They don't know about us - Chapter 6
Följande morgon hade Lexie kommit och hämtat mig vid 8 precis som hon lovat, och för en gångs skull hade jag sluppit morgonens stalluppgifter vilket ledde till att jag försov mig till kvart i. När jag snabbt hoppade in i pickupen såg jag hur Lexie skakade på huvudet.
-”When are you going to learn to set an alarm, even though you don’t need to work in the mornings?” Jag skrattade lätt åt hennes kommentar innan min blick for ut genom fönstret och bort mot One Directions turnébuss.
-”And may I ask you WHY THE HELL ONE DIRECTION IS STILL HERE?”
-”Calm down, your freaking moron. They didn’t have their photo-shoot because it wasn’t the right light or something so they’re gonna have it today instead.”
-“Omg, I seriously can’t handle this” Snabbt vred hon om nycklarna och bilen startade som vanligt med ett högt ljud. Hon körde smidigt bort från gårdsplanen och mot skolan samtidigt som hon började att pladdra på om hur bra One Direction var.
När Lexies vita pickup återigen körde in på gårdsplanen vid 5 tiden på eftermiddagen var där minst lika mycket folk nu som det hade varit igår.
-”This is just crazy, well see you Mads if you survive, and don’t forget that there’s no school tomorrow!” Jag nickade samtidigt som jag hoppade ur bilen och slog igen dörren och vinkade hejdå när hon körde ut från gårdsplanen.
-”So that’s were you’ve been all day” Hörde jag en röst bakom mig säga, jag snurrade runt och såg alla fem killarna stå lutade mot stallväggen i skydd av skuggan från solens starka strålar.
-”Yeah, since some of us still goes to school and don’t live a popstar life, then that’s exactly where I’ve been”.
-“Oh God what I’ve missed your humour today” utbrast Louis samtidigt som han skrattade, vilket ledde till att han fick med sig resten av killarna också i sin skrattattack. Jag suckade och började gå mot huset.
-”Hey Madison, just wanted to tell you that we’re staying till Thursday!” skrek Zayn över gårdsplanen. Jag snodde snabbt runt och gav dem en förvånad min vilket ledde till att Louis brast ut i ännu en skrattattack. Men när jag vände mig om igen kunde jag inte låta bli att le, att killarna skulle stanna ytterligare två dagar innebar att jag skulle ha chansen att lära känna dem bättre, och kanske till och med lyckas få bort mitt hat mot dem.
När jag bytat om till mina ridkläder sprang jag bort mot stallet, trots att ranchen kryllade av människor, kunde jag inte låta hästarna bli lidandes. Jag gjorde snabbt iordning Ty och gick därefter bort till andra sidan ranchen för att sedan hoppa upp och rida ut en sväng i skogen.
När jag kom tillbaka var det ekande och nästintill läskigt tomt på gårdsplanen, i alla fall om man jämförde med hur det hade varit innan idag. Alla kameramän osv. hade packat ihop sina saker och jag antog att de flesta hade begett sin in i turnébussen. Jag skrittade bort mot stallet och ledde in Ty i boxen, när han var borstad och klar greppade jag tag i påsen med hö som hängde på hans box och slängde in det till honom. Jag kunde egentligen inte förstå hur jag hade lyckats ha ett uppehåll från hästarna och ridningen i lite mer än ett år, detta var jag, att gå runt och höra hästarna tugga på hö och bara känna lukten av häst påminde mig om hur mycket jag älskade livet på ranchen. Jag klättrade snabbt upp för stegen som ledde till loftet och kröp sedan bort till mitt och Hayley’s gamla gömställe. När vi var små hade vi alltid gömt oss här när vi lekt kurragömma med stallpersonalen, alla minnen med Hayley kom rusandes genom mitt sinne och utan att veta vad jag egentligen gjorde lyckades jag rotar fram vår gamla gitarr som legat gömd under all halm. Jag hittade även vårt gamla ”låt-block” och bläddrar snabbt fram till låten som jag skrivit den dag Hayley dog. Försiktigt börjar jag dra fingrarna längs strängarna och plötsligt sjunger jag och spelar precis som jag och min syster gjorde förr.
-”Wow, your voice is really good” jag kände igen den hesa brittiska rösten och kollade sakta upp, där Harry stod med en bekymrad min och kollade på mig. Jag torkar snabbt mina ögon, då tårar bildats under tiden jag sjungit.
-”Eh thank you” svarar jag tyst och lägger ifrån mig gitarren.
-”Hey are you okay?”
-”Yeah, It’s nothing, I’m fine.”
-”I can see you’re not fine, Madison” han kröp sakta över höbalarna och satte sig mittemot mig, så att den lilla fotogenlampan som stod i mitten lös upp hans ansikte.
-”Maybe not, but how did you even find me up here?”
-”Well” – började han –”I was looking for Louis, because we’re playing hide and seek and then I heard someone singing, so I had to figure out who it was. And the voice came from up here.”
-”Haha hide and seek really?”
-“When you’re out on tour, even the most childish games becomes fun” Smålog han, jag log tillbaka mot honom och skrattade tyst.
-”Btw, I heard about your sister, is there any chance that’s what the song was about and why you cried?” Jag kollade snabbt upp på honom och nickar sedan sakta.
-”The life without Hayley is boring, and rough. She always made my day a little bit brighter” Jag suckade tungt och lutade huvudet bak mot halmbalen.
-”I really can’t understand your pain Madison, but if you need a friend, I’m here for you” Jag nickade och mumlade tyst fram ett "Thank you" och sedan greppade Harry tag i gitarren och började spela och nynna på någon låt jag inte kände igen. Plötsligt flög Louis huvud upp bakom halmbalen och både jag och Harry slapp ur oss ett skrik!
-”I’ve been looking everywhere for you Harold! This was absolutely the best hiding place ever. BUT the guitar reveald you. Sorry Hazza. And btw your voice is amazing Madison!”
-“Haha thank you Lou, but you scared the shit out of me!” skrek jag glatt mot honom. Allt jag fick tillbaka var ett hånleende.
-“So since, I’ve found all of you guys now, maybe you wanna come in and play some FIFA?”
-“Sorry Lou, but I got a bunch of homework to do.”
-“Well that’s a shame sweetheart, well what about you Hazza?” Harry gav honom en nickning som svar och vi började sedan klättra ner för stegen och när vi kom utanför stallporten skildes vi åt med ett enkelt ”Goodnight”. Precis innan jag stängde ytterdörren kollade jag ner över gårdsplanen och kunde se Louis och Harry gå mot bussen samtidigt som dem skrattade och pratade med varandra, och ett leende spred sig sakta över mina läppar.
-”Jag tror allt jag har skaffat vänner av mina fiender” sa jag lågt till mig själv och log.
______________________________________________________________________
Kapitel 6 uppe, ganska så långt! Tyvärr kommer kapitel 7 bli lite kortare, men ska försöka få kapitel 8 att bli längre! Vet att det är roligare att läsa långa kapitel så ska försöka få till det!
Blir jätteglad om ni kommenterar!
-”When are you going to learn to set an alarm, even though you don’t need to work in the mornings?” Jag skrattade lätt åt hennes kommentar innan min blick for ut genom fönstret och bort mot One Directions turnébuss.
-”And may I ask you WHY THE HELL ONE DIRECTION IS STILL HERE?”
-”Calm down, your freaking moron. They didn’t have their photo-shoot because it wasn’t the right light or something so they’re gonna have it today instead.”
-“Omg, I seriously can’t handle this” Snabbt vred hon om nycklarna och bilen startade som vanligt med ett högt ljud. Hon körde smidigt bort från gårdsplanen och mot skolan samtidigt som hon började att pladdra på om hur bra One Direction var.
När Lexies vita pickup återigen körde in på gårdsplanen vid 5 tiden på eftermiddagen var där minst lika mycket folk nu som det hade varit igår.
-”This is just crazy, well see you Mads if you survive, and don’t forget that there’s no school tomorrow!” Jag nickade samtidigt som jag hoppade ur bilen och slog igen dörren och vinkade hejdå när hon körde ut från gårdsplanen.
-”So that’s were you’ve been all day” Hörde jag en röst bakom mig säga, jag snurrade runt och såg alla fem killarna stå lutade mot stallväggen i skydd av skuggan från solens starka strålar.
-”Yeah, since some of us still goes to school and don’t live a popstar life, then that’s exactly where I’ve been”.
-“Oh God what I’ve missed your humour today” utbrast Louis samtidigt som han skrattade, vilket ledde till att han fick med sig resten av killarna också i sin skrattattack. Jag suckade och började gå mot huset.
-”Hey Madison, just wanted to tell you that we’re staying till Thursday!” skrek Zayn över gårdsplanen. Jag snodde snabbt runt och gav dem en förvånad min vilket ledde till att Louis brast ut i ännu en skrattattack. Men när jag vände mig om igen kunde jag inte låta bli att le, att killarna skulle stanna ytterligare två dagar innebar att jag skulle ha chansen att lära känna dem bättre, och kanske till och med lyckas få bort mitt hat mot dem.
När jag bytat om till mina ridkläder sprang jag bort mot stallet, trots att ranchen kryllade av människor, kunde jag inte låta hästarna bli lidandes. Jag gjorde snabbt iordning Ty och gick därefter bort till andra sidan ranchen för att sedan hoppa upp och rida ut en sväng i skogen.
När jag kom tillbaka var det ekande och nästintill läskigt tomt på gårdsplanen, i alla fall om man jämförde med hur det hade varit innan idag. Alla kameramän osv. hade packat ihop sina saker och jag antog att de flesta hade begett sin in i turnébussen. Jag skrittade bort mot stallet och ledde in Ty i boxen, när han var borstad och klar greppade jag tag i påsen med hö som hängde på hans box och slängde in det till honom. Jag kunde egentligen inte förstå hur jag hade lyckats ha ett uppehåll från hästarna och ridningen i lite mer än ett år, detta var jag, att gå runt och höra hästarna tugga på hö och bara känna lukten av häst påminde mig om hur mycket jag älskade livet på ranchen. Jag klättrade snabbt upp för stegen som ledde till loftet och kröp sedan bort till mitt och Hayley’s gamla gömställe. När vi var små hade vi alltid gömt oss här när vi lekt kurragömma med stallpersonalen, alla minnen med Hayley kom rusandes genom mitt sinne och utan att veta vad jag egentligen gjorde lyckades jag rotar fram vår gamla gitarr som legat gömd under all halm. Jag hittade även vårt gamla ”låt-block” och bläddrar snabbt fram till låten som jag skrivit den dag Hayley dog. Försiktigt börjar jag dra fingrarna längs strängarna och plötsligt sjunger jag och spelar precis som jag och min syster gjorde förr.
-”Wow, your voice is really good” jag kände igen den hesa brittiska rösten och kollade sakta upp, där Harry stod med en bekymrad min och kollade på mig. Jag torkar snabbt mina ögon, då tårar bildats under tiden jag sjungit.
-”Eh thank you” svarar jag tyst och lägger ifrån mig gitarren.
-”Hey are you okay?”
-”Yeah, It’s nothing, I’m fine.”
-”I can see you’re not fine, Madison” han kröp sakta över höbalarna och satte sig mittemot mig, så att den lilla fotogenlampan som stod i mitten lös upp hans ansikte.
-”Maybe not, but how did you even find me up here?”
-”Well” – började han –”I was looking for Louis, because we’re playing hide and seek and then I heard someone singing, so I had to figure out who it was. And the voice came from up here.”
-”Haha hide and seek really?”
-“When you’re out on tour, even the most childish games becomes fun” Smålog han, jag log tillbaka mot honom och skrattade tyst.
-”Btw, I heard about your sister, is there any chance that’s what the song was about and why you cried?” Jag kollade snabbt upp på honom och nickar sedan sakta.
-”The life without Hayley is boring, and rough. She always made my day a little bit brighter” Jag suckade tungt och lutade huvudet bak mot halmbalen.
-”I really can’t understand your pain Madison, but if you need a friend, I’m here for you” Jag nickade och mumlade tyst fram ett "Thank you" och sedan greppade Harry tag i gitarren och började spela och nynna på någon låt jag inte kände igen. Plötsligt flög Louis huvud upp bakom halmbalen och både jag och Harry slapp ur oss ett skrik!
-”I’ve been looking everywhere for you Harold! This was absolutely the best hiding place ever. BUT the guitar reveald you. Sorry Hazza. And btw your voice is amazing Madison!”
-“Haha thank you Lou, but you scared the shit out of me!” skrek jag glatt mot honom. Allt jag fick tillbaka var ett hånleende.
-“So since, I’ve found all of you guys now, maybe you wanna come in and play some FIFA?”
-“Sorry Lou, but I got a bunch of homework to do.”
-“Well that’s a shame sweetheart, well what about you Hazza?” Harry gav honom en nickning som svar och vi började sedan klättra ner för stegen och när vi kom utanför stallporten skildes vi åt med ett enkelt ”Goodnight”. Precis innan jag stängde ytterdörren kollade jag ner över gårdsplanen och kunde se Louis och Harry gå mot bussen samtidigt som dem skrattade och pratade med varandra, och ett leende spred sig sakta över mina läppar.
-”Jag tror allt jag har skaffat vänner av mina fiender” sa jag lågt till mig själv och log.
______________________________________________________________________
Kapitel 6 uppe, ganska så långt! Tyvärr kommer kapitel 7 bli lite kortare, men ska försöka få kapitel 8 att bli längre! Vet att det är roligare att läsa långa kapitel så ska försöka få till det!
Blir jätteglad om ni kommenterar!