Så försiktigt jag kunde lät jag mina fingrar separera de två buskarna åt så att jag hade fri sikt ut över aptorget. Vad gjorde killen här? Och hur visste han att han skulle hitta mig just på zoo:et? Jag hade ju omöjligt träffat han någon annanstans än på klubben?
”Olive? Olive! Where are you?” killens röst bröt tystnaden som tidigare hade legat på torget. Trots att det var söndag eftermiddag brukade folket inte komma förrän framåt kvällen då det var shower osv med de olika djuren. Jag lät buskarna falla tillbaka på sin plats innan jag tryckte upp mig mot stenmuren, jag letade snabbt upp mobilen ur min ryggsäck innan jag vant knappade in numret till Alli, hon om någon skulle förstå min situation. Samtidigt som signalerna gick fram försökte jag spana efter killen som gick längre och längre ifrån mig och jag drog en suck av lättnad samtidigt som Allis röst fyllde luren ”Hi, it’s Alli”
”Hi, Alli, it’s me. Olive”
”Olive, where the hell have you been? Cameron called me at 4 a.m, telling me that you not where at the club! So… where were you tonight?!”
“It’s hard to explain, but I got some serious boy-trubbels” svaret kom ut som en lång suck och jag önskade innerligt att gårdagskvällen aldrig hade inträffat.
”Okay… tell me”
”Well… I… I followed this boy home last night. I can’t remember anything that happened last night, so when I woke up, totally naked in his hotel room; I freaked out and went home…” längre hann jag inte innan hon stoppade mig med en hög, nästintill skrikande röst.
“YOU HAD SEX WITH A TOTAL STRANGER? EVEN I KNOW BETTER THAN THAT!”
“Alli! That’s not even the worst part!”
“Not the worst part? What can be worse than having sex with a completely stranger, while you’re drunk?!”
“Well… for example; He knows where I work and I’m hiding from him right now” Med ens blev det tyst ifrån andra sidan och jag drog sakta bort telefonen från örat för att kolla så att den fortfarande fungerade innan jag förde tillbaka den igen ”Alli, are you there?”
”Yeah… Is he there, at the zoo? Do you know who he is?”
”No… Or… Well… I kind of recognize him, but I don’t know, I don’t know, know him”
“Olive, I’m sorry to say this but you really need to talk to him, how bad it might seems to be”
“You’re kidding right? I can’t go and talk to him!!!”
“Olive, you need to do that, or else, you won’t find out who he is and why he is following you or what really happened last night!” Jag drog en djup suck innan jag nickade lätt på huvudet “You’re right Alli, thanks. Meet me at the Dance & Zwing studio later, will you?”
”Yeah, absolutely” jag klickade på den röda knappen innan jag irriterat tryckte ner telefonen i väskan igen. Dags att hitta killen och få saker och ting förklarade för en.

Med bestämda steg letade jag mig igenom större delen av zoo:et utan att ens se en skymt av killen eller av Gregory som hade stått och pratat med honom när jag kom. Efter en halvtimmes letande gav jag upp och gick istället bort till personalrummet. Vad jag behövde just nu var en stor rykande kopp kaffe, en kanelsnäcka och tre huvudvärkstabletter innan jag kunde gå ut och börja jobba. Så fort jag satte min fot innanför dörren hörde jag röster ifrån köket, snabbt flyttade jag blicken till klockan som satt uppspikad på väggen, 15.12. Det var inte ens lunch eller fika tid så varför var här folk överhuvudtaget? Jag lät dörren falla tillbaka så tyst som jag kunde lyckas förmå innan jag började tassa bort till köksingången, sakta lät jag huvudet falla över dess kant så jag hade fri sikt rakt in i köket. Min blick letade sig igenom köket, följde den nedsuttna lädersoffans kanter förbi brasan och bort till fönstret där bordet stod och där även Gregory och killen var placerade. Jag lutade snabbt tillbaka huvudet längs med väggen och försökte reglera min andning så bra det gick, killen var snyggare än vad jag mindes honom.
”So… tell me” jag hörde tydligt Gregorys hesa röst från andra sidan väggen och spänt lyssnade jag på deras konversation.
”Well, you see…it’s hard to explain…” mitt hjärta slog ett extra slag när kille uttalade sig, jag kände igen den där rösten och sakta började min hjärna bearbeta ljudet av hans röst. Minnesbilder från gårdagen fladdrade förbi mitt inre, hur vi stod vid baren och tjaffsade över en drink. Och lika snabbt försvann minnet innanför mina ögonlock.
”I know Olive everything about her is hard to explain” sa Gregory, jag kände hur hela min kropp spände sig vid ljudet av mitt namn och jag lyssnade intensivt efter fortsättningen.
”Yeah but…” killens ord var kort och på något vis som om det låg en lång berättelse bakom dem. Vad hade hänt igår som hade haft sådan inverkan på honom?
”So, you like her? Don’t you?” fortsatte Gregory och jag kunde se hans skadeglada leende för mitt inre.
”I don’t know… I mean, I guess so?... No I bearly know her… It’s just something special about her”
“She sure is special, our little Olive. She has a heart of gold, so don’t break it for her. Now go out there and find her” snart hördes skrapandet av stolar mot det cementlagda golvet och snabbt sprang jag in genom förrådsdörren och lämnade en springa i dörren så att jag kunde se ut i omklädningsrummet. Snart uppenbarades killen i köksöppningen och för första gången kunde jag verkligen se honom, hans svarta hår som låg slängt i en virvlande frisyr på grund av vinden, slitna jeans och en munktröja samtidigt som en lite tjockare jacka vilade i hans vänstra arm. Han såg inte bara bra ut, han var riktigt snygg och en gripande magkänsla sa att jag visste precis vem killen var. Så snart han hade gått ut genom trädörren klättrade jag ut från mitt gömställe och mötte Gregory som med en lätt aning höjda ögonbryn och med armarna i kors kollade förundrat på mig.
”So… there’s where you’ve been hiding Miss Whitgeri” sa han och kollade menande mot förrådet. Jag nickade sakta innan min blick fästes på honom. Jag suckade högt “Greg I really need to talk to him, so do you know where he’d go?” sa jag innan jag började knäppa min jacka. Han log förläget mot mig innan han pekade på kartan som satt på väggen bakom honom. Hans pekfinger la sig precis på The World Of Reptile House.
 Med snabba fötter styrde jag mina steg mot reptil huset medan jag försökte fundera ut vad jag skulle säga till honom. Men det enda som for genom mitt huvud var att jag ville veta sanningen bakom gårdagskvällen. Snabbt drog jag upp glasdörren och klev in i det varma rummet.
”Hello, anybody here?” skrek jag och snart hörde jag steg ifrån andra sidan burarna och bara några sekunder senare uppenbarades killen framför mig. Irriterande nog hade hans namn fortfarande inte dykt upp i mitt huvud. Utan att säga ett enda ord stod vi och stirrade på varandra, innan han tillslut verkade mjukna upp i kroppen och med några få steg placerade han sig framför mig.
”I’ve been looking for you” sa han tyst och kollade tveksamt ner i marken. Jag höjde lätt på ögonbrynen, varför hade han letat efter mig? Det hela var så surrealistisk, här stod jag med en komplett främling, som jag på något sätt kände igen, och som jag hade spenderat natten tillsammans med. Men jag kom inte ihåg någonting.
”Who are you?” sa jag klart och mötte hans ögon. Han kollade på mig med ett förvirrat ansiktsuttryck innan han drog handen genom sitt svarta hår ”You don’t remember me?” jag skakade lätt på huvudet, ”No, I just remember that I woke up in your hotel room completely naked and that you followed me to the zoo? So… who are you?” han såg fortfarande förrvirrad ut och med en djup suck mötte han mina ögon igen. ”You don’t remember anything from last night, do you?” han ryckte lätt på axlarna som om han besvarade sin egen fråga innan han gick bort och satte sig på bänken som stod längs med boaormens bur. Snabbt gick jag efter honom och slog mig ner på andra sidan bänken. ”No I don’t remember anything because I was totally wasted, and you knew that didn’t you?”
”You didn’t seem so drunk last night, sure you puked a couple of times but you seemed perfectly normal. I mean you danced like you used to, even though the time was four in the morning…”
“Wait, what? What do you mean with ‘dance like I used to’, have you seen me dance before” Han skakade lätt på huvudet innan han reste sig så att than satt rak i ryggen.
“Can we just start over? I’m Zayn” jag kollade undrandes på honom innan min blick åkte ner till hans utsträckta hand, hans namn kändes bekant, men trots det kunde jag inte koppla han till magkänslan som sa att jag visste vem han var. Sakta tog jag tag i hans hand ”And I’m Olive”.