They don't know about us - Chapter 3

Det tog inte mer än tre sekunder innan Lexie hade stängt motorn och bokstavligt talat flugit ut ur bilen och påbörjat sin färd genom all personal för att kunna hitta sina idoler. Jag knäppte långsamt upp säkerhetsbältet och kollade sedan ut genom rutan och gav ifrån mig en stor suck. ”Detta är inte alls vad pappa lovade mig” muttrade jag tyst för mig själv.  Jag tog min slitna ryggsäck och tryckte ner dörrhandtaget och hoppade smidigt ut ur bilen. Jag hann inte mer än ut och stänga dörren innan jag snabbt som attan fick ducka för en stor kameramans lampa som vinglade kusligt på hans axel. 
-”Sorry!” ropade han bakåt mot mig. Jag funderade inte ens på att svara honom utan gick med snabba steg in i stallet och tog ett långt djupt andetag.
-”Tuff day huh?” hörde jag en mörk röst säga bakom mig. Jag snurrade runt och log, Travis, vår hästskötare kom inrullande med en skottskärra beredd för att börja mocka.
-”Yeah that’s the least thing you can say, dad promised me that it wouldn’t be like this” sa jag samtidigt som jag nickade med huvudet ut mot den proppfulla gårdsplanen.
-”Well, it’s the world’s most famous boy band we’re talking about. What did you expect?” Travis gav ifrån sig ett skratt och jag slog snabbt till honom på armen.
-”Oh no you didn’t!” Utbrast han och jag hann inte mer än att kasta bort väskan innan jag på något mysikt vis hade blivit nerputtad i skottskärran som var fylld med hästskit.
-”TRAVIS!!” Skrek jag, men det var lönlöst han hade redan sprungit bort och jag skrattade tyst för mig själv. Den killen gjorde verkligen mina dagar ibland.
-”Hey are you okay?” Sa en hes brittisk röst och jag snodde snabbt runt i skottskärran, så snabbt så den vältes och jag landade på det hårda betonggolvet med en smäll.
-”Wait, let me help you” sa killen.
-”No it’s okay.” Inom två sekunder hade jag rest mig upp, sopat bort halmen och killen, som jag antog var en från One Direction, hade tagit 3 steg bakåt från mig.
-”You shouldn’t be here, it’s quite a dangerous place for a popstar like you” jag sa och kollade in i killens gröna ögon. Han gav ifrån sig ett lätt skratt och snurrade runt för att gå ut ifrån stallet.
-”Hey, you ” utbrast han precis innan han gick ut från stallet.
-”Yeah, you what is it?”
-”You have some horseshit on your pants, just wanted you to know” Jag suckade irriterat och kollade snabbt ner på mina byxor innan jag drog upp blicken igen och mötte hans ögon. Han gav ifrån sig ännu ett lågt skratt och försvann sedan ut från stallet. 

Efter mitt pinsamma ögonblick med killen som jag förövrigt hatade, hade jag snabbt sprungit in i huset och bytt om till något mer bekvämare än skoluniformen. Mina slitna jeansshorts och linne satt som en smäck på mig och jag drog snabbt på mig mina stövlar för att kunna sticka ut och påbörja dagens sysslor. Men när jag kom ut genom dörren, insåg jag att det skulle bli svårare än jag trott. Överallt i paddocken, hagarna och på gårdsplanen fanns det människor, hästar och kameror.
-”Madison, din pappa behöver hjälp inne på kontoret!” Hörde jag min mamma ropa över gårdsplanen, jag nickade till och började springa bort mot huvudbyggnaden.

När jag kom in kunde jag höra röster, röster som inte tillhörde pappa, Travis, George, eller någon annan arbetare. Nej, det var brittiska röster, allihop. Jag tog en djup suck samtidigt som jag slängde av mig stövlarna och började gå mot kontoret. Väl framme kikade jag snabbt in genom dörren och såg minst 7 personer, varav killen jag mött i stallet var en, sitta i soffan och i fåtöljerna, och alla var inne i en djup konversation med min pappa.
Jag knackade lätt och sa:
-”Pappa, mamma sa att du behövde hjälp med något”
Så fort jag hade uttalat mig vändes allas ögon på mig och jag kände rodnaden stiga i mitt huvud. Jag hatade att prata inför folk, speciellt främlingar.
-”Yeah that’s right Mads. I’m not sure if you’ve met them but these boys here” – sa han och pekade på de fem killar som satt hopträngda i soffan – ”is the boys I’ve told you about, One Direction. And boys this is my daughter Madison.”
-“Hi Madison” sa alla killarna på en och samma gång och log, jag gav dem en snabb blick och sa sedan “Hi” tillbaka.
-”Well, dad, what exactly did you need help with?” sa jag och vände återigen uppmärksamheten åt min pappa.
-”Oh right, I need you to prepare Luke, Sunshine, Fiona, Starlight and Night for the boys photo-shoot."
-“Okey, do you now were Travis or Lexie is because I could need some help”
-“Travis gone home for the day and Lexie I haven’t even seen the sight of, but I’m sure the boys here would like to help you” sa han och log åt mitt håll. Hur kunde han?! Han visste att jag hatade dem och nu tvingade han mig att umgås med dem, aldrig i livet.
-”No dad, it’s okay” sa jag och höll precis på att vända för att gå ut när jag hörde den där hesa rösten igen.
-”Hey, Madison, wait, we would love to help you” Jag kollade tillbaka in till dem och för att låtsas vara trevlig log jag ett fejkat leende och nickade. Jag gick med snabba steg ut i hallen drog på mig stövlarna och for sedan snabbt som blixten ut i stallet. Men det dröjde inte länge förrän de fem killarna slog upp stallporten och klev in.
-”Fan också” muttrade jag tyst.
-”Hey you couldn’t wait for us, could you?" Sa den blonda killen och log ett försiktigt leende.
-“No not really, I have five horses to prepare and I’m pretty sure you guys never touched one before, am I right??” Jag gav han en blick och klev sedan in till Lucky Luke och trädde på honom grimman. Jag hörde hur dem viskade sinsemellan men så fort jag ledde ut hästen tystnade dem och kollade på först hästen och sedan på mig med förvånade miner.
-”So which one of you would like to take care of Luke today?” Sa jag samtidigt som jag knäppte fast han i stallgången.
-”I would, and btw my name is Zayn, I don’t think we’ve introduced us.” – Han pekade på killarna medan han sa deras namn – ”That’s Niall, Louis, Liam and the curlyhead over their is Harry”. Jag gav Harry en extra lång blick, han smålog mot mig och snabbt vände jag tillbaka huvudet så att jag kollade på Zayn igen.
-”Okay, you already know my name, so here you go Zayn, the brushes is in that bag.” Sa jag och pekade på tygkassen som hängde utanför Lukes box.
-”Okay, you guys follow me” sa jag och började gå längs boxarna för att plocka ut resten av hästarna. Detta skulle bli en lång dag.
______________________________________________________________________
Tredje kapitlet är ute och jag såg att jag hade 6 besökare! Wohooo!
Vill även tacka www.onedirectionfanpage.blogg.se för länkbytet! Hennes länk hittar ni i menyn där uppe ^ 
Nästa kapitel kommer antingen ikväll eller imorgon! 

Kommentarer

signeli:)

2012-12-04 - 16:12:13
Bästa novellen!
Älskar bilderna!:D

Skriv en kommentar









STARS ARE ALWAYS SHINING : Handlar om 17 åriga Olive Whitgeri, som bor i Bronx, i utkanten av New York City. Efter hennes mammas död lever hon tillsammans med sin pappa och två yngre tvillingsyskon på de få pengar hennes pappa får in som journalist. Dansa är hennes största passion men för att ha råd med danslektioner och mat till hushållet tvingas hon jobba extra på Bronx Zoo, där hon en dag av en slump träffar det världskända pojkbandet One Direction.

Tema gjort av Mimmi Thorneus