They don't know about us - Chapter 24
Jag vände mig snabbt om och såg på Simon som vanligt var klädd i jeans och en vit t-shirt kliva in under taket.
-”Hi Uncle S” sa Harry med en ton av förödmjukelse, antagligen visste han att min syn på det hela var sanningen, men att han vägrade att inse det.
-”Ehm, Hi I’m Madison” sa jag och reste mig snabbt upp ur soffan för att sedan ta de få kliven som var fram till honom och skaka hans hand.
-”I know, your little loverboy over there has told me everything about you. And I’m Simon btw”
-”Haha I know” Jag kollade bak på Harry medan jag svarade Simon och såg hur rodnaden för en gångs skull inte fanns på mina kinder utan på Harrys. Vi gick in i Louis och Harrys lägenhet med Simon bakom oss och så fort vi hade kommit innanför dörren hoppade killarna, som hade samlats där inne, på Simon samtidigt som dem skrek glatt. Jag skrattade, det var en underlig syn, fyra nästintill fullvuxna killar som hoppade på en annan.
När det lilla kramkalaset var över satte vi oss alla ner i soffan, vi visste ju alla att det var något som behövde klaras upp.
-Well as I said before Harry, Madison is right, if she gets a record deal your fans will think that she used you guys” – sa han och kollade på killarna –“and that is not fair to her”.
-“Yeah especially since I’m from a small town in Tennessee and that I’m your girlfriend Harry… they will know that I didn’t do it by myself”
-“But we two haven’t been in the media that much, maybe a lot of our fans don’t know who she is?” sa Harry i ett försök att få fram sin åsikt.
-“Babe, Lexie was one of your biggest fan and she knew exactly where you were in the world. I think there are a lot of directioners out there who know more about me than you do. To be honest, they’re better than the CSI to figure things out.”
-“Seriously?! They’re that good!?” sa Niall med förfäran i rösten, hur hade dem inte kunnat veta detta?
-”She’s right again boys, but I still wanna here you sing. If that’s okay with you Madison?” sa Simon och jag kollade stumt på honom. Jag trodde jag precis hade övertalat honom till att jag inte skulle behöva sjunga! Jag skakade envist på huvudet, jag ville, men jag hade inte modet till det, vi pratar ju om Simon Cowell här!
-”Come on babe” sa Harry och kollade med hundvalpsögon på mig, vilket ledde till att jag bara skakade på huvudet ännu mer. Jag reste mig snabbt upp ifrån soffan och gick ut i köket. Aldrig att jag skulle våga sjunga för Simon, okej att jag hade sjungt för killarna och Lexie men det hade varit en engångs händelse! Jag tog en kopp och fyllde den med mjölk för att sedan stoppa in den i microvågsugnen. Medan koppen stod inne lutade jag mig ut mot fönstret så att man kunde se gatan utanför. Eftersom det regnade fanns där endast några enstaka människor ute. Jag kände hur ett par starka armar la sig runt min midja och jag suckade högt.
-”Harry I’m sorry, but I’m not gonna sing for him”
-“Why?” Jag vände mig om i hans grepp och kollade han rakt in i ögonen.
-”Because we both know that if I get signed, I will get more hate than I already do, and I don’t wanna be in the music industry. I like my life on the ranch but…” Längre hann jag inte komma innan jag tystade ner mig själv och kollade på Harry som stod mer irriterade ögon och kollade på mig. Jag kom på mig själv med att det var första gången jag hade sagt det högt. Att jag trivdes på ranchen. Med hästarna. Jag var inte skapad för ett turnéliv.
-”So you’re gonna live the rest of your life at your parents ranch?! Is that what you have planned for the future? Why didn’t you say something? Is this between you and me just a romance that will last this summer? I thought we had something Madison?! I really did” Aldrig hade jag hört Harry så uppriven, så arg och ledsen på en och samma gång och innan jag hade hunnit yttra mig för att kunna säga den sista meningen hörde man ytterdörren slängas igen, precis innan microvågsugnen pep till.
-”But you’re worth so much more than that” mumlade jag tyst fram den sista meningen. Jag stod som förlamad. Vad hade hänt? Jag älskade Harry, men jag ville inte vara en artist. Sakta plockade jag ut koppen med den varma mjölken och la i O’boy. Jag tog koppen mot munnen och smuttade försiktigt på den varma chokladmjölken innan jag kollade ut genom köksfönstret. Jag kunde precis se hur Harry vände runt hörnet. Vad hade precis hänt? Vad hade jag gjort? Jag kände hur mina kinder blev fuktiga och inom bara några sekunder hade jag börjat gråta okontrollerat. Jag hörde hur rösterna ifrån vardagsrummet blev tysta och sedan hur ytterdörren öppnades och alla var borta. Här satt jag själv i London. Tusentals mil från USA. Och inte ens min bästavän var här och kunde hjälpa mig ur denna knipa jag på något sätt lyckats skapa.
Trots att det hade gått flera timmar sedan Harry lämnade mig i köket satt jag fortfarande kvar lutad mot köksön och kollade ut genom det panorama stora fönstret för att se när Harry kom tillbaka. Men ingen kom. Louis hade antagligen bestämt sig för att sova hos någon av dem andra ikväll och jag kunde tydligt se hur solen var påväg ner och hur sommarmörkret kom krypandes. Plötsligt hörde jag hur ytterdörren slängdes igen och jag for upp från golvet, som jag antagligen hade lyckats somna på. Precis när jag kom utanför dörren som ledde till vardagsrummet stötte jag ihop med Louis.
-”Oh, ehm hi…”
-”Hi Madison, what happend before?”
-”I don’t know Louis, seriously I don’t know. I, I…” längre hann jag inte innan tårarna började falla igen. Louis omfamnade mig snabbt och mumlade tyst att allt skulle ordna sig. När mina gråtattacker hade börjat avta hade Louis gjort en ny kopp choklad till mig och vi satt nu i soffan medan jag försökte förklara för Louis vad som hade hänt.
-”He didn’t let me finish my sentence until he run away” jag suckade uppgivet. Vart var Harry? Det hade varit 5 timmar sedan han stuckit och klockan var nu 23.43.
-”He really loves you, and I think he just got scared when you told him that you love the life on the ranch”
-“But what if he thinks that I actually wanna go back to Tennessee forever? I love him and okay it might sound crazy but to spend the rest of my life with him would be my absolutely goal in life”
-“Wow, you really love him, don’t you?”
-“He is my first real boyfriend, and I want him to be my last aswell” Plötsligt öppnades dörren och Harry kommer in. Men han var inte ensam.
-“Oh, Hi Madison” sa samma röst som tillhörde tjejen som dragit in Harry på toaletten på klubben häromdagen. Nämligen Caroline Flack.
_______________________________________________________________________
Ojdåå! Kan lova er att ni vill ha nästa kapitel! Kommentera!
Vinnaren dras antagligen ikväll, om inte fler bidrag kommer in! :)
-”Hi Uncle S” sa Harry med en ton av förödmjukelse, antagligen visste han att min syn på det hela var sanningen, men att han vägrade att inse det.
-”Ehm, Hi I’m Madison” sa jag och reste mig snabbt upp ur soffan för att sedan ta de få kliven som var fram till honom och skaka hans hand.
-”I know, your little loverboy over there has told me everything about you. And I’m Simon btw”
-”Haha I know” Jag kollade bak på Harry medan jag svarade Simon och såg hur rodnaden för en gångs skull inte fanns på mina kinder utan på Harrys. Vi gick in i Louis och Harrys lägenhet med Simon bakom oss och så fort vi hade kommit innanför dörren hoppade killarna, som hade samlats där inne, på Simon samtidigt som dem skrek glatt. Jag skrattade, det var en underlig syn, fyra nästintill fullvuxna killar som hoppade på en annan.
När det lilla kramkalaset var över satte vi oss alla ner i soffan, vi visste ju alla att det var något som behövde klaras upp.
-Well as I said before Harry, Madison is right, if she gets a record deal your fans will think that she used you guys” – sa han och kollade på killarna –“and that is not fair to her”.
-“Yeah especially since I’m from a small town in Tennessee and that I’m your girlfriend Harry… they will know that I didn’t do it by myself”
-“But we two haven’t been in the media that much, maybe a lot of our fans don’t know who she is?” sa Harry i ett försök att få fram sin åsikt.
-“Babe, Lexie was one of your biggest fan and she knew exactly where you were in the world. I think there are a lot of directioners out there who know more about me than you do. To be honest, they’re better than the CSI to figure things out.”
-“Seriously?! They’re that good!?” sa Niall med förfäran i rösten, hur hade dem inte kunnat veta detta?
-”She’s right again boys, but I still wanna here you sing. If that’s okay with you Madison?” sa Simon och jag kollade stumt på honom. Jag trodde jag precis hade övertalat honom till att jag inte skulle behöva sjunga! Jag skakade envist på huvudet, jag ville, men jag hade inte modet till det, vi pratar ju om Simon Cowell här!
-”Come on babe” sa Harry och kollade med hundvalpsögon på mig, vilket ledde till att jag bara skakade på huvudet ännu mer. Jag reste mig snabbt upp ifrån soffan och gick ut i köket. Aldrig att jag skulle våga sjunga för Simon, okej att jag hade sjungt för killarna och Lexie men det hade varit en engångs händelse! Jag tog en kopp och fyllde den med mjölk för att sedan stoppa in den i microvågsugnen. Medan koppen stod inne lutade jag mig ut mot fönstret så att man kunde se gatan utanför. Eftersom det regnade fanns där endast några enstaka människor ute. Jag kände hur ett par starka armar la sig runt min midja och jag suckade högt.
-”Harry I’m sorry, but I’m not gonna sing for him”
-“Why?” Jag vände mig om i hans grepp och kollade han rakt in i ögonen.
-”Because we both know that if I get signed, I will get more hate than I already do, and I don’t wanna be in the music industry. I like my life on the ranch but…” Längre hann jag inte komma innan jag tystade ner mig själv och kollade på Harry som stod mer irriterade ögon och kollade på mig. Jag kom på mig själv med att det var första gången jag hade sagt det högt. Att jag trivdes på ranchen. Med hästarna. Jag var inte skapad för ett turnéliv.
-”So you’re gonna live the rest of your life at your parents ranch?! Is that what you have planned for the future? Why didn’t you say something? Is this between you and me just a romance that will last this summer? I thought we had something Madison?! I really did” Aldrig hade jag hört Harry så uppriven, så arg och ledsen på en och samma gång och innan jag hade hunnit yttra mig för att kunna säga den sista meningen hörde man ytterdörren slängas igen, precis innan microvågsugnen pep till.
-”But you’re worth so much more than that” mumlade jag tyst fram den sista meningen. Jag stod som förlamad. Vad hade hänt? Jag älskade Harry, men jag ville inte vara en artist. Sakta plockade jag ut koppen med den varma mjölken och la i O’boy. Jag tog koppen mot munnen och smuttade försiktigt på den varma chokladmjölken innan jag kollade ut genom köksfönstret. Jag kunde precis se hur Harry vände runt hörnet. Vad hade precis hänt? Vad hade jag gjort? Jag kände hur mina kinder blev fuktiga och inom bara några sekunder hade jag börjat gråta okontrollerat. Jag hörde hur rösterna ifrån vardagsrummet blev tysta och sedan hur ytterdörren öppnades och alla var borta. Här satt jag själv i London. Tusentals mil från USA. Och inte ens min bästavän var här och kunde hjälpa mig ur denna knipa jag på något sätt lyckats skapa.
Trots att det hade gått flera timmar sedan Harry lämnade mig i köket satt jag fortfarande kvar lutad mot köksön och kollade ut genom det panorama stora fönstret för att se när Harry kom tillbaka. Men ingen kom. Louis hade antagligen bestämt sig för att sova hos någon av dem andra ikväll och jag kunde tydligt se hur solen var påväg ner och hur sommarmörkret kom krypandes. Plötsligt hörde jag hur ytterdörren slängdes igen och jag for upp från golvet, som jag antagligen hade lyckats somna på. Precis när jag kom utanför dörren som ledde till vardagsrummet stötte jag ihop med Louis.
-”Oh, ehm hi…”
-”Hi Madison, what happend before?”
-”I don’t know Louis, seriously I don’t know. I, I…” längre hann jag inte innan tårarna började falla igen. Louis omfamnade mig snabbt och mumlade tyst att allt skulle ordna sig. När mina gråtattacker hade börjat avta hade Louis gjort en ny kopp choklad till mig och vi satt nu i soffan medan jag försökte förklara för Louis vad som hade hänt.
-”He didn’t let me finish my sentence until he run away” jag suckade uppgivet. Vart var Harry? Det hade varit 5 timmar sedan han stuckit och klockan var nu 23.43.
-”He really loves you, and I think he just got scared when you told him that you love the life on the ranch”
-“But what if he thinks that I actually wanna go back to Tennessee forever? I love him and okay it might sound crazy but to spend the rest of my life with him would be my absolutely goal in life”
-“Wow, you really love him, don’t you?”
-“He is my first real boyfriend, and I want him to be my last aswell” Plötsligt öppnades dörren och Harry kommer in. Men han var inte ensam.
-“Oh, Hi Madison” sa samma röst som tillhörde tjejen som dragit in Harry på toaletten på klubben häromdagen. Nämligen Caroline Flack.
_______________________________________________________________________
Ojdåå! Kan lova er att ni vill ha nästa kapitel! Kommentera!
Vinnaren dras antagligen ikväll, om inte fler bidrag kommer in! :)