They don't know about us - Chapter 23

-”Nah, I don’t know, she’s a real beauty this one” sa killen, som fortfarande höll ett hårt tag runt min mun. Mina tårar rann allt mer okontrollerat och killen kysste mig fortfarande längs med halsen. Allt för att göra Harry ännu mer rasande. Jag kunde se hur alkoholen plus ilskan inom Harry ökade och inom tre sekunder hade killen fått ett hårt slag på käften. Han tappade snabbt fattningen om mig och stapplade fort baklänges innan han snubblade till och trillade ner på golvet. Jag sprang gråtandes in i Harrys famn och han la tryggt sina armar om mig medan han viskade tröstande ord samtidigt som han ledde mig ut från klubben in i en taxi, som tjejerna hade sprungit och hämtat medan killarna hjälpte mig och Harry. 
När vi tillslut hade kommit hem, hade jag sprungit direkt in på toaletten och låst dörren om mig. I taxin hade jag fått mig en ordentlig tankeställare. Egentligen var det inte det att jag hade varit nära inpå att bli våldtagen inatt som hade gjort mig illa till mods, utan det faktum att Harry hade kommit ut från damtoaletten när han hade hittat mig. Vad hade Harry gjort inne på damtoaletten? Hade Caroline också varit där inne? Jag hann inte tänka mycket längre innan jag hörde knackningar på dörren.
-”Babe, are you okay? Please open the door” Jag torkade snabbt bort det sista av sminket innan jag öppnade dörren. Harry stod iförd endast kalsonger och kollade på mig med trötta ögon, han sträckte försiktigt fram en hand och jag tog tag i den. Han ledde mig in till vårt sovrum och jag bytte snabbt om till pyjamas innan jag kröp ner under täcket. Inte långt efteråt känder jag Harrys armar om mig.
-”Harry?”
-”Mmm, what is it?”
-”Why were you in the ladies bathroom, or should I say, who were you with in the ladies bathroom?”
En suck flög hur hans mun innan han släppte taget om mig och rullade över på rygg så att han kollade rakt upp i taket. Jag följde hans exempel men kollade istället för på taket, på honom.
-”It was Caroline…” jag kollade stort på honom. Aldrig att han skulle göra något sådant mot mig, eller skulle han? Hon bodde ju trots allt i London, nära och bra. Distansförhållanden brukade ju aldrig fungera. Ännu en gång började mina tårar rinna och jag snörvlade lätt till innan jag vände mig om och stirrade rakt in i väggen.
-”Mads no! It was nothing like that! I promise you! She wanted too get me back, but I said no. That’s why I already were upset when I came out and found you. Madison you got to believe me!”
-“I don’t know what to believe, I know she is your ex, and she is beautiful so why not”
snörvlade jag fram. Jag kände hur sängen rörde på sig och hur Harry satte sig gränsle över mig och tvingade mig att kolla in i hans ögon.
-”Don’t you trust me Madison? I love you, and I’ve done that since the first time I saw you. You are way more beautiful than Caroline will ever be. I promise you. I didn’t do anything with her” Jag mötte Harrys ögon. Under dessa veckor tillsammans hade jag kunnat börja läsa av om han talade sanning eller inte genom att kolla på hans ögon. Han talade sanning. Och han var nära på att börja gråta.
-”I’m sorry Harry. I believe you, I was just so scared that you actually loved someone else and I’m just so worried about our future, I mean will we be able to stay together when you go on tour or when I go home to the US? I love you so much that it hurts. And you don’t know how relived I was when I saw you tonight. I’m sorry” jag babblade så fort och mina tårar bara rann nerför mina kinder.
-”Hey Mads, don’t cry it’s okay. I thought for a second that you actually wanted to go in with that guy on the toilet. I’m sorry” Jag kollade in i hans ögon innan vi båda verkade tänka samma sak; gamla ex och idiotiska alkoholpåverkade killar skulle inte kunna komma imellan oss. Vår kärlek var för stark för det.

Följande morgon var allt annat än rolig. Alla var bakfulla och grät därför mer än nödvändigt när det var dags att skiljas åt. Mest grät troligtvis Lexie, och även Niall för den delen. Ingen av dem visste ju egentligen när dem faktiskt skulle få chansen att träffa varandra igen. Med tårar rinnandes ner för kinderna gav jag Lexie en stor hejdå kram, jag visste att vi skulle träffas om bara några veckor, men denna resa med Lexie hade varit underbar. När jag hade gått laget runt och sagt hejdå till resten av tjejerna som också skulle sticka nu på morgonen gick jag bort till Harry som sträckte ut armarna och log ett snett leende. Jag gick direkt in i hans famn och grät ut de sista tårarna innan jag vände mig om och vinkade hejdå till Lexie innan Niall startade bilen och körde iväg mot flygplatsen. När alla hade stuckit stod jag och killarna, förutom Niall, handfallna och tysta. Ingen visste riktigt vad vi skulle göra. Jag började sakta gå in mot huset igen eftersom det till vår förtvivlan hade börjat regna. Plötsligt hör jag hur Louis utbrister;
-”YOU HAVEN’T TOLD HER YET?” innan han snabbt blir nertystad av Harry, jag vänder mig frågandes mot dem och lägger armarna i kors.
-”What is it you haven’t told me yet?” sa jag tyst. Kunde det uppstå ännu mer drama sedan gårdagen?
-”Babe, it’s nothing bad, I promise you” sa Harry och kom fram till mig.
-”Maybe not for you, but for her it’s a pretty big thing” sa Louis när han gick förbi oss och in genom porten.
-”What is he talking about Harry?
-”Sit down okay…?”
sa han och ledde mig bort till träbänken som fanns på ”verandan”. Jag kollade på honom medan han drog sig i håret och när han tillslut mötte min blick var den förtvivlad.
-”I’m really, really sorry I haven’t told you about this yet. But I wanted it to be a surprise.” Jag satt fortfarande tyst och nästintill stirrade ut honom. Vad var det han ville säga mig? Han gav ifrån sig en suck innan han fortsatte;
-”You know that night on the beach? The first time we kissed?” Jag nickade för att visa att jag hängde med –”Well do you remember that you sang to me and the boys?”
-”For god sake Harry, just tell me!”
for det ur mig.
-”Well I told uncle S that you’re a great singer and he wanna hear you out” sa han snabbt innan han kollade ner mot marken. Jag stirrade på honom. Han visste att jag hatade att sjunga inför folk.
-”You have done what?! And who is uncle S?!”
-”Uncle S is Simon Cowell, our producer. I’m sorry Mads, I just want the world to know how damn good you are at singing!”
-“I think it’s really cute of you but the world will think that I use you to get into the music industry”
sa jag med en underton på “you”. –“I just can’t do it”.
-“It’s a smart girl you have there Harry” sa en röst som jag mycket väl kände igen från tv. Rösten som tillhörde ingen mindre än Simon Cowell. 
_____________________________________________________________________
Förlåt för sent kapitel idag, men har varit fullt upptagen hela dagen då jag har hjälpt mina vänner med deras projektarbete! 
Tack till er som anmält er till tävlingen änsålänge! Glöm inte kommentera kapitlena för att öka era chanser att vinna! 
För er som vill delta kollar ni i inlägget nedanför! 

Kommentarer

Fia

2012-12-05 - 06:44:06
Super bra:D Love iiitt
Svar: Tack!! :)
Sandra Persson

Elin

2012-12-05 - 07:25:43
Love it c.
Längtar till nästa kapitel >:'D
Svar: Tack! :) xx
Sandra Persson

IMA

2012-12-05 - 14:46:22
OJ hjälp vad spänande, kan inte vänta tills nästa kapitel<3 :)

Wilma

2012-12-05 - 17:53:36
Åh vad bra!! Längtar så till nästa!! Grymt bra! Hoppas nästa kommer redan imorn!:D xx

signeli:)

2012-12-05 - 21:59:48
Åå va bra! Älskar fin novell!!

Sara G

2012-12-31 - 14:29:22
omg, omg, omg, omg, omg, omg!! AAHHH simon! han e så COOOL ;) <3
Hahah xD

Skriv en kommentar









STARS ARE ALWAYS SHINING : Handlar om 17 åriga Olive Whitgeri, som bor i Bronx, i utkanten av New York City. Efter hennes mammas död lever hon tillsammans med sin pappa och två yngre tvillingsyskon på de få pengar hennes pappa får in som journalist. Dansa är hennes största passion men för att ha råd med danslektioner och mat till hushållet tvingas hon jobba extra på Bronx Zoo, där hon en dag av en slump träffar det världskända pojkbandet One Direction.

Tema gjort av Mimmi Thorneus