I förra kapitlet:
”Okay everyone, time for rehearsal! Let’s start with scene 33, it’s you, Olive and Paul!” ropade Tom efter vårt lilla välkomstkalas och med ens fick jag en blick ifrån Denise, som snabbt kom upp vid min sida med manuset i handen ”It’s the kissing scene” viskade hon snabbt i mitt öra samtidigt som hon drog ut mig genom dörren. 
”I can’t have the kissing scene right in front of Zayn!” väste jag tyst fram som svar till Denise samtidigt som hon föste mig genom korridorerna med Zayn i släptåg. Varför skulle jag ta med honom just idag? Varför? ”He knows what your work is, he will understand” sa Denise i ett tappert försök till att inte låta mig få skuldkänslor över det som skulle hända ”Just talk to him, and I promise you he will understand!”. Jag nickade sakta, hon hade rätt, det var Zayn vi pratade om, och visst jag hade inte känt han länge, men vi hade båda så starka känslor för varandra att mitt jobb omöjligt skulle kunna bli ett hinder för vår kärlek? Så fort vi hade kommit fram till vår repetitionssal, som inte var något märkvärdigare än en stor tom betonglokal tog jag chansen att prata med Zayn medan Tom gick igenom någonting med scenarbetarna. Sakta drog jag tag i Zayns jacka och drog bort han in mot betongväggen, ”We need to talk” sa jag när han var på väg att öppna munnen. En rynka bildades i hans panna innan han nickade lätt, ”Okay?”
”Ehm… I’m so sorry for taking you to my work tonight” började jag tyst och mötte hans ögon. Ännu en fåra hade börjat bildas i hans panna och jag förstod att detta måste ha låtit väldigt konstigt ”Not that I don’t want you here, it’s just that scene 33 is a kissing scene between me and Paul…” Jag kände hur en klump bildades i min mage och en del av mig viskade tyst att Zayn skulle ha problem med detta. ”It’s okay Olive, it’s not like you’re in love with him or anything, it’s your job” han log lätt mot mig och placerade en snabb kyss på min panna, precis innan Toms röst ekade genom salen. Jag log snabbt tillbaka mot honom innan jag med tunga steg började gå mot vår så kallade ”scen”. Hur skulle jag förklara för Zayn att Paul hade varit min stora kändis-crush sedan den dag Vampire Diaries började sändas på tv? Och även om jag visste att det var fel, så ville en del av mig kyssa Paul, just för att jag under många års tid velat ha en kyss av min kändisförälskelse, aldrig skulle jag väl kunna veta att jag en dag skulle få göra det? Hur många gånger hade inte jag, Allie, Cameron och Sophia suttit och diskuterat kändiskillar och vilka vi helst skulle vilja kyssa? Paul Wesley hade alltid varit mitt svar.

Utan att ta ett steg längre bort från den betongvägg Olive hade släpat mig bort mot, stod jag nu lutad mot den och följde repetitionens gång. Jag hade alltid fascinerats över hur talangfull och hur mycket fantasi man behövde för att kunna agera bra på en scen. Och trots att vi nu endast stod i en betonglokal agerade alla aktriserna som om händelserna faktiskt var verkliga. Till och med Olive, som vad jag visste, och som hon hade sagt till mig, aldrig hade ens stått på scen inför skolan i låg och mellanstadiet, agerade nu som om det hela hängde på liv och död. ”But you promised me” Olives röst ekar genom salen och desto mer jag iakttar henne kan man från det avstånd jag står, se hur tårar håller på att bildas i hennes ögon. Snabbt flyttar jag blicken från Olives otroliga agerande till Tom, som står med ett glatt leende på läpparna, han hade verkligen valt rätt skådespelare för denna film. Åter lägger jag min blick på Olive. ”I know I did, and I’m so sorry for that” Pauls röst fyller rummet och sakta drar han bort en hårslinga som hänger ner från Olives ansikte, innan han tar tag runt hennes hakparti. Trots att jag egentligen var helt okej med hennes kyss-scen, bildades en klump i magen på mig när deras ansikten kom allt närmare varnadra, innan Paul tar ett tag runt Olives midja och föser deras kroppar närmare varandra ”I promise to never hurt you again” viskar Paul tyst innan Olive tillslut tar det avgörande steget och kysser honom. Desto längre deras läppar är mot varandra, desto större blir klumpen i magen på mig. Hur hade jag ens kunnat säga ja till att följa med henne? Jag visste vad det var för slags film hon skulle spela in, hon hade till och med förklarat allt i detalj för mig. ”CUT” ropade Tom och slog ihop händerna till en lätt applåd. ”That was great, I really love your acting people!” skrek Tom ut, innan han med ett finger i världen höjde rösten ”TAKE IT ONE MORE TIME!”. Jag kände hur jag gapade och snabbt stängde jag munnen, en gång till? Räckte det inte med att jag redan hade sett min flickvän kyssa en annan kille mitt framför näsan på mig en gång? Skulle jag behöva bevittna det ännu en gång? Jag drog ett djupt andetag, innan jag åter fokuserade blicken på Olive och Paul. ”You don’t need to worry you know” en tyst röst hördes från min högra sida och snabbt flyttade jag blicken ditåt. Denise. ”I know” sa jag tyst som svar innan jag tog ännu ett andetag och riktade blicken än en gång på paret. ”She was really worried about how you would feel about this” sa hon och nickade lätt i riktning mot de båda. Ett lätt leende bildades på mina läppar, ”She has nothing to worry about, I’m totally okay with this” sa jag och flyttade motvilligt blicken från Paul och Olives ansikten som än en gång kom allt närmre varandra, ”I know you’re not. You almost dropped you cheek to the floor when Tom said they should take it from the beginning one more time. And I understand you, it’s hard to watch the one you love kiss someone else” jag kollade fundersamt på henne “Sounds like you talk out of experiences?”
“Well I do” sa hon tyst och mötte mina ögon ”There was this guy I used to date and he was a total asshole, he kissed every girl he saw, right in front of me”
“Sorry for that” sa jag som svar innan jag åter riktade blicken mot Olive, som nu hade påbörjat en annan scen“I just hope our relationship will make it through this and my tour”.
“It will” sa Denise tyst.
 “I’m so, so so, sorry for tonight! I had absolutely no clue about what scene we were supposed to rehearse today!”
“Olive, I told you, it’s okay, it’s a part of your job! And by the way I had a great time talking to Denise while you were rehearsing the same scene the second time” jag skrattade lätt, för att lyckas lätta upp den hårda stämningen som fanns i bilen “I’m sorry” mumlade hon tyst och la en hand på mitt lår. ”It’s okay” sa jag och kysste hennes hand lätt. Ett svagt leende bildades på hennes läppar. Hon flyttade sakta ut blicken genom fönstret innan hon åter vände huvudet mot mig. ”Zayn…”
”Yeah?” sa jag och gav henne en snabb blick innan jag åter fokuserade ut genom den mörka kvällen. ”Do you wanna meet my family tonight?” Hon kollade nervöst på mig innan jag nickade mot henne, först då sprack hon upp i vad som såg ut som ett lättat leende.

Så fort Zayn hade kört in genom de svarta järngrindarna och parkerat på vår uppfart, tog jag ett djupt andetag. Även om jag hade haft sisådär tre till fem killar tidigare, hade de förhållandena aldrig varit på den nivån som det var med Zayn, och därför hade jag inte ens haft en tanke på att presentera dem för min familj. Och även om jag, till min innersta avsky, hade njutit av att kyssa Paul, var det Zayn jag älskade. Snabbt tog jag tag i hans hand och vi började tillsammans gå upp längs med den stora stentrappan som ledde till dörren, innan jag började leta fram mina nycklar ur väskan. Så fort mina nycklar var på plats i låset slog jag en snabb blick på min klocka, 20.47, förhoppningsvis hade tvillingarna inte somnat. Men precis när jag öppnade dörren hördes det alltför vanliga skriket, som i vårt gamla hus i Bronx, hade irriterat mig, men nu, sedan vi flyttat till London, gav det mig inget annat än glädje. För nu var det inte skrik för att dem bråkade utan för att dem lekte. Så snart jag och Zayn hade hängt upp våra jackor och dragit av oss skorna, och därmed klivit ut ur hallen, möttes vi av en syn jag hoppats Zayn skulle slippa. Hela vardagsrummet var uppochner med madrasser som låg som tak från soffa till soffa, och som därmed bildade en koja, varpå både Amber och James kröp fram och tillbaka samtidigt som dem hoppade från soffa till soffa med sina plastsvärd i luften. Amber hade aldrig varit en ”tjej” som skulle leka med prinsessor och hästar, utan hade precis som James älskat pirater. Men den synen hade jag kunnat tillåta Zayn att se, det var med synen av min pappa som iförd endast ett par kostymbyxor och som förövrigt var inlindad med rep och tejp, som jag ville att han skulle slippa se. ”Oh god” mumlade jag tyst och tog ett hårdare tag kring Zayns hand. Zayn kramade till lätt samtidigt som ett skrattandes leende bildades på hans läppar. ”Hi Mr. Whitgeri, do you need some help?” så fort Zayn hade uttalat sig, stängde tvillingarna igen sina munnar och kollade på oss, samtidigt som pappa gav ifrån sig ett lätt skratt, ”Yes, please, these pirates won’t let me go” sa pappa och genast hade han fått fart på tvillingarna igen.

Så fort vi hade lyckats frigöra tvillingarna och Zayn hade fått säga hej till dem båda hade dem trötta men glada krupit ner i säng, medan jag, Zayn och pappa hade slagit oss ner vid köksbordet. ”Here you go Zayn” sa pappa och räckte honom en kopp te, innan ännu en rykande kopp gavs till mig. ”Thank you Mr. Whitgeri” sa Zayn och lät sedan sina läppar omsluta koppkanten.
”Please call me Mark” sa pappa medan han slog sig ner med en egen kopp te, Zayn nickade lätt innan pappas blick mötte mina. ”So, you two are…?”
”Together yes, dad” sa jag snabbt och log. Pappa gav ifrån sig ett stort leende innan han räckte fram handen mot Zayn ”Then I’m honored to meet you Zayn, you’re the first boy Olive takes home” jag kände hur rodnaden steg i mitt ansikte och genast drog jag upp koppen mot min mun, men precis innan jag hunnit ta en klunk plingade det till i mobilen. Jag lirkade snabbt upp mobilen och läste meddelandet:

Unknown number
Thanks for the kiss today
Paul xx

”Who was it?” sa Zayn och slog en snabb blick på mig samtidigt som han förde koppen mot munnen. ”Ehm… It was just Denise” sa jag och log mot honom. Helvete.