They don't know about us - Chapter 19
-”Just go up on your room and pack your bags! We need to leave the hotel in 15 minutes!” sa Paul strängt. Jag och Harry lydde som små hundar och skyndade oss bort till hissen. När vi kom in på rummet fick vi en smärre chock då vi under våra två dagar i New York hade lyckats lägga kläder över hela rummet. Men på något sätt lyckades vi 15 minuter senare stå i loungen färdigpackade och klara för att sticka.
När vi började närma oss flygplatsen började också höga skrik höras utanför bildörren och både jag och Lexie satte snabbt huvudena mot rutorna för att kunna kolla vad det var som pågick utanför. Men våra huvuden flög snabbt tillbaka igen då en mäng händer började slå hejvilt på rutorna. Lika snabbt som händerna varit där försvann dem igen och även skriken började avta, när vi sedan fick tillåtelse att kliva ur bilen märkte jag att vi hade blivit diregerade till baksidan av flygplatsen och när Eleanor kom upp vid min sida frågade jag henne vad det var som pågick.
-”There were to many fans in front of the airport so it wasn’t safe for any of us to go in there” log hon. Jag nickade som svar och märkte sedan att min sms signal från telefonen ljöd. Jag plockade snabbt upp den ur mitt handbagage och såg ett sms från mamma;
From: Mamma
Hej gumman! Hur är det?! Lever du? Du lovade höra av dig! Ring mig!
Jag slog snabbt till mig i huvudet, hur hade jag kunnat glömma ringa mina föräldrar? Jag klickade snabbt på ”ring upp” knappen under tiden som vi började baxa in alla våra resväskor in till flygplatsen.
-”Äntligen! Jag har varit såå orolig för dig Madison! Hur är det?”
-”Förlåt mamma, har varit så upptagen, vi var på the VMA’s igår! Fattar du!”
-”Haha ja vi såg dig på tv! Du såg så ståtlig ut och Harry var riktigt stilig han också!”
-”Haha tack mamma! Men allt är bra med mig, vi är faktiskt på flygplatsen nu för att flyga till London!”
-”Oj redan?! När går planet?”
-”Ingen aning faktiskt, snart antar jag. Hur är det med pappa och hästarna?”
-”Det är bara bra, han sitter och äter chips och kollar på reprisen från VMA”
-”Hahah pappa då men mamma jag tror jag måste gå nu dem står och vinkar på mig nu”
-”Okej men lova att du är rädd om dig älskling och hör av dig så fort du landat!”
-”Jag lovar, älskar dig, hälsa pappa!”
-”Ska jag göra, vi älskar dig, hejdå!” Jag klickade och stoppade snabbt ner telefonen i handbagaget igen innan jag började springa bort till resten av gänget. När vi hade tagit oss förbi alla pass och säkerhetskontroller var det nu dags att gå ombord på planet. Jag letade snabbt upp Harrys hand och tog ett stadigt tag. Jag skulle inte släppa den under hela resan.
Jag vaknade till av att jag trillade ner med huvudet och öppnade snabbt ögonen. Vi satt fortfarande på planet och min kudde hade trillat ner på golvet. Hitentills hade flygresan varit som att åka buss, inga större konstigheter. Förutom att man befann sig 3000 m över havet. Jag lutade mig ner för att ta upp kudden och kollade sedan åt vänster där Harry satt och sov med öppen mun och huvudet lutat mot sin kudde, jag skrattade tyst till innan jag så tyst jag kunde knäppte upp mitt bälte för att kunna gå till toaletten. I hela planet var det knäppt tyst förutom på bakersta raden där jag visste att Zayn och Perrie hade satt sig. Att åka privatplan var det sista jag trodde jag skulle göra, men det var otroligt mysigt och det enda ljuset som lyste var nödutgångsskyltarna. Jag kravlade så försiktigt jag kunde över Harry och sedan vidare i gången innan jag kom fram till toaletten som låg längst fram. När jag sedan var kvar hörde jag någorlunda höga skratt längst bak och bestämde mig för att ta och kolla vad det var som hände. När jag kom bakåt såg jag att det var Zayn och Louis som satt och spelade tvspel medan Perrie och Eleanor hade satt sig längre fram och sov nu djupt.
-”Hi Madison!” Utbrast Louis
-”Shhhh you’re gonna wake everyone up!”
-”I don’t think he will, everyone here sleeps with music in their ears” sa Zayn samtidigt som han tryckte febrilt på tvspelskonsolen. Jag skrattade och satte mig ner bredvid Zayn då det var ett tremanna säte dom hade lyckats få tag på.
-”You wanna play?” sa Louis och räckte över en ny spelkontroll mot mig, jag tog emot den och satte igång skärmen som var i sätet framför.
-”Sure, what are you guys playing?”
-”It’s called Mafia VS Ninja, and you’re the Mafia while me and Zayn are ninjas so you’re going to try to kill us while we’re going to kill you” han skrattade och tryckte snabbt ner flera olika kombinationer på sin konsol. Dem skulle allt få se. Jag och Lexie brukade alltid spela hennes lillebrors tvspel och Mafia VS Ninja hade varit vårt favoritspel av dem alla.
-”Haha I will kill you guys”
-”I don’t think so Mads, we’re ninjas” sa Zayn samtidigt som han hoppade till i sätet, en rörelse som antagligen skulle likna något “ninja moves”.
När vi två timmar senare hade spelat fyra olika matcher hade killarna tillslut erkänt sig besegrade och gett upp. När spelet sedan var avslutat hade jag försökt kravla mig fram till min plats igen men så fort jag hade lyckats ta mig ner i sätet vaknade Harry.
-”Where have you’ve been?” sa han samtidigt som han kliade sig i ögonen, jag kysste han lätt på kinden, hur kunde man vara så söt?
-”I’ve been playing videogames with Zayn and Louis for about two hours I think, I killed them”
-”YOU DON’T HAVE TO BRAG ABOUT IT MADISON!” skrek Louis från andra sidan flygplanet och jag himlade lätt med ögonen och kunde se hur ett flin spred sig på Harrys läppar.
-”YOU’RE JUST JELOUS BECAUSE MY GIRL IS SO MUCH BETTER THAN YOU!” Skrek Harry tillbaka och på bara några sekunder hade den tysta stämningen bytts ut mot ett videospel/tjej fight mellan Louis och Harry, och allt fler i planet började vakna till på grund av det.
-”CAN YOU GUYS PLEASE SHUT UP SOME PEOPLE ACTUALLY TRIES TO SLEEP!” Skrek Niall argt och jag kunde se hur Paul i sätet bredvid oss himlade med ögonen och tryckte på knapparna på mobilen för att ljudet skulle höjas. Jag tog därför tag i Harrys ansikte och tryckte mina läppar mot honom för att på något sätt lyckas få tyst på hans skrikande. Tack och lov fungerade det och jag släppte försiktigt hans läppar och viskade tyst till honom;
-”Please stop screaming”
-”Only if you kiss me again” Jag skrattade och kysste han mjukt på läpparna.
-”Do you know how long time it’s left?” frågade jag Harry. Han drog upp tröjärmen och kollade på sin klocka som visade, 05.34.
-”I think it’s like 30 minutes left or something”
-”Oh god… I’m getting nervous”
-“Why?” Han flätade in sin hand i min och kramade om den försiktigt.
-”Because we’re going home to you and that means that I’m gonna meet your family. That’s like a huge thing!”
-“Haha you’re not gonna meet my family, at least not today…”
-“Why not?”
-“Because my family lives in Holmes Chapel in Cheshire, and I live in London with the boys”
-“You don’t live with your family?” Han skakade på huvudet och jag antar att jag inte förrän nu faktiskt förstod mig på hur dessa killar levde, dem levde ett liv där dem turnerade världen över långt borta ifrån familj och vänner. Dem kanske träffade sin familj någon gång varannan månad, om ens det. Jag kramade till Harrys hand ytterligare innan jag började känna i min mage att planet började gå neråt, mot Heathrow, London, Europa.
______________________________________________________________________
Kommentera! :)