Väckarklockan gav ifrån sig den ekande signalen av morgonens alarm samtidigt som den burrade häftigt på nattduksbordet. Jag sträckte trött fram en arm och stängde av det innan jag drog det varma täcket över huvudet för att åter kunna falla in i sömn. Men precis när jag befann mig i dvalan mellan sömn och verklighet öppnades dörren med ett ryck.
”OLLI, OLLI, OLLI WE’RE GONNA BE LATE!” James lilla söta ansikte dök in under täcket och kollade på mig med stora blåa ögon och med det bruna håret i ett enda virrvarr. Jag gav ifrån mig en trött suck innan jag drog bort täcket över våra huvuden och lät James klättra upp i sängen. ”You know, it’s already 07.30 and we need to take the bus at 8 O ‘Clock sharp” han gav ifrån sig en sträng blick innan ett leende började leka på hans läppar. James var, jämfört med Amber, den lugna och duktiga och gjorde allt till punkt och pricka. Amber däremot var precis tvärtemot, hon sa precis vad hon tänkte och tyckte, men visste precis när hon skulle behärska sitt temperament. ”I know James. Go and wake up dad, and I’ll get ready” han log stort mot mig innan han klättrade nerför sängen och klev skuttandes ut genom dörren. Trött klev jag ur den varma och intalande sängen innan jag gick bort till fönstret som vette ut mot gatan. Sakta drog jag bort de slitna gardinerna och möttes av det starka ljuset, mina trötta ögon kisade förstrött ut mot den klarvita vägen och ännu en suck flög ur min mun. ”Great, more snow” muttrade jag tyst innan jag klev bort från fönstret och lät gardinerna åter stänga ute ljuset.

När jag väl kom ner i köket satt resten av familjen redan samlad och höll på att hugga in på frukosten som James hade dukat fram. ”Olli, it’s 07.53! We’re gonna be late!” han kollade argt på mig samtidigt som en slev med flingor trycktes in i hans mun. ”No we’re not gonna be late. Alli is driving us today” jag slog mig snabbt ner på den tomma platsen och hällde upp mjölk och flingor, innan jag tittade bort på Amber. ”Am, I talked to Mrs. Hasting yesterday and they promised to pick you up right before the show” ett högt glädjeskrik kom ur hennes mun så att mjölk och flingor sprutades ut och landade på större delen av köksbordet. Pappa tittade argt upp från artikeln som han antagligen hade hållit på med större delen av natten och som nu var täckt av mjölk och tuggade flingbitar. ”Amber Joselyn Whitgeri, you know how to behave. Go and clean up this mess now” jag kollade förvånat på vår pappa, det var antagligen den längsta meningen som hade kommit ur hans mun sedan mamma gick bort. Amber och James såg minst lika förvånade ut, och Amber lydde på momangen. Så fort hon hade börjat städa upp, reste sig pappa med sin artikel i handen och gick ut från köket utan att säga ett ord, jag följde honom med blicken tills dörren till hans arbetsrum stängdes igen med en smäll.
”I didn’t mean to make daddy mad” Amber tittade ledsamt upp från golvet där hon satt och torkade och jag kröp genast ner och drog in henne i min famn. ”I know you didn’t, but you know how much dad’s reports means to him. Just don’t do that again” jag log mot henne innan vi hörde ett högt tutande utifrån vägen.
”That must be Alli, quick go get your stuff and put on your jackets and I’ll take care of this” jag släppte Amber ur min famn och snabbt flög deras små ben ut från köket och upp för trappan medan min hand vant torkade upp den spillda mjölken från bordet i takt med tutningarna utanför dörren.
 ”I can’t believe we got detention because we were five minutes late! Mrs. Lawson is so freaking awful” jag skrattade lätt åt Allis uttalande medan vi gick i korridoren på väg mot våra skåp för att hämta böckerna inför nästa lektion. ”Well I’m just glad that I don’t start working until 5 O’Clock today or else, I would be screwed” mina fingrar låste snabbt och vant upp kodkombinationen på skåpet innan jag slängde in filosofiböckerna och plockade ut matteböckerna. ”True. Btw have you heard that One Direction is coming to town on Saturday?” Hon kollade nyfiket över axeln för att kunna möta min blick då vi hade våra skåp på motsatta sidor av korridoren. ”Yeah, I saw a poster at the zoo” sa jag medan jag slängde igen skåpsdörren och lutade mig mot skåpen. ”So… are we going? I mean they are awesome!” sa hon med ett dolt glädjetjut. Jag gav henne ett leende innan jag skakade på huvudet. ”You know I work on Saturdays, and I don’t think it will be any difference just because One Direction is coming? So yeah, I will be at the zoo but not there, there, you get it?” Hon kollade sorgset mot mig innan hon nickade som svar på. ”I understand. It’s just so pitty that you will miss One Direction”
“I know…” svarade jag henne medan vi började bana vår väg genom eleverna bort till mattesalen.
”But what if we meet up after the concert and we” sa hon och pekade på oss “and Cam and S, and Trevor if he want to, go out and party? It’s such a long time since we P A R T I E D” hon bokstaverade ordet tydligt och jag gav ifrån mig ett skratt. Att gå på fest var en sak men att verkligen FESTA var en helt annan. Speciellt om man var fyra dansgalna tjejer. Trots att Trevor var vår bästa killkompis hade han en helt annan passion än oss. Han älskade allt som hade med teknik och göra och var därför ofta den som var DJ till oss när vi behövde en.
”Sounds awesome, but only if we go to the DFL Club? And I promise we will need Trev as a DJ” jag blinkade med ögat mot henne och ett slugt leende kom på hennes läppar.
“The Dance For Life Club? Of course we’re going to that club, what the hell were you thinking we were going to party?” jag himlade lätt med ögonen åt henne innan vi skrattandes gick in genom dörren samtidigt som ringklockan började ringa.

Klockan 16.00 prick, hade jag och Alli anlänt till kvarsittningssalen och upptäckt att vi var långt ifrån dem enda som hade lyckats få kvarsittning första dagen på veckan. Vi slog oss snabbt ner på två av de lediga bänkarna längst bak innan Mrs. Lawson dök upp i dörröppningen med en bunt papper och en dator i famnen.
”Okay, I want you all to work with an assignment that I will hand out to you all now. It’s about justice and I hope you will learn something new and hopefully interesting today that might want you to think twice before you do something stupid” hon delade snabbt ut en bunt med papper och gav alla en menande blick. Så fort hon hade satt sig ner längst fram vid katedern rev jag av en bit papper ifrån mitt anteckningsblock och skrev snabbt ner; “I will never make it to my job in time, look at all this paper” jag skickade snabbt bort lappen till Allis bänk och hon skakade på huvudet under tiden som hon läste. Men precis innan hon skulle viska ett svar till mig dök Mrs. Lawson upp i gången mellan oss och ryckte undan lappen från Allis hand och granskade den noga.
”Well Miss Whitgeri, if you want to make it to your work on time, you better start working” hon gav mig en sträng blick innan en likadan föll på Alli och vi föll båda snabbt ner med huvudet i mängden av papper.