-”Who’s Avan?” sa jag och kollade runt på killarna och Danielle, Perrie och Eleanor. Men allt jag fick tillbaka var ryckningar på axlarna. Jag iakttog trion som låg i sanden och pratade och skrattade glatt. Jag hade absolut inte gillat åsynen av Madison med handen invävd i någon annan killes. Jag visste att min svartsjuka hade ställt till det många gånger så jag försökte hålla mig lugn, men även om utsidan strålade av lugnhet, kokade jag av frustration på insidan. Jag hatade att vara ovetandes om saker. Speciellt saker som inkluderar att ens tjej håller handen med någon lång mörkhårig barbröstad kille. Jag hann inte tänka mycket längre innan jag märkte att tystnaden hade lagt sig bland den nyförenade trion och att dem nu stod och kollade mot vårt håll. Fortfarande en aningen irriterad försökte jag behärska det och låta lugnet svepa över mig medan jag reste mig upp tätt följd av resten av gänget för att gå dem till mötes.
-”Avan this is my friends Danielle, Liam, Louis, Eleanor, Niall, Perrie and my boyfriend Harry” sa Madison när vi hade kommit fram och medan hon uttalade orden tog var och en och hälsade på Avan. När hon hade uttalat ordet ”pojkvän” och sedan nickat mot mitt håll kom ett leende över mig och samtidigt som jag greppade tag runt Madisons midja och drog henne därmed ifrån killen som tydligen hette Avan, innan jag skakade hans hand.
-”Your boyfriend?” sa han och kollade först på Madison innan hans blick åter vändes mot mig. Tonen i hans röst hade varit allt annat än glad, mer förbluffad och en aningen förolämpande.
-”Yes, her boyfriend” sa jag med den lugnaste rösten jag kunde framkalla, trots att min insida blixtrade av hat. Jag gillade inte den här killen.
-”Since when did you start to like guys with tattoos Madison? You’ve always hated tattoos!” sa Avan och kollade på min bara bringa och armar. Jag kände mig direkt obekväm och oförstående. Madison hade aldrig sagt ett ljud om mina tatueringar. Men innan någon av oss han säga något hade han tagit till ton igen.
-”And if I’m right, you guys are One Direction?” sa han frågandes och fick bekräftande nickar från oss alla innan han fortsatte –”Since when did you start to like boybands? You can’t possible have changed that much in just four years” Det verkade som om det bara var jag som hade märkt tonen i rösten för alla började skratta efter hans sista uttalande, alla förutom jag.
-”Well she wasn’t very fond of us in the beginning” sa Louis och rufsade till Madisons redan bångstyriga hår som var fyllt av sand och saltvatten. Hon skrattade tyst innan hon mötte min blick och log. Jag log försiktigt tillbaka till henne.
-”Avan, I still hate Backstreet Boys, and as Louis said; I didn’t like these boys in the beginning. But now they are my life, especially one of them” jag kollade ner på henne och mötte hennes blåa ögon som log med både kropp och själ. Jag böjde mig ner mot henne och mötte henne i en lätt kyss innan ett harklande avbröt oss.
-”Haha okay, but what about the tattoos? You strictly told me to not do one when I wanted to?” sa Avan och jag la direkt märke till den djupa avundsjukan i hans röst. Jag började le innan jag vände mig mot Madison, även jag var nyfiken på det svaret.
-”Well… I don’t know, Harry already had these tattoos when I met him and you didn’t?” Hon log försiktigt innan hon kollade upp och mötte Avans blick. En skymt av irritation syntes i hans ögon innan den övergick på enbart några sekunder till glädje.
-”Well I’m just so glad that you guys are here!” sa han och kollade menande mellan Lexie och Madison. Så fort han hade uttalat sig klev Madison bort från mig och kramade om honom hårt. Ännu en gång fylldes min kropp av avundsjuka, och när Avans blick mötte min lös den av stolthet. Det gjorde ont i hjärtat på mig, jag gillade inte synen av min flickvän iförd endast bikini stå tryckt mot den där Avans bara bringa. Jag hatade det.

Efter en halvtimme av snack trion emellan hade Madison och resten av gänget velat prova på att surfa. Avan hade varit mer än hjälpsam och kallat dit sina kompisar som hade instruerat och visat dem allt dem behövde innan dem hade följt med dem bort till kiosken där man tydligen kunde hyra surfingbrädor. Snart var hela gänget ute och flöt på havet medan jag och Avan satt själva kvar bland våra saker. Med blicken ut mot havet följde jag Madisons kämpande försök när hon om och om igen trillade av surfingbrädan innan hon lika snabbt var uppe på den igen. Hon var en kämpe den tjejen. Trots att vi hade suttit och pratat med Avan hade vi inte fått reda på någonting om honom, och det störde mig enda in i själen. Hur mycket jag än ville tro på att han var en bra kille ville inte mitt hjärta eller hjärna hålla med om det.
-”So you’re Madisons boyfriend?” sa Avan med en bossig röst, och bröt därmed tystnaden som hade härjat kring oss. Han vände sin blick mot mig innan jag mötte hans blick och nickade.
-”Yes I am” svarade jag honom. Tystnaden tog över nästintill direkt efter hans fråga och mitt svar och snart hördes åter igen gruppens skrik ute på havet och vågornas ljud när dem träffade strandkanten.
-”And who are you?” kom det ur min mun. Frågan måste ha låtit dum i hans öron för ett brett flin la sig på hans läppar.
-”I was Madisons first friend… and her first boyfriend” min frågande blick utbyttes mot en irriterad innan jag med så stadig röst som möjligt sa;
-”She told me I was her first boyfriend”
-”Well we were never ”official” but she was the first girl I kissed and I was her first so yeah you know” sa han och vickade lätt på ögonbrynen. Han kunde omöjligt mena att dem hade haft sex? Jag kunde tydligt komma ihåg Madisons ord första gången vi skulle ha det ”Harry this is my first time” hade hon sagt. Men visst hade hon varit bra för att det skulle vara första gången? Eller inbillade jag mig bara? Utan ett ord reste jag på mig och började packa ihop mina saker innan jag började stega bort mot grusgången som ledde upp mot bilen och Paul.
-”What is it loverboy? You didn’t think we had done it?” ett ljudligt skratt for över hans läppar och jag stegade irriterat iväg.

-”Where is Harry going?” sa jag flämtande när jag kommit upp med den tunga surfingbrädan i mina händer till Avan och sakerna, med blicken riktad mot Harrys ryggtavla som precis hann försvinna när jag nådde fram till Avan. Jag log glatt mot honom medan jag tryckte ner surfingbrädan i sanden så långt ner som jag kunde och drog bort mitt blöta hår från ögonen.
-”He was following some girls up to the parking lot” sa Avan och log glatt tillbaka mot mig.
-”I just think he went up to talk to Paul” sa jag fundersamt innan jag med en smäll satte mig ner bredvid honom och lät den varma sanden omfamna mina fötter medan jag tryckte ner dem i sanden. Himlen hade börjat skymta i den rosa/orangea färgen och man kunde se i horisonten att solen var på väg ner och att månen höll på att gå upp. Vi hade säkert surfat i över fyra timmar och resten av gänget höll fortfarande på.
-”Maybe, but there were definitely some girls he talked to on his way up” han log mot mig och jag besvarade det. Bara för att Harry pratade med några tjejer betydde det inte att han tänkte hooka dem.
-”I didn’t mean to make you upset Maddielou. I’m just telling you the truth, like I always do” han la en arm om mig och jag lutade mig vant in i hans famn. Jag hade saknat min bästis. Även om jag hade svårt att tro på det han just berättat för mig. Efter en kvart hördes ett harklande bakom oss och jag vände på huvudet för att se vem det var. Harry stod och kollade på oss med huvudet ner i marken så att lockarna stod åt alla håll och händerna ner i fickorna.
-”We’re about to go home, tell the others” mumlade han fram. Och innan jag ens hade hunnit resa mig upp, försvann han uppför grusstigen igen.
-”What’s his problem?” sa Avan och kollade frågandes på mig. Jag skakade på huvudet och reste mig upp.
-”Tell the others that we’re heading home” skrek jag mot Avan samtidigt som jag började springa upp längs gången för att försöka hinna ikapp Harry.

-”Harry stop!!” skrek jag andfått när han var en meter ifrån mig. Han stannade och vände sig sakta om mot mig, fortfarande med huvudet riktat neråt och med händerna i sina fickor.
-”What’s wrong?” sa jag samtidigt som jag saktade in och la mina armar runt honom. Sakta vände han upp huvudet och kollade rakt in i mina ögon. Hans gröna ögon var tårfyllda.
-”You tell me what’s wrong. I thought I was your first boyfriend. Turns out Avan was” sa han innan han vände på klacken och började demonstrativt gå mot bilen och Paul. Kvar stod jag, häpnad och förvirrad. 
_____________________________________________________________________
Kommentera mera! 
Vad tycker ni om Avan egentligen?