Så fort jag hade uttalat mig gentemot Paul vände jag blicken tillbaka till Zayn. Hans blick var riktad mot Paul och han hade ett ansträngt leende på läpparna. Framför alla andra såg det säkert vänligt ut, men jag som visste hur hans ansträngda miner såg ut, visste bättre. Zayn ogillade minst lika mycket som jag att Paul var här. Just nu.
”What, so I don’t get a hug?” sa Paul småskrattandes och ryckte på axlarna, jag flyttade tillbaka min blick på honom, precis som alla andra killar var även han iförd en snygg kostym med svart slips, hans frisyr var precis likadan som den brukade och ett leende lekte på hans läppar.
”Ehm, yeah, sorry” sa jag ursäktande och letade fram ett leende som skulle kunna pryda mina läppar samtidigt som jag gav Zayn en blick. Zayn hade åter vänt på huvudet och börjat ingå i konversationen som rådde mellan de andra i gänget och jag klev smidigt ur hans grepp om mig och in i Pauls famn. Några sekunder senare hade jag klivit ur hans omfamning och log lätt mot honom.
”So eh, who are you here with?” sa jag och gav hans bakgrund en omgivning, varken Denise eller Chace var inom mitt synhåll och jag flyttade åter blicken mot Paul.
”Oh, I’m here with Nina and Ian, you know ’Elena’ and ’Damon’” sa han skrattandes och gjorde citattecken i luften. Jag nickade snabbt som svar och skulle precis öppna munnen för att säga något om att jag var tvungen att återvända till mitt sällskap men precis när orden skulle komma ur min mun, hann Paul före.
”Do you wanna meet them? Denise told me you’re a fan of the TVD series? Am I right?” Jag kände hur en djup suck forsade genom mig vid hans uttal och trots att jag helst av allt ville krypa in i Zayns trygga famn och göra det vi kom hit för att göra, för att visa vår relation, nickade jag lätt på huvudet.
”Sure, why not?” sa jag lätt och ryckte på axlarna ”Ehm, I’m just gonna talk to Zayn for a minute or two, I’ll meet you over there?” sa jag och pekade bort mot en liten soffgrupp där flera kändisar satt samlade. Han gav mig en lätt nickning och började stega bort från mig. Hur gärna jag än inte ville följa med honom, var vi arbetskamrater, och jag kunde därför lika bra lära känna honom som vän och uppföra mig någorlunda moget. Jag stack snabbt in handen i Zayns utsträcka och kramade om den hårt ”Zayn can I talk to you?” viskade jag tyst i hans öra, innan han gav mig en lätt nickning som svar.
”I’m sorry, I didn’t thought he, of all people, would be here” sa jag och suckade och gav en gest ut mot folkhavet. Ett leende bildades på Zayns läppar samtidigt som båda hans händer omfamnade mitt huvud.
”It’s not your fault, I was the one who brought you here, remember? And he is your friend, and even though I don’t like you kissing him, it’s your job and nothing I can do about it” sa han och placerade en lätt kyss på mina läppar.
“Well, he wants me to meet his friends, Nina and Ian, you wanna come with me?” sa jag efter kyssen och mötte hans ögon. Hans skakade sakta på huvudet innan hans blick fastande på Paul som stod borta vid sofforna. ”It’s okay, I’ll stay here. And after you’ve talked to them, we show our relationship to the world, okay?” Jag nickade sakta på huvudet och hann placera ännu en kyss på hans läppar innan jag började stega bort mot Paul.

Sida vid sida börjar vi vandra genom salen som sedan vår ankomst, verkar ha blivit allt mer påfylld av kändisar som härstammar ifrån branschens alla hörn. Snart kommer vi fram till en liten tystare del av salen där några vita fåtöljer och soffor står placerade med ett svart bord i mitten.
”Hey guys!” ropar Paul och jag flyttar blicken från honom bort mot de två figurerna som sitter i soffan som jag känner igen som Ian och Nina. Så fort Pauls röst hade gjort sig hörd vänds båda deras ansikten mot mitt håll och jag kan inte hjälpa rodnaden stiga i mitt huvud. Hur många gånger hade inte jag drömt om att få träffa dem, precis som jag hade drömt om att få träffa Paul?
”Hi, you must be Olive, I’m Nina. We’ve heard sooo much about you!” säger Nina som har lyckats kliva upp från soffan och gått oss till mötes. Jag skakar hennes hand innan hennes ord verkligen sjunker in i mig ”You’ve heard what?” säger jag förvirrat och känner hur en rynka bildas i min panna innan min blick går från Nina till Paul, men Paul har redan lyckats gå förbi oss och stod nu och pratade med Ian.
”Oh, since that first day of the new movie you’re recording together, Paul haven’t been shutting up about you at our reahersals. Me and Ian are going nuts about him, because as far as we known, we haven’t seen him like this since he were together with his ex! And now when I saw you two together I understand why! You’re soo cute! No wonder his in love with you!” hon avslutade det hela med ett litet skratt, men allt jag kunde höra var hennes sista mening eka inom mig, om och om igen.
”He is what?” lyckas jag tillslut få ur mig, fortfarande med blicken riktad mot Paul och med munnen halvt öppen. Inom mig löper tankarna amok. Hur hade Paul ens kunnat få känslor för mig? Vi kände varandra knappt? Och de gånger vi faktiskt repeterade tillsammans var det jobb, när det var rast och så vidare var det jag och Denise som tramsade runder, Paul och Chace brukade bara sitta med telefonerna framför näsan dagarna i ända. Hur?
”What aren’t you together?” sa Nina och flackade med blicken mellan mig och Paul.
”Excuse me?!” utbrast jag och riktade min blick mot henne ”I have a boyfriend!” jag kände hur all min ilska flög ur mig vid dem orden, och istället för att göra det jag hade tänkt, vilket var att sticka fram till Paul och ge han ett knytnävsslag i ansiktet. Tänkte jag igenom riskerna som fanns innan jag faktiskt gjorde det, och istället vände jag på klacken och började med halvspringades steg rusa genom folkhavet för att åter försöka hitta fram till Zayn och försöka glömma det som precis hade hänt. Jag skulle aldrig ha lämnat honom från första början. Denna kväll var vår kväll, men just nu kändes allting som ett enda stort skämt.
 Huvudet värkte och mina fötter, som var allt annat än van vid att gå i högklackat, värkte dem också. Samtidigt som folket vimlade framför mina ögon. Hur skulle jag ens hitta Zayn när mitt urdåliga lokalsinne knappt kom ihåg hur platsen jag hade lämnat honom på såg ut?
”Hey Olive! Where are you going?!” jag vände mig snabbt om och mötte Pauls förvånade ansikte några meter bakom mig. För att inte skapa en scen lät jag mig själv motvilligt stå kvar mitt inne i folkmassan i väntan på att Paul skulle komma upp vid min sida. Det dröjde inte länge innan en varm hand la sig på min bara axel och Pauls ansikte kom upp framför mig. ”Hey, why did you leave?” sa han tyst och granskade mitt ansträngda ansikte.
”Leave me alone Paul”
”Why? What did I do?”
”Nina told me you are in love with me!” utbrast jag halvt muttrande och halvt viskandes för att det inte skulle dra till sig några stannande kändisar som ville lyssna på vår konversation.
”Oh god…”
”What so it’s true?!” väste jag tyst fram och tog ett steg bakåt så att hans hand trillade ner från min axel. Men Paul tog genast ett steg närmare mig och började fösa bort mig till en tom korridor där inget annat än tomma soffor fanns.
”I don’t know if you can call it love… but… Olive, I know you’re together with Zayn, but I really like you, as more than a friend, I’m sorry” jag gav han en förbluffande min. På mindre än två dagar hade jag fått bekännelser från två killar som jag inte hade annat än ”vän känslor” för, men som båda hade sagt att dem gillade mig mer än som en vän.  Jag tog ett djupt andetag samtidigt som jag försökte rensa bort alla de miljontals tankar som härjade inom mig, innan jag tillslut mötte Pauls blick.
”I like you too Paul and-”
”You do what?!” snabbt vände jag på huvudet för att möta det välbekanta skriket, som hade samma ton som jag hört alltför många gånger under dagen. Zayns arga röst, Zayns arga ansikte, Zayns arga kropp, som med pulserande steg kom närmare och närmare.