Efter det att jag och Lexie skilts åt hade det tagit två timmar för mig att ta mig hem. Jag hade aldrig varit en fart och fläng dåre när det kom till ridningen, visst jag älskade att galoppera över vida ängar eller inne i djupa skogar, men jag föredrog att skritta fram och verkligen njuta av att sitta på hästryggen. Luke som kände mig lika väl som jag kände honom, då vi hade haft honom i våra ägor sedan han bara var ett litet föl, trivdes med att få gå på långa tyglar och sträcka på halsen samtidigt som han då och då norpade åt sig en bit gräs. Under de tre åren som jag gått på college hade Luke fått vara Hayley’s häst. Till skillnad från mig var Hayley en fart och fläng människa och älskade allt som innehöll galopp och hopp, därför hade jag förlåtit Luke för det hemska han gjort mot Hayley. Han hade aldrig varit en häst som älskade fart, men med Hayley hade han blivit det. Det var en helt vanlig dag i slutet på november som Hayley hade gett sig ut i skogen tillsammans med Luke, men det var bara Luke som hade lyckats ta sig hem. Vi spenderade hela kvällen med att leta efter Hayley och tillslut hittade vi henne, död, hon hade hoppat ett skogshinder som varken hon eller Luke hade varit redo för. Och på grund av de skador vi hittade på Luke och även efter en obduktion av Hayley fick vi fram att dem hade gått omkull vid hoppet. Vilket hade lett till att Hayley hamnat på marken och tillslut fått Luke över sig. Det var hemska minnen, och om bara någon vecka var det ett år sedan olyckan inträffade, mycket hade hänt under det året som gått.

När jag väl hade kommit hem och ryktat av Luke och även sett till så att han hade överflödigt med vatten, hade jag sprungit upp i brådska för att packa mina saker då klockan redan visade 19.55 vilket innebar att Lexies vita pickup snart skulle komma indundrandes på gårdsplanen. Mycket riktigt, precis när klockan slog 20.00 kom den högljudda bilen in körandes på gården och snabbt sprang jag ner för trappan och ropade ett lika snabbt hejdå till mina föräldrar som satt och kollade på tv innan jag sprang ut genom dörren.

Så fort vi hade kommit hem till Lexie hade vi bunkrat upp oss med en mängd godis och glass och vi låg nu och slö kollade på filmen ”Bridesmaids”. Plötsligt for Lexies huvud upp från soffan hon tidigare legat ner i och utbrast med glädje;
-”MADS CHECK YOUR TWITTER NOW!” jag kollade på henne som om hon var dum i huvudet. Hon visste att jag inte använde twitter på grund av två anledningar, 1. Jag förstod inte själva meningen med det eller hur det fungerade, 2. Jag ville inte se det hat jag visste jag frått från fansen. Men hennes blick som tidigare visat glädje tittade nu strängt på mig och jag tog mobilen som låg på bordet och loggade in på twitter. Genast kom en miljon notifikationer upp och jag bläddrade snabbt igenom dem. Som jag tidigare hade förutspått fanns det en mängd hat från fansen men också hur gulliga tweets som helst, jag klickade mig in på min profil och la märke till att mina followers hade ökat från tre till 30 000, min haka föll ner och jag hörde Lexies skratt bredvid mig.
-”Haha don’t look so surprised, you’re Harry Styles girlfriend, what did you expect?”  
-“I don’t know, not 30 358 followers on twitter! A website I btw never use!”
-“Yeah, yeah, yeah maybe you should start use it?” jag nickade och skrattade samtidigt som jag fortsatte att skrolla ner längs med mina mentions, det var helt otroligt hur många snälla fans det fanns som skrev så otroligt gulliga saker.
-”Lex?” sa jag men jag tittade inte ens upp ifrån mobilen utan fortsatte att kolla på det konstiga ord som stod på min skärm.
-”Yeah?”
-”There’s a big amount of fans who have been tweeting ”Harrison” to me. What do they mean with that?” frågade jag och lyfte min blick från skärmen och upp på Lexie som vid min fråga hade brustit ut i skratt och låg nu och kved sig i soffan.
-”What’s so funny with "Harrison"?”
-”Omg you’re just so cute Mads!” skrattade hon fram. Men när hon såg min blick som nu stirrade intensivt och frågandes på henne slutade hon omedelbart och rättade till sig i soffan.
-”Okay, how should I say this… Well you know Brad Pitt and Angelina Jolie, right?” jag nickade, vem visste inte vem dem var?
-”Good” fortsatte hon innan hon brast och brast ut i ännu en skrattattack innan hon fortsatte –”They are called Brangelina, because they’re together, and theire names Brad and Angelina becomes Brangelina if you put them together, right?” Ett ljus gick upp för mig och jag kollade ännu en gång ner i skärmen. Harrison. Harry + Madison.
-”Aha, that explains everything!” skrattade jag fram vilket fick en tredje skrattattack att bryta fram hos Lexie.
-”But if me and Harry are called ”Harrison” are you and Niall called ”Lexiall?” Och jag hade lyckats få fram en fjärde skrattattack hos henne.
-”What?!” skrek jag hjälplöst. Så fel kunde jag omöjligt ha haft?
-”The fans choose the shipping names very carefully. They would never call you guys ”Marry” right? That’s stupid and so is “Lexiall” I mean come on!”
-“Okay, okay sorry! But what is your shipping name then?”
-“It’s “Nexie””
-“Wow, that’s soo much better, sounds like Jacob in Twilight's nickname for Bella and Edwards daughter “Nessie”” Sa jag ironiskt men längre hann jag inte uttala mig innan jag fick en kudde i huvudet.
-”Our shipping name is cute!” Sa hon mellan varje slag.Jag skrattade fram några ”okay” tills hon slutade.
-”But was it me and Harrys shipping name you wanted to show me?” frågade jag henne och skakade lätt på mobilen framför hennes huvud.
-”Omg, no!!!!! The boys are on skype! I just talked to Niall and he said that Harry was going to DM you their skype account!” Så fort hon hade uttalat “Harry” och “skype” hade mina fingrar snabbt klickat in sig på mina privata meddelande och lika snabbt hade Lexie sprungit och hämtat datorn så vi slapp sitta med mobilerna. En dag hade gått men jag saknade redan Harrys hesa röst och killarnas eviga skämt. 
______________________________________________________________________
Min julklapp till er! Hoppas ni får en bra jul! 
Glöm inte kommentera! :)