Hejsan allihopa!

Jag & Walawi

Förlåt för den otroligt dåliga uppdatering, varken på novellen eller att ens höra av mig till er. Jag har läst era kommentarer och är så otroligt glad över att det faktiskt är ca 50 pers som kollar in här varje dag för att se om det kommit in något nytt kapitel. 

För er som vill veta, kan jag säga att min volontärresa har varit helt otrolig. Jag har fått uppleva och se så mycket som jag aldrig ens trodde jag skulle få vara med om. Jag har träffat otroligt härliga människor och barn och jag saknar Greenway och Singburi mer och mer för var dag som går. Om ni någon gång i era liv ska göra ett projektarbete eller är sugna på att göra någon sådan här resa, GÖR DET, det är så värt det! 

Men åter till varför bloggen har legat nere två veckor längre än vad den från början skulle. Det är för att så fort vi kom hem ifrån Thailand drabbade jetlagen mig och jag hade även  så otroligt mycket att berätta för mina nära och kära att bloggen kom i skymundan. Sen när skolan började igen så var det direkt arbete med att skriva klart vår rapport som ska vara inne denna veckan som kommer och jag har därför haft enormt mycket panik över den. Och utöver rapporten har vi haft en mängd andra inlämningar, uppsatser, rapporter och mög som ska vara inne. Plus att jag nu ska börja ta tag i körkortet på allvar. Sen ska vi inte prata om alla förberedelser inför studenten som nu har kommit som ett slag i pannan på en. Verkligheten har kommit ikapp en och jag har otroligt mycket att stå i just nu. Sen kan jag även erkänna att jag har fastnat i böckernas värld då jag har börjat läsa The Mortal Instruments. < så sjukt f*cking udnerbart bra böcker >

Men för att detta inlägg inte ska bli helt deprimerande för eran del, kan jag säga att jag ska försöka få ut ett kapitel till nästa helg! Jag lovar inget, men jag ska verkligen försöka! Jag ska bara få inspiration till nästa kapitel, måste säga att jag känner mig rätt avlägsen från SAAS novellen då det är så länge sedan jag skrev på den. Men jag ska försöka få in inspiration till novellen igen!

Som sagt, ett stort f*cking enormt TACK för att ni har stannat kvar på novellen trots den sämsta uppdateringen i världshistorien. Vi hörs när nästa kapitel kommer!

STARS ARE ALWAYS SHINING : Handlar om 17 åriga Olive Whitgeri, som bor i Bronx, i utkanten av New York City. Efter hennes mammas död lever hon tillsammans med sin pappa och två yngre tvillingsyskon på de få pengar hennes pappa får in som journalist. Dansa är hennes största passion men för att ha råd med danslektioner och mat till hushållet tvingas hon jobba extra på Bronx Zoo, där hon en dag av en slump träffar det världskända pojkbandet One Direction.

Tema gjort av Mimmi Thorneus