I förra kapitlet:
“Not in this country and not in this town” fortsatte han medan han gång på gång klunkade i sig en smutt te. ”Not in this country?” ekade Niall honom, och jag mötte honom med en minst lika fövånad min. Vad menade Gregory?
”No, you’ll see, she… and her family… moved to London”
Med regnet piskande över oss, satt hela familjen Whitgeri och pappas film producent Tom Godfrey i en svart Range Rover, på väg till vårt nya hem. Enligt pappa hade det blivit såkallade ’ändrade planer’ när det kom till lägenheten, och med en gnagande känsla i magen undrade jag oroligt vart det var vi skulle flytta. De senaste dagarna hade endast gått åt till att packa, som vi tack och lov, hade fått hjälp med från både Sophia och Trevor plus deras familjer, och trots att det hade känts tungt att packa ner vartenda minne, så hade känslan av en ny början satts igång i min närvaro. Min familj, var på väg att få börja om från scratch. Och jag gillade känslan. Trots att regnet som just nu vräkte ner över oss gjorde att jag saknade den kalla februari luften i Bronx, kändes det ändå som om England var precis det ställe familjen hade behövt komma till.
”I’m so glad that you agreed to play Roletta Dronx, in our movie” sa Tom, samtidigt som han kollade på mig genom backspegeln. Jag flyttade blicken bort från det nerregnade bilfönstret för att kunna möta Toms ögon, ”Well, don’t expect to much, I’ve never done anything that has to do with ’acting’ before” sa jag och log snett mot honom. Ärligt talat var jag riktigt nervös inför att agera huvudroll i pappas film, men pappa hade bett mig med hundvalpsögon så fort vi kommit innanför dörren i söndags, då jag hade sagt till Tom att jag skulle tänka på det hela. Och jag hade inte klarat av att se besvikelse fylla pappas ögon ännu en gång.
”I think you’ll do just fine sweetie” sa pappa och vände bak huvudet mot mig ”Your dad is right, we will have some acting classes with you and then you’re finito” fortsatte Tom och log mot mig. Jag gav dem ett snabbt leende innan jag åter fäste blicken ut mot fönstret. ”Exactly how will I have time for both doing the movie and go to the dance school I won in the audition…?” min röst skakade av nervositet. Jag hade inte vågat berätta för dem om varför jag först tvekat angående rollen som Roletta Dronx, men sanningen var den att den största anledningen till att jag ville flytta till London var på grund av att jag skulle få ägna mina skoldagar åt att dansa. ”Well, your dad told us about your gain in that dance competition, and that’s also a reason to why we wanted you all to move to London. You’ll see we want you to go to the dance school as usual, but at the same time, we want you to film the movie. So me and you dad” sa Tom och viftade med ett finger mellan pappa och honom “have made a schedule for you” sa han och gav en menande blick till pappa. Varpå pappa harklade sig lätt innan han åter vände huvudet bak mot mig ”Well on the weekdays you’ll go to school, and on the weekends and sometimes after school, you’ll help us with the movie” sa han och log snett ”all for you honey”. Jag log tillbaka mot honom och andades ut lättat “Thank you dad, Tom, I thought I would have to quit school”
“No way, you earned that spot, so no way in h e l l that I would take that away from you” sa pappa och bokstaverade ‘hell’ så att tvillingarna inte skulle snappa upp något fult ord. Jag log tacksamt mot pappa innan han blinkade mot mig.
“Well here it is” sa Tom med blicken svepandes på området runt sig.

Med en lätt fot på bromsen stannade den svarta Range Rovern framför något, som till mig, liknade ett slott. Först ut ur bilen var pappa och med ett snabbt ryck hade han dragit upp dörren på tvillingarnas sida. ”Welcome to our new home kiddos” sa pappa glatt och hjälpte Amber av med bältet innan både hon och James, rent ut sagt flög ur bilen. ”Ehm, Olive?” sa Tom precis när jag skulle kliva ut, ”Yeah?”
”Do you think you can work… tonight? Because we really need to put up some posters around here in London, so you are gonna have a photoshoot tonight, hope that’s okay?” jag log lätt mot honom “Sure, what time?”
“Around 8 pm?” svarade han, jag gjorde en tumme upp mot honom innan även jag sprang ut i regnet och upp mot slottet.  Jag stannade till under taket, så att jag hade fri sikt ut över gårdsplanen, som var hälften gräs och hälften grusväg, och ett stort gallerstaket som omringade huset. ”What do you think?” sa pappa som hade kommit upp bakom mig och la en varm arm kring mina axlar. ”It’s beautiful” sa jag och lät blicken svepa över gårdsplanen ännu en gång. ”I really hope that you, James and Amber will like it here” sa pappa tyst och jag vände sakta upp huvudet mot honom ”Like is quite a small word, we will love it here dad”

Efter en snabb rundtur kring huset, hade det visa sig att tvillingarna skulle få varsett stort rum på nedanvåningen tillsammans med pappa, medan jag fick ett stort, luftigt vitt rum på ovanvåningen. Jag hade aldrig någonsin trott i hela mitt liv, att jag, lilla Olive Whitgeri, som i fyra års tid fått livnära sig på något som liknade en veckorpeng, nu skulle få ligga i en dubbelsäng i ett stor mansion hus i utkanten av London. Det hela var perfekt. ”Olive?! Are you ready to go?” ekade pappas röst genom huset och med ens flög jag upp från sängen och började bana min väg ut ur huset. Dags för photoshoot.

Så fort pappa hade parkerat vår nyinköpta bil, kom Tom springandes mot oss och öppnade dörren med en hejdundrandes fart. ”Perfect timing!” sa han och drog snabbt ut mig ur bilen, med en vinkning bakåt mot pappa fortsatte jag efter Tom som gick in i en slags studioliknande byggnad. Väl där inne slog värmen emot mig. ”Gosh, it’s hot in here!” andades jag ut samtidigt som jag drog av mig jackan, fortfarande följandes Tom med snabba fotsteg. ”Haha, yeah sorry about that, but you’ll thank me later!” skrattade han fram, innan han svängde av åt höger och in i ett rum som lös lila, väl där inne stannade han och jag slöt upp jämsides med honom. ”Well as you know your dads book is about mermaids, vampires and all other strange fantasy animals, and since Roletta Dronx is the maincharacter and is a mermaid, we thought you would be perfect as the ’face out’ if you know what I mean?” jag kollade på honom och sedan bort mot det lila ljuset innan jag åter mötte hans blick, ”You want me, to be on the posters of the movie?!” sa jag tafatt och han skrattade lätt, ”Yes, you’re beautiful and would be perfect for it” jag nickade mot honom samtidigt som jag svalde hårt ”I guess that’s okay. So let’s start!”
 Tre timmar senare, hade vi efter många om och men fått till ’den perfekta bilden’ som Tom kallade det. Och han hade menat allvar med att jag skulle tacka honom senare för värmen som fanns i lokalen. Fotograferingen hade nämligen varit allt annat än vad jag trodde den skulle vara, eftersom Roletta var en sjöjungfru, ville Tom återskapa det perfekta elementet för en sådan, och därför hade fotograferingen ägt rum i en fyrkantig glaskub fyllt med vatten. Jag drog den vita handduken tätare omkring mig samtidigt som en av stylisterna räckte mig en rykande kopp varm choklad. ”Here you go sweetie, you did an amazing job out there” sa hon och gav mig koppen samtidigt som hon nickade bort mot kuben som fortfarande lös lila. ”Thank you” sa jag och tog emot koppen innan jag förde den mot munnen. ”I put some warm clothes to you over there that your dad dropped off before, Tom wants to meet you outside in ten” sa hon och började backa bakåt. Jag nickade lätt mot henne innan jag styrde mig in i rummet som låg i anslutning till salen fotograferingen hade varit i. Snabbt drog jag av mig den blöta klänningen innan jag drog på mig mina mjukisbyxor och mammas gamla collegetröja innan jag virade upp håret i handduken. Och så fort jag kände mig någorlunda torr, och chokladen var uppdrucken, gick jag med snabba fötter ut till Tom. ”Amazing work today Olive! The posters will be ready to put up tomorrow!” sa han och kramade om mig snabbt innan han med handen på ryggen börja leda mig igenom lokalen. Jag nickade lätt innan han fortsatte ”There is some people I want you to meet, who is also going to be some of the main characters in the movie” jag kände hur en klump växte i min mage, här var jag, med håret blött och i mjukiskläder påväg för att träffa människor som jag aldrig träffat innan och som jag väldigt gärna ville göra ett gott intryck på. Med vana steg tryckte Tom tillslut upp en grå dörr och vi kom in i något som liknade ett personalrum, med vita soffor, kök och bord. ”Chace, Denise, Paul!?” ropade Tom och ut från valvdörren på andra sidan rummet kom två killar jag mycket väl kände igen och en kort rödhårig tjej ut skrattandes ifrån. Jag kände direkt hur klumpen i magen växte ytterligare. Det var Chace Crawford från Gossip Girl och Paul Wesley från Vampire Diaries. Skulle dem spela mina motspelare?!
”OMG HIIII!” skrek den rödhåriga tjejen och kom glatt springandes mot mig innan hon stannade några centimeter ifrån mig med en utsträckt arm, ”I’m Denise and I’m playing Ferestada Lekeout, in your dads movie!” sa hon och visade sitt perfekta leende och jag kunde inte hjälpa att le minst lika stort tillbaka ”Hi, I’m Olive” sa jag och skakade om hennes arm. ”OMG We’re gonna have so much fun! And I heard that you’ll start on the London Dance And Sport Academy on Monday?” sa hon frågandes och jag nickade glatt mot henne. ”Oh my god, then we’ll see eachother EVERYDAY! Because I also go there, but I don’t dance I play basketball!” jag skrattade förvånat mot henne, livet i London skulle kanske bli mycket roligare än vad jag först hade väntat mig.

”I can’t believe she moved to London, but now, when I’m here, I can’t find here ANYWHERE!” sa jag frustrerat till killarna som alla satt samlade inne på det lilla cafeét som vi till vår glädje hade lyckats få för oss själva, istället för att ha en massa människor stirrandes på oss. Så fort Gregory hade berättat att Olive flyttat till London, hade jag och Niall bokat om flyget för att ta oss hem direkt igen, men nu hade det gått en hel dag och jag hade fortfarande inte sett skymten av henne, eller hittat någon adress till hennes hus. ”Zayn it’s only Thursday, and she probably just got here, you’ll find her” sa Liam tröstande mot mig innan han tog en bit på sin kaka. Jag skakade på huvudet innan jag lät min blick falla på klockan som satt uppspikad på väggen bakom oss, 13.08. ”Time to get back dudes, we start rehearsals in less than twenty minutes!”

I en normal takt vandrade vi lägns med Londons gator för att ta oss till O2 arenan, där kvällens konsert skulle hållas. På ett sätt var det skönt att äntligen ha kommit hem igen, men tanken på att Olive fanns här någonstans gjorde att jag inte riktigt kunde fokusera mina tankar på att vi verkligen var hemma. ”Hey guys, do you wanna watch a movie or something tomorrow?” sa Louis, när vi i förbifarten höll på att gå förbi bion. ”Yeah sure, why not” fick han till svar från oss andra. Men precis innan vi skulle runda hörnet för att fortsätta nästa kvarter bort, fastnade min blick på en man som stod och höll på att sätta upp en ny skylt angående en kommande film. Så fort mannen hade klättrat ner från sin stege och var påväg bort ökade jag stegen och stannade framför den stora skylten. Det var omöjligt. Det kunde inte vara hon eller kunde det?
”Hey, Zayn what are you doing?” sa Harry och kom upp vid min sida. Sakta sträckte jag fram handen och pekade på skylten. ”It’s her Harry, it’s Olive”.