They don't know about us - Chapter 21

Vi hade nu varit i London tre veckor och jag hade, trots mitt otroligt dåliga lokalsinne, börjat hitta runder i London. Under bara en vecka hade jag fått uppleva otroligt mycket och jag tror aldrig i hela mitt liv att jag skrattat så mycket killarna kunde verkligen göra ens dag. Mina föräldrar hörde av sig var och varannan dag och jag uppdaterade dem med information om vad som hade hänt sedan vi sist talades vid. Även jag och Harry hade kommit varandra närmare och lärt känna varandra bättre, det kändes nästan som jag känt killen i hela mitt liv och jag njöt av varenda sekund som jag tillbringade med honom. 

Trots att jag hade hört att det till 80 % brukade regna i England, hade jag haft turen att komma under den första sommaren på länge då det faktiskt var varmt ute och solen sken. Idag hade vi planerat en tur till stranden, men eftersom det var riktigt varmt ute visste vi med all säkerhet att det skulle finnas en miljon människor där, och med risk för att killarna skulle bli upptäckta hade vi istället valt att åka till ett vatten land som låg i utkanten av London som det enligt killarna inte var många som besökte eftersom stranden var mer populär. Dem hade haft rätt och vi var nästintill ensamma på vattenlandet och alla hade sprungit som små barn till olika attraktioner.
-”Come on babe, let’s go for a ride in that water attraction!” sa Harry och pekade på en vattenrutchekana som sträckte sig flera tiotal meter upp i luften och jag skakade envist på huvudet. Aldrig att jag skulle åka den kanan.
-”Come on, it will be fun! Lexie did it!” Jag skrattade och skakade ännu mer envist på huvudet. Lexie var fearless hon vågade göra precis allt, till skillnad från mig som var en mes innerst inne och hellre stannade hemma en fredag än att vara ute och ränna hela natten på en klubb.
-”Sorry Mads, but you are going to ride that attraction, neither you want it or not” sa Harry bestämt och slängde upp mig över axeln och började gå mot åk attraktionen.
-”No Harry! Please stop, let me down now!!” skrattade jag fram samtidigt som jag slog han på ryggen. Men det enda Harry gjorde var att öka takten och skratta. Tillslut gav jag upp och lät mig hängas över ryggen, jag verkade ändå inte ha något val. När vi hade kommit fram ingången för vattenrutchkanan släppte Harry äntligen ner mig och kysste mig på munnen. Jag kysste inte tillbaka honom utan la armarna i kors och kollade så surt jag kunde på honom. Men min sura min fick bara Harry att skratta mer och han drog in mig i en kram innan han pussade mig ännu mer över hela huvudet innan han mötte mina läppar och kysste mig passionerat. Jag kunde inte annat än kyssa honom tillbaka.
-”Are you ready?” viskade Harry i mitt öra när det var våran tur att åka.
-”No, but I guess I have no choice, do I?”
-“No, not really”
flinade han. Jag skrattade innan jag kände Harrys armar om min bara midja och hur han puttade bort mig till kanan. Försiktigt satte jag mig ner i ingången och tog stöd med händerna för att inte åka ner med strömmen. Inte långt senare kände jag hur Harry satte sig bakom mig och la armarna om mig, jag tog ett snabbt tag runt dem och Harry kysste lätt mitt huvud innan han började putta ut oss.

När vi efter mycket skrik, mestadels från mig, hade kommit ner i poolen hörde vi höga skrik och hur det bara några sekunder senare swischade förbi en Zayn och en Perrie. När dem kom upp ifrån vattenytan brast jag och Harry ut i skratt.
-”Zayn you scream like a girl!”
-”I didn’t scream, it was Perrie!”
-”I didn’t scream Zaynie, it was you all the time, I laughed!”
sa Perrie bestämt vilket ledde till att jag och Harry brast ut i ett ännu högre skratt än innan. Jag hade verkligen skaffat mig fler goda vänner på bara några veckor än vad jag hade lyckats göra i hela mitt liv.

När vi efter en lång dag sedan kom hem damp jag direkt ner i soffan. Harry var inte sen och eftersom Louis hade följt med Eleanor hem till henne, hade vi lägenheten för oss själva. Så för ovanlighetens skull var det dödstyst.
-”Ehm… Mads, whatever you do. Don’t check your twitter, okay?” sa Harry efter en stunds tystnad och jag kollade förundrat på honom där han låg med sin iPhone och scrollade förtvivlat på skärmen.
-”Why not?” frågade jag, jag kunde själv känna osäkerheten i min röst. Jag hade inte använt twitter överhuvudtaget under dessa veckor. Jag visste knappt hur det fungerade. Men innan Harry han säga något sprang jag in på hans rum och letade upp min mobiltelefon som låg på laddning. Snabbt satte jag mig på sängkanten och loggade in på twitter, med en gång lös skärmen om ”nya” mentions upp och jag klickade snabbt in på den. När jag läste vad där stor kunde jag inte tro mina ögon. Hur kunde människor vara så elaka? Jag hade aldrig varit någon person med stark självkänsla och när jag läste allt detta hat mot mig, på grund av att jag var tillsammans med Harry, började tårarna rinna längs med mina kinder. Jag hade bara hunnit läsa de första tweeten, men jag grät redan. Inte långt efter det att tårarna börjat rinna kom Harry inspringandes på rummet.
-”I told you not to go on twitter…” sa han bekymrat och klättrade upp i sängen och satte sig bakom mig och kramade om mig. Försiktigt tog han tag i min telefon, stängde av den och la tillbaka den på nattduksbordet.
-”Why are they so mean to me?” lyckades jag snörvla fram.
-“They’re just jealous of you”
-“Why? What could I’ve possibly done to make so many people mad?”
-“You’re together with me… Don’t you remember what Paul told us that day on the hotel in NYC a few weeks ago?
Sa Harry och la försiktigt sitt huvud på min axel och jag nickade sakta.
-”This is what he meant. There are fans, who can’t be happy for us, and those are the ones that write these things too you and to me.
-“Harry, how can you deal with these things every single day?”
-“I’ve learnt to se through it, and only find the nice tweets. Not every person is going to like you or what you’re doing.”
-“But they’re mad at me, because I’m in love. That’s just crazy!”
jag fick till en liten skrattattack mitt i allt snörvlande och Harry skrattade tyst mot min hals.
-”Well, just promise me that those fans will never ever ever get between us two.”
-“I promise” sa jag och fann Harrys läppar.
_______________________________________________________________________
Kommentera mera! :)

Kommentarer

Amanda

2012-12-02 - 17:42:50
bästa på lägre !!!
Svar: Tack! :) xx
Sandra Persson

IMA

2012-12-02 - 19:07:22
Jag tycker det här var det bästa kapitlet som har varit på ett ta nu <3 Kan inte vänta tills nästa kapitel kommer:)
Svar: Oj, tack så mycket! <3
Sandra Persson

Fia

2012-12-02 - 19:50:07
Aljehsudkevsia GRYMT GRYMT GRYMT!!!!!!!!
Svar: Tack!! :D
Sandra Persson

Wilma

2012-12-02 - 21:02:33
Grymt kapitel! Längtar till nästa! Förresten, älskar din uppdatering! xx
Svar: Tack så jättemycket! Vet själv hur det är att läsa novellbloggar som inte uppdaterar ofta, därför försöker jag lägga upp ett kapitel per dag! :) xx
Sandra Persson

Ida

2012-12-02 - 22:17:01
Jag älskar din fanfic, när kommer nästa kapitel ut? xx
Svar: Tack så mycket!! Nästa kapitel kommer ut 3/12 ! :)
Sandra Persson

Karolina

2012-12-02 - 23:16:02
Älskar den här novellen! Längtar tills nästa kapitel kommer ut!
Svar: Tack så jättemycket! :) xx
Sandra Persson

Fia

2012-12-16 - 15:22:21
Superduper braaa:D Kraam

Sara G

2012-12-31 - 00:19:03
Det är mitt i natten och jag kan verkligen inte sluta läsa.. den är alldeles för bra för att jag ska kunna sluta läsa... o.O <333

oh gud.. jag hade gärna åkt till ett vattenland med One Direction, tänk.. det hade varit så jäkla KUUULL!! (och 1D i badkläder är ju aldrig fel, hahah) xD <3

Skriv en kommentar









STARS ARE ALWAYS SHINING : Handlar om 17 åriga Olive Whitgeri, som bor i Bronx, i utkanten av New York City. Efter hennes mammas död lever hon tillsammans med sin pappa och två yngre tvillingsyskon på de få pengar hennes pappa får in som journalist. Dansa är hennes största passion men för att ha råd med danslektioner och mat till hushållet tvingas hon jobba extra på Bronx Zoo, där hon en dag av en slump träffar det världskända pojkbandet One Direction.

Tema gjort av Mimmi Thorneus