Efter två timmars hårt slitande hade vi lyckats fixa iordning hästarna och städat upp all halm. Fotograferingen var därmed en timme försenad och enligt killarnas manager och fotograf var ljuset helt fel och skulle därmed skjutas upp till nästa dag. Men eftersom hästarna var iordninggjorda fick killarna rida en tur i paddocken. Det var troligtvis den roligaste synen jag hade sett i hela mitt liv. Ingen av dem fick sina hästar att röra på sig och Fiona, som Niall red, hade lyckats ta sig bort till paddockens vänstra hörna där det växte gräs och stod därmed och åt medan Niall desperat försökte dra i tyglarna. Jag skrattade så jag höll på att kissa på mig, aldrig att jag skulle glömma denna syn! Jag lirkade försiktigt upp mobilen och fotade dem där dem stod, sedan la jag snabbt upp den på twitter och taggade killarna. 



Efter en halvtimmes kämpande gav killarna upp och hoppade av hästarna. Eftersom dem skulle stanna ytterligare en dag hade deras manager kört hit deras turnébuss så att dem hade någonstans att sova, trots att min mamma hade erbjudit huset hade dem snällt tackat nej och kört hit bussen istället.
-”Hey Madison! Can you please help me over here?” Jag vände mig om och såg Travis komma kämpande med en skottkärra och jag sprang snabbt bort för att hjälpa honom.
-”I thought you’ve left for today?”
-”No I were at the vet with Snowwhite, you know she’s gonna have a foal in a couple of weeks?”
-“Yeah I know, just that dad told me you’ve left” svarade jag medan jag hjälpte till att tömma skottskärran i gödselstacken.
-”Btw, it looks like you’ve made some friends out of your enemies” sa han och nickade bort mot killarna som kom gåendes med varsin häst på släp.
-”Friends, and friends, they seems nicer than I expected” sa jag tyst och kollade bort i den riktning Travis nickat åt.
-”Yeah, yeah, why are they still here?”
-”Their photo-shoot got delayed”
-“So they are gonna do it tomorrow instead?” Jag nickade samtidigt som jag följde Travis tillbaka till stallet. Väl inne i stallet var det full fart, killarna med hjälp av min pappa, höll på att ta av alla sakerna från hästarna samtidigt som hästskötarna höll på att mocka och utfodra hästarna. Travis försvann in i en box och jag fortsatte genom stallgången för att hjälpa Zayn med Lucky Luke.
-”Haha how’s it going?” Zayn snurrade runt och log.
-”Well, it was much harder than I expected, but it was fun to ride. But this shit here” – sa han och pekade på tränset och sadeln –“Isn’t going too well”.
Jag skrattade och hjälpte honom av med först tränset och sedan sadeln. Därefter ledde jag in Luke i sin box som direkt for ner i krubban för att äta sin kvällsmat.

Då min mamma inte haft besökande matgäster sedan Hayley dog hade hon asat fram grillen och bett George hjälpa till att grilla, så att vi skulle få en riktig barbecue-kväll. Jag kunde se hennes vita leende från andra sidan gårdsplanen, och först då insåg jag att min familj, trots omständigheterna, började gå vidare i livet. Tack vare One Direction hade min familj krupit ut från sitt lilla skal och påbörjat ett socialt liv igen. Plötsligt kände jag hur någon stod bredvid mig och jag kollade snabbt åt höger, där stod Harry och kollade på mig med sina intensivt gröna ögon.
-”You’re smiling again” sa han lågt med ett uns av skratt.
-”Yeah so?”
-”Your dad told us that you hate us, but if you hate us, then why are you smiling all the time when we are near?”
-“Honestly, you getting on my nerves, I just don’t like you guys:”
-“You seemed to have pretty fun with us during our hay-war and while we were riding, I saw your tweet”
-“Okay, maybe you’re not that bad as I thought at first.” Jag kunde se hur ett leende trädde fram på hans läppar.
-”Never judge a book by it’s cover, you know” sa han och blinkade.
______________________________________________________________________
Kapitel 5 uppe! Kort kapitel, men nästa kommer bli längre!
Kommentera!