Zayn stängde försiktigt dörren bakom oss för att inte lyckas göra några större ljud ifrån sig då klockan började närma sig tolv på natten. Min kropp var trött och utmattad efter dagens och helgens händelser, men trots det var mitt huvud klarvaket och det fanns inte en chans att jag skulle lyckas somna inom den närmsta timmen i vart fall. Jag slog mig sakta ner i sängen som var uppbäddad vilket fick mig åter att tycka synd om Zayn som var tvungen att hålla mig sällskap när han hade legat och sovit för bara en halvtimme sedan. ”I’m sorry” sa jag tyst och kröp upp i sängen, så jag satt lutad mot gaveln med benen uppvikta, jag iakttog Zayn medan han höll på och dra av sig sina skor innan han tillslut slog sig ner framför mig.
”You don’t need to be sorry Olive, you didn’t do anything wrong? Probably something happend, which I by the way can see on you, and I’m here for you.” Sa han och kröp upp så att han satt i skräddarställning med benen i kors. Jag försökte mig på ett leende, men det måste mer ha liknat en grimas. ”Do you want to talk about it?” sa han och försökte få kontakt med mina ögon. Jag mötte dem innan en djup suck kom ur mig och jag la bak huvudet så det låg lutat mot väggen. Jag kände hur mina ögon började tåras innan jag tog ett djupt andetag, ”You don’t know me. You don’t know how I live. You don’t know my rutins. You don’t know my family. You don’t know my friends” började jag tyst. Zayn sa ingenting utan iakttog mig bara, så jag fortsatte; “My family is different from other familys in Bronx. I am the mother in the family now a day. My mom died four years ago, so since then I have been the housekeeper and mom for my two five year old siblings and my dad. Most of the time, my dad don’t even leave his office, he just sits in there and write on some lame article he thinks will make more money. But they don’t. That’s why I work at the zoo, five times a week, to earn money so we will have food on the table. And then I save about 10 dollars every time I get my salary so I can afford dance lessons once in a week. But sometimes those moneys aren’t enough and that’s why me and my “so-called” friends found an abandon dance studio where we dance every day after work or school.” Jag pladdrade på med blicken upp i taket utan att egentligen bry mig om att jag berättade om hela mitt liv för en kille jag känt i två dygn. Zayn hade fortfarande inte sagt ett ljud under hela mitt pladder utan satt fortfarande tyst med sin blick vilandes på mig. Jag vände ner huvudet så att jag mötte hans bruna ögon innan jag tog till orda igen ”And now, my ’friends’ have abandon me aswell, because I left Cam all alone in the club and had sex with a stranger. And I don’t even know what the problem is, I didn’t even had time to explain what I really feel for you and it’s just that they don’t listen to me, and know they’ve kicked me out from the only place I felt I had a connection with and that actually felt like a home for me.” Jag pladdrade på och desto mer jag pladdrade desto mer började tårarna välla ner från mina kinder, rösten gick upp i flera oktaver i takt med att känslorna vällde ur munnen på mig. Jag kom på mig själv med att det var första gången, någonsin, som jag öppnade upp mig såhär mycket för en person.

Jag kände hur sängen guppade till innan ett par armar slöt sig om min kropp, Zayns kroppsvärme värmde min kalla och blöta hud och jag tillät mig själv att krypa allt längre in i hans famn. Tillslut satt jag med benen över hans lår och armarna tätt omsluten kring hans midja med huvudet vilat längs med hans bröstkorg. I takt med hans hjärtslag började min andning återgå till normal, och istället för att krama om honom för att känna stöd och omtanke blev jag förvånad över att jag tillät mig själv att njuta över att hans kropp var så nära min. Efter en stund drog han sig ur omfamningen och slöt sina händer kring mitt ansikte, innan han tittade mig intensivt i ögonen, ”Are you okay?”. Jag fick fram ett leende på mina läppar innan jag hastigt drog bort de envisaste tårarna som envisats med att ligga kvar på mina kinder. ”Yeah, thanks” sa jag och drog mig ur hans famn nästintill helt, men han tog ett stadigt tag runt min midja, så att det var nästintill omöjligt för mig att kunna dra mig undan. ”You have just told me almost your whole life, you don’t need to be cocky” sa han och drog in mig i hans famn igen. Fortfarande med några centimeter i mellan oss mötte han mina ögon innan ett snett leende uppenbarades ”And I still wanna know what you ’really’ feel about me” sa han och höjde lätt på ögonbrynen. Jag öppnade munnen rent demonstrativt innan jag kollade irriterat på honom. Vad kände jag egentligen för honom? Jag hade känt honom i två dygn, men var det inte ett tecken på något när ens hjärta sparkade bakut varje gång hans ögon mötte mina? Eller när hans läppar fångade upp det där sneda leendet? Eller hur han kunde se sådär sexig ut, trots att han precis vaknat? Eller det faktum att han faktiskt brydde sig om mig. På ett sätt som ingen hade gjort sedan mamma gick bort?
”I don’t feel anything for you” sa jag buttert och tryckte mig bort från honom. Men hans stadiga tag runt min midja höll mig kvar i precis samma position. ”I heard what you said, but if you’ve already forgotten, I will quote you” sa han och harklade sig lätt ”I didn’t even had time to explain what I really feel for you” sa han med en röst som hade gått upp i falsett, antagligen för att härma mig. ”I don’t talk like that” muttrade jag tyst och la armarna i kors. ”Maybe not, but you still said that, and I wanna know what you really feel for me”. Ännu en gång grävde sig hans mörkbruna choklad ögon in i mina och hjärtat började slå bakut samtidigt som fjärilarna gjorde uppror i magen på mig. Kärlek. Det var så det brukade kännas, eller åtminstone så folk förklarade hur det kändes när man var kär. Men hur kunde jag vara kär i en kille jag knappt kände? Eller åtminstone endast hade känt i två dygn? Medan min hjärna sa en sak och mitt hjärta en helt annan satt jag bara där som förlamad. Jag gillade honom. Och tanken på att han var en populär popsensation i ett pojkband som just nu turnerade världen över, föll inte mig ens i tanken, för, för en gångs skull, lät jag mitt hjärta tala istället för min hjärna. Sakta lät jag mig själv falla närmare honom tills det tillslut skjildes enbart någon centimeter mellan våra läppar. Med blicken flackandes mellan hans läppar och hans ögon, lät jag mig tillslut möta hans ögon innan jag knappt hörbart viskade ”This time, I wanna remember everything” och sakta lät jag mina läppar nudda hans.
Explotionen som inträffade när våra läppar möttes gjorde så att mina tidigare så små fjärilar i magen utbyttes mot elefanter. Zayns läppar trycktes allt närmare mina samtidigt som han lät båda sina händer falla runt min midja och dra mig närmare sig. När det inte gick att komma närmare varandra i sittandes ställning lät han sig själv falla bakåt och utan att släppa taget om mina läppar drog han sig med mig i fallet. Sakta tumlade vi runt så att han hamnade ovanpå mig och kyssarna utbyttes snart mot grovt hångel. Jag vet inte om det var för att jag just nu behövde komma iväg från alla bekymmer en stund eller om det faktiskt var på grund av känslor till Zayn som jag valde att göra det som var påväg att hända. Jag intalade mig till att det var på grund av mina bekymmer, men djupt inom mig sa det att det var på grund av den andra anledningen och jag kunde inte hjälpa att få ett leende över läpparna. 

Följande morgon vaknade jag av samma andledning som dagen innan, alltså av det ljus som sipprade in genom gardinerna. Långsamt rörde jag på mig innan jag vaknade upp med en smäll. Det var måndag. Vilket betydde skola. Vilket betydde att jag antagligen var sen som in i helvet. Men när min blick landade på den tomma platsen bredvid mig föll mina tankar åter på kvällen innan och ett leende föll på mina läppar. Jag gillade Zayn. Inga undantag. Men med ens startade paniken inom mig, om Zayn inte var i sängen, måste jag vara senare än jah trodde! Brukade killar inte annars sova till eftermiddag? Precis när jag hoppat i mina jeans och stod och försökte lirka på mig min tröja, öppnades badrumsdörren och Zayn kom ut med endast en handduk runt sina höfter. Generat mötte jag hans blick efter att ha studerat hans mage samtidigt som minnena från gårdagskvällen trängde sig in i min hjärna. ”Goodmorning” sa jag, han mötte mina ögon innan ett ledsamt uttryck for över hans ansikte. Jag kollade med rynkad panna på honom innan min blick for till klockan på väggen som visade halv sju på morgonen, vilket betydde att det var två timmar tills skolan började, innan min blick for till dem packade väskorna som stod vid dörren. Han höll kvar sin blick på mig medan jag kollade från väskorna till honom. ”Are you leaving?” sa jag och hörde själv hur nervös min röst lät. Han nickade nästintill omedvetet ”We’re going to Los Angeles in one hour”.