ut mot publiken samtidigt som jag skakade rektorns hand och såg både min mamma och pappa glatt sitta och vinka, skratta och tjoa. Vilket ledde till att mitt leende blev ännu större. Men precis innan jag slog bort min blick fastnade den på fem killar som stod allra längst bak och klappade energiskt. Harry, Zayn, Louis, Niall och Liam hade tagit sig mödan för att komma på min avslutning for det snabbt genom mitt huvud, om mitt leende kunde bli större än vad det redan var så blev det definitivt det.

När ceremonin var slut sprang jag glatt ut på skolgården för att krama om mina föräldrar och killarna.
-”Why are you here?!” sa jag glatt mot dem.
-”Well, Harry here, thought that our new favorite girls graduation was something big so that’s why we went” sa Louis lurigt och jag kollade på Harry som blygt kollade ner i marken.
-“I think that’s really nice of you all to come here, it really made my day!” – sa jag och gav Harry en extra lång blick, innan jag började gå runt och krama om alla. När jag kom till Harry ställde jag mig på tå och viskade tyst i hans öra:
-”It was very nice and cute of you” sa jag med ett eftertryck på ”cute”, jag backade och log glatt och kunde direkt se att Harrys smilband drogs uppåt.
-”What do you all say about going home and eat some graduation cake?!” sa mamma glatt och det dröjde inte länge innan alla hade trängt ihop sig i mamma och pappas bil för att åka tillbaka till ranchen. 
_____________________________________________________________________
Kort kapitel, I know. MEN eftersom ni får detta redan nu på morgonen, kan det hända att kapitel 8 kommer upp senare ikväll! Så håll era tummar och tår för det! :)

Följande morgon hade Lexie kommit och hämtat mig vid 8 precis som hon lovat, och för en gångs skull hade jag sluppit morgonens stalluppgifter vilket ledde till att jag försov mig till kvart i. När jag snabbt hoppade in i pickupen såg jag hur Lexie skakade på huvudet.
-”When are you going to learn to set an alarm, even though you don’t need to work in the mornings?” Jag skrattade lätt åt hennes kommentar innan min blick for ut genom fönstret och bort mot One Directions turnébuss.
-”And may I ask you WHY THE HELL ONE DIRECTION IS STILL HERE?”
-”Calm down, your freaking moron. They didn’t have their photo-shoot because it wasn’t the right light or something so they’re gonna have it today instead.”
-“Omg, I seriously can’t handle this” Snabbt vred hon om nycklarna och bilen startade som vanligt med ett högt ljud. Hon körde smidigt bort från gårdsplanen och mot skolan samtidigt som hon började att pladdra på om hur bra One Direction var.

När Lexies vita pickup återigen körde in på gårdsplanen vid 5 tiden på eftermiddagen var där minst lika mycket folk nu som det hade varit igår.
-”This is just crazy, well see you Mads if you survive, and don’t forget that there’s no school tomorrow!” Jag nickade samtidigt som jag hoppade ur bilen och slog igen dörren och vinkade hejdå när hon körde ut från gårdsplanen.
-”So that’s were you’ve been all day” Hörde jag en röst bakom mig säga, jag snurrade runt och såg alla fem killarna stå lutade mot stallväggen i skydd av skuggan från solens starka strålar.
-”Yeah, since some of us still goes to school and don’t live a popstar life, then that’s exactly where I’ve been”.
-“Oh God what I’ve missed your humour today” utbrast Louis samtidigt som han skrattade, vilket ledde till att han fick med sig resten av killarna också i sin skrattattack. Jag suckade och började gå mot huset.
-”Hey Madison, just wanted to tell you that we’re staying till Thursday!” skrek Zayn över gårdsplanen. Jag snodde snabbt runt och gav dem en förvånad min vilket ledde till att Louis brast ut i ännu en skrattattack. Men när jag vände mig om igen kunde jag inte låta bli att le, att killarna skulle stanna ytterligare två dagar innebar att jag skulle ha chansen att lära känna dem bättre, och kanske till och med lyckas få bort mitt hat mot dem.

När jag bytat om till mina ridkläder sprang jag bort mot stallet, trots att ranchen kryllade av människor, kunde jag inte låta hästarna bli lidandes. Jag gjorde snabbt iordning Ty och gick därefter bort till andra sidan ranchen för att sedan hoppa upp och rida ut en sväng i skogen.

När jag kom tillbaka var det ekande och nästintill läskigt tomt på gårdsplanen, i alla fall om man jämförde med hur det hade varit innan idag. Alla kameramän osv. hade packat ihop sina saker och jag antog att de flesta hade begett sin in i turnébussen. Jag skrittade bort mot stallet och ledde in Ty i boxen, när han var borstad och klar greppade jag tag i påsen med hö som hängde på hans box och slängde in det till honom. Jag kunde egentligen inte förstå hur jag hade lyckats ha ett uppehåll från hästarna och ridningen i lite mer än ett år, detta var jag, att gå runt och höra hästarna tugga på hö och bara känna lukten av häst påminde mig om hur mycket jag älskade livet på ranchen. Jag klättrade snabbt upp för stegen som ledde till loftet och kröp sedan bort till mitt och Hayley’s gamla gömställe. När vi var små hade vi alltid gömt oss här när vi lekt kurragömma med stallpersonalen, alla minnen med Hayley kom rusandes genom mitt sinne och utan att veta vad jag egentligen gjorde lyckades jag rotar fram vår gamla gitarr som legat gömd under all halm. Jag hittade även vårt gamla ”låt-block” och bläddrar snabbt fram till låten som jag skrivit den dag Hayley dog. Försiktigt börjar jag dra fingrarna längs strängarna och plötsligt sjunger jag och spelar precis som jag och min syster gjorde förr.
-”Wow, your voice is really good” jag kände igen den hesa brittiska rösten och kollade sakta upp, där Harry stod med en bekymrad min och kollade på mig. Jag torkar snabbt mina ögon, då tårar bildats under tiden jag sjungit.
-”Eh thank you” svarar jag tyst och lägger ifrån mig gitarren.
-”Hey are you okay?”
-”Yeah, It’s nothing, I’m fine.”
-”I can see you’re not fine, Madison” han kröp sakta över höbalarna och satte sig mittemot mig, så att den lilla fotogenlampan som stod i mitten lös upp hans ansikte.
-”Maybe not, but how did you even find me up here?”
-”Well” – började han –”I was looking for Louis, because we’re playing hide and seek and then I heard someone singing, so I had to figure out who it was. And the voice came from up here.”
-”Haha hide and seek really?”
-“When you’re out on tour, even the most childish games becomes fun” Smålog han, jag log tillbaka mot honom och skrattade tyst.
-”Btw, I heard about your sister, is there any chance that’s what the song was about and why you cried?” Jag kollade snabbt upp på honom och nickar sedan sakta.
-”The life without Hayley is boring, and rough. She always made my day a little bit brighter” Jag suckade tungt och lutade huvudet bak mot halmbalen.
-”I really can’t understand your pain Madison, but if you need a friend, I’m here for you” Jag nickade och mumlade tyst fram ett "Thank you" och sedan greppade Harry tag i gitarren och började spela och nynna på någon låt jag inte kände igen. Plötsligt flög Louis huvud upp bakom halmbalen och både jag och Harry slapp ur oss ett skrik!
-”I’ve been looking everywhere for you Harold! This was absolutely the best hiding place ever. BUT the guitar reveald you. Sorry Hazza. And btw your voice is amazing Madison!”
-“Haha thank you Lou, but you scared the shit out of me!” skrek jag glatt mot honom. Allt jag fick tillbaka var ett hånleende.
-“So since, I’ve found all of you guys now, maybe you wanna come in and play some FIFA?”
-“Sorry Lou, but I got a bunch of homework to do.”
-“Well that’s a shame sweetheart, well what about you Hazza?” Harry gav honom en nickning som svar och vi började sedan klättra ner för stegen och när vi kom utanför stallporten skildes vi åt med ett enkelt ”Goodnight”. Precis innan jag stängde ytterdörren kollade jag ner över gårdsplanen och kunde se Louis och Harry gå mot bussen samtidigt som dem skrattade och pratade med varandra, och ett leende spred sig sakta över mina läppar.
-”Jag tror allt jag har skaffat vänner av mina fiender” sa jag lågt till mig själv och log. 
______________________________________________________________________
Kapitel 6 uppe, ganska så långt! Tyvärr kommer kapitel 7 bli lite kortare, men ska försöka få kapitel 8 att bli längre! Vet att det är roligare att läsa långa kapitel så ska försöka få till det!

Blir jätteglad om ni kommenterar!

Efter två timmars hårt slitande hade vi lyckats fixa iordning hästarna och städat upp all halm. Fotograferingen var därmed en timme försenad och enligt killarnas manager och fotograf var ljuset helt fel och skulle därmed skjutas upp till nästa dag. Men eftersom hästarna var iordninggjorda fick killarna rida en tur i paddocken. Det var troligtvis den roligaste synen jag hade sett i hela mitt liv. Ingen av dem fick sina hästar att röra på sig och Fiona, som Niall red, hade lyckats ta sig bort till paddockens vänstra hörna där det växte gräs och stod därmed och åt medan Niall desperat försökte dra i tyglarna. Jag skrattade så jag höll på att kissa på mig, aldrig att jag skulle glömma denna syn! Jag lirkade försiktigt upp mobilen och fotade dem där dem stod, sedan la jag snabbt upp den på twitter och taggade killarna. 



Efter en halvtimmes kämpande gav killarna upp och hoppade av hästarna. Eftersom dem skulle stanna ytterligare en dag hade deras manager kört hit deras turnébuss så att dem hade någonstans att sova, trots att min mamma hade erbjudit huset hade dem snällt tackat nej och kört hit bussen istället.
-”Hey Madison! Can you please help me over here?” Jag vände mig om och såg Travis komma kämpande med en skottkärra och jag sprang snabbt bort för att hjälpa honom.
-”I thought you’ve left for today?”
-”No I were at the vet with Snowwhite, you know she’s gonna have a foal in a couple of weeks?”
-“Yeah I know, just that dad told me you’ve left” svarade jag medan jag hjälpte till att tömma skottskärran i gödselstacken.
-”Btw, it looks like you’ve made some friends out of your enemies” sa han och nickade bort mot killarna som kom gåendes med varsin häst på släp.
-”Friends, and friends, they seems nicer than I expected” sa jag tyst och kollade bort i den riktning Travis nickat åt.
-”Yeah, yeah, why are they still here?”
-”Their photo-shoot got delayed”
-“So they are gonna do it tomorrow instead?” Jag nickade samtidigt som jag följde Travis tillbaka till stallet. Väl inne i stallet var det full fart, killarna med hjälp av min pappa, höll på att ta av alla sakerna från hästarna samtidigt som hästskötarna höll på att mocka och utfodra hästarna. Travis försvann in i en box och jag fortsatte genom stallgången för att hjälpa Zayn med Lucky Luke.
-”Haha how’s it going?” Zayn snurrade runt och log.
-”Well, it was much harder than I expected, but it was fun to ride. But this shit here” – sa han och pekade på tränset och sadeln –“Isn’t going too well”.
Jag skrattade och hjälpte honom av med först tränset och sedan sadeln. Därefter ledde jag in Luke i sin box som direkt for ner i krubban för att äta sin kvällsmat.

Då min mamma inte haft besökande matgäster sedan Hayley dog hade hon asat fram grillen och bett George hjälpa till att grilla, så att vi skulle få en riktig barbecue-kväll. Jag kunde se hennes vita leende från andra sidan gårdsplanen, och först då insåg jag att min familj, trots omständigheterna, började gå vidare i livet. Tack vare One Direction hade min familj krupit ut från sitt lilla skal och påbörjat ett socialt liv igen. Plötsligt kände jag hur någon stod bredvid mig och jag kollade snabbt åt höger, där stod Harry och kollade på mig med sina intensivt gröna ögon.
-”You’re smiling again” sa han lågt med ett uns av skratt.
-”Yeah so?”
-”Your dad told us that you hate us, but if you hate us, then why are you smiling all the time when we are near?”
-“Honestly, you getting on my nerves, I just don’t like you guys:”
-“You seemed to have pretty fun with us during our hay-war and while we were riding, I saw your tweet”
-“Okay, maybe you’re not that bad as I thought at first.” Jag kunde se hur ett leende trädde fram på hans läppar.
-”Never judge a book by it’s cover, you know” sa han och blinkade.
______________________________________________________________________
Kapitel 5 uppe! Kort kapitel, men nästa kommer bli längre!
Kommentera!

Sakta men säkert började killarna borsta hästarna, jag själv satt uppflugen på höbalen som fanns längst bort i stallet och iakttog deras rörelser. Den som förvånade mig mest var Louis, som gick och sjöng samtidigt som han ryktade Night, den svarta vallacken brukade i vanliga fall vara rena rama raseriutbrottet men han stod stilla med lutat huvud och verkade njuta av sången. Jag smålog lite och tänkte tillbaka på hur både jag och Hayley brukade gå och sjunga för hästarna. Men sedan Hayley’s död hade jag inte sjungit en ända ton, kanske var det därför jag inte tyckte om dessa fem killar som livnärde sig på att sjunga. Jag väcktes ur mina tankar genom att ett par gröna ögon stod och tittade på mig och jag hoppade snabbt ner för att gå fram till Harry. 
-”You need some help or what?” sa jag till honom, sakta spred sig ett leende på hans läppar och han lutade sig närmare mig för att kunna viska i mitt öra.
-”Why are you smiling like an idiot up on that hay bale?” viskade han.
Jag backade snabbt två steg och kollade strängt på honom.
-”I was not smiling”
-”Eh yes you did, I saw you” han log förnämt och man kunde se smilgropen komma fram på hans vänstra kind.
-”Well if I did it’s none of your buisness. Get back to work” Han skrattade lätt och fortsatte därefter att borsta Sunshine. Jag gick tillbaka mot min höbal men hann inte långt förrän en andfådd Lexie sprang in genom stalldörren och hon hann precis öppna munnen för att säga något till mig innan hon inser vem det faktiskt är som står i stallgången. 
-”Lex, shut your mouth, NOW.” Med en smäll stängs hennes mun igen och hon ler fåraktigt samtidigt som hon med snabba steg går fram till Harry som står närmast, hon går runt bland alla killarna och presenterar sig innan hon tillslut kommer med snabba steg tillbaka till mig. Hon viskar snabbt i mitt öra:
-”Why the hell didn’t you tell me that they were here WITH YOU?!” väser hon. Jag skrattar åt henne och rycker på axlarna.
-”Damn you Mad, I need to go now and I just found them, this isn’t fair!” jag skrattar högre denna gången och jag kunde känna att killarna iakttog oss. Därför tog jag snabbt tag i Lexies arm och drar ut henne från stallet, utom hörhåll från killarna.
-”Sorry Lex, my phone is in my room and my dad made me do this! I would do anything if you could take over from now, because they’re getting on my nerves."
-“Hahah sorry Mads, but I got a bunch of homework to do, so I really need to go home. I pick you up at 8 O ‘Clock tomorrow, alright?”
-”Damn you Lex, yeah see you tomorrow. Bye!” Hon hoppade snabbt in i bilen och startade den med ett högt ljud. När hon kört ut från gårdsplanen hör jag skratt inifrån stallet.
-”Vad nu då?” muttrar jag och ökar stegen tills jag står i stallgången. Synen jag får se när jag kommer in i stallet är allt annat än vad jag vill se. Fem killar som håller på och leker i halmbalen och har ”halmkrig” så att det nu ligger halm över hela stallet.
-”What the hell are you guys doing?!” skriker jag. Med en gång stannar hela kalabaliket upp och 10 ögon kollar rakt på mig.
-”Sorry Madison, we just thought it would be some fun with a hay war” sa Louis och jag kunde se på alla killarna hur ett leende kom fram på deras läppar.
-”Well you need to clean this mess up, because I’m not gonna do it” sa jag argt.
-“Stop being so mad Madison, you need to have some fun” sa Harry glatt, samtidigt som han och Louis sakta gick fram mot mig. Jag började backa men hann inte långt förrän jag gick rakt in i halmbalen och på två sekunder flög Louis och Harry på mig och tryckte halm i ansiktet på mig. Jag var inte sen med att ge igen och tryckte dubbelt så mycket halm upp i Louis huvud.

Efter några minuter med ett rejält halmkrig hörde vi röster och jag såg pappa och killarnas crew komma in genom den bortre stalldörren.
-”Madison, what the hell have you done?! It looks like world war three has broken out!”
-“I’m sorry dad.. I will cle..” Längre hann jag inte innan Harry tog till orda och sa:
-”Mr. Sparks, this isn’t Madisons fault, it was actually me and Louis who started it, we will clean this mess up before we leave for the shoot”.
Jag kollade sakta upp på Harry och log, och jag fick ett leende tillbaka, kanske var dessa killar inte så dumma som jag först trott.
_____________________________________________________________________
Kapitel 4 är ute och vi har slått besöksrekordet! 10 besökare! Kommentera gärna vad ni tycker och tänker om novellen! 

Det tog inte mer än tre sekunder innan Lexie hade stängt motorn och bokstavligt talat flugit ut ur bilen och påbörjat sin färd genom all personal för att kunna hitta sina idoler. Jag knäppte långsamt upp säkerhetsbältet och kollade sedan ut genom rutan och gav ifrån mig en stor suck. ”Detta är inte alls vad pappa lovade mig” muttrade jag tyst för mig själv.  Jag tog min slitna ryggsäck och tryckte ner dörrhandtaget och hoppade smidigt ut ur bilen. Jag hann inte mer än ut och stänga dörren innan jag snabbt som attan fick ducka för en stor kameramans lampa som vinglade kusligt på hans axel. 
-”Sorry!” ropade han bakåt mot mig. Jag funderade inte ens på att svara honom utan gick med snabba steg in i stallet och tog ett långt djupt andetag.
-”Tuff day huh?” hörde jag en mörk röst säga bakom mig. Jag snurrade runt och log, Travis, vår hästskötare kom inrullande med en skottskärra beredd för att börja mocka.
-”Yeah that’s the least thing you can say, dad promised me that it wouldn’t be like this” sa jag samtidigt som jag nickade med huvudet ut mot den proppfulla gårdsplanen.
-”Well, it’s the world’s most famous boy band we’re talking about. What did you expect?” Travis gav ifrån sig ett skratt och jag slog snabbt till honom på armen.
-”Oh no you didn’t!” Utbrast han och jag hann inte mer än att kasta bort väskan innan jag på något mysikt vis hade blivit nerputtad i skottskärran som var fylld med hästskit.
-”TRAVIS!!” Skrek jag, men det var lönlöst han hade redan sprungit bort och jag skrattade tyst för mig själv. Den killen gjorde verkligen mina dagar ibland.
-”Hey are you okay?” Sa en hes brittisk röst och jag snodde snabbt runt i skottskärran, så snabbt så den vältes och jag landade på det hårda betonggolvet med en smäll.
-”Wait, let me help you” sa killen.
-”No it’s okay.” Inom två sekunder hade jag rest mig upp, sopat bort halmen och killen, som jag antog var en från One Direction, hade tagit 3 steg bakåt från mig.
-”You shouldn’t be here, it’s quite a dangerous place for a popstar like you” jag sa och kollade in i killens gröna ögon. Han gav ifrån sig ett lätt skratt och snurrade runt för att gå ut ifrån stallet.
-”Hey, you ” utbrast han precis innan han gick ut från stallet.
-”Yeah, you what is it?”
-”You have some horseshit on your pants, just wanted you to know” Jag suckade irriterat och kollade snabbt ner på mina byxor innan jag drog upp blicken igen och mötte hans ögon. Han gav ifrån sig ännu ett lågt skratt och försvann sedan ut från stallet. 

Efter mitt pinsamma ögonblick med killen som jag förövrigt hatade, hade jag snabbt sprungit in i huset och bytt om till något mer bekvämare än skoluniformen. Mina slitna jeansshorts och linne satt som en smäck på mig och jag drog snabbt på mig mina stövlar för att kunna sticka ut och påbörja dagens sysslor. Men när jag kom ut genom dörren, insåg jag att det skulle bli svårare än jag trott. Överallt i paddocken, hagarna och på gårdsplanen fanns det människor, hästar och kameror.
-”Madison, din pappa behöver hjälp inne på kontoret!” Hörde jag min mamma ropa över gårdsplanen, jag nickade till och började springa bort mot huvudbyggnaden.

När jag kom in kunde jag höra röster, röster som inte tillhörde pappa, Travis, George, eller någon annan arbetare. Nej, det var brittiska röster, allihop. Jag tog en djup suck samtidigt som jag slängde av mig stövlarna och började gå mot kontoret. Väl framme kikade jag snabbt in genom dörren och såg minst 7 personer, varav killen jag mött i stallet var en, sitta i soffan och i fåtöljerna, och alla var inne i en djup konversation med min pappa.
Jag knackade lätt och sa:
-”Pappa, mamma sa att du behövde hjälp med något”
Så fort jag hade uttalat mig vändes allas ögon på mig och jag kände rodnaden stiga i mitt huvud. Jag hatade att prata inför folk, speciellt främlingar.
-”Yeah that’s right Mads. I’m not sure if you’ve met them but these boys here” – sa han och pekade på de fem killar som satt hopträngda i soffan – ”is the boys I’ve told you about, One Direction. And boys this is my daughter Madison.”
-“Hi Madison” sa alla killarna på en och samma gång och log, jag gav dem en snabb blick och sa sedan “Hi” tillbaka.
-”Well, dad, what exactly did you need help with?” sa jag och vände återigen uppmärksamheten åt min pappa.
-”Oh right, I need you to prepare Luke, Sunshine, Fiona, Starlight and Night for the boys photo-shoot."
-“Okey, do you now were Travis or Lexie is because I could need some help”
-“Travis gone home for the day and Lexie I haven’t even seen the sight of, but I’m sure the boys here would like to help you” sa han och log åt mitt håll. Hur kunde han?! Han visste att jag hatade dem och nu tvingade han mig att umgås med dem, aldrig i livet.
-”No dad, it’s okay” sa jag och höll precis på att vända för att gå ut när jag hörde den där hesa rösten igen.
-”Hey, Madison, wait, we would love to help you” Jag kollade tillbaka in till dem och för att låtsas vara trevlig log jag ett fejkat leende och nickade. Jag gick med snabba steg ut i hallen drog på mig stövlarna och for sedan snabbt som blixten ut i stallet. Men det dröjde inte länge förrän de fem killarna slog upp stallporten och klev in.
-”Fan också” muttrade jag tyst.
-”Hey you couldn’t wait for us, could you?" Sa den blonda killen och log ett försiktigt leende.
-“No not really, I have five horses to prepare and I’m pretty sure you guys never touched one before, am I right??” Jag gav han en blick och klev sedan in till Lucky Luke och trädde på honom grimman. Jag hörde hur dem viskade sinsemellan men så fort jag ledde ut hästen tystnade dem och kollade på först hästen och sedan på mig med förvånade miner.
-”So which one of you would like to take care of Luke today?” Sa jag samtidigt som jag knäppte fast han i stallgången.
-”I would, and btw my name is Zayn, I don’t think we’ve introduced us.” – Han pekade på killarna medan han sa deras namn – ”That’s Niall, Louis, Liam and the curlyhead over their is Harry”. Jag gav Harry en extra lång blick, han smålog mot mig och snabbt vände jag tillbaka huvudet så att jag kollade på Zayn igen.
-”Okay, you already know my name, so here you go Zayn, the brushes is in that bag.” Sa jag och pekade på tygkassen som hängde utanför Lukes box.
-”Okay, you guys follow me” sa jag och började gå längs boxarna för att plocka ut resten av hästarna. Detta skulle bli en lång dag.
______________________________________________________________________
Tredje kapitlet är ute och jag såg att jag hade 6 besökare! Wohooo!
Vill även tacka www.onedirectionfanpage.blogg.se för länkbytet! Hennes länk hittar ni i menyn där uppe ^ 

Efter ett varmt ridpass leder jag tillbaka Luke in i stallet. Under hela passet har jag inte kunnat sluta tänka på varför min pappa ens skulle få för sig att släppa in ett pojkband som jag hatar på gården. Jag sköljer av, borstar och till sist leder jag ut Luke i hagen där ett gäng andra hästar står. Jag sätter på mig min cowboy hatt innan jag försiktigt lutar mig mot det gamla staketet och tittar på medan fölet Gary försöker springa ifatt en fågel som lyckats landa precis framför nosen på honom. Jag skrattar till men bestämmer mig sedan för att hålla löftet till Lexie och gå och prata med min pappa.

Försiktigt kliver jag in i kontorsbyggnaden, längs väggarna hänger det tavlor, medaljer, hästskor och allt som kan tänkas hänga på en vägg som har med hästar att göra. Jag drar av mig stövlarna och kliver sakta fram och kollar på tavlan som hänger mitt i centrum. En bild på min syster och hennes första ponny Dasher sitter inramad i en fin guldram och jag kan inte låta bli att röra vid fotot.
-”Jag saknar henne för var dag som går” Hör jag min pappa säga, utan att jag har märkt det har han kommit upp vid min högra sida. Han lägger en arm om mina axlar och drar försiktigt in mig i en kram. Jag kramar tillbaka och överväger för ett tag att skita i att dra upp hela pojkbandsdramat men bestämmer mig tillslut för att ärlighet varar längst. Jag harklar mig och säger sedan tyst:
-”Varför ska pojkbandet One Direction komma hit pappa? Du har aldrig släppt in någon utomstående sedan Hayley dog?”
-”Det är komplicerat hjärtat. Gården går inte så bra som den gick innan Hayley’s död och vi behöver pengar för att det ska kunna gå runt här.”
-”Varför har du inte sagt något tidigare?! Jag hade kunnat tävla, skaffa jobb eller något?! Vad som?! Du vet att jag avskyr One Direction!”
-”Jag vet gumman, men dem betalar en rejäl summa bara för att låna ett par hästar och vi är i desperat behov av dem pengarna just nu, jag är ledsen Mads.”
-”Jag får väl hålla mig undangömd eller något. När kommer dem?” Aldrig att jag skulle vistas på samma tomt som One Direction. Det var dem hela världen snackade om just nu och det drev mig till vansinne. Att sedan Lexie var helt besatt av dem och att jag därför fick reda på precis allt dem gjorde, gjorde att allt ännu värre. Jag tänkte fly landet.
-”Imorgon, så om du hade planerat att fly landet så är det bäst du packar väskorna nu. Och nej du kan inte ta med dig Luke, dem ska låna han inför deras photo-shoot.” Sa pappa med ett hånleende på läpparna.
-”Dem var tvungna och sno min häst också. Ännu en anledning till att hata dem.” Sa jag surt, samtidigt som ett leende trängde fram på läpparna. 
-”Du går ändå i skolan största delen av dagen, och sen har du en mängd sysslor som ska göras när du kommer hem. Du kommer inte ens märka att dem är här Mad, jag lovar dig. Plus att du bara behöver rida fyra istället för fem hästar imorgon. Se det positivt, då kommer allt att lösa sig.” Med en blinkning försvann han lika fort som han kommit och jag tog en sista titt på fotografiet av Hayley och snurrade sedan runt för att dra på mig skorna igen och fortsätta med dagens sysslor.

BIIPBIIPBIIP, jag slog trött upp ögonen och letade reda på iPhonen som jag visste skulle ligga någonstans på nattduksbordet. När jag väl hittat den tryckte jag av alarmet och kollade på klockan, 05.00. Livet var orättvist, skolan började inte förrän 11 men jag var redan tvungen att gå upp för att fodra och släppa ut hästarna. Jag gick sakta upp ur sängen och satte på mig stövlarna som jag alltid hade ståendes vid sängkanten, gammal vana helt enkelt. Jag drog morgonrocken tätare om mig och gick därefter ner i köket där mamma redan satt med en kopp kaffe och läste tidningen.
-”God morgon gumman, hur är det?”
-”Trött. Som alltid.” Svarade jag samtidigt som jag tog en kopp och hällde upp det sista kaffet som fanns i kannan. Mamma tog upp mjölken som stod på bordet och hällde rikligt med mjölk i koppen, därefter började jag gå mot ytterdörren för att  gå till stallet och påbörja morgonfodringen.
-”Glöm inte att Sunshine ska ha extra hö!” Hörde jag mamma säga precis innan dörren gick igen. Ute var det hyfsat varmt för att vara kvart över fem på morgonen och jag gissade att det skulle bli en varm dag idag också.

När klockan slog 10.30 kom Lexies vita pickup inkörande på gården och jag tog snabbt min väska innan jag ropade ett sista ”Hejdå” och sprang sedan ut för att möta upp henne.
-”OMG CAN YOU BELIEVE THAT ONE DIRECTION WILL COME HERE IN LIKE FOUR HOURS??!!!!!” Var det första jag fick höra när jag satt mig tillrätta i bilen. Jag suckade högt innan jag gav henne en mördarblick.
-”Sorry Mad, but I’m just so excited, you know I love them. Btw did you talk to your dad?”
-”I know but you know I hate them.” Sa jag och smålog åt henne, hon gav mig ett lätt skratt tillbaka innan jag fortsatte –”Yeah I did, he told me that we need money for the ranch and that’s why he said yes for them to come here”.
-“I hope it’s nothing bad, is it?”
-“I don’t think so, since Hayley passed away we’ve been unbelievably honest in our family, so no, I just think we need this money and then we’re all good again.”

När vi runt halv tre på eftermiddagen kom tillbaka till ranchen var det absolut inte som min pappa sagt. Överallt kryllade det av svarta bilar, killar som gick runt med kameror, tjejer som sprang med kaffe och en mängd stylister. Allt annat än vad min pappa lovat.
-”o m g” vad det enda som kom ur min mun. Jag kollade snabbt på Lexie och kunde på hennes min se att hon tänkte ungefär samma sak.
-”This is gonna be some crazy shit” sa Lexie samtidigt som hon gapade och såg ut som hon skulle börja gråta av lycka vilken sekund som helst. Detta skulle verkligen bli något galet helvete, minst sagt. 

______________________________________________________________________
Kapitel 2 är ute nu då! Vad tycker ni änsålänge? Kan avslöja att i nästa avsnitt kommer killarna bli inblandade, så håll utkik! 

Jag tog tag i gummibandet som satt runt min handled och satte upp mitt blonda hår i en slarvig låg hästsvans, tryckte på hjälmen och suckade högt. Hur hade allt kunnat ändras så fort? Det var drygt ett år sedan min lillasyster Hayley gått bort i en hästolycka, vars häst jag nu hade blivit påtvingad att ta ansvar över. Hästen som hade förstört min familjs liv. Jag suckade högt ännu en gång och gick med snabba steg ut ifrån sadelkammaren och in i stallet, där min bortgångne systers häst, min ärkefiende, Lucky Luke stod uppställd, färdig och klar för dagens ridtur. 

För bara något år sedan hade Lucky Luke varit min bästa vän och jag antar att det var därför mina föräldrar inte avlivat hästen utan istället tvingat mig att ta tag i ridningen igen. Utan att egentligen vilja erkänna det för mig själv antog jag att dem hade rätt, hästen hade skänkt mig mer glädje än jag kunde komma ihåg och bara att komma tillbaka till stallet hade blivit en tröst efter Hayley. Jag tog tag i tränset som hängde på kroken och trädde snabbt och vant på det över Lukes huvud och ledde därefter med bestämda steg ut han genom stalldörren, över stallplanen mot paddocken. Jag blickade bort mot hagarna och såg alla familjens 12 hästar lugnt gå och beta av gräset.
Jag hade precis hunnit spänna sadelgjorden när jag hörde min pappas gälla röst:
- ”Madison har du inte glömt något?” Jag tog en djup suck, snurrade ett halvt varv, log lätt och kollade bort mot pappa som stod på andra sidan paddocken.
- ”Tack för påminnelsen pappa, kan du hålla Luke undertiden som jag springer och hämtar den?”, med nöjd min drar pappa fram säkerhetsvästen bakom ryggen och jag leder Luke bort mot staketet.
- ”Trodde du hade lärt dig att aldrig glömma denna efter det att Hayley råkade ut för olyckan”
- ”Förlåt pappa, jag tänkte på annat och kom inte ihåg den” jag log smått och pappa räckte över västen.
- ”Glöm inte spola av Lukes ben när du ridit klart, det är varmt idag.” var det sista min pappa sa innan han vände på klacken och började gå tillbaka mot huvudkontoret. Ännu en gång for en lång suck ur mig och snabbt men smidigt hoppade jag upp på Lukes rygg. Ända sedan Hayley dog hade livet på gården varit 3 gånger tuffare än vanligt, varje dag efter skolan var det direkt ut i stallet och mocka, fodra hästarna osv. sedan tillbaka in i huset för att sköta skolarbetet. Mina föräldrar visade inte att dem sörjde, men jag visste att varje kväll grät mamma sig till sömns och varje gång pappa trodde han var själv med hästarna hörde man hur han grät. Skulle livet någon gång bli normalt? Troligvis inte.

Jag smackade på Luke och vi kom fram i trav, det var samma rutin dagligen. Jag var glad för att det var sista året på High School, aldrig hade jag sett fram emot att sluta skolan så mycket som jag gjorde nu. Bara en vecka kvar. En vecka. Sen skulle livet sättas igång på allvar. Jag hann inte mer än trava ett halvt varv runt paddocken förrän min bästa väns vita pickup kom in studsande på gårdsplanen och gav ifrån sig ett högt ljud när den tillslut stannade.

-”Madison, Madison, Madison, you crazy Swedish idiot why aren’t you answering any of my texts?" Utbrister Lexie med ett högt skrik så fort hon slängt igen bildörren. Jag travar fram till andra sidan paddocken för att lyckas få en normal konversation med henne och gör halt precis framför staketet. Lexies mörka ögon lyser av iver och hennes mörka hår ligger perfekt runt hennes axlar.
-”Because as you may see I’m riding on Luke, and since my sister’s death I’m not allowed to have any technology on me while I’m riding. Will that do as a good explanation for you Lex?” svarar jag med ett flin på läpparna.
-“Yeah, yeah, but you will never ever ever guess what happened just a couple of minutes ago!!!!”
-“No, I guess I won’t so please tell me, because if you drove for 15 minutes just to come here to tell me something it must be really, really important” jag kan fortfarande inte hålla mig för skratt då Lexie hoppar upp och ner som ett litet småbarn.
-“You know the band I told you about, One Direction right?”
-“Yeah, like I wouldn’t know them since that’s the only thing you talks about” suckar jag.
-“They’re coming to the U.S this week to do a photo-shoot on a ranch, and since my dad owns the only photo store in this town he got a call from their producer who asked if he knew any kind of horse ranch who might would have some horses they could borrow. DO YOU UNDERSTAND WHAT I’M SAYING MAD?”
-“Please Lex, you need to stop screaming and talk slowly because I don’t really get the point.”
-“Omg, you’re such a dork Mad, YOUR dad is the only person who got a horse ranch in this area. And YOUR dad has said yes to let the boys come here and have a photo-shoot!!!”
-“So you’re telling me that the most stupid boy band ever are coming to my house?” Aldrig att pappa kunde ha gått med på detta for det genom huvudet på mig, aldrig. Min pappa hade inte ens tillåtit grannar att komma till ranchen sedan Hayley dog så varför hade han då tillåtit detta!?
-”YES EXACTLY! AND DON’T YOU DARE CALL THEM STUPID." Det går endast ett par sekunder innan hon försiktigt säger "What’s the matter Mad?”  Jag kollade ner på Lexie från Lukes rygg med ett bekymrat ansikte. Min bästis känner mig allt för väl för att förstå att det var något som snurrade i skallen på mig. Ända sedan vi hade flyttat ifrån Sverige för 10 år sedan, där min mamma kom ifrån, hit till Tennessee, varifrån min pappa kom hade vi varit med varandra dag ut och dag in. Ingen annan kände mig bättre.
-”You’re right, well I get it, like the band I hate most in the whole world is coming here, but what I don’t understand is why my dad would allow this, he know I hate them, and btw he have never let anyone in on this ranch since Hayley died.”
-“I know what you mean Mad, I was pretty surprised when my dad told me. You should talk to him”
-“Yeah, I’ll do it after my ride, btw when do we start school tomorrow?”
-“We’ve had the same schedule for a year and you still don’t remember when we start on Mondays? Haha, we start 11 am. See ya tomorrow Mad! Bye!” Hon går skrattandes tillbaka till sin pickup
-“Bye Lex, don’t forget to pick me up!!!”
-“Promise!” Är det sista jag hör henne säga innan hon smäller igen bildörren och återigen kör med racerfart ut från gården. 
______________________________________________________________________
Första kapitlet ute, vad tror ni? Kommer det bli en bra novel? - Kommentera nedan vad ni tycker och tänker!
Nästa kapitel kommer ut imorgonbitti!