Det hade inte dröjt mer än fem minuter innan läkare från sjukhusets alla hörn och kanter hade kommit inrusandes på Madisons rum och till min glädje konstaterat att hon mådde bra, men att hon skulle få stanna på sjukhuset i några dagar till. Därefter hade jag snabbt plockat upp telefonen och ringt till hennes föräldrar som minst lika snabbt hade kommit in genom dörren. Och nu satt vi alla inne på hennes rum i glädjetårar.
-”Mamma, pappa? Kan ni gå ut en stund, jag måste prata med Harry”
-”Visst gumman, kom nu Ron” Jag såg hur Mr och Mrs Sparks lyfte på sig och gick ut genom dörren, vilket ledde till att jag snabbt hoppade upp från min stol vid dörren och satte mig på kanten till Madisons säng.
-”Harry we need to talk” Att bara höra hennes röst igen efter åtta dagar utan den var underbart, och trots att jag fasade inför denna stunden som jag vetat skulla inträffa kunde jag inte låta bli att le.
-”Why are you smiling?” jag kunde tydligt se hennes smilgropar framträda samtidigt som hon fifflade med täcket.
-”Because you’re alive, awake and I actually thought you’d never make it. So just to hear your voice means the world to me” Jag flyttade snabbt bort en hårslinga som trillat fram i hennes ansikte och fäste den bakom hennes öra. Hon tittade upp i mitt ansikte och log ett svagt leende, innan hennes läppar sakta skönk ner till ett smalt sträck.
-”Why did you brought Caroline over to your place Harry…?” Jag suckade innan jag vände tillbaka mitt ansikte mot henne så att jag kollade rakt in i de kristallblåa ögonen.
-”Because when you said that you liked your life on the ranch, I got a blackout, I wanted to make you jelous so that you would want to stay or something. I really don’t know. But when you were inside my room, packing your bag and Louis told me everything you’d told him, I throw her out. I was naiv Madison. I love you. To the moon and back.”
-”Okay, let’s play the yes or no game” sa hon och jag kunde inte hjälpa att skratta, hon och hennes lekar. Ett svagt leende bildades på hennes läppar innan hon ställde sin fråga;
-”Did you come to Heathrow airport to save our love?”
-”Yes”
-”Was it you who run to help me when I was trying to get out of the plane or was that just an illousion?”
-“Yes, it was me”
-“And you have been by my side the whole time I’ve been on the hospital?”
-“Yes”
-“Every word you said before was true?”
-“Yes”
-“Do you promise to never bring Caroline back into our relationship again?”
-“Yes”
-“Do you wanna kiss me?”
-“Yes, really badly, but first it’s my turn to play the game” Hon skrattade och nickade.
-“The things you told Louis before you left for the airport, about us having a future together, was that true?”
-“Yes. Every single word”
-“Do you still wanna be my girlfriend even though I’ve been acting like a jerk?”
-”Yes”
-“Do you wanna kiss me?”
-“Hahha just come here, okay?” sa hon tyst innan hennes händer la sig runt min nacka och jag kysste hennes läppar passionerat. Aldrig att jag skulle lämna denna tjejens sida igen. Aldrig.

Mina föräldrar hade sagt godnatt och med mitt tjat hade jag lyckats övertala dem om att allt stod rätt till mellan mig och Harry, därför hade dem för över en timme sedan begett sig till hotellet medan Harry hade krupit upp i min sjukhussäng. Med Harry sovandes vid min sida kände jag mig trygg. Trots det så var jag fortfarande för skärrad för att kunna sova. Jag var rädd för att än en gång hamna i koma om jag blundade eller ännu värre, drömma om flygplanskraschen. Bara jag tänkte på det började jag gråta, jag hade sett så många människor dö för några dagar sedan, människor och barn som hade blivit slukade av elden som om dem var choklad. Harry måste ha märkt att jag grät för snart la han en tröstande arm om mig och drog mig tätare in i hans famn samtidigt som han sa tröstande ord, vilket ledde till att jag bara började gråta ännu mer.
-”Madison why are you crying? What happend?”
-”I can’t sleep, I’m afraid I will fall into coma again or dream about the planecrash” jag snörvlade till högt och Harry drog fram en näsduk jag kunde snyta mig i.
-”I promise you Madison, you will not fall into coma again, and I’ll be by your side all the time so no bad dreams will come to you tonight okay?” Jag nickade men det flög fortfarande runt en massa bilder från kraschen, på barn som skrikit, äldre människor som dog innan dem ens hade hunnit flytta sig från sina säten.
-”Mads?” – sa Harry tyst medan han pillade i mitt hår. Jag vände mitt ansikte uppåt mot han och han kollade försiktigt ner på mig.
-”I’ve been thinking, out of 200 people, only 67 survived. And most of them were in the front of the plane. But you were in the back… how did you manage to take you out?” Han pussade mig lätt på huvudet och jag blundade sakta. En mängd minnesbilder slog för mitt inre och jag kände hur tårarna åter igen började rinna. Harry var snabbt framme med sin tumme och torkade bort dem.
-”When I noticed there was something wrong, I panicked. I started to scream, like all the other passengers. Then I can only remember how I wake up and how I am stucked between the old lady who sat beside me and the seat in front of me, and that it was really hard to breath. The old lady was dead like a lot of the other passengers around me. But I heard how a little baby screamed so I don’t know; somehow I managed to pull the lady aside and climbed out of my place. But I couldn’t find the baby, Harry, I just couldn’t. There were dead people everywhere.” Jag grät okontrollerat och hade tryckt mig så nära Harry som möjligt, medan han kramade om mig hårt. Jag ville fortfarande berätta så trots allt mitt snörvlande kände jag att jag var tvungen att få det ur mig.
-”And then I heard the firemen screaming and looking for survivers. But I couldn’t see them, the smoke was too thick. And it was so hot in there so I just tried to follow the sound and that’s when I came out and you pulled me up.” Lättnaden som sköljde över mig när jag väl hade fått det ur mig var otroligt skönt och sakta kände jag hur ögonlocken blev allt tyngre och hur mina andetag började bli djupare.
-”I love you Madison, never forget that” var det sista jag hörde innan jag somnade tätt omslingrad i Harrys famn.
_____________________________________________________________________
Kort kapitel, sorry. Vet inte när nästa kommer upp då jag har ett stort spanskprov på fredag, men ska försöka skriva ikväll! :) 
Kommentera!