They don't know about us - Chapter 10

Harry som tidigare suttit på huk, satte sig istället på knä framför mig och la sina händer på mina bara knän. Jag ryste till bara av beröringen. ”Detta är ju fan omöjligt” mumlade jag tyst på svenska.
-”What did you say?” Jag rycktes upp ur mitt dagdrömmande och kollade än en gång in i hans ögon.
-”Nothing” mumlade jag
-”I’m really sorry Madison”
-“Harry, It’s not your fault, how many times do I need to say that? I overreacted, it’s as simple as that, It’s me who should say sorry, not you” Jag log, men det måste mer ha liknat en grimas på grund av allt smink som runnit ner längs med kinderna. Försiktigt lyfte Harry handen från knäet och la den på min kind och torkade bort sminket med sin tumme och fäste en hårslinga som trillat ner i mitt ansikte bakom mitt öra.
-”I don’t know how this even is possible” mumlade han, och kröp upp på min högra sida, nu var det min tur att säga ”What?”
-”Well, since we came here, it feels like we’re just normal kids again. No paparazzi’s, no contact with the outside world, no fans who is haunting us. It’s like we live in this safe bubble here, and I think that’s why we decided to stay one more week.” Jag log mot honom men hann inte yttra mig innan han fortsätte.
-”And since the first time I saw you I couldn’t take my eyes of you. Which is crazy because I’ve only known you for a couple of days but you know… eh nevermind, it’s complicated.”
-“Harry” sa jag och log –“I know exactly what you mean with “it’s complicated” because I’m feeling the exactly same way. It shouldn’t be possible to fall for a guy you only known a couple of days, right?” Jag kunde tydligt se hur smilgropen hade placerats på hans kind samtidigt som han sa “Right”.
Vi sa inget mer utan bara satt tysta och tittade ut över havet och solnedgången som sakta styrde sin kurs söderut, ner mot horisonten. Försiktigt började solen gå ner och så fort den försvunnit, bet sommarkylan tag i mig. Jag huttrade till och Harry var inte sen med att lägga en arm om mig.
-”You wanna go back to the others?” sa han med blicken riktad mot resten av gänget som satt runt brasan.
-”Yeah, it’s probably the best, I need to apologize for my behaviour before” Han log försiktigt mot mig och hjälpte mig upp. Vi gick sedan hand i hand tillbaka mot brasan och slog oss försiktigt ner på vår filt igen.
-”I’m so so sorry Mads” sa Lexie med tårar i ögonen. Jag kröp fram till henne och slog armarna om henne.
-”You have nothing to feel sorry for Lex, I love you okay. Always.” Hon log och nickade vilket intygade att vi i vått och torrt alltid skulle vara bästisar.
-”And I’m sorry guys, my behaviour was awful I shouldn’t have screamed and yeah run off..”
-“Madison, we didn’t know okay. It’s okay to be mad sometimes” sa Liam och utan att jag egentligen visste något om vilka personligheter killarna hade haft innan jag lärde känna dem så hade jag fått uppfattningen av att Liam var den “ansvarsfullaste” av dem allihop.
-”Thanks Liam” jag log mot honom och kröp sedan ner under filten Harry lyckats leta fram, när han väl krånglat den på oss tog han min hand och log försiktigt.

När klockan började närma sig halv ett på natten hade Zayn lyckats somna i Liams knä medan vi andra satt och berättade spökhistorier. Just nu var Louis uppe i en spökhistoria som rent ut sagt fick mig att bli rädd på riktigt.
-”And when the little girl turned around, she saw her dead grandma.”
-”Louis seriously can you shutup you scaring me to death!” viskade jag trots att jag egentligen ville skrika högt. Jag tryckte mig ännu närmare Harry som la en beskyddande arm om mig, jag slog min blick bort från Louis som satt och skrattade till Lexie, som precis som jag, satt uppkrupen i Niall’s famn. Om ens första dag på sommarlovet kunde starta så här bra, då visste jag inte om resten av det skulle kunna leva upp till mina förväntningar.
-” Hey guys.. maybe we should get into the tent and get some sleep” gäspade Lexie och log med en trött blick bort mot tältet.
-”But I wanna sleep under the stars, that’s what we came here for, you remember?”
-“Yeah Mads, but I’m no naturewoman, actually I hate the nature, so I’m gonna sleep in my tent, you can sleep outside if you want.” Med ett stadigt tag runt filten reste hon sig upp vilket fick Niall, som somnat med kinden på Lexies huvud att falla bakåt.
-”OMG sorry Niall!” utbrast hon i en tyst viskning.
-”Ehm, it’s okay Lex, just let us go inside okay, I wanna sleep.”’
-“I wanna sleep inside too!” sa Louis och började gå efter in i tältet, samtidigt väckte Liam Zayn och sa att dem två också skulle sova inne i tältet.
-” But.. Is there no one who wanna sleep under the stars with me?” utbrast jag.
-“Mads, I’m still here?” viskade Harry i mitt öra. Jag log och tittade upp i hans vackra ansikte.
-“So... just you and me, under the stars tonight? That’s pretty romantic? Don’t ya think?” sa jag och skrattade tyst och höll kvar min blick i Harrys ögon. Det blev tyst en liten stund och vi kunde höra från tältet hur lampan släcktes och sovsäckarna prasslade till innan ljudet av lätta snarkningar, antagligen från Zayn, fyllde tystnaden.
-”Then it’s a date” sa Harry med allvar i rösten, efter 10 minuters tystnad.
-”A date?!” for det ur min mun innan jag hunnit tänka efter vad det var jag sa.
-”Or maybe you don’t want to?” Han kollade på mig med en ledsam blick och jag kunde inte hjälpa det men jag lutade sakta mitt huvud närmare hans, och jag kände hur hans kom närmare mitt. När det bara var en centimeter som skilde våra läppar åt, lutade han sig ytterligare lite framåt och våra läppar möttes. Hans läppar var varma mot mina kalla och jag öppnade dem ytterligare för att låta hans tunga glida in. Han tog tag runt min midja och lutade mig sakta ner på vår filt medan han lutade sig över mig, jag la försiktigt mina armar runt om hans nacke och medan vår kyss avslutades öppnade vi ögonen, och än en gång kollade jag in i hans gröna ögon och log.
-”Yes” mumlade jag mot hans läppar.
-”Yes, what?” Han tog avstånd mellan oss medan hans intensiva ögon blickade in i mina. Jag lutade mig närmare han och nuddade vid hans läppar samtidigt som jag viskade;
-”It’s a date”
-”Good, because that was probably the best first kiss I ever had with a girl” sa han mot mina läppar.
-”I agree” och lät den lätta pussen övergå i en kyss. Denna sommar skulle helt klart bli den bästa i mitt liv.
______________________________________________________________________
Finally some romance, eller vad säger ni?! 
KOMMENTERA VAD NI TYCKER OCH TÄNKER! :)

Kommentarer

Elin

2012-11-23 - 17:12:10
Fantastic, Kan knappt vänta till nästa! cc;

signeli:)

2012-12-04 - 17:12:54
förlåt om jag är lite dryg som kommenterar men de hade verkligen varit kul och läsa om sig själv:D
Vet inte riktigt vad jag ska skriva men jag menar verkligen att den här novellen är BÄST!

Sara G

2012-12-30 - 22:03:25
Jag ÄLSKAR dig för att du gör den här novellen!!
Det är verkligen den bästa jag har läst NÅGONSIN och jag har läst ganska många noveller! xD <3333

Skriv en kommentar









STARS ARE ALWAYS SHINING : Handlar om 17 åriga Olive Whitgeri, som bor i Bronx, i utkanten av New York City. Efter hennes mammas död lever hon tillsammans med sin pappa och två yngre tvillingsyskon på de få pengar hennes pappa får in som journalist. Dansa är hennes största passion men för att ha råd med danslektioner och mat till hushållet tvingas hon jobba extra på Bronx Zoo, där hon en dag av en slump träffar det världskända pojkbandet One Direction.

Tema gjort av Mimmi Thorneus