They don't know about us - Chapter 52

Sagt och gjort, efter frukosten stack var och en upp till sig och packade ner badkläder och handdukar innan vi några minuter i elva möttes nere i lobbyn. Helt färdiga och precis på väg att gå ut genom entrén stoppade en röst oss.
-”Excuse me, where are you going, without any security?” vi vände oss om nästintill samtidigt och möttes av Paul som kollade på oss med en intensiv och frågande blick.
-”Eh… we were just about to hit the beach” sa Niall med en tvekande ton samtidigt som han tog ett nervöst grepp kring Lexies hand. Dem visste mycket väl att dem inte fick lämna hotellet på grund av säkerhets skäl, i alla fall inte utan en vakt med sig som skulle kunna hålla kommande fans i styr.
-”The beach, you say? On a sunny Sunday? Do you think that is so smart?” sa Paul och lät sin blick svepa över gruppen med ungdomar. Jag flyttade mig närmare Harry, och kände hur hans grepp hårdnade kring min hand. Paul kunde väl inte hindra oss från att gå ut och ha kul tillsammans på killarnas lediga dag och på vår första dag på Nya Zealand? Men Pauls innan så allvarliga min lös upp i ett leende.
-”I’m not gonna stop you from having a lovely day together on the beach. But I seriously don’t think you should go to the first beach you can think of. Let me drive you to a little surfer beach I got informed by from the hotel.” Min innan stigande puls, som hade varit riktigt rädd för att vi skulle bli tvungna att sitta inomhus och spela kort, lugnade ner sig i takt med att han uttalade sig. Jämna nickande och lättande suckar kom från gruppens munnar innan Paul la en arm och Liam och började leda oss iväg mot baksidan av hotellet.

Efter en halvtimmes körande tycktes Paul efter många om och men anse sig att ha hittat den perfekta stranden. Samtidigt som jag hoppade ur bilen kollade jag mig runt och möttes av en perfekt syn. Nästintill en sådan syn som man endast ser på vykort. Överallt fanns det stora vackra träd som sedan mynnade ut och blev mindre tätbevuxet ju närmare stranden dem kom. En klarblå himmel spred sig längs med himlavalvet och inte ett enda moln syntes till, det var endast solens strålar som lyste varmt mot mina bara axlar. Havet låg blixtstilla men trots det så existerade det stora vågor som surfarna tog nytta av och surfade på. Om jag hade kunnat ta foton med endast blicken hade jag vunnit alla fototävlingar som fanns med bara ett enda blink. Så fort alla hade kommit ut ur bilen stod dem ungefär som mig och bara beskådade den vackra naturen. Till och med Paul var som besatt av den. Stigen som ledde ner från parkeringen ner till den nästintill folktomma stranden lutade lätt neråt och efter bara några minuter var nästintill hela gänget på väg neråt. Det var endast jag, Paul och Harry som stod kvar.
-”Paul?” sa Harry och kollade åt sidan så att han skulle kunna möta hans ögon.
-”Yeah Harry?” sa han.
-”Can you please take a photo of me and Mads, standing over there?” sa han och tog fram mobilen samtidigt som han pekade mot slutet av parkeringen, så att man stod med ryggen mot den vackra bukten. Han nickade lätt och tog emot Harrys utsträckta telefon. Snabbt tog han min hand och drog bort mig till platsen han tidigare pekat på. Jag som hade tänkt mig ett foto där vi stod och kollade rakt in i kameran hade tydligen haft helt fel, för plötsligt var Harrys läppar tryckta mot mina och utan att ens fundera en liten tanke på att Paul stod och iakttog oss for mina händer upp och la sig runt hans nacke. Detta var antagligen den mest perfekta platsen jag någonsin skulle kyssa någon på. Snart hördes några lätta harklingar bakom oss och vi avslutade snabbt vår kyss. Paul räckte fram mobilen till Harry och muttrade något i stil med att det hade blivit några stycken bilder, innan han med ett litet flin gick tillbaka till bilen och drog ut en solstol och satte sig i den så att han hade fri sikt ut mot stranden.
-”I’m so gonna tweet this pic” sa Harry och min blick som innan roat hade iakttagit Paul flyttades nu mot Harry som var inne på twitter och skrev något. Min hjärna började fungera på mindre än en sekund och snart hade jag lyckats få tag på hans mobil. Jag kollade snabbt på vad han hade skrivit och på bilden han hade lagt till och jag kunde inte låta bli att le.

@Harry_Styles
My love <3

Snabbt gav jag tillbaka Harrys telefon innan mina läppar omslöt hans och vi passionerat kysste varandra. Men snart avslutade han kyssen och stoppade ner telefonen i fickan innan han med ett flin bar upp mig och började springa ner längs med grusgången för att tillslut nå stranden. Men jag som trodde att han skulle sluta springa när han hade nått stranden, hade helt fel. Istället sprang han fram till gänget som hade slagit sig ner på sina handdukar och kastade mobilen till Louis som snabbt tog emot den innan han fortsatte springa ner mot vattnet med mig i famnen.
-”OMG HARRY NOOOO!” skrek jag i ett desperat försök men tillslut hade vattnet omslutit mig från topp till tå. När jag hade lyckats komma upp till ytan igen hann jag inte mer än att ta ett djupt andetag innan Harrys läppar var tryckta mot mina. Jag hade precis tänkt trycka bort honom och skälla på honom när han tyst mumlade mot mina läppar;
-”This reminds me of the night on the beach in Tennessee” mitt hjärta smälte som smör i solsken. Och istället för att trycka bort honom drog jag honom så nära mig som det var möjligt och lät den lätta kyssen övergå i hångel. Under tiden som vi kysstes drog Harry av mig min tröja så att stod i min bikini och så att jag nu även kunde känna de varma strålarna från solen nudda min ryggtavla, och likadant gjorde jag på Harry.

-”You guys, can’t just stand in the middle of the ocean and take your clothes of like you’re gonna have sex, that’s rude dude!” sa Louis med ett flin på läpparna när vi hade kommit upp från stranden och lagt oss ner på våra handdukar. Jag räckte ut tungan åt honom vilket blev besvarat på samma sätt. Det var längesedan man hade fått känna solens varma strålar mot en och jag njöt i fulla drag av att bara ligga och lapa i mig sol. Men efter en stund började jag känna hur strupen blev torr och jag satte mig drastiskt upp och började förtvivlat leta efter en vattenflaska. Till min besvikelse fanns där ingen. Danielle som hade märkt att jag letade efter något kollade frågandes på mig, hon var den enda som var vaken då resten av gänget hade lyckats somna.
-”What are you looking for?” viskade hon tyst från andra sidan Liam.
-”Water” sa jag, trots att min torra hals helst hade velat att jag höll tyst.
-”There’s a kiosk over there” sa hon och pekade på något bakom mig. Min blick föll genast på en liten vit byggnad där det stod några personer i kö. Jag mimade ett lätt ”thank you” innan jag letade reda på plånboken och begav mig iväg för att köpa vatten.

Under tiden som jag stod i kön kunde jag inte låta bli att beundra personerna, framförallt killarna, som var ute och surfade på de jättelika vågorna. Jag hade alltid varit fascinerad av surfing, men i Tennessee var det lika med noll att ens lära sig det. Och att bara se hur dem graciöst med hjälp av brädan lyckades förflytta sig under vågornas kraft var magiskt. Men plötsligt skymdes min sikt av en lång kille med axellångt blött mörkt hår som bar en surfingbräda under armen. Min blick fördes direkt upp mot ansiktet vars blick var riktad framåt, men när han kände min blick på sig kollade han ner. De där ögonen. Aldrig att jag skulle kunna glömma dem om jag så hade levt hundra år i öknen. Aldrig. Ett tyst flämtande kom ur min mun.
-”Maddielou?” sa killen frågandes och kollade förvånat på mig. Det var endast en person i hela världen som hade kallat mig vid det namnet.
-”Avan?!” sa jag och kollade storögt på honom. Självklart att det var Avan Heartland.
-”OMG MADISON IS IT REALLY YOU?!” Jag nickade glatt och mitt innan så förvånade ansikte spred sig till ett enda stort leende innan jag hoppade rakt upp i hans famn, vars armar snart höll om mig. Efter en stunds glädjetårar, skratt och kramandes gick vi ur kön och satte oss på bänken som stod precis intill den lilla vita kioskbyggnaden. Vattnet kunde vänta.
-”I haven’t seen you in ages! What the hell are you doing on New Zeeland?!” sa han och kollade glatt på mig.
-“What I am doing here? What the hell are you doing here?!” Och kollade ännu gladare på honom. Jag hade inte sett Avan sedan jag gick i nionde klass. Han hade varit min första riktiga vän efter det att vi flyttade till ranchen från Sverige och när jag började som en blond utböling i andra klass på Tennessee’s Young School hade han varit den första som hade hjälpt mig att känna mig någorlunda hemmastadd. Han hade även sett till så att jag inte endast skulle ha en killkompis utan hade fixat så att Lexie och jag blev dem nära kompisar vi idag var. Vi var de tre musketörerna som gjorde allt tillsammans under sju års tid. Men när Avans mamma dog bestämde sig hans pappa för att flytta bort från Tennessee och alla minnena och jag hade därför inte sett Avan på över fyra år.
-”My dad moved here after we had lived a couple of years in NYC” sa han, fortfarande med ett glatt och någorlunda överraskat ansiktsuttryck. Jag skakade glatt på huvudet.
-”I can’t believe it. I haven’t seen you on, what, four years?!” sa jag och log mot honom. Han nickade på huvudet innan han fick ett litet bekymrat ansiktsuttryck.
-”That’s a long time” sa han tyst. Jag svarade inte honom utan nickade bara. Han hade trots allt varit min första riktiga vän och att bara bryta kontakten med någon som stod en så nära var nästan som om personen hade dött. Men snart försvann hans min och hans gråa ögon med en liten gnutta blått i sig mötte mina och han log.
-”Okay, now I’ve told you why I am here, but why are you here?!” sa han och flyttade bort en hårslinga som trillat ner i ansiktet på mig. Vi hade alltid varit mer än vänner under tiden som vi båda bott i Tennessee, utan att vi egentligen hade haft något officiellt eller gjort ”det”. Men han hade varit den första killen som jag kysste och en sådan kille sitter inpräntad i huvudet hos en för alltid.
-”Actually I’m here with some friends! Lexie is here too!” sa jag och log stort.
-”She is?! Omg, I need to meet her, now! Guys I’ll be back!” sa han mot killarna som hade stått bakom honom i kön och dem nickade till svar innan han grabbade tag i min hand. Jag började leda honom mot gänget som nu hade börjat vakna och som nu satt och pratade med varandra. När jag väl hade fixerat min blick i Lexies började jag småspringa med Avan bakom mig samtidigt som jag skrek till henne;
-”LEX IT’S FREAKING AVAN!!!!!” Genast flög hon upp på fötter och sprang och mötte oss innan hon flög rakt på oss så att vi alla trillade skrattandes ner i den varma sanden. De tre musketörerna var förenade. 
_____________________________________________________________________
Kommentera!
Sista chansen att ställa frågot till mig i >>>>>>FRÅGESTUNDEN<<<<<<<<, svaren kommer upp senare idag! 

Kommentarer

jessica

2013-01-06 - 11:39:56
BÄST!

Sandra Eriksson

2013-01-06 - 14:44:46
Ville bara tipsa dig/er om en fanträff som kommer hållas för Svenska Directioners innan konserten den 8:e maj, 2013... Ni kan delta i evenemanget på vår facebook sida:
http://www.facebook.com/events/516401291704588/
Svar: Tack, men bor i Skåne och ska gå på konserten i Köpenhamn så känns lite onödigt för min del :)
Sandra Persson

Sandra Eriksson

2013-01-06 - 16:04:09
Med du kanske kan länka den här på bloggen så att andra 1D fans ser det oxå?
Svar: ska jag absolut göra! :)
Sandra Persson

Wilma

2013-01-06 - 16:09:03
Helt awesome! Älskar hur du alltid lyckas få något nytt att hända utan att det blir konstigt eller går för fort!xx

Laila

2013-01-06 - 20:08:41
Jag beundrar din skriv talang du får allt att bli så spännande jag har alltid velat skriva en novel blogg men inte kommit med nån idé till den kanske ska jag börja snart.

P.S Jag älskar din blogg <3

Elin

2013-01-06 - 20:23:40
Underbart ;)

:D

2013-01-07 - 00:24:23
OMG så otroligt bra , sitter och ler som ett fån :D

My

2013-01-07 - 16:25:22
Så asdfghjkl bra!!!

Skriv en kommentar









STARS ARE ALWAYS SHINING : Handlar om 17 åriga Olive Whitgeri, som bor i Bronx, i utkanten av New York City. Efter hennes mammas död lever hon tillsammans med sin pappa och två yngre tvillingsyskon på de få pengar hennes pappa får in som journalist. Dansa är hennes största passion men för att ha råd med danslektioner och mat till hushållet tvingas hon jobba extra på Bronx Zoo, där hon en dag av en slump träffar det världskända pojkbandet One Direction.

Tema gjort av Mimmi Thorneus