Jag tog tag i gummibandet som satt runt min handled och satte upp mitt blonda hår i en slarvig låg hästsvans, tryckte på hjälmen och suckade högt. Hur hade allt kunnat ändras så fort? Det var drygt ett år sedan min lillasyster Hayley gått bort i en hästolycka, vars häst jag nu hade blivit påtvingad att ta ansvar över. Hästen som hade förstört min familjs liv. Jag suckade högt ännu en gång och gick med snabba steg ut ifrån sadelkammaren och in i stallet, där min bortgångne systers häst, min ärkefiende, Lucky Luke stod uppställd, färdig och klar för dagens ridtur. 

För bara något år sedan hade Lucky Luke varit min bästa vän och jag antar att det var därför mina föräldrar inte avlivat hästen utan istället tvingat mig att ta tag i ridningen igen. Utan att egentligen vilja erkänna det för mig själv antog jag att dem hade rätt, hästen hade skänkt mig mer glädje än jag kunde komma ihåg och bara att komma tillbaka till stallet hade blivit en tröst efter Hayley. Jag tog tag i tränset som hängde på kroken och trädde snabbt och vant på det över Lukes huvud och ledde därefter med bestämda steg ut han genom stalldörren, över stallplanen mot paddocken. Jag blickade bort mot hagarna och såg alla familjens 12 hästar lugnt gå och beta av gräset.
Jag hade precis hunnit spänna sadelgjorden när jag hörde min pappas gälla röst:
- ”Madison har du inte glömt något?” Jag tog en djup suck, snurrade ett halvt varv, log lätt och kollade bort mot pappa som stod på andra sidan paddocken.
- ”Tack för påminnelsen pappa, kan du hålla Luke undertiden som jag springer och hämtar den?”, med nöjd min drar pappa fram säkerhetsvästen bakom ryggen och jag leder Luke bort mot staketet.
- ”Trodde du hade lärt dig att aldrig glömma denna efter det att Hayley råkade ut för olyckan”
- ”Förlåt pappa, jag tänkte på annat och kom inte ihåg den” jag log smått och pappa räckte över västen.
- ”Glöm inte spola av Lukes ben när du ridit klart, det är varmt idag.” var det sista min pappa sa innan han vände på klacken och började gå tillbaka mot huvudkontoret. Ännu en gång for en lång suck ur mig och snabbt men smidigt hoppade jag upp på Lukes rygg. Ända sedan Hayley dog hade livet på gården varit 3 gånger tuffare än vanligt, varje dag efter skolan var det direkt ut i stallet och mocka, fodra hästarna osv. sedan tillbaka in i huset för att sköta skolarbetet. Mina föräldrar visade inte att dem sörjde, men jag visste att varje kväll grät mamma sig till sömns och varje gång pappa trodde han var själv med hästarna hörde man hur han grät. Skulle livet någon gång bli normalt? Troligvis inte.

Jag smackade på Luke och vi kom fram i trav, det var samma rutin dagligen. Jag var glad för att det var sista året på High School, aldrig hade jag sett fram emot att sluta skolan så mycket som jag gjorde nu. Bara en vecka kvar. En vecka. Sen skulle livet sättas igång på allvar. Jag hann inte mer än trava ett halvt varv runt paddocken förrän min bästa väns vita pickup kom in studsande på gårdsplanen och gav ifrån sig ett högt ljud när den tillslut stannade.

-”Madison, Madison, Madison, you crazy Swedish idiot why aren’t you answering any of my texts?" Utbrister Lexie med ett högt skrik så fort hon slängt igen bildörren. Jag travar fram till andra sidan paddocken för att lyckas få en normal konversation med henne och gör halt precis framför staketet. Lexies mörka ögon lyser av iver och hennes mörka hår ligger perfekt runt hennes axlar.
-”Because as you may see I’m riding on Luke, and since my sister’s death I’m not allowed to have any technology on me while I’m riding. Will that do as a good explanation for you Lex?” svarar jag med ett flin på läpparna.
-“Yeah, yeah, but you will never ever ever guess what happened just a couple of minutes ago!!!!”
-“No, I guess I won’t so please tell me, because if you drove for 15 minutes just to come here to tell me something it must be really, really important” jag kan fortfarande inte hålla mig för skratt då Lexie hoppar upp och ner som ett litet småbarn.
-“You know the band I told you about, One Direction right?”
-“Yeah, like I wouldn’t know them since that’s the only thing you talks about” suckar jag.
-“They’re coming to the U.S this week to do a photo-shoot on a ranch, and since my dad owns the only photo store in this town he got a call from their producer who asked if he knew any kind of horse ranch who might would have some horses they could borrow. DO YOU UNDERSTAND WHAT I’M SAYING MAD?”
-“Please Lex, you need to stop screaming and talk slowly because I don’t really get the point.”
-“Omg, you’re such a dork Mad, YOUR dad is the only person who got a horse ranch in this area. And YOUR dad has said yes to let the boys come here and have a photo-shoot!!!”
-“So you’re telling me that the most stupid boy band ever are coming to my house?” Aldrig att pappa kunde ha gått med på detta for det genom huvudet på mig, aldrig. Min pappa hade inte ens tillåtit grannar att komma till ranchen sedan Hayley dog så varför hade han då tillåtit detta!?
-”YES EXACTLY! AND DON’T YOU DARE CALL THEM STUPID." Det går endast ett par sekunder innan hon försiktigt säger "What’s the matter Mad?”  Jag kollade ner på Lexie från Lukes rygg med ett bekymrat ansikte. Min bästis känner mig allt för väl för att förstå att det var något som snurrade i skallen på mig. Ända sedan vi hade flyttat ifrån Sverige för 10 år sedan, där min mamma kom ifrån, hit till Tennessee, varifrån min pappa kom hade vi varit med varandra dag ut och dag in. Ingen annan kände mig bättre.
-”You’re right, well I get it, like the band I hate most in the whole world is coming here, but what I don’t understand is why my dad would allow this, he know I hate them, and btw he have never let anyone in on this ranch since Hayley died.”
-“I know what you mean Mad, I was pretty surprised when my dad told me. You should talk to him”
-“Yeah, I’ll do it after my ride, btw when do we start school tomorrow?”
-“We’ve had the same schedule for a year and you still don’t remember when we start on Mondays? Haha, we start 11 am. See ya tomorrow Mad! Bye!” Hon går skrattandes tillbaka till sin pickup
-“Bye Lex, don’t forget to pick me up!!!”
-“Promise!” Är det sista jag hör henne säga innan hon smäller igen bildörren och återigen kör med racerfart ut från gården. 
______________________________________________________________________
Första kapitlet ute, vad tror ni? Kommer det bli en bra novel? - Kommentera nedan vad ni tycker och tänker!
Nästa kapitel kommer ut imorgonbitti!