Flygresan hem till Tennessee hade gått smärtfritt och bra, min utmattade kropp hade lyckats sova hela resan och när jag hade mött mina föräldrar på flygplatsen hade jag fallit in i deras armar. Känslan av trygghet som hade lämnat mig så fort Harry gått in genom gaten hade nu kommit tillbaka. Det första jag hade gjort när jag kommit in på ranchen var att springa upp och byta om till ridkläder. Kläderna som jag inte hade burit på över fem månader kändes mycket mer hemmastadda än vad klänningarna killarnas stylister hade grävt fram till mig var.

Jag satt nu uppe på Lucky Lukes rygg och stormtrivdes, livet på ranchen var precis som det brukade vara och även om jag inte hade träffat personalen på alla dessa månader så kändes det endast som igår jag sist hade träffat dem. Det var som om tiden i London aldrig hade existerat. Förutom att det nu fanns ett stort ekande tomt hål i mitt hjärta som desperat ville tillbaka till Harrys trygga famn. Jag smackade på Luke så att han kom fram i trav, jag förstod än idag inte hur jag kunde ta ett uppehålls år ifrån ridningen och hästarna och hur jag hade klarat av alla mina dåliga dagar utan dem. Hästarna var min terapi, precis som dem hade varit den dag Hayley dött och som dem nu var när jag behövde hålla mig sysselsatt för att inte tänka för mycket på Harry. Jag svängde vänster och kom fram i mjuk galopp, lika mycket som jag älskade att fara och flänga i skogen, så älskade Luke det minst lika mycket. Han hade varit min första häst och jag visste att jag var för stor för honom, men han var den som gav mig glädje och energi när jag behövde den. Men sedan mina föräldrar hade insett samma faktum hade dem varit på mig nu i snart ett år om att införskaffa en ny häst. Jag hade vägrat. Luke var min bästa vän.

Efter tre kvarts ridande genom skogen kom vi fram till början av ”staden”, om man nu ens kunde kalla det för det, den lilla byn i Tennessee var knappt större än min pappas ranch inklusive alla hagar. Men det var trots det byns centrum och det var här Lexies pappas fotoaffär låg. Jag hade ännu inte berättat för henne om min hemkomst, hon visste att killarna skulle bege sig till Australien idag då hon pratade med Niall mist två gånger om dagen, men jag hade bett Niall att hålla tyst om min hemkomst. Även om jag hatade att få överraskningar älskade jag att ge folk dem. Eftersom vår by fortfarande föll i ”cowboy” stuket fanns där bjälkar man kunde knyta fast sina hästar lite här och var, då de flesta bodde på gårdar och ägde minst en häst hade man övervägt att inte ta bort dem eftersom dem fortfarande användes. Jag knöt fast Lukes i en bjälke som låg ungefär tre meter bortifrån affären innan jag försiktigt började smyga mig bortåt. Jag kollade snabbt in genom fönstret och såg Lexies pappa sitta och hålla på med pappersarbete, därför antog jag att Lexie antingen höll på att framkalla film eller var på toa. Försiktigt öppnade jag dörren och precis innan hennes pappa hann uttala mitt namn la jag ett finger över min mun som skulle visa att han skulle vara tyst. Han skrattade försiktigt och blinkade med ögat. Jag hade känt familjen McCartney sedan jag var liten och därför var Lexies pappa Dan som en extra far till mig. Han vinkade snabbt bort mig till rummet bakom disken och visade var jag kunde gömma mig, lika snabbt som jag hade stegat dit gömde jag mig bakom några kartonger som var fyllda med foto-tidningar.
-”Hey Lexie, can you come here please?” sa Dan högt med sin spansk-engelska brytning för att Lexie skulle höra, tillbaka fick han ett ”I’m coming” och snart hörde man Lexies steg närma sig. När hon stod med ryggen emot mig och kollade ner på några papper som hennes pappa visade henne tog jag till min attack och hoppade smidigt upp på hennes rygg vilket resulterade i att hon skrek högt innan vi båda trillade ner på marken i takt med hennes pappas skratt. När hon hade återhämtat sig och insett vem det var skrek hon högt och ljudligt;
-”OMG MADISON!!!!” och kramade mig hårt och länge.
-”Lex, I can’t breathe!”
-”Omg sorry Mads, it’s been like two months since we saw each other, how are you?!”
-“Haha I’m just fine, how are you?!”
-“I’m fine, but it’s been two boring months I must tell you, nothing happens in this village, nothing!” Jag skrattade och kollade på hennes förfärade min.
-”How’s Niall? I miss him like hell!” sa hon direkt efter hennes sista uttalande och kollade på mig storögt. För en sekund hade jag glömt killarna och bara njutit av att återförenas med min bästa vän. Genast sjönk mitt glada humör och tankarna på Harry kom stormandes tillbaka.
-”He’s fine, he misses you like hell though, but I bet you do too? Am I right?” Sa jag i ett försök till att låta glad. Jag fick ett ivrigt nickande tillbaka innan hon slutade och kollade på mig med en intensiv blick.
-”You miss him already, don’t you?” jag nickade och fick en hård men vänlig kram av Lexie, hon visste vad jag gick igenom. Hon hade klarat sig två månader utan Niall och hon älskade han fortfarande lika mycket som den dagen hon lämnat London.
-”The first week is the hardest one. I promise you” jag nickade, innan vi båda reste på oss och kramade om varandra igen.
-”You girls, go out and have som fun instead of beeing in here!” skrattade hennes pappa fram innan han åter vände tillbaka sin blick mot pappershögen framför honom.
-”Thank you daddy, I’ll promise to work more tomorrow!” sa Lexie i samma veva som hon schasade ut mig genom dörren. Vi började gå bort till den plats där Luke stod och även där Lexis vita pickup var parkerad.
-”What do you say about a girl night tonight? With Ben & Jerry’s, popcorn, candy and movies?” sa Lexie och log glatt mot mig.
-“That would be exactly what I need right now!” skrattade jag tillbaka innan jag satte foten i stigbygeln och svingade mig upp i Lukes sadel.
-”Okay, my place at 8 O ‘Clock?” jag nickade och smackade fram Luke i skritt samtidigt som ljudet av Lexies pickup startade med ett högt pang. Det var både skönt och inte skönt att vara hemma. Saknaden av Harry var stor, men med min bästavän vid min sida skulle jag förhoppningsvis klara det. 
______________________________________________________________________
Kommentera!