They don't know about us - Chapter 8

-”Oh man my tummy hurts!”
-”Stop beeing such a wimpy-kid Louis! Food is good for you” sa Niall samtidigt som han klämde i sig sin fjärde tårtbit.
-”Okay Niall… well, new graduated Madison, how do you wanna spend your absolutely first evening as a new graduated student?” Jag mötte Louis blick på andra sidan bordet och log.
-“Well what do you guys say if we call Lexie and let her drive us to the beach and then fall asleep under the stars?! I’ve always wanted to do that so why not tonight?!” Jag log stort, och fick en massa gillande ansiktsuttryck tillbaka.
-”Awesome, I call Lexie right away!” Jag höll precis på att lirka upp mobiltelefonen ur min ficka men blev snabbt stoppad av Niall som erbjöd sig att ringa då han påstod att han redan hade mobilen uppe. Men jag visste att det var något pågång mellan han och Lexie, de senaste dagarna hade dem, liksom jag och Harry (i alla fall vad jag inbillade mig) kommit närmare varandra. Det skulle bli spännande att se vad kvällen hade att erbjuda.
-”She said that she will pick us up at around 7 O’clock and that we should be ready with our sleeping bags or whatever we wanted to sleep in!”
-“Great, and what’s the time now?”
-“It’s 6.30 pm” sa Liam samtidigt som han granskade sin telefon
-“But wait, that means she will be here in less than 30 minutes!” for det snabbt ur honom!
-“Then why are we sitting here than?” sa jag samtidigt som jag snabbt reste mig från stolen –“I need some help with taking down all the stuff from the loft. Anyone who wanna help me?”
-“Harry will help you, while me, Liam, Zayn and Niall go out in the bus to look if we got some food or something we could bring with us!”
-“Awesome Louis! Please tell me you have marshmallows?!”
-“Haha I’ll check” Jag log glatt till svar och med en gång var alla killarna, förutom Harry, utom mitt synhåll. Jag greppade snabbt tag i Harrys hand och började dra upp han för trappan och jag kände hur både han och jag fick ett leende på läpparna.
-”Okay so, if I go upstairs you could stay down here and catch everything that I throw down, okay?” jag log glatt och fick ett skrattande “Okay” tillbaka.

När klockan slog prick sju hörde jag Lexies skrikande bil utanför huset. Jag log glatt mot Harry som man knappt såg bakom allt han höll i sina händer.
-”You don’t need to carry all that by yourself, you know”
-”It’s okay. But you need to lead me down the stairs or else I will fall!” Jag skrattade och gick bakom Harry samtidigt som han tog några stapplande steg fram mot trappan. Precis när han skulle ta första steget ner höll han på att tappa balansen och jag fick snabbt tag runt hans midja.
-”Well captured” sa han och blinkade, utan att jag kunde hjälpa det kände jag hur mina kinder hettade till. Istället för att vara en fegis så fort det kom till killar valde jag att inte släppa taget om honom, dels för att jag inte ville plocka upp en mängd sovsäckar om han skulle trilla, men också för att hans vältränade kropp gjorde mig själv vinglig. Istället så höll jag kvar runt hans midja medan han med försiktiga steg tog sig ner för trappan.
-”FINALLY” ropade Lexie –”We thought you two got captured on the loft or something” Jag skakade och skrattade på huvudet.
-“Shutup Lex” Jag kunde ännu en gång känna hur Harrys intensivt gröna ögon vilade behagligt på mig.
-”Haha you’re so cute Mads, well you boys sit in the back on the platform with all our luggage while me and Mads are inside. What are you waiting for!? JUMP ON!” Skrattade hon fram. Snabbt som attan hoppade alla killarna på flaket och med ett BOOM startade Lexie’s bil. Så fort bilen startade svängde hon försiktigt ut ifrån gården och påbörjade den en timmes långa bilfärden till stranden.
-”You like Harry”
-”What no!? You like Niall!”
-”You know I do, I've been in love with that guy for 3 years now” Jag kollade strängt på Lexie innan hon brast ut i en skrattattack.
-”Okay maybe I like him more in a love wat now than before. But! I’m absolutely sure that Harry likes you! I mean have you seen how his looking at you?! He can’t take his eyes off you!”
-“Well, maybe..”
-“Haha I knew it!”

När vi anlände till stranden, som i vanliga fall brukade vara smockad med människor, upptäckte vi att vi var dem enda som hade planerat en kväll på stranden. Niall och Liam begav sig iväg för att leta efter pinnar som vi kunde använda till att starta en brasa med, medan vi andra började sätta upp tält (bara för Lexie vägrade sova utomhus), och lasta av allt annat från bilen. Då sommaren hade kommit igång ordentligt var det fortfarande ljust ute med en behaglig värme liggande runt sig. Niall och Liam tog inte lång tid på sig innan dem kom tillbaka med hela famnen full av pinnar. Dem la försiktigt ner alla pinnarna i en prydlig hög bredvid Lexie’s tält.
-”THE LAST PERSON INTO THE OCEAN IS A POTATO!” ropade Niall samtidigt som han lagt av sig sina pinnar och började springa och kastade av sig allt förutom byxorna. Liam, Zayn, Lexie och Louis var inte sena med att hänga efter. Kvar stod jag och Harry.
-”You don’t wanna swim in the sea?” Jag vände min blick åt höger och mötte Harrys gröna ögon, samtidigt som jag log och skakade på huvudet. 
-”I don’t really feel for it”
-”Well that’s too bad, because you’re going into the water with me”
-“What?” Mer han jag inte säga innan Harry på något sätt fått av sig tröjan och fått upp mig på axeln.
-”NO HARRY PLEASE NOOOO”
-”Sorry sweetie” var det sista han sa innan han kastade i mig i vattnet.
-”Harry you are sooooo gonna pay for this” sa jag så fort jag kommit upp från vattnet och fått in luft i mina lungor. Han log brett och skakade på huvudet så hans lockar skvätte runt hans huvud och jag fick än en gång vatten på mig.
-”HARRYYY”  utbrast jag irriterat men jag kunde inte hålla mig för skratt.
-”Sorry” sa han och kramade om mig –”but you have to admit it was kinda funny?”.Utan att riktigt kunna koncentrera mig på hans fråga då jag vid detta ögonblick stod intryckt i en kram, runt hans bara hud nickade jag stumt.
-”Haha that’s what I thought, you really do like to hang out with us!”
-“Haha yeah, busted. But what’s not funny is that all my clothes are wet and I have no other clothes with me!”
-“Don’t worry, you can borrow some of mine” Jag log glatt och sakta släppte han taget om mig och vi började gå upp ur vattnet tillbaka till stranden där dem andra redan hade börjat grilla marshmallows och korv över den nytända brasan.
______________________________________________________________________
Som utlovat får ni kapitel 8 idag också! 
Vad tror ni kommer hända under kvällens gång? Blir det något mer mellan Harry och Madison?
Kommentera mera! :)

Kommentarer

Elin

2012-11-21 - 18:09:34
Awsome, Längtar till nästa kapitel! :D <3
Svar: Tack så mycket! Nästa kapitel kommer ut imorgon eftermiddag! :)
Sandra Persson

Catie

2012-11-21 - 20:35:15
Awsome (stavning)! Mer!!!
ps. Ny läsare
Svar: Tack så jättemycket! Nästa kapitel kommer upp imorgon eftermiddag, så håll ut! Kram Sandra!
Sandra Persson

signeli:)

2012-12-04 - 17:08:43
åå, man lever sig verkligen in oxå;) tänk omman hade fått en sån chans hahaha men grymt bra!

www.stabis.org.uk

2013-01-04 - 05:09:12
It's an awesome post for all the web visitors; they will take benefit from it I am sure.

Skriv en kommentar









STARS ARE ALWAYS SHINING : Handlar om 17 åriga Olive Whitgeri, som bor i Bronx, i utkanten av New York City. Efter hennes mammas död lever hon tillsammans med sin pappa och två yngre tvillingsyskon på de få pengar hennes pappa får in som journalist. Dansa är hennes största passion men för att ha råd med danslektioner och mat till hushållet tvingas hon jobba extra på Bronx Zoo, där hon en dag av en slump träffar det världskända pojkbandet One Direction.

Tema gjort av Mimmi Thorneus