I förra kapitlet:
En tystnad uppstod bland killarna som innan hade stått och pratat om priset och allas blickar föll på Zayn som nu stod med telefonen mot örat.
”Olive?” hans röst lät orolig och han snurrade ett halvt varv så att han stod med ryggen mot publiken.
”I’m here, turn to your left”
Så fort jag hade uttalat mig hade Zayn hunnit snurra ett halvt varv så snabbt som en tornado lyckas röja allt ur vägen. Våra blickar hinner inte mer än mötas förrän Zayn har ökat stegen och sprungit bort från resten av killarna, bort från sitt pris, bort från publiken som satt och iakttog varenda rörelse han hade tagit sedan han svarat i telefonen. Bort från allt, endast för att springa mig till mötes, där jag stod bakom den röda gardinen i den bortre änden på scenen. Är det så här det slutar i alla lyckliga filmer? Alla sanna kärlekspar? Att kärleken faktiskt överlever allt? Till och med ett slagsmål? Trots att hjärnan löper amok angående om det är rätt eller fel att jag förlåter Zayn, kan jag inte hjälpa att ett stort leende bildas på mina läppar desto närmare han kommer. Hans blick har inte släppt min under de få sekunderna han har sprungit och trots att Harry, Liam, Louis och Niall står som stora frågetecken bredvid mikrofonen kan jag inte bry mig om dem, all min fokus är riktad åt Zayn. Sakta tar jag ett steg bort från den trygga platsen bakom gardinerna och innan jag ens hinner hindra mig själv har jag börjat springa honom till mötes, med tårarna rinnande nerför mina kinder, jag skulle inte kunna bry mig mindre om det var rätt eller fel, jag älskade Zayn. Så fort vi kommer inom räckhåll sprider Zayn ut sina armar och jag tvekar inte en sekund innan jag kastar mig gråtandes kring hans hals. 
”I’m so, so, so sorry for what I did to Paul and to you” mumlar Zayn i mitt hår samtidigt som han håller mig i ett hjärngrepp i sin famn och jag känner hur flodstyrkan i mina ögon ökar. Vi två hade gått igenom en hel del helvetes saker, men vi hade klarat oss, tagit oss igenom det, löst det på vårt egna sätt, och det var precis det vi skulle även denna gång. Lösa det. Klara oss. Sakta släpper Zayn sitt tag kring mig och trycker bort mig så pass lite från sin omfamning så att jag nu står endast några millimeter ifrån hans ansikte. Så fort han märker tårarna som trillar nerför mina kinder dröjer det inte länge innan hans tummar är där för att torka bort dem. Jag ler smått mot honom innan jag låter min hjärna börja tänka klart. Här står vi, på The Teen Choice Awards scen, utan att någon vet om vårt förhållande. Jag känner hur hakan åker ner några centimeter när jag insett vad det faktiskt är vi håller på med och jag kollar ängsligt tillbaka på Zayn.
”I’m sorry I destroyed your price reception” mumlar jag tyst fram och ger den bit av scenen som resten av One Direction fortfarande står på en lätt nick. Ett skratt flyger över Zayns läppar innan han trycker dem mot mina. Hur mycket kunde man egentligen älska en person så att det flög runt elefanter i magen på en så fort som man kysste varandra? Med glädje besvarar jag kyssen och snart utbyts den innan så tysta publiken mot ett folkhav av kaos. Vem hade trott att folk skulle tycka det var så bra att man avbrutit en livesänd show? Okej antagligen hade detta blivit värsta ”hiten” hos människorna bakom tv folket, men ändå. Alla tankar flög runt i mitt huvud samtidigt som mina läppar vant masserade Zayns, efter en stund avslutas kyssen och Zayn lägger en lätt puss på min panna.
”Thanks” mumlar han tyst mot pannan och jag kollar undrandes på honom ”For what?”
”For beeing here” ett leende sprids på hans läppar samtidigt som hans blick kollar ut mot publiken. Med ett stadigt tag runt min midja börjar han sedan leda ut oss mot resten av killarna som nu står med ett flin på läpparna och kollar mot oss. Men innan dem hinner uttala sig har värden lyckats rycka tillbaka mikrofonen från Harrys hand och tvingat ut oss genom utgången från scenen med orden ”What a disaster”, tydligen var inte alla lika lyckliga som dem hade verkat.
 Så fort vi kommer ut ifrån den originella utgången från scenen, möts vi av ett blixthav. Överallt står det paparazzis, nyhetsankare, intervjuare osv. med kameror och filmkameror av alla dess slag. Det var nu det var dags. Att berätta om förhållandet. Zayn hade berättat för mig många gånger om hur det skulle vara att möta pressen för första gången och helt sanningsenligt var jag otroligt nervös för vad dem skulle kunna tänkas ställa till en. Zayn hade fortfarande inte släppt taget kring min midja, och det var heller inget jag ville att han skulle göra. För med hans hand på min midja, kändes stämningen som rådde ute i intervjukorridoren, inte lika illa som den verkade vara vid första anblick.
”It’s okay, just let me do the talking if you don’t want to answer or if there’s something you don’t want to talk about” viskade Zayn tyst i mitt öra efter det att jag hade kommit på mig själv med att ta ett krampaktigt tag i hans hand som låg på min höft. Jag nickade sakta på huvudet innan vi kom de sista metrarna fram till den första intervjuaren.
”Hi One Direction! How are you today?” började intervjuaren. Hon var inte lång, några centimeter kortare än mig och hon hade ljust blont hår matchandes med ett par klar blåa ögon. För att vara helt ärlig var hon riktigt söt, jag log ett svagt leende mot henne när hennes blick hade gått från Louis som stod längst åt vänster till mig som stod längst åt höger.
”Hi Kelly, it’s just lovely, I mean it’s an amazing surprise for us to win this award and everything!” sa Niall glatt och fick gillande nickningar tillbaka från de andra killarna. Hon log glatt som svar till honom innan hennes blick fastnade på mig.
”So… If I’m not totally wasted, you’re Olive Whitgeri, aren’t you?” sa hon och hennes perfekta vita tänder skymtas under hennes röda läppar. En våg av chock sköljde över mig när hon kände igen mig och allt jag kunde förmågas göra var att nicka lätt.
”Well, nice to meet you Olive! How’s your movie working out?”
”Ehm-” jag harklade mig snabbt innan jag fortsatte ”-we’re actually gonna start film next week, so I’m really excited” log jag mot henne innan Zayn fördelade en snabb puss på mitt huvud.
”Uhhh! So you two are together? Or am I wrong?” hennes ögonbryn höjdes snabbt innan jag fokuserade min blick på Zayn. Detta samtal var hans. Inte mitt. Zayn mötte mina ögon innan han gav ifrån sig ett leende och kysste mig mjukt, innan han åter vände sig mot Kelly.
”Is that answed enough for you question?” sa Zayn och blinkade lätt med ögat innan vi blev iväg skickade till nästa intervju.

”I can’t move…” suckade jag högt när jag med en stor utandning la mig ner i Zayns säng. Efter intervjuerna, som hade tagit runt två timmar att genomföra, hade killarna åter blivit ivägskickade till scenen då dem hade ännu ett pris att ta emot. Och när klockan tillslut slog 23.00 var showen slut och det var dags för efterfest, men medan Harry, Niall, Liam, Louis, Eleanor och Danielle hade stuckit på efterfesten, hade Zayn tagit mig till den där fina restaurangen han hade pratat om tidigare på kvällen. Och när klockan nu närmade sig halv ett på natten, hade vi precis hunnit innanför ytterdörren innan jag sprungit upp för trapporna för att kunna slänga mig på sängen. Aldrig förr hade jag varit så mätt.
”That’s a shame because…” han tystnade och jag slog sakta upp blicken för att kolla på honom eftersom jag innan hade hållit ögonlocken stängda. Men jag möttes inte av Zayn, utan överallt i rummet fanns det ljus i alla dess storlekar och Zayn, som gick iförd endast kalsongerna, gick runt och tände fyr på alla ljusen som stod placerade runt om i rummet.
”I was just kidding-” började jag och följde Zayn med blicken ”-I can still move”
”I really hope you can” sa han och la ner tändaren innan han la sig över mig och kysste mina läppar. ”I’m so sorry for what I did today, I need to stop daubting you” mumlade han tyst mot dem och jag mhm:ade instämmande.
”Yes you do” sa jag tyst innan jag kysste hans läppar ännu en gång. ”But you know what they say, right?” sa Zayn flörtigt samtidigt som han började dra av mig klänningsbanden som höll uppe min klänning.
”Make-up sex is the best sex?” flinade jag glatt mot honom och kom ihåg den där första helgen för vad som kändes som en evighet sedan, då vi hade sagt något i nästan samma stil.
”Absolutely” sa han och mötte mina läppar. Om jag hade tyckt, den gången för några veckor sedan att hans kyssar var som explosioner över mina läppar, var det inget gentemot vad jag kände nu. Så fort hans läppar nuddade mina, utbrast en bomb och jag kunde inte hålla mig emot honom längre. Just nu var allt jag ville, var att ha honom vid mig. Snabbt drogs klänningen av från min kropp samtidigt som våra kyssar lekte över varandras kroppar. Idag hade vår kärlek visat att den klarade av mer än vad en normal relation skulle klara av. Precis när Zayn är på väg att dra av mig min BH öppnas dörren med ett gäll bums, och i dörröppningen står… Niall, Harry, Louis och Liam.