Jag stod som förlamad, jag kunde inte för fem öre förstå vad Harry menade. ”I thought I was your first boyfriend. Turns out Avan was”, de sista orden Harry hade uttalat flög runt som i ett förvirrat virrvarr runt, runt och runt i mitt huvud. Avan hade aldrig varit min pojkvän, var hade han fått det ifrån?
-”Hey Mads, what are you doing?” sa Louis och klappade lätt till mig på axeln. Utan att jag hade märkt det hade hela gänget inklusive Avan och hans tre kompisar kommit upp bakom mig.
-”Ehm… I was just watching the beautiful view” sa jag förvirrat. Louis märkte att något inte stämde och kollade med en orolig blick på mig. Snabbt skakade jag på huvudet och log mot honom. Louis skulle inte behöva bli inblandad i detta. Vad nu ”detta” var för något. Han släppte mig med blicken och vände sig om mot Liam som hade sagt något till honom. Jag släppte ut en lättnad suck. Vi började bege oss mot bilen, min blick sökte runt hela parkeringen i hopp om att få se Harry stå någonstans så att jag skulle kunna tala med honom. Men efter en ordentlig genomsökning fastnade min blick på den svarta bilens framsäte. Paul som satt bakom ratten log och vinkade glatt mot oss vilket gjorde att hela gruppen vinkade tillbaka innan dem glatt började gå, småskrattandes, mot bilen. Jag själv hade knappt lagt märke till Paul, min blick hade fastnat på personen i passagerarsätet, som med sänkt huvud kollade ner i telefonen. ”Great” muttrade jag, nu skulle jag inte ens ha chansen att prata lågmält med honom i bilen eftersom han hade intagit passagerarsätet. Allt skulle få vänta tills vi kom till hotellet. Jag följde sakta efter gruppen som höll på att hoppa in i bilen en efter en, fortfarande med min blick riktad åt Harrys håll. Men innan jag skulle ta det avslutande steget som skulle leda till att jag satte mig ner i sätet bakom Harry, tog någon tag runt min handled och mitt förvirrade tillstånd bröts upp. Avan mötte min blick och jag hoppade med ett lätt steg ner från bilen igen.
-”You thought you could leave without saying goodbye?” sa han och halvlog mot mig.
-“Sorry, I was thinking about something else” sa jag och log oskyldigt mot honom innan jag klev in i hans öppna famn och kramade om honom.
-”What did you say to Harry?” viskade jag tyst i hans öra, i hopp om att endast han skulle vara den som hörde.Men han stelnade varken till i kroppen av min fråga, eller svarade på den istället avsluade han kramen och kollade förvirrat på mig. Under alla år jag känt honom gav han mig endast den blicken när han inte förstod något. Jag suckade och ryckte på axlarna som för att skaka bort det jag precis sagt.
-”So how long do you stay here?” sa Avan och log ännu en gång mot mig. Jag märkte att dem andra i bilen satt och lyssnade på vad vi sa och jag gav Harry en snabb blick. Han hade suttit och iakttagit oss hela tiden men så fort våra blickar möttes flög hans blick ner i mobilen igen. Jag suckade djupt.
-”Only till Wednesday” svarade jag honom och kände en djup sorg inom mig, jag hade precis träffat min bästavän för första gången på fyra år och så skulle vi bara stanna här i tre dagar till.  
-”Wow. That was a quick visit” sa Avan bekymrat. Snart plockade han upp sin telefon och verkade leta efter något i den. Snart verkade han ha hittat det han letade efter och visade mig skärmen. Klart och tydligt stod där ”Maddielou Sparkssssii” och undertill mitt telefonnummer. Jag skrattade tyst vid synen av mitt gamla smeknamn. Att han hade kvar det, efter alla dessa år.
-”Is this still you number?” sa han och skrattade tyst, antagligen av samma anledning som jag precis hade skrattat. Jag nickade innan jag ännu en gång klev in i hans famn, och kramade honom hejdå. Innan jag tog ett steg bakåt la en snabb kyss på min panna och log mot mig. 
-”I’ll call you!” sa Avan medan jag hoppade in i bilen. Jag nickade som svar innan Liam stängde dörren och Paul satte igång motorn. Återfunnen bästis, check. Nu var det endast det oförstående problemet med Harry som återstod.

Under hela bilfärden hade Harry suttit med huvudet ner i telefonen, och inte sagt ett ljud. Jag hade endast suttit och iakttagit honom i väntan på att han skulle säga något. Men inget. Lika tyst hade det varit under hissturen upp till sjunde våningen och ända in på mitt och Harrys rum. Dem andra i gänget hade pratat på precis som innan. Precis som det inte var något fel mellan mig och Harry. Men precis när vi kommit innanför dörren hade jag inte mer än öppnat munnen innan han hade låst in sig på toaletten. Jag stod nu och kollade förvånat på den stängda dörren, som nästintill hade slagits igen rakt framför ansiktet på mig. Jag klädde av mig mina converse, shorts och linne så att jag stod i bikinin, innan jag svepte en handduk om mig. Var det någonstans man kunde fundera så var det i duschen och eftersom Harry verkade oförmögen att prata, passade det utmärkt. Även om det inte var en "svit" vi bodde i hade rummet ändå två toaletter så medan Harry hade ockuperat den ena toaletten tog jag den andra.

Jag vet inte hur länge jag stod i duschen och tänkte igenom dagen som gått. Jag raddade upp en kort lista mellan vad som hade gått bra jämtemot dåligt under dagens lopp, i ett tappert försök att lista ut vad som hade gjort Harry förbannad. Först och främst var det dem goda nyheterna:
- Dagen hade börjat perfekt, med pannkakor till frukost och kyss på en vykortsplats.
- Jag hade hittat min bästis.
- Jag hade lärt mig surfa.
Sen var det dem dåliga och oförståeliga sakerna som hade hänt:
- Harry hade blivit sur/arg under tiden som vi surfade.
Det var den enda saken som faktiskt hade gått dåligt under dagen när jag nu tänkte efter. Medan det varma vattnet rann längs med min bara kropp tänkte hjärnan så att det knakade. Den enda som hade varit med Harry under tiden vi andra surfade var Avan. Och han hade inte förstått ett ord av vad jag menade när jag frågade honom. Jag hade känt han i sju år, jag kände honom utan och innan. Det kvittade om vi hade varit ifrån varandra i fyra år, jag kände honom fortfarande. Jag klev ur duschen och drog på mig min pyjamas som bestod av en av Harrys tröjor, innan jag öppnade dörren ut mot sovrummet. Det var mörkt. Mörkt som in i graven. Inte en enda lampa var tänd och jag kunde tydligt se Harrys kontur ligga insvept i täcket så nära den vänstra sängkanten som möjligt på grund av det starka ljuset från toaletten. En suck for ur mig medan jag stängde lampan och försökte treva mig fram till sängen. Med en försiktig duns satte jag mig ner på den ännu obäddade sänghalvan och tände lampan som stod placerad på nattduksbordet.
-”Harry we need to talk” sa jag bestämt och vände mig om så att jag satt med benen hopvikta under mig och med blicken fäst på hans ryggtavla. Sakta snurrade han runt så att han låg på rygg. Jag kunde tydligt se, trots mörkret, att han hade gråtit. Genast sjönk mitt förvirrade temperament till orolighet och jag la mig snabbt ner bredvid honom.
-”Harry, what’s happend” sa jag, min röst lät orolig och nästintill gråtfärdig och med ens flyttades Harrys blick från taket mot mig. Han stödde sig mot händerna så att han satt upp, lutad mot sänggaveln. Jag följde hans placering och satte mig likadant. Jag skulle precis fläta in min hand i hans när han uttalade sig, för första gången sedan stranden.
-”Is it true?” sa han och kollade intensivt på mig. Min orolighet utbyttes ännu en gång mot förvirring.
-”What do you mean?”
-”Is it true… that you and Avan had sex?” sa han utan att släppa mig med blicken. Jag kollade med gapande mun mot honom.
-”What the hell are you saying?” sa jag som svar. Det hela kom antagligen ut en aning mer aggressivt än vad jag hade tänkt mig, men bara tanken på det hela var absurd. Var hade han fått det ifrån?
-”So it is true? You and Avan were more than just friends. And maybe you still are? I saw you with him on the beach Mads. Don’t lie to me” hans ord var snabba och aggressica samtidigt som det fanns en ton av sorgsenhet och med ett ryck for han upp från sängen och stegade bort mot dörren.
-”Harry! What? Where are you going? Wait!” men efter en ljudlig smäll med dörren, var det endast jag kvar i det mörka hotellrummet.
_____________________________________________________________________
Uh oh, trouble in paradise...
Kommentera mera! :)