Efter ett varmt ridpass leder jag tillbaka Luke in i stallet. Under hela passet har jag inte kunnat sluta tänka på varför min pappa ens skulle få för sig att släppa in ett pojkband som jag hatar på gården. Jag sköljer av, borstar och till sist leder jag ut Luke i hagen där ett gäng andra hästar står. Jag sätter på mig min cowboy hatt innan jag försiktigt lutar mig mot det gamla staketet och tittar på medan fölet Gary försöker springa ifatt en fågel som lyckats landa precis framför nosen på honom. Jag skrattar till men bestämmer mig sedan för att hålla löftet till Lexie och gå och prata med min pappa.

Försiktigt kliver jag in i kontorsbyggnaden, längs väggarna hänger det tavlor, medaljer, hästskor och allt som kan tänkas hänga på en vägg som har med hästar att göra. Jag drar av mig stövlarna och kliver sakta fram och kollar på tavlan som hänger mitt i centrum. En bild på min syster och hennes första ponny Dasher sitter inramad i en fin guldram och jag kan inte låta bli att röra vid fotot.
-”Jag saknar henne för var dag som går” Hör jag min pappa säga, utan att jag har märkt det har han kommit upp vid min högra sida. Han lägger en arm om mina axlar och drar försiktigt in mig i en kram. Jag kramar tillbaka och överväger för ett tag att skita i att dra upp hela pojkbandsdramat men bestämmer mig tillslut för att ärlighet varar längst. Jag harklar mig och säger sedan tyst:
-”Varför ska pojkbandet One Direction komma hit pappa? Du har aldrig släppt in någon utomstående sedan Hayley dog?”
-”Det är komplicerat hjärtat. Gården går inte så bra som den gick innan Hayley’s död och vi behöver pengar för att det ska kunna gå runt här.”
-”Varför har du inte sagt något tidigare?! Jag hade kunnat tävla, skaffa jobb eller något?! Vad som?! Du vet att jag avskyr One Direction!”
-”Jag vet gumman, men dem betalar en rejäl summa bara för att låna ett par hästar och vi är i desperat behov av dem pengarna just nu, jag är ledsen Mads.”
-”Jag får väl hålla mig undangömd eller något. När kommer dem?” Aldrig att jag skulle vistas på samma tomt som One Direction. Det var dem hela världen snackade om just nu och det drev mig till vansinne. Att sedan Lexie var helt besatt av dem och att jag därför fick reda på precis allt dem gjorde, gjorde att allt ännu värre. Jag tänkte fly landet.
-”Imorgon, så om du hade planerat att fly landet så är det bäst du packar väskorna nu. Och nej du kan inte ta med dig Luke, dem ska låna han inför deras photo-shoot.” Sa pappa med ett hånleende på läpparna.
-”Dem var tvungna och sno min häst också. Ännu en anledning till att hata dem.” Sa jag surt, samtidigt som ett leende trängde fram på läpparna. 
-”Du går ändå i skolan största delen av dagen, och sen har du en mängd sysslor som ska göras när du kommer hem. Du kommer inte ens märka att dem är här Mad, jag lovar dig. Plus att du bara behöver rida fyra istället för fem hästar imorgon. Se det positivt, då kommer allt att lösa sig.” Med en blinkning försvann han lika fort som han kommit och jag tog en sista titt på fotografiet av Hayley och snurrade sedan runt för att dra på mig skorna igen och fortsätta med dagens sysslor.

BIIPBIIPBIIP, jag slog trött upp ögonen och letade reda på iPhonen som jag visste skulle ligga någonstans på nattduksbordet. När jag väl hittat den tryckte jag av alarmet och kollade på klockan, 05.00. Livet var orättvist, skolan började inte förrän 11 men jag var redan tvungen att gå upp för att fodra och släppa ut hästarna. Jag gick sakta upp ur sängen och satte på mig stövlarna som jag alltid hade ståendes vid sängkanten, gammal vana helt enkelt. Jag drog morgonrocken tätare om mig och gick därefter ner i köket där mamma redan satt med en kopp kaffe och läste tidningen.
-”God morgon gumman, hur är det?”
-”Trött. Som alltid.” Svarade jag samtidigt som jag tog en kopp och hällde upp det sista kaffet som fanns i kannan. Mamma tog upp mjölken som stod på bordet och hällde rikligt med mjölk i koppen, därefter började jag gå mot ytterdörren för att  gå till stallet och påbörja morgonfodringen.
-”Glöm inte att Sunshine ska ha extra hö!” Hörde jag mamma säga precis innan dörren gick igen. Ute var det hyfsat varmt för att vara kvart över fem på morgonen och jag gissade att det skulle bli en varm dag idag också.

När klockan slog 10.30 kom Lexies vita pickup inkörande på gården och jag tog snabbt min väska innan jag ropade ett sista ”Hejdå” och sprang sedan ut för att möta upp henne.
-”OMG CAN YOU BELIEVE THAT ONE DIRECTION WILL COME HERE IN LIKE FOUR HOURS??!!!!!” Var det första jag fick höra när jag satt mig tillrätta i bilen. Jag suckade högt innan jag gav henne en mördarblick.
-”Sorry Mad, but I’m just so excited, you know I love them. Btw did you talk to your dad?”
-”I know but you know I hate them.” Sa jag och smålog åt henne, hon gav mig ett lätt skratt tillbaka innan jag fortsatte –”Yeah I did, he told me that we need money for the ranch and that’s why he said yes for them to come here”.
-“I hope it’s nothing bad, is it?”
-“I don’t think so, since Hayley passed away we’ve been unbelievably honest in our family, so no, I just think we need this money and then we’re all good again.”

När vi runt halv tre på eftermiddagen kom tillbaka till ranchen var det absolut inte som min pappa sagt. Överallt kryllade det av svarta bilar, killar som gick runt med kameror, tjejer som sprang med kaffe och en mängd stylister. Allt annat än vad min pappa lovat.
-”o m g” vad det enda som kom ur min mun. Jag kollade snabbt på Lexie och kunde på hennes min se att hon tänkte ungefär samma sak.
-”This is gonna be some crazy shit” sa Lexie samtidigt som hon gapade och såg ut som hon skulle börja gråta av lycka vilken sekund som helst. Detta skulle verkligen bli något galet helvete, minst sagt. 

______________________________________________________________________
Kapitel 2 är ute nu då! Vad tycker ni änsålänge? Kan avslöja att i nästa avsnitt kommer killarna bli inblandade, så håll utkik!