They don't know about us - Chapter 34

Precis när jag hade uttalat orden vände sig Harry hastigt om och hann precis akta sig för ölflaskan som varit centimeter ifrån att träffa honom. Men antingen på grund av att Harry hade snabba reflexer eller för att killen var ordentligt påverkade hade Harry nu lyckats undkomma en smäll i huvudet. Killen som inte hade varit beredd på att Harry skulle hinna flytta sig hade på grund av den kraft han hade tänkt smälla till ölflaskan med nu trillat framlänges. Under tiden allt detta hände hade personalen från restuarangen antagligen lagt märke till mitt skrik och larmat polisen, för bara några minuter senare hörde man sirenerna tjuta.
-”What’s going on?” frågade en av poliserna när dem kommit fram till mig och Harry, innan han slog ner blicken och kollade på killen. Han hade fortfarande inte rört sig från sin plats på marken och jag började nästan tro att han hade dött, men snart kom en hög snarkning ifrån killen. Han hade däckat.
-”This man was about to attack me with his bottle” sa Harry och pekade på flaskan som låg en bit ifrån fyllot.
-”Has this man been after you before?” Både jag och Harry nickade och även om det inte hade hänt något allvarligt hade adrenalinkicken släppt nu och tårarna kom rinnande nerför mina kinder. Vilket ledde till att Harrys grepp om mig mjuknade innan han drog in mig i hans famn.
-”He was about to rape my girlfriend at Club F a couple of weeks ago” sa Harry med darrig röst, bara minnet av det hela fick mig att börja gråta ännu mer.
-”It’s Peter Baker” sa den andre polisen som hade gått fram till ”Peter/fyllot” för att väcka honom.
-”Ah I see” – svarade polisen som stod bredvid oss, innan han fortsätte med blicken mot oss istället –”We’ve been after this guy for months, he actually raped a girl in July, and we’ve been after him ever since. You guys don’t need to worry, he will end up in jail for a lot of things”
-“Thank you officer”
svarade Harry och han fick en lätt nickning tillbaka av polisen innan Harry tog tag runt min midja och började leda oss bort till bilen för att kunna åka hem.

Under hela bilfärden hade det varit knäppt tyst, och när vi kom hem hade vi direkt gått och lagt oss, utan ett ens säga ett ord till varandra. Vi var båda fortfarande tagna av händelsen och det faktum att klockan var närmare halv ett, kvällen hade börjat bra men slutat i katastrof. Snart kände jag ett par starka armar runt mig och jag vände mig sakta om så jag kollade in i Harrys ögon.
-”How are you?” viskade han och kysste min axel.
-”I’m good, I just don’t understand why all this happens to us…”
-“Me neither. But the good part is that Peter never will come between us again”
sa han och lutade sig närmare mig. Jag log och kysste lätt hans läppar.
-“I love you” viskade jag tyst, vilket ledde till att Harry drog mig närmare sig och viskade mot mina läppar;
-”And I love you, to the moon and back” Rättelse; kvällen hade startat bra, hamnat i katastrof men slutat perfekt.

Tisdag morgon kom med besked. Så fort jag vaknade upp var det kaos som inträffade vid första ögonkastet. Rummet som hade sett någrolunda ordentligt ut när vi somnat igårkväll såg numera ut som en sopskrot med kläder, hygienartiklar, handdukar, filmer, mobiler och gud vet inte vad precis överallt. In stormandes från dörren kom Niall och jag drog genast täcket tätare om mig, förgående kväll hade även den spenderats i sängen.
-”Oh god I’m SO SO SO sorry Mads, I thought you were in the bathroom, and showering or something and I was just going to get my, nevermind I go out again, SORRY MADS!” hasplade han oerhört snabbt ur sig innan han vände på klacken och for ut genom dörren med en smäll. Snabbt drog jag på mig ett par jeans och en tjocktröja, då det eviga regnandet hade satt sina spår i både väder och vind. När jag kom ut genom sovrumsdörren var det omöjligt ännu stökigare och Louis, Harry och Niall for runder som små torpedvindar för att hitta alla saker dem skulle ha med sig på sin turné. Jag kunde inte hjälpa det men mitt i allt kaos stod jag och skrattade, vilket fick killarna att sakta in och väckas upp ur sin ”packakoma”.
-”Morning babe” sa Harry snabbt när han gick förbi mig och kysste mig snabbt på kinden.
-”Morning, do you understand now, why I packed all my things yesterday?” sa jag och blickade ut mot vardagsrummet där det låg resväskor ovanpå varandra med både saker i och utanför.
-”Eh this is nothing!” sa Louis inifrån badrummet där han stod på toalettstolen och letade efter sin tandborste som fanns i hyllan ovanför.
-”Yeah sure”
sa jag och himlade med ögonen.
-”He’s actually telling the truth, normaly we don’t start to pack our things until the very last minute, but today Harry suggested that we should start early so we can do something else later” sa Niall och vinkade till mig att jag skulle komma bort till honom.
 -“What is it?” sa jag och följde hans blick som gick från mig till resväskan. Jag himlade ännu en gång med ögonen innan jag skrattade och satte mig på den så att han skulle kunna stänga den.
-”Thank you Mads”
-”It’s cool Nialler”
svarade jag tillbaka innan jag började klättra mig igenom diverse saker för att kunna komma bort till köket. Trots att det var sista gången jag skulle se Harry och killarna på över två månader, var jag samtidigt glad. Jag skulle äntligen få återse min familj, Lexie och hästarna som jag inte hade sett på flera månader. När mitt te äntligen var klart började jag surpla på det, konstigt nog hade de fem månaderna i England fått mig att börja dricka te. Snart kände jag de välbekanta armarna runt mig och jag snurrade snabbt runt och kysste Harry.
-”When do you guys complite your tour?” sa jag tyst och kollade upp på Harry. Han kollade sorgset ner på mig och kysste lätt min panna innan han tyst mumlade;
-”20 of December” jag drog automatiskt honom närmare mig innan jag ställde nästa fråga som jag ville få besvarad och som jag länge hade grubblat på eftersom vi knappt pratade om turnén.
-”And which countries will you be in and for how long?”
-”Australia; 1 month, New Zeeland; 2 weeks and South Africa 2 weeks”
Det kändes inte som att detta var påväg att hända. Han skulle befinna sig på helt andra kontinenter på andra sidan jordklotet. Jag kom snabbt på vad jag hade i bakfickan.
-”Harry, turn around” sa jag glatt.
-”Why?”
-”Just do it!”
Han skrattade och snurrade runt, samtidigt som jag tog upp asken ur backfickan och trädde på honom halsbandet. Ett halsband som matchade vårt armband, ett infinity halsband med två berlocker som det stod M & H på. Harry kollade först ner på halsbandet och sen på min hals där det nu även där hängde ett matchande halsband. Han drog snabbt in mig i sin famn och kysste mig ödmjukt. Vår kärlek skulle definitivt klara av två månader utan varandra. 
______________________________________________________________________
Var kvar länge i skolan idag för att skriva på rapporten inför projektarbetet, därav sent kapitel!
Kommentera mera!

Besök även gärna min personliga blogg genom att klicka HÄR

Kommentarer

Fia

2012-12-18 - 19:13:59
Toppen. Kan ibland tycka att allt händer så snabbt, eller inte snabbt, men sakerna går över så fort, vilken kan vara skönt ibland, men ibland inte. Det jag menar är att det är bara ett kapitel som saker och ting handlar om, den kan vara flera:) Annars är det toppen somsagt, love it

Svar: Jag förstår vad du menar, saken är den att jag har så mycket saker som jag vill ska hända och att jag snabbt får slut på idéer på vad jag kan skriva. Vill samtidigt inte att ni ska få ett "tråkigt" kapitel. Men jag tar emot din kritik med varmt hjärta och ska förbättra mig i framtiden! Tack!
Sandra Persson

Wilma

2012-12-18 - 21:45:17
Så otroligt bra!! Lätt bästa novellbloggen jag följer!xx

IMA

2012-12-18 - 21:55:27
AHH så bra!!!! <3<3<3 (:

Emina

2012-12-19 - 14:51:27
Tänkte säga en sak...som du nog redan vet...men ändå. Du är så himla duktig och talang full på att skriva. Jag älskar det, men tycker verkligen du förtjänar mer kommentarer, får du är serriöst otroligt duktigt :D
Kram!
Svar: Tack så jättemycket! Du förstår inte hur mycket det betyder för en att höra sådana fina ord! Får en verkligen att vilja fortsätta skriva! :) TACK!
Sandra Persson

Skriv en kommentar









STARS ARE ALWAYS SHINING : Handlar om 17 åriga Olive Whitgeri, som bor i Bronx, i utkanten av New York City. Efter hennes mammas död lever hon tillsammans med sin pappa och två yngre tvillingsyskon på de få pengar hennes pappa får in som journalist. Dansa är hennes största passion men för att ha råd med danslektioner och mat till hushållet tvingas hon jobba extra på Bronx Zoo, där hon en dag av en slump träffar det världskända pojkbandet One Direction.

Tema gjort av Mimmi Thorneus