Stars are always shining - Chapter 19

I förra kapitlet:
”Unknown caller” lös det på skärmen, tveksamt drog jag tummen över skärmen och la den mot örat. ”Hello? Olive are you there?” sa rösten och snabbt klickade jag på den röda knappen. Även om jag inte hade hört den rösten på länge, skulle jag känt igen den närsomhelst, för den tillhörde… Zayn.
Liggandes i sängen, fortfarande med ett hårt grepp om den burrande telefonen, som om och om igen i över femton minuter hållt på att ringa, med samma okända nummer på skärmen, låg jag och stirrade på den. Fortfarande med ljudet av Zayns röst ekande inuti mitt huvud. Varför hörde han av sig nu? Fyra veckor efter det att han lämnat mig? Tre veckor sedan han sist hörde av sig? Varför nu? Med en djup suck ignorerade jag samtalet ännu en gång och kastade bort telefonen med en hård smäll i soffan som stod på andra sida rummet. Med en irriterande huvudvärk liggandes i bakre delen av mitt huvud stängde jag ögonen i ett desperat försök till att sova. Men det var omöjligt. Frågorna snurrade fortfarande omkring i mitt huvud och jag var rädd för att om jag väl svarade i telefonen, skulle jag få de värsta bortförklaringarna som någonsin existerat.

”Are you done?”ekade pappas röst genom huset. ”Yeah, we’ll be down soon!” ropade jag tillbaka samtidigt som jag försökte knäppa James skjorta. Producenterna till pappas bok ville ha ett möte med hela familjen, vilket inkluderade de halvt galna tvillingarna, som just nu höll på att leka priater samtidigt som pappa stod som en tickande bomb där nere. Så fort jag hade lyckats knäppa de sista knapparna i hans skjorta tog jag snabbt tag i hans plastsvärd som han hade tänkt peta till Amber med. ”We’re in a hurry, okay? So please go down, and put on your shoes” jag kollade på dem båda med en menande blick och snabbt krigade dem sig ner för trappan. Jag log smått mot dem och önskade innerligt att jag hade kunnat gå tillbaka till den åldern då det inte fanns ett enda bekymmer i världen. Med en snabb sväng gled jag in på mitt rum igen och bort till soffan. Efter lite letande bland alla kläderna hittade jag tillslut mobilen och låste upp den. 74 missade meddelanden från samma okända nummer. Vad var det han egentligen ville mig?
”OLIVE?!” skrek pappa från nedervåningen och snabbt lät jag telefonen glida ner i jeansfickan innan jag med snabba steg började springa ner för trappan. ”Sorry” sa jag andfått innan jag började stappla ut efter dem fortfarande med vänstra skon i handen. ”Don’t forget to lock the door!” ropade James innan pappa hjälpte honom in i bilen, jag log snabbt mot honom innan jag vände mig om och letade fram nycklarna. Detta skulle bli en lång dag.

Väl inne på kontoret, hade jag förväntat mig något som skulle likna ett tråkigt skrivbord tillsammans med dussintals av papper. Men ingenting brukar vara som man förväntar sig, skrivbordet var ett snyggt och ståtligt ekbord, som inreddes tillsammans med kritvita möbler och samma vita tapeter, och ett par mörkröda gardiner. En miljö som jag fasade inför att dra in tvillingarna i. En receptionist hade visat oss in och bett oss att slå oss ner i den vita soffan medan vi skulle vänta på producenterna och jag hoppades innerligt att frukten som stod på ett fat på det lilla ekbordet skulle hålla tvillingarna sysselsatta.
”What are we doing here today dad?” frågade jag pappa som satt i soffan precis som han varit här tidigare. ”They are gonna check with us about different things that has with the book and the movie to do” sa han och log snett mot mig, innan han sträckte sig efter en äppelklyfta. Jag nickade lätt på huvudet innan en kavajklädd, mörkhårig man, i runt femtioårsåldern kom in genom ekdörren.
”Hello Mark! Nice to meet you again!” Sa mannen och klev fram till pappa, som reste på sig och skakade hans hand. ”Nice to meet again Vincent, this is my daughter Olive, and my two twins Amber and James” sa han med en lätt hanrörelse ut mot sin lilla familj som satt nertrycka is soffan. Jag sträckte lätt fram handen och fick en stark handskakning till mötes.
”Well please come and sit by the desk. We have some work to do. Let the little ones play over there and you can come and join us Olive” sa han glatt och gick bort mot skrivbordet med lätta steg, tätt åtföljd av pappa. “Behave” viskade jag med ett upphöjt finger åt tvillingarna som nickade lätt, innan jag med snabba steg slog mig ner bredvid pappa. Men jag hann inte mer än sätta mig ner innan dörren slogs upp med en sådan fart så att den slog i bordet som stod innanför, vilket gav ifrån sig en sådan smäll att allas ansikten vändes mot personen som lugnt kom gåendes in. ”Sorry, I’m late Vincent. I got stuck in that terrible traffic outside. I don’t understand how you can stand that traffic every single day” sa mannen med en brittisk accent, samtidigt som han fortfarande i samma lugna steg gick in genom rummet och lät dörren falla igen innan han tillslut satte sig i fåtöljen bredvid Vincent. Vincent himlade lätt med ögonen innan han ursäktande började prata ”Sorry Mark, Olive, this is Mr. Godfrey, also known as Tim Godfrey. He are a really good movie director, and he is also the one who will work with your dad throughout the movie” sa han och lät blicken vandra mellan oss. “Vincent I can talk for myself” sa mannen och räckte snabbt fram handen mot pappa “Nice to meet you Mark” sa han under deras handtag innan hans blick fästes på mig och jag sträckte mig lätt över skrivbordet för att nå hans hand “Well you were a lovely young lady Olive” sa han med ett vänligt leende och jag skrattade fram ett lätt “Thank you”.
En och en halvtimme senare hade pappa, Vincent och Tim, gått igenom allt som skulle behöva planeras inför boksläppningen, som skulle komma att ske i mitten av veckan som kom. Och jag hade lyckats hålla mig vaken genom större delen av samtalet, halvt fixerad på de 74 missade samtalen från Zayn och halvt funderande på om jag skulle ringa honom eller inte. ”So when do you think you’ll be able to move to London, Mark? Mr. Godfrey, have already found a perfect apartment for you and the sooner you move, the sooner we will be able to start with the movie” jag hörde avlägset Vincents röst och med en gång satte hjärnan igång och återkopplade samtalet och tryckte bort tankarna på Zayn. ”If you want the aparment you will need to move during this week” sa Tim. “This week?” sa jag förvånat innan jag snabbt stängde igen munnen, pappa hade mycket väl sagt att jag inte skulle lägga mig i några beslut som producenterna ville ta och jag log svagt mot honom då hans blick trängde igenom mig. ”Yes is that a problem Olive?” sa Vincent skarpt. ”I’m sorry Vincent, it’s just that this ’moving thing’ is quite new to all of us. And we haven’t even started to pack yet” sa pappa ursäktande och jag drog en djup men lättad suck inom mig.
”I see, but if you start today, you might be able to leave on, let us say… Tuesday?” jag gapade stort vid Vincents uttalande och jag kände på mig att pappa gjorde detsamma, fast utan att han visade det. ”Tuesday?” ekade pappa nästan viskandes. Han kollade mot mig för att få en bekräftelse från mig och jag nickade mot honom. Om vi inte tog det erbjudanden som producenterna bad oss att ta, skulle det finnas en risk för att pappas bok skulle bli bankrutt, innan den ens hunnit ut på marknaden. ”Tuesday is fine” sa pappa med ett leende mot Vincent. ”Perfect, I’ll go and get the papers” sa han och reste sig från sin stol innan han gick ut genom dörren.
”His a tuff nut to crack” sa Tim belåtet, med händerna vilandes på hans ölmage ”If he don’t get it the way he wan’t it to be, you would’ve said goodbye to that book of yours” sa han ursäktande mot pappa ”So I’m glad you said yes”. Pappa log mot Tim innan han vände sig mot mig. ”It’s gonna be tuff to pack our things in just two and a half day!” sa pappa viskandes, jag nickade mot honom innan ett harklande kom ifrån Tim. ”So Mark, I read your book, and I must say it is the best fantasy/fiction book I’ve ever read before! It’s gonna be an honor to work with you on this movie!”
“Oh my, thank you!” sa pappa glatt och lutade sig belåtet tillbaka i stolen. ”And I have also thought about the characters in your book, and which acters who would be perfect for the movie” fortsatte Tim, och efter en kort paus tog han tillorda igen “But I couldn’t find a perfect match to the main role, as Roletta Dronx… until I saw your daughter”.
Förlåt för rättså händelselöst kapitel, och för att ni antagligen vill att killarna ska komma in snart. Men det gör dem i nästa kapitel! Så håll ut! :)

Kommentera mera!! 

Tänkte även fråga om ni vill att jag ska ha en frågestund igen? 

Kommentarer

Anonym

2013-02-07 - 18:48:57
GASH!!! Det här är huuur bra som helst ;) mer mer mer

Julia

2013-02-07 - 19:36:39
Bästa!! Skit bra! xx

jessica

2013-02-07 - 20:57:58
Detr gör inget ifall det inte händer så mycket, det är bra ändå!!! :D

:D

2013-02-07 - 21:34:05
omg jaaaa så otroligt jäkla bra!!:D

Signeli

2013-02-07 - 23:00:19
Grymt bra!:)

Moa

2013-02-08 - 07:39:25
Jätte bra!!!

Denise

2013-02-08 - 07:46:06
Grymt bra!

Anonym

2013-02-08 - 15:45:04
Lääääängtar till nästa!!! Vill det nuuuu!!

Du är bästa!!!!!!

Svar: Tack, nästa kommer inom två timmars tid! :)
Sandra Persson

Skriv en kommentar









STARS ARE ALWAYS SHINING : Handlar om 17 åriga Olive Whitgeri, som bor i Bronx, i utkanten av New York City. Efter hennes mammas död lever hon tillsammans med sin pappa och två yngre tvillingsyskon på de få pengar hennes pappa får in som journalist. Dansa är hennes största passion men för att ha råd med danslektioner och mat till hushållet tvingas hon jobba extra på Bronx Zoo, där hon en dag av en slump träffar det världskända pojkbandet One Direction.

Tema gjort av Mimmi Thorneus