They don't know about us - Chapter 9
Efter att Harry hade grävt fram en tjocktröja som rent ut sagt doftade ljuvligt, satt vi nu alla samlade runt brasan och lyssnade på killarna medan dem sjöng sin nya singel ”Little Things” då Niall hade tagit med sig sin gitarr. Alla satt samlade på filtarna som vi placerat ut runt om elden, Niall och Lexie delade på en, Louis, Liam och Zayn delade och jag och Harry dela.
-”You guys should hear Madison sing, she is absolutely amazing!” utbrast Louis efter att låten var slut, Harry instämde direkt och berättade hur han hade hittat mig uppe på loftet för några dagar sedan. Jag skakade snabbt på huvudet.
-”I’m not that good as you guys explains AND I don’t like to sing in front of people”
-“Can you sing Madison?! I’ve known you for what? 8 years?! And I’ve never and I mean NEVER heard you sing!” utbrast Lexie med ett förvånat ansiktsuttryck.
-“As I said I don’t like to sing in front of people!”
-“Please Mads, I really, really, really want to hear you sing!” Jag skakade bestämt på huvudet. Den enda jag hade sjungit för var Hayley, ingen annan. Och så kunde det gärna få förbli.
-”Please do it for me” viskade Harry och jag kände hur jag rös i hela kroppen, hur kunde en röst vara så underbar?
-”Okay..” suckade jag
-”YEYYYYY” utbrast Lexie glatt och for ut med armarna åt båda hållen så hon var nära på att slå till Niall i ansiktet.
-”Hey Lex take it easy!” skrattade Niall, Lexie log och skrattade fram ett ”Sorry”. Harry sträckte sig efter gitarren och satte snabbt dit fingrarna på strängarna.
-”What song do you wanna sing?”
-”Ehm.. the only song I know that you guys made and I actually know the lyrics to is ”What Makes You Beautiful” so maybe that one?” jag log och kände ännu en gång att rodnaden började stiga i mitt huvud. Dem var världskända och Lexie hade spelat flera av deras låtar, men det var bara denna som hade fastnat i mitt huvud.
-“Great choice Madison, absolutely terrific!” Sa Louis till mig och jag log glatt till honom. Sakta men försiktigt hittade Harry ackorden på gitarren och började spela en långsammare variation av låten. Jag harklade mig försiktigt och började sjunga:
-”Your insecure, don’t know what for you turning heads when you walk through the doo-oor..”
När låten närmade sig sitt slut, satt Lexie med stor gapande mun, Louis log förmöget, Niall såg chockad ut och Zayn satt och stirrade på mig medan Harry kollade på mig och log nöjt.
-”I told you, you were good” sa han och jag kunde se smilgropen tränga fram i vänsterkinden.
-”GOOD? SHE’S FREAKING AMAZING” utbrast Niall och Lexie som verkade hålla med Niall satt och nickade som en liten nickedocka som råkat hänga upp sig. Jag skrattade och skakade på huvudet.
-”No I’m not, you’re just joking” Harry greppade tag i mitt huvud samtidigt som jag höll på att vända bort det och tog ett stadigt grepp om det med båda sina händer. Det kändes helt seriöst som att jag skulle svimma. Jag hade hatat den här killen och nu gillade jag han som in i h*lvete. Hur var det ens möjligt? Jag hade känt han i fyra dagar!
-”Madison, you are amazing, you have a voice like a goddess, I promise you” jag försökte skaka på huvudet men eftersom Harry höll mig i ett så pass stadigt grepp kunde jag inte göra annat än att nicka.
-”Seriously do you guys really think that, I mean it’s nothing special” Harry och resten av gänget började se allt mer irriterade ut och precis när Harry släppt taget om mitt ansikte flög Lexie på mig och jag föll bakåt.
-”WHY HAVEN’T YOU TOLD ME YOU COULD SING?!”
-”Because..”
-”BECAUSE WHAT?”
-”BECAUSE I HAVEN’T SING SINCE HAYLEY DIED AND SHE WAS THE ONLY ONE I USED TO SING FOR” jag hade aldrig skrikit åt Lexie innan, aldrig, hon hoppade snabbt av mig och jag reste på mig och började snabbt och frustrerat gå bort från brasans värme. Jag kände direkt att tårar började falla från mina ögon och det dröjde inte länge innan jag kände hur det rann droppar ner för kinderna rakt ner på Harrys tröja. Jag drog försiktigt ner den längre ner då det var det enda jag hade på mig eftersom allt annat var blött. Jag var inte lång, max 165 cm så Harrys tröja var stor och räckte mig till mitten av låret. När jag hade gått en bra bit bort från brasan satte jag mig med en duns ner i sanden och lät tårarna rinna. Egentligen hade dem inte gjort något fel, jag hade ju själv valt att sjunga? Jag satt med huvudet lutat mot mina bara knän när jag hörde de tunga fotstegen i sanden. Aldrig att jag skulle få nog av den killens röst eller medkänsla.
-”Mads, I’m so sorry it’s totally my fault”
-”Harry, please don’t blame yourself, it was my own decision to sing. Not yours”
-”But I practically forced you to sing” Jag skakade på huvudet samtidigt som jag slog upp blicken vilket ledde till att jag tittade rakt in i de där underbara medlidande smaragdgröna ögonen.
_____________________________________________________________________
Förlåt för att kapitlet inte kommer ut förrän nu! Men vad tror ni kommer hända? Klickar det till mellan Madison och Harry? Kommer Madison förlåta Lex? Kan dock ge er en sneak peak på att ni -
KOMMER ÄLSKA NÄSTA KAPITEL SÅ KOMMENTEEEERAAAA
+ att vi hade besöksrekord igår med hela 32 läsare!!! Snacka om överlycklig tjej!
-”You guys should hear Madison sing, she is absolutely amazing!” utbrast Louis efter att låten var slut, Harry instämde direkt och berättade hur han hade hittat mig uppe på loftet för några dagar sedan. Jag skakade snabbt på huvudet.
-”I’m not that good as you guys explains AND I don’t like to sing in front of people”
-“Can you sing Madison?! I’ve known you for what? 8 years?! And I’ve never and I mean NEVER heard you sing!” utbrast Lexie med ett förvånat ansiktsuttryck.
-“As I said I don’t like to sing in front of people!”
-“Please Mads, I really, really, really want to hear you sing!” Jag skakade bestämt på huvudet. Den enda jag hade sjungit för var Hayley, ingen annan. Och så kunde det gärna få förbli.
-”Please do it for me” viskade Harry och jag kände hur jag rös i hela kroppen, hur kunde en röst vara så underbar?
-”Okay..” suckade jag
-”YEYYYYY” utbrast Lexie glatt och for ut med armarna åt båda hållen så hon var nära på att slå till Niall i ansiktet.
-”Hey Lex take it easy!” skrattade Niall, Lexie log och skrattade fram ett ”Sorry”. Harry sträckte sig efter gitarren och satte snabbt dit fingrarna på strängarna.
-”What song do you wanna sing?”
-”Ehm.. the only song I know that you guys made and I actually know the lyrics to is ”What Makes You Beautiful” so maybe that one?” jag log och kände ännu en gång att rodnaden började stiga i mitt huvud. Dem var världskända och Lexie hade spelat flera av deras låtar, men det var bara denna som hade fastnat i mitt huvud.
-“Great choice Madison, absolutely terrific!” Sa Louis till mig och jag log glatt till honom. Sakta men försiktigt hittade Harry ackorden på gitarren och började spela en långsammare variation av låten. Jag harklade mig försiktigt och började sjunga:
-”Your insecure, don’t know what for you turning heads when you walk through the doo-oor..”
När låten närmade sig sitt slut, satt Lexie med stor gapande mun, Louis log förmöget, Niall såg chockad ut och Zayn satt och stirrade på mig medan Harry kollade på mig och log nöjt.
-”I told you, you were good” sa han och jag kunde se smilgropen tränga fram i vänsterkinden.
-”GOOD? SHE’S FREAKING AMAZING” utbrast Niall och Lexie som verkade hålla med Niall satt och nickade som en liten nickedocka som råkat hänga upp sig. Jag skrattade och skakade på huvudet.
-”No I’m not, you’re just joking” Harry greppade tag i mitt huvud samtidigt som jag höll på att vända bort det och tog ett stadigt grepp om det med båda sina händer. Det kändes helt seriöst som att jag skulle svimma. Jag hade hatat den här killen och nu gillade jag han som in i h*lvete. Hur var det ens möjligt? Jag hade känt han i fyra dagar!
-”Madison, you are amazing, you have a voice like a goddess, I promise you” jag försökte skaka på huvudet men eftersom Harry höll mig i ett så pass stadigt grepp kunde jag inte göra annat än att nicka.
-”Seriously do you guys really think that, I mean it’s nothing special” Harry och resten av gänget började se allt mer irriterade ut och precis när Harry släppt taget om mitt ansikte flög Lexie på mig och jag föll bakåt.
-”WHY HAVEN’T YOU TOLD ME YOU COULD SING?!”
-”Because..”
-”BECAUSE WHAT?”
-”BECAUSE I HAVEN’T SING SINCE HAYLEY DIED AND SHE WAS THE ONLY ONE I USED TO SING FOR” jag hade aldrig skrikit åt Lexie innan, aldrig, hon hoppade snabbt av mig och jag reste på mig och började snabbt och frustrerat gå bort från brasans värme. Jag kände direkt att tårar började falla från mina ögon och det dröjde inte länge innan jag kände hur det rann droppar ner för kinderna rakt ner på Harrys tröja. Jag drog försiktigt ner den längre ner då det var det enda jag hade på mig eftersom allt annat var blött. Jag var inte lång, max 165 cm så Harrys tröja var stor och räckte mig till mitten av låret. När jag hade gått en bra bit bort från brasan satte jag mig med en duns ner i sanden och lät tårarna rinna. Egentligen hade dem inte gjort något fel, jag hade ju själv valt att sjunga? Jag satt med huvudet lutat mot mina bara knän när jag hörde de tunga fotstegen i sanden. Aldrig att jag skulle få nog av den killens röst eller medkänsla.
-”Mads, I’m so sorry it’s totally my fault”
-”Harry, please don’t blame yourself, it was my own decision to sing. Not yours”
-”But I practically forced you to sing” Jag skakade på huvudet samtidigt som jag slog upp blicken vilket ledde till att jag tittade rakt in i de där underbara medlidande smaragdgröna ögonen.
_____________________________________________________________________
Förlåt för att kapitlet inte kommer ut förrän nu! Men vad tror ni kommer hända? Klickar det till mellan Madison och Harry? Kommer Madison förlåta Lex? Kan dock ge er en sneak peak på att ni -
KOMMER ÄLSKA NÄSTA KAPITEL SÅ KOMMENTEEEERAAAA
+ att vi hade besöksrekord igår med hela 32 läsare!!! Snacka om överlycklig tjej!