Sakta men säkert började killarna borsta hästarna, jag själv satt uppflugen på höbalen som fanns längst bort i stallet och iakttog deras rörelser. Den som förvånade mig mest var Louis, som gick och sjöng samtidigt som han ryktade Night, den svarta vallacken brukade i vanliga fall vara rena rama raseriutbrottet men han stod stilla med lutat huvud och verkade njuta av sången. Jag smålog lite och tänkte tillbaka på hur både jag och Hayley brukade gå och sjunga för hästarna. Men sedan Hayley’s död hade jag inte sjungit en ända ton, kanske var det därför jag inte tyckte om dessa fem killar som livnärde sig på att sjunga. Jag väcktes ur mina tankar genom att ett par gröna ögon stod och tittade på mig och jag hoppade snabbt ner för att gå fram till Harry. 
-”You need some help or what?” sa jag till honom, sakta spred sig ett leende på hans läppar och han lutade sig närmare mig för att kunna viska i mitt öra.
-”Why are you smiling like an idiot up on that hay bale?” viskade han.
Jag backade snabbt två steg och kollade strängt på honom.
-”I was not smiling”
-”Eh yes you did, I saw you” han log förnämt och man kunde se smilgropen komma fram på hans vänstra kind.
-”Well if I did it’s none of your buisness. Get back to work” Han skrattade lätt och fortsatte därefter att borsta Sunshine. Jag gick tillbaka mot min höbal men hann inte långt förrän en andfådd Lexie sprang in genom stalldörren och hon hann precis öppna munnen för att säga något till mig innan hon inser vem det faktiskt är som står i stallgången. 
-”Lex, shut your mouth, NOW.” Med en smäll stängs hennes mun igen och hon ler fåraktigt samtidigt som hon med snabba steg går fram till Harry som står närmast, hon går runt bland alla killarna och presenterar sig innan hon tillslut kommer med snabba steg tillbaka till mig. Hon viskar snabbt i mitt öra:
-”Why the hell didn’t you tell me that they were here WITH YOU?!” väser hon. Jag skrattar åt henne och rycker på axlarna.
-”Damn you Mad, I need to go now and I just found them, this isn’t fair!” jag skrattar högre denna gången och jag kunde känna att killarna iakttog oss. Därför tog jag snabbt tag i Lexies arm och drar ut henne från stallet, utom hörhåll från killarna.
-”Sorry Lex, my phone is in my room and my dad made me do this! I would do anything if you could take over from now, because they’re getting on my nerves."
-“Hahah sorry Mads, but I got a bunch of homework to do, so I really need to go home. I pick you up at 8 O ‘Clock tomorrow, alright?”
-”Damn you Lex, yeah see you tomorrow. Bye!” Hon hoppade snabbt in i bilen och startade den med ett högt ljud. När hon kört ut från gårdsplanen hör jag skratt inifrån stallet.
-”Vad nu då?” muttrar jag och ökar stegen tills jag står i stallgången. Synen jag får se när jag kommer in i stallet är allt annat än vad jag vill se. Fem killar som håller på och leker i halmbalen och har ”halmkrig” så att det nu ligger halm över hela stallet.
-”What the hell are you guys doing?!” skriker jag. Med en gång stannar hela kalabaliket upp och 10 ögon kollar rakt på mig.
-”Sorry Madison, we just thought it would be some fun with a hay war” sa Louis och jag kunde se på alla killarna hur ett leende kom fram på deras läppar.
-”Well you need to clean this mess up, because I’m not gonna do it” sa jag argt.
-“Stop being so mad Madison, you need to have some fun” sa Harry glatt, samtidigt som han och Louis sakta gick fram mot mig. Jag började backa men hann inte långt förrän jag gick rakt in i halmbalen och på två sekunder flög Louis och Harry på mig och tryckte halm i ansiktet på mig. Jag var inte sen med att ge igen och tryckte dubbelt så mycket halm upp i Louis huvud.

Efter några minuter med ett rejält halmkrig hörde vi röster och jag såg pappa och killarnas crew komma in genom den bortre stalldörren.
-”Madison, what the hell have you done?! It looks like world war three has broken out!”
-“I’m sorry dad.. I will cle..” Längre hann jag inte innan Harry tog till orda och sa:
-”Mr. Sparks, this isn’t Madisons fault, it was actually me and Louis who started it, we will clean this mess up before we leave for the shoot”.
Jag kollade sakta upp på Harry och log, och jag fick ett leende tillbaka, kanske var dessa killar inte så dumma som jag först trott.
_____________________________________________________________________
Kapitel 4 är ute och vi har slått besöksrekordet! 10 besökare! Kommentera gärna vad ni tycker och tänker om novellen!