När både killarnas och mina resväskor var färdigpackade var klockan bara 12 på dagen och eftersom vi inte skulle åka till flygplatsen förrän åtta, hade vi nu alla bestämt oss för att låta lägenheten bli uppsnyggad innan vi reste. Därför stod jag, Louis, Harry och Niall nu med hinkar, skurborstar, trasor och dammsugare i högsta hugg. Louis hade fått i uppdrag att städa toaletten medan Harry dammsög, jag tvättade fönsterna och Niall moppade golvet. Trots att vi bara var ett gäng ungdomar och killarna antagligen hade ”housekeeping” så hade vi lyckats få det hela till att bli en härlig situation då vi hade musiken på högsta volym och Louis gick runt och sjöng med toaborsten i högsta hugg och Niall tvättade även han fönsterna men med sin mopp, vilket fick oss alla att brista ut i skratt. Plötsligt kände jag hur något kallt rann nerför min rygg vilket fick mig att snabbt reagera och vända på mig men jag hann inte lång innan Harry hade släppt hela hinken med diskvatten över mig.
-”HARRYYYYYYYYYY!!!!!” Skrek jag och kollade ner på mina blöta kläder innan jag kollade upp på platsen Harry tidigare stått på men allt jag såg var hur han sprang ut genom köksdörren med ett stort flin på sina läppar. Han skulle allt få igen för detta. Med musiken på högsta volym hörde man knappt någonting förutom ens egna tankar så jag fyllde min hink med vatten i hopp om att ingen skulle höra vad jag gjorde. När hinken var fylld började jag försiktigt tassa ut genom köksdörren, när jag hade kommit ut och stod mitt i vardagsrummet kände jag ännu en gång det kalla vattnet rinna över mig och smaken av diskmedel i munnen. Men denna gång var det inte Harry som hade kastat på mig utan Zayn. Jag kollade förvånat på honom, när hade han kommit? Jag skulle precis fråga honom innan han vände på klacken och sprang ut i köket. Innan jag skulle ta och hälla en hink över honom så skulle Harry få en över sig. Tredje världskriget i vattenkrig hade precis brutit ut.

Med mina blöta kläder droppandes på det nystädade golvet gick jag igenom varje vrå av lägenheten utan att hitta dem. Vart hade dem tagit vägen? Kvar stod jag helt ensam i deras lägenhet. Jag gick sakta bort och skruvade ner volymen innan jag ropade;
-”Harry? Zayn? Louis? Niall?!” men jag fick inget svar tillbaka. Vart i helskotta hade dem försvunnit? Visst lägenheten och själva lägenhetshuset var gammalt, men det kunde omöjligt vara så gammalt att det skulle innehålla lönndörrar? Eller kunde det? Genast satte min hjärna igång att jobba, killarna hade på något sätt alltid lyckats komma in utan att man hade hört ytterdörren. Jag började febrilt leta längs med väggarna och när jag kom in i köket kom jag på att det var sista platsen jag sett Zayn på.
-”Hello boys? Where are you?!” skrek jag en sista gång för att försäkra mig om att jag inte hörde något, men som tidigare var det knäpp tyst. Jag kände hur jag började huttra. Det kalla diskvattnet hade helt klart gjort min tidigare adrenalinkickade kropp iskall och jag sprang snabbt in i sovrummet för att leta upp torra kläder. Jag tog en snabb titt under sängen en gång till bara för att kolla om dem verkligen inte låg där, men som innan var där fortfarande tomt. Vart tusan hade dem tagit vägen? Jag började känna mig smått irriterad men samtidigt orolig, tänkt så hade det hänt dem något? Jag gick åter in i köket och lutade mig mot diskbänken samtidigt som jag kollade runt i köket och inte långt därefter fastnade min blick på en skåra i väggen. Snabbt flög mina fötter över det blöta golvet och jag kände intensivt på väggen. Det var definitivt något som inte stämde. Jag började tänka ännu mer och kollade snabbt ut genom fönstret. På motsatt sida fanns där fyra våningar med fönster. Jag visste att den första våningen innehöll lägenheter och reception medan de andra två endast innehöll lägenheter. Men jag visste också att killarnas lägenhet låg högst upp eftersom hissen inte gick längre än till våning tre och att det inte fanns några trappor att klättra upp ytterligare en våning. Så tänkt så fanns det en lönndörr som tog en upp till våning fyra som kanske bara killarna hade tillgång till? Eftersom det endast var killarnas fyra lägenheter som fanns på tredje våningen. Jag började genast leta efter några konstiga saker som skulle kunna aktivera en ingång, men ingenting. Inte ens någon bok man skulle dra ut så att dörren gick upp precis som det brukar vara i en massa filmer. Jag suckade irriterat och hoppade upp på bänkskivan. Hur skulle jag kunna hitta den? Det kunde ju vara precis vad som helst. Men ännu en gång fastnade min blick på något speciellt, nämligen lampan som hängde på väggen bredvid mig. Jag hade ofta sett hur Harry hade klickat på knappen som tillhörde lampan men trots det så hängde där ett sådant snöre som man i gamla lampor drog i för att ljuset skulle tändas. Försiktigt tog jag tag i snöret och drog. Ett fåtal sekunder senare kördes väggen på motsatt sida upp och en trappa blottades.
-”Herre min skapare, det finns en lönndörr!” sa jag förvånat. Trots att jag i normala fall var en mes som var minst lika rädd som en kanin tog jag ett djupt andetag innan jag började kliva upp för trappan. När jag väl kommit upp fanns där en avsats innan en dörr tornades upp. Lika försiktigt som jag klivit upp för trappan stegade jag fram till dörren innan jag tryckte ner handtaget och öppnade den.

Min syn var allt annat än vad jag hade kunnat tänka mig. Överallt fanns där vita moderna väggar fyllda med hyllor där det stod priser, plakat, cd-skivor, tavlor och allt möjligt på. Jag tog försiktigt några steg in och stängde dörren bakom mig där jag såg att det stod HARRY & LOUIS på med stora silvriga bokstäver. Jag gick längre in och fick syn på en lång vägg med bilder på killarna och ovanför varje tavla hängde det ett årtal ovanför. Det var som deras egna ”Wall of fame”. Snart hörde jag ljudet av skratt inifrån ett annat rum och jag stegade bestämt men tyst fram till dörröppningen och stack in huvudet. Där satt dem alla i en stor vit soffa och skrattade högljutt.
-”You should’ve seen her face when she noticed it was me and not one of you guys!” skrattade Zayn glatt och pekade på Louis och Harry. Även Niall och Liam hade en plats i soffan och likaså låg dem och gapflabbade. Jag tittade mig runt i rummet som likaså det var fyllt med bilder och priser och ytterligare tre dörrar där det i samma silvriga bokstäver stod de resterande bandmedlemmarnas namn på. Jag harklade mig högt innan jag ställde mig helt synlig i dörröppningen med armarna i kors.
-”So this is were you guys hide” sa jag och kollade på var och en. Så fort jag hade yttrat mig blev dem knäpp tysta.
-”How did you manage to find us?” sa Liam förvånat och kollade på mig med gapande mun precis som resten av gänget.
-”Well since I’m not a superstar who takes everyone for granted I actually managed to figure out that there was a ”hidden” forth floor. Even a three year old would’ve figured that out” Harry hade nu rest sig från soffan och började med försiktiga steg gå fram till mig samtidigt som han log ett snett leende innan han drog in mig i sin famn.
-”Well congratulation to be the first person outside One Direction ever, to enter One Directions Secret Room” sa han och kysste mig lätt på läpparna. Jag kunde inte låta bli att skratta.
-“One Directions Secret Room? Was that the best name you guys could come up with?” skrattade jag tyst fram.
-“Actually it’s called the ODSR and that sounds a lot more professional, don’t you think?” sa Louis innan han tog en klunk av sitt te. Jag nickade samtidigt som jag skrattade innan Harry ledde mig bort till soffan. 
___________________________________________________________________