”We can’t talk here” sa Zayn snabbt samtidigt som han flyttade blicken från mina ögon och ägnade omgivningen, som var full med elever som var på väg hem, en snabb blick. ”Of course we cant, I forgot that you’re a superstar” fnyste jag fram och drog mig loss från hans grepp runt min handled, innan jag med bestämda steg började följa trottoaren som jag hade ett vagt minne av att jag hade gått på i morse. ”Superstar? I’m not the one with the face on posters, all over the city!” skrek han mot mig. Jag stannade abrupt innan jag sakta vände mig om så att jag hade full syn på honom, innan jag med snabba steg gick fram till honom. När det endast var några millimeter mellan våra ansikten, kollade jag han djupt i ögonen ”You can’t tell me stuff like that, because I’m not the one who didn’t answer the phone” sa jag med den argaste tonen jag kunde förmågas framkalla med min röst, samtidigt som jag kände hur tårarna började tränga fram under ögonlocken. Snabbt stängde jag ögonen för att inte låta tårarna tränga igenom, och sakta gled jag ner på fötterna igen, då jag tidigare stått på tå för att kunna nå upp till Zayns ansikte. Men precis innan mina fötter landar ordentligt på marken tar två stora händer tag i mitt ansikte och jag öppnar direkt ögonen, och möts av Zayns underbara mörkbruna ögon. ”Please let me explain” viskar han tyst. Jag tar ett djupt andetag, dels av förvåning, men samtidigt av känslan som genomforsar inom mig. Hur hade jag ens kunnat tänka tanken av att bara gå iväg från honom utan att få något förklarat för mig, kanske hade han en ordentlig anledning. Annars hade han väl inte gjort så här mot mig? Följt efter mig? Alla andra killar jag hade känt och som hade betett sig precis likadant, hade vänt på klacken och bytt riktning så fort jag kom inom en tio meters radar. Nu var det jag som gjorde samma sak mot Zayn. Jag tar ännu ett djupt andetag innan jag nickar sakta på huvudet, ”Okay” viskar jag tyst tillbaka.

Efter en promenad på cirka femton minuter började vi komma ut bland kvarteren som hade liknande hus som mitt. Med en snabb blick mot skylten som berättade vilken gata vi befann oss på, vände jag sedan blicken mot Zayn igen, som gick med händerna djupt nersjunkna i jackan och med huvudet hängandes neråt, som om han funderade eller frös. ”Do you live here?” sa jag tyst mot honom. Med ens verkade han vakna upp från sin lilla dvala och mötte mina ögon ”Ehm, yeah, me and the boys share a house on Linkon street, I thought that would be a place where we could talk undisturb”, han gav mig en orolig blick innan jag nickade lätt. Så fort vi började komma in bland husen, kände jag igen mig direkt. Två hus längre fram åt höger bodde vi. Ingen tvekan på det. Jag andades ut av lättnad när han fortsatte förbi huset och gick in på en mindre väg som gjorde att vi kom in på kvarteret som låg på andra sidan skogen, och om jag hade tyckt att mitt hus var stort, var det inget jämfört med husen som fanns på denna gata. ”Wow” andades jag. Zayn log ett lätt leende innan han åter började röra på sig, tre hus längre bort vände han in genom ett par järngrindar som han öppnade med hjälp av en kod. Så fort dörren hade öppnats höll han uppe den så jag kunde gå in genom den. ”Are you kidding with me? Do you live here?” sa jag och gav Zayn en snabb blick innan jag fäste den på huset. Det vita huset låg upphöjt från marken, och hade en stor stentrappa som ledde upp till ytterdörren. På var sida om trappan, fans väl planterade rabatter som var fyllda med blommor i alla dess färger. Zayn nickade snabbt innan han stängde igen järngrinden och började röra sig uppåt mot dörren, ”Are you coming?” sa han mot mig och snabbt ökade jag stegen så att jag kom upp vid hans sida.

”We were on tour in Mexico, when we went to this club, I think it was called ’Have fun party all night’ or something. Anyway me and the boys got drunk, and I mean really drunk, I can barely remember what happened that night. But when I woke up in my hotel room the next morning, I couldn’t find my phone anywhere. I even looked in the toilet. So I went back to the club to see if the owner had found it, but he hadn’t. And that’s when the adventure of finding your phone number began.” Han skrattade till lätt av minnet innan han fortsatte “Thankfully, Niall and Paul helped me, and even though it took about three weeks to find it, because you have no idea how many persons with the lastname Whitgeri there is in England! We finally found your name, or should I say your dad’s name, that’s when we found your number. So as soon as I had the number written down on this piece of paper” sa han och lirkade upp en liten papperslapp som mitt nummer var nerklottrat på ur sin högerficka “I called you. But you didn’t answer” sa han och avslutade det hela med en lång suck. Jag drog in benen under mig där jag satt i hans välbäddade säng, med huvudet lutat mot väggen. Efter en snabb rundtur i huset, som hade varit helt tomt då dem andra fortfarande befann sig på restaurangen, hade han tagit upp mig på sitt rum och börjat berätta hela historien. Jag slöt långsamt ögonen. Hur skulle jag veta om han talade sanning? Allt kanske bara var en påhittad lögn? Hur många gånger hade killar inte kört på ’tappat bort telefonen incidenten’ med mig innan? Jag öppnade sakta ögonen igen och kollade ner på den nerklottrade lilla papperslappen som Zayn fortfarande höll hårt i handen, precis som om han tappade den, tappade han mig. Om det var sant det han sa, hade han ägnat tre hela veckor åt att leta reda på mitt nummer. Och jag hade varit den som ignorerade honom. ”Are you telling me the truth?” viskade jag tyst, innan jag flyttade blicken från papperslappen mot Zayns ögon som var ungefär en meter ifrån mig. Så fort jag hade uttalat mig kröp han närmare och la sina händer, för andra gången idag, runt mitt ansikte. ”I would never, and I mean never, lie to you Olive, never” sa han tyst och jag andades sakta in doften av hans parfym medan mitt huvud fylldes av minnena med honom från den helgen. Desto längre jag kollade in i hans ögon, desto närmare kom han tills hans panna tillslut nuddade min, ”never” viskade han. Hur länge hade jag egentligen trott att jag skulle kunna motstå honom? Han hade tagit mitt hjärta och hjärna i samma stund som han hade tröstat mig efter bråket med gänget. Ett till ’never’ och jag skulle kasta mig över honom, utan att jag egentligen skulle vara kapabel att hindra mig själv.
”I promise you, I haven’t lied to you, and I never will” andades han tyst ut och med ens var mina läppar tryckta mot hans. Precis som om han hade väntat på samma sak, började hans läppar hungra febrilt efter mina, precis som mina gjorde efter hans. Med ett stadigt tag runt min midja lyfte han upp mig så att han trillade bakåt ner i sängen, med mig över sig. Våra läppar möttes intensivt och våra tungor virvlade runder som aldrig förr. Snabbt lirkade han in sina händer och hans varma hud mötte min, samtidigt som vi kysstes började han försöka dra av mig mitt linne, samtidigt som jag började knäppa upp knapparna på hans skjorta. Så fort mitt linne var avdraget hade hans skjorta hamnat på golvet och med ens snurrade vi runder så att han hamnade över mig, samtidigt som resterande delar av våra kläder flyger till marken.
Med pekfingret cirkulerande på Zayns bara bröst samtidigt som mitt huvud höjs upp och ner i takt med hans andetag, känner jag mig för första gången på länge, tryggheten komma krypandes tillbaka. Jag har blivit beroende av Zayn. Jag behöver honom, för att mitt liv ska fungera. ”Well, as they say; Makeup sex is the best sex” säger jag tyst innan jag ritar ett hjärta med fingret. Men mitt hjärta blir bara halvt för snart har Zayn snurrat runt så att jag ligger med huvudet på madrassen och med hans ansikte några centimeter över mitt. Försiktigt flyttar han bort några hårstrån från mitt ansikte, innan han sjunker ner och nuddar mina läppar i en lätt kyss. ”I love you, and I’ve done that since the first time I saw you” mumlar han tyst mot dem. Jag drar djupt efter andan, innan ett leende lägger sig på mina läppar ”I know, because you believe in love at first sight” viskar jag tyst tillbaka. En förvirrad min lägger sig över hans ögon, innan jag precis i tid lägger mina armar runt hans nacke ”I love you too” viskar jag tyst till mot honom, och det oroliga ansiktsuttrycket försvinner medetsamma och med ens är hans läppar tryckta mot mina igen.