They don't know about us - Chapter 56
Ljudet av Coldplays ”Every raindrop is a waterfall” fyllde rummet och jag stannade upp i mitt sökande. Trots att jag visste att Madison inte befann sig i lägenheten hade jag inte slutat leta. Med lätta steg trippade jag bort till nattduksbordet där Madisons iPhone låg fullt synlig och lös med stora bokstäver och en bild på ingen mindre än Avan Heartland. Jag grimaserade innan jag ryckte mobilen till mig och la den mot örat.
-”Finally you answer, I didn’t awake you did I?” hördes han från andra sidan luren.
-”It’s Harry” sa jag bestämt och slog mig ner på den fortfarande obäddade sänghalvan som tillhörde Madison, min oro steg efter varje sekund som gick. Vart var Madison?
-”I know” sa Avan. Jag rynkade ögonbrynen. Hur kunde han veta att det var jag som svarade? Var Madison med honom?
-”How could you know that?” min röst lät inte längre bestämd, orolig och nervös var dem rätta orden. Jag fingrade bekymrat på armbandet som satt runt min vänstra handled medan jag väntade på att Avan skulle svara mig. Vad hade han gjort med Madison? Efter varje sekund som gick och varje andetag jag hörde från andra sidan luren blev jag mer och mer säker på att han hade gjort något med henne.
-”Cuz Madison is with me” sa han som om det vore det självklaraste i hela världen. Jag stirrade rakt in i väggen, hur kunde han vetat att hon var borta?
-”Why?” jag hade egentligen tänkt säga något mycket mer som innebar en hel del svordomar och anklagelser, men allt jag fick ur mig var ett enda ord som var så tyst och lättsamt att man knappt hade hört det om inte hade varit knäpptyst.
-”Because she loves me man, when are you gonna understand that she ain’t in love with you anymore? Me and Mads have always had this connection between each other” sa Avan bestämt. Jag vävde snabbt samman hans och Lexies berättelser. Enligt Lexie hade Avan alltid haft en crush på Madison, en obesvarad kärlek helt enkelt men Madison hade aldrig känt detsamma. Han ljög. Det hela gick upp för mig precis som om jag hade fått en smäll i huvudet, han ville endast göra mig svartsjuk. Till och med Madisons skor fanns kvar på hotellrummet, så vida hon inte var bortrövad av honom befann hon sig fortfarande på hotellet. Jag insåg att jag själv hade gett han ledtråden, min röst hade låtit orolig. Killen var smart.
-”You’re lying” min röst hade åter samlat sig och orden kom bestämt ut ur min mun.
-”Lying? Why the hell would I lie to you Harry?” sa han med en underton på mitt namn. Men jag hann inte säga mer innan han åter tog till ton. –”She ain’t with you so why would she be anywhere else but with me? She loves me not you” sa han sedan. Jag märkte att hans röst hade förändrats. Han hade svarat i telefonen som om det var Madison som skulle svara men när han hörde att det var jag hade han gått från arg till ännu argare. Madison var inte med honom. Utan att hjälpa det drog jag en lättnande suck, trots att hon fortfarande var borta var hon inte med honom.
-”Goodnight Avan” sa jag innan jag klickade honom.
Så fort samtalet var avslutat flög jag upp från sängen. Vart det någonstans jag ännu inte hade letat? Nej. Jag hade letat överallt, i varje vrå som fanns i hela rummet. Snabbt drog jag ur nyckelkortet och klev ut genom dörren. Om Madison var barfota kunde hon lätt ha smitit in till någon av killarna, hon hade definitivt inte gått utanför hotellet, det spöregnade ute, vilket gjorde att jag drog ännu en lättnande suck. Om hon var kvar inne på hotellet skulle hela ”Operation Madison” snart vara avslutad. Under de sju månader jag känt Madison visste jag att hon hade kommit närmast Louis av alla killarna, så med bestämda steg vände jag på mig och började gå mot rum 722, där Louis rum skulle vara. Tänk om Madison inte var där? Hon hade ju omöjligt gått till Zayn eller Liam, eller Paul, la jag till. Hon kände inte dem lika bra som Louis. Under alla de gånger jag hade gjort fel hade Louis varit där och lyssnat, tröstat henne. Precis som han hade varit där för mig. Louis var ett självklart alternativ när det kom till förklaring. Jag drog ett djupt andetag innan jag knackade på dörren, det dröjde endast några sekunder innan Eleanors söta, men trötta, ansikte stack ut genom dörren. Hon log mot mig samtidigt som hon öppnade dörren helt. Min blick svepte runt rummet snabbt men fastnade på fåtöljen som stod placerad utmed fönstret. Där satt hon. Insvept i en av mina t-shirtar och en filt som verkade tillhöra rummet. Så fort hon mötte min blick ställde hon sig upp och kollade bekymrat på mig. Jag stegade snabbt in i rummet och innan hon ens hann säga något hade jag mina armar runt henne. Jag kramade henne hårt och länge och tillslut kände jag hennes armar runt min midja.
-”I’ve been so freaking worried about you” mumlade jag mot hennes hår.
-“You have been freaking worried? What the hell do you think I have been?” sa jag och stapplade bort från hans omfamning samtidigt som jag kollade storögt och förvånat på honom. Men han hann bara öppna munnen innan jag avbröt honom.
-”You’ve been acting strange all day, and then you leave with the words ”You and Avan are more than friend” what the hell was that about? You left me and I couldn’t find you so I walked in here to get some explanations. Because Louis, if any, is the only person in the whole world who actually understands you, because I don’t” jag tömde all min kraft i att säga dem meningarna och när jag var klar mötte jag en ledsen Harry som flackade med blicken mellan mig och Louis. Louis som satt på sängen, satt och nickade bekräftande åt Harry. En djup suck kom ur honom innan han åter tog min hand.
-”Can we go to our room?” sa han knappt hörbart och jag nickade lätt som svar. Jag ville ha en ordentlig förklaring på allt som hade hänt de senaste timmarna. Jag mimade ett tyst ”thank you” till Louis och Eleanor innan vi banade vår väg ut från deras rum.
Så fort vi kommit in på vårt rum, som jag förövrigt hade lämnat i skinande exemplar, numera såg ut som ett bombnedslag började Harry snabbt gå runt och plocka i ordning alla omkullvälta och utdragna möbler. Jag själv stod och kollade frågandes på honom från hallen. När han tillslut var klar satte han sig tungt ner på sängen och klappade på platsen bredvid honom. Jag stegade snabbt fram och satte mig ner innan jag mötte Harrys ögon.
-”Can you please explain your behaviour to me?” sa jag och kollade på honom. Han släppte inte mina ögon med sin blick när han suckade och kravlade upp i sängen så att vi satt mittemot varandra, så nära så att våra knän precis nuddades.
-”It’s Avan” sa han. Jag kollade oförstående på honom.
-”What is it with Avan?”
-”You know how easy I get jealous and when I saw you two… it just went for me. I couldn’t handle it” han hade börjat fingra på sitt armband och släppt mig med blicken samtidigt som han talade.
-”I just got a bad feeling for him. And when you guys were out surfing he told me that you and him had an relationship, and that he took your virginity instead of me. I know that I shouldn’t have believed him but it felt like he was telling me the truth” han drog en djup suck innan han fortsatte –“And when you sounded all aggressive when I asked you, I thought that he had told me the truth for real, and you know…. But then I went out talking to Lex and she told me everything. That Avan has had a crush on you since the first day he saw you. And I understand him. I did too, and I still have” för första gången sedan han började tala mötte han min blick. Jag kände hur det blev varmare om mina kinder, den där sista meningen han hade sagt hade verkligen satt sina spår. Han hade gillat mig vid första ögonkastet.
-”I’m sorry Madison, I really am. I know I should listend to you instead of Avan but…” längre hann han inte innan jag kysste honom passionerat. Jag visste att Avan hade haft en crush på mig hur länge som helst, men om han gick efter min kille för att få som han ville och trodde att det skulle fungera hade han helt fel. Jag älskade Harry. Inte Avan.
-”Actually I was kinda reliefed when Avan left Tennessee” sa jag när vår kyss var avslutad och vi nu låg omslingrade med varandra i det mörka hotellrummet.
-”Why?” frågade Harry samtidigt som han gav mig en lätt kyss på halsen.
-”Because he have always controlled me. And when he left, I felt like I could finally be me. Even though I love him as a friend, he won’t be anything else than a friend. So you don’t have to worry Harry. I love you, as more than a friend. And me and Avan have never done anything but an simple kiss, I promise you” så fort jag hade uttalat mig drog Harry mig närmare sig och gav mig kyssar i mängder längs med halsen.
-”And I love you too” viskade han tyst.
_____________________________________________________________________
Kommentera mera! Minst 20 kommentarer för nästa kapitel! Vet att ni klarar det! :)
-”Finally you answer, I didn’t awake you did I?” hördes han från andra sidan luren.
-”It’s Harry” sa jag bestämt och slog mig ner på den fortfarande obäddade sänghalvan som tillhörde Madison, min oro steg efter varje sekund som gick. Vart var Madison?
-”I know” sa Avan. Jag rynkade ögonbrynen. Hur kunde han veta att det var jag som svarade? Var Madison med honom?
-”How could you know that?” min röst lät inte längre bestämd, orolig och nervös var dem rätta orden. Jag fingrade bekymrat på armbandet som satt runt min vänstra handled medan jag väntade på att Avan skulle svara mig. Vad hade han gjort med Madison? Efter varje sekund som gick och varje andetag jag hörde från andra sidan luren blev jag mer och mer säker på att han hade gjort något med henne.
-”Cuz Madison is with me” sa han som om det vore det självklaraste i hela världen. Jag stirrade rakt in i väggen, hur kunde han vetat att hon var borta?
-”Why?” jag hade egentligen tänkt säga något mycket mer som innebar en hel del svordomar och anklagelser, men allt jag fick ur mig var ett enda ord som var så tyst och lättsamt att man knappt hade hört det om inte hade varit knäpptyst.
-”Because she loves me man, when are you gonna understand that she ain’t in love with you anymore? Me and Mads have always had this connection between each other” sa Avan bestämt. Jag vävde snabbt samman hans och Lexies berättelser. Enligt Lexie hade Avan alltid haft en crush på Madison, en obesvarad kärlek helt enkelt men Madison hade aldrig känt detsamma. Han ljög. Det hela gick upp för mig precis som om jag hade fått en smäll i huvudet, han ville endast göra mig svartsjuk. Till och med Madisons skor fanns kvar på hotellrummet, så vida hon inte var bortrövad av honom befann hon sig fortfarande på hotellet. Jag insåg att jag själv hade gett han ledtråden, min röst hade låtit orolig. Killen var smart.
-”You’re lying” min röst hade åter samlat sig och orden kom bestämt ut ur min mun.
-”Lying? Why the hell would I lie to you Harry?” sa han med en underton på mitt namn. Men jag hann inte säga mer innan han åter tog till ton. –”She ain’t with you so why would she be anywhere else but with me? She loves me not you” sa han sedan. Jag märkte att hans röst hade förändrats. Han hade svarat i telefonen som om det var Madison som skulle svara men när han hörde att det var jag hade han gått från arg till ännu argare. Madison var inte med honom. Utan att hjälpa det drog jag en lättnande suck, trots att hon fortfarande var borta var hon inte med honom.
-”Goodnight Avan” sa jag innan jag klickade honom.
Så fort samtalet var avslutat flög jag upp från sängen. Vart det någonstans jag ännu inte hade letat? Nej. Jag hade letat överallt, i varje vrå som fanns i hela rummet. Snabbt drog jag ur nyckelkortet och klev ut genom dörren. Om Madison var barfota kunde hon lätt ha smitit in till någon av killarna, hon hade definitivt inte gått utanför hotellet, det spöregnade ute, vilket gjorde att jag drog ännu en lättnande suck. Om hon var kvar inne på hotellet skulle hela ”Operation Madison” snart vara avslutad. Under de sju månader jag känt Madison visste jag att hon hade kommit närmast Louis av alla killarna, så med bestämda steg vände jag på mig och började gå mot rum 722, där Louis rum skulle vara. Tänk om Madison inte var där? Hon hade ju omöjligt gått till Zayn eller Liam, eller Paul, la jag till. Hon kände inte dem lika bra som Louis. Under alla de gånger jag hade gjort fel hade Louis varit där och lyssnat, tröstat henne. Precis som han hade varit där för mig. Louis var ett självklart alternativ när det kom till förklaring. Jag drog ett djupt andetag innan jag knackade på dörren, det dröjde endast några sekunder innan Eleanors söta, men trötta, ansikte stack ut genom dörren. Hon log mot mig samtidigt som hon öppnade dörren helt. Min blick svepte runt rummet snabbt men fastnade på fåtöljen som stod placerad utmed fönstret. Där satt hon. Insvept i en av mina t-shirtar och en filt som verkade tillhöra rummet. Så fort hon mötte min blick ställde hon sig upp och kollade bekymrat på mig. Jag stegade snabbt in i rummet och innan hon ens hann säga något hade jag mina armar runt henne. Jag kramade henne hårt och länge och tillslut kände jag hennes armar runt min midja.
-”I’ve been so freaking worried about you” mumlade jag mot hennes hår.
-”You’ve been acting strange all day, and then you leave with the words ”You and Avan are more than friend” what the hell was that about? You left me and I couldn’t find you so I walked in here to get some explanations. Because Louis, if any, is the only person in the whole world who actually understands you, because I don’t” jag tömde all min kraft i att säga dem meningarna och när jag var klar mötte jag en ledsen Harry som flackade med blicken mellan mig och Louis. Louis som satt på sängen, satt och nickade bekräftande åt Harry. En djup suck kom ur honom innan han åter tog min hand.
-”Can we go to our room?” sa han knappt hörbart och jag nickade lätt som svar. Jag ville ha en ordentlig förklaring på allt som hade hänt de senaste timmarna. Jag mimade ett tyst ”thank you” till Louis och Eleanor innan vi banade vår väg ut från deras rum.
Så fort vi kommit in på vårt rum, som jag förövrigt hade lämnat i skinande exemplar, numera såg ut som ett bombnedslag började Harry snabbt gå runt och plocka i ordning alla omkullvälta och utdragna möbler. Jag själv stod och kollade frågandes på honom från hallen. När han tillslut var klar satte han sig tungt ner på sängen och klappade på platsen bredvid honom. Jag stegade snabbt fram och satte mig ner innan jag mötte Harrys ögon.
-”Can you please explain your behaviour to me?” sa jag och kollade på honom. Han släppte inte mina ögon med sin blick när han suckade och kravlade upp i sängen så att vi satt mittemot varandra, så nära så att våra knän precis nuddades.
-”It’s Avan” sa han. Jag kollade oförstående på honom.
-”What is it with Avan?”
-”You know how easy I get jealous and when I saw you two… it just went for me. I couldn’t handle it” han hade börjat fingra på sitt armband och släppt mig med blicken samtidigt som han talade.
-”I just got a bad feeling for him. And when you guys were out surfing he told me that you and him had an relationship, and that he took your virginity instead of me. I know that I shouldn’t have believed him but it felt like he was telling me the truth” han drog en djup suck innan han fortsatte –“And when you sounded all aggressive when I asked you, I thought that he had told me the truth for real, and you know…. But then I went out talking to Lex and she told me everything. That Avan has had a crush on you since the first day he saw you. And I understand him. I did too, and I still have” för första gången sedan han började tala mötte han min blick. Jag kände hur det blev varmare om mina kinder, den där sista meningen han hade sagt hade verkligen satt sina spår. Han hade gillat mig vid första ögonkastet.
-”I’m sorry Madison, I really am. I know I should listend to you instead of Avan but…” längre hann han inte innan jag kysste honom passionerat. Jag visste att Avan hade haft en crush på mig hur länge som helst, men om han gick efter min kille för att få som han ville och trodde att det skulle fungera hade han helt fel. Jag älskade Harry. Inte Avan.
-”Actually I was kinda reliefed when Avan left Tennessee” sa jag när vår kyss var avslutad och vi nu låg omslingrade med varandra i det mörka hotellrummet.
-”Why?” frågade Harry samtidigt som han gav mig en lätt kyss på halsen.
-”Because he have always controlled me. And when he left, I felt like I could finally be me. Even though I love him as a friend, he won’t be anything else than a friend. So you don’t have to worry Harry. I love you, as more than a friend. And me and Avan have never done anything but an simple kiss, I promise you” så fort jag hade uttalat mig drog Harry mig närmare sig och gav mig kyssar i mängder längs med halsen.
-”And I love you too” viskade han tyst.
_____________________________________________________________________
Kommentera mera! Minst 20 kommentarer för nästa kapitel! Vet att ni klarar det! :)
Sandra Eriksson