Tystnaden var total, aldrig hade jag varit i ett rum som var fyllt med så många människor som inte sa ett enda litet ljud. Men jag varken fokuserade på den totalt tysta arenan eller resten av gänget som kom upp på scenen, allt jag fokuserade på var Harrys ögon och den silvriga ringen som glittrade på grund av strålkastaren som låg omsluten i Harrys hand. Allt som hade hänt mellan mig och Harry, alla ord vi hade sagt till varandra, alla minnen vi gått igenom, alla fighter vi haft. Allting gick som i revy för mina ögon och jag kunde inte låta bli att le. Allt vi hade gått igenom gjorde vår kärlek oslagbar. Harry reste långsamt på sig, fortfarande med den undrande blicken i ögonen och det sneda leendet som jag älskade så mycket på plats på hans läppar. Jag hörde tyst i bakgrunden hur Lexie viskade samma ord om och om igen ”Please say yes, please say yes” men till och med hennes ord var som om hon befann sig på andra sidan jorden, jag hörde dem knappt. Jag fokuserade min blick enbart i Harrys ögon och log stort.
-”Yes, Yes, Yes, Yes!, YES!” jag skrek för full hals samtidigt som jag kastade mig i famnen på honom som varmt tog emot mig i mitt hopp och skrattade högt. Jublet som utbröt i lokalen var öronbedövande men allt jag kunde tänka på var Harrys varma läppar som ömt masserade mina. Snart kände jag hur resten av gänget hade gått in för en stor gruppkram runt mig och Harry och Harry släppte försiktigt ner mig utan att sluta kyssa mig. När kyssen var avslutad öppnade jag långsamt mina ögon och det första jag såg var Harrys stora leende kolla tillbaka på mig. Från ingenstans började det virvla ner konfetti i alla dess färger och jag kollade storögt runt i arenan, överallt virvlade konfettin ner och fansen skrek för full hals. Tillslut ryckte Louis micken ur min och Harrys hand och Harry tog ytterligare ett steg närmare mig och placerade den silvriga ringen på mitt vänstra ringfinger, jag kollade ner på den. En vit diamant var placerad på dess mitt och längs med kanten ringlade två silvriga delar om vartannat och jag förstod direkt att det var mitt och Harrys märke. Infinity, evighet. Jag kollade upp på Harry ännu en gång och log stort. Han mötte mitt leende och drog in mig i ännu en kyss innan han tog tillbaka micken från Louis hand. Tystnaden ljöd ännu en gång och musik började spelas i högtalarna innan Liams röst tillslut ljöd ut över arenan.
-”People say, we shouldn’t be together. We’re to young to know about forever. But I say, they don’t know what they’re talk talk talking about” När Liam tystnade tog Harry upp micken mot sin mun och flätade in sin hand i min.
-“Cause this love is only getting stronger. So I don’t wanna wait any longer. I just wanna tell the world that you’re mine girl Ohh” Orden som kom ur hans mun samtidigt som hans blick var koncentrerad i min, gjorde det hela så verkligt. Harry hade friat. Till mig. Sången var dedikerad till mig.

Följande morgon vaknade jag med ett leende på läpparna. Så när telefonen ringde kunde jag inte hjälpa att det kom ur ett sångaktigt ”Hello” ur min mun.
-”What the hell Madison? You’re going to marry that dude too? You’re freaking 18!” Mitt leende sjönk direkt. Avan. Genast for tankarna på annat håll, Avan var bara min vän och om han tyckte så här om min och Harrys förlovning, vad skulle då mina föräldrar tycka?
-”Answer me Madison” Det var sällan Avan använde mitt fullständiga namn, jag var van vid att han endast tilltalade mig med ”Maddielou” mitt smeknamn sedan andre klass.
-”It’s my life Avan” sa jag trött. Gårdagen hade hållit på länge, först killarnas konsert, min och Harrys förlovning, efterfest och sedan i säng med Harry. Jag vet inte ens vad klockan hade varit när vi tillslut hade somnat, halv fyra på morgonen? Jag kollade snabbt mot klockan, den var två på eftermiddagen.
-”So what? I don’t care if it’s your life, you’re E.I.G.H.T.E.E.N and it’s a mistake to get engaged at that age!” sa han och bokstaverade tydligt min ålder. Först då insåg jag att Harry inte var vid min sida utan att där istället låg en ihop vikt lapp på hans huvud kudde, jag sträckte mig och fick tag på lappen samtidigt som jag svarade Avan.
-”It’s still my life, and I love Harry, and I know this is the right decision or else I wouldn’t have said yes” min röst var långt ifrån glad. Men ett leende spred sig på läpparna när jag läste Harrys lapp: Good morning my beautiful fiancé, I’m just down and having a quick meeting, I’ll be back at 2.15 pm. Love you feature Mrs. Styles. Utan att jag hade märkt det hade Avan sagt något i luren och satt nu och skrek ifrån andra sidan.
-”Avan I love you, as a friend, and I love Harry as my future husband. You should be happy for me instead of being mad” innan han ens hann svara klickade jag på den röda telefonen. Dags för nästa livshotande samtal. Mina föräldrar måste veta.

Jag klickade sakta in min mammas nummer, i detta ögonblick ringde jag mycket hellre till min mamma än till min pappa. Det var en förlovning vi skulle prata om. När jag hade slagit in numret dröjde det ytterligare någon minut innan jag verkligen vågade klicka på ”ring upp” knappen. Snart hördes ”bip:en” och dem pågick i säkert några minuter innan telefonsvararen sattes igång.
-”Hi you’ve come to Leona Sparks cellphone, I’m on Hawaii at the moment so please leave a message!” Jag suckade djupt. Om jag inte fick tag på dem skulle dem antagligen få veta om min och Harrys förlovning via pressen eller på annat håll, och det var det sista jag ville. Vant klickade jag in min pappas nummer och ännu en gång hördes de igenkännliga bip:en.
-”Hi it’s Ron”
-”Hej pappa!” jag lät nervös. Fan också.
-”Hej hjärat! Är något på tok? Hur är det med dig och Harry? Hur är det på Nya Zealand?” Jag blinkade snabbt till, jag hade inte pratat med mina föräldrar sedan jag lämnade USA.
-”Allting är på topp, jag har till och med träffat Avan här!”
-”Avan Heartland?” sa han frågandes.
-”Yes, men skulle jag kunna få prata med er båda? Sätt på högtalaren jag har något viktigt att berätta” Jag hörde min pappa säga något till mamma och snart hördes även min mammas röst i högtalaren.
-”Hej hjärtat! Vad är det du ville berätta?”
-”Hej mamma, jo det är såhär att… Igår, under killarnas konsert så ehh…” Längre hann jag inte innan Harry kom instormande genom hotelldörren med ett stort leende på läpparna.
-”Hi, future Mrs….” jag stoppade han precis i tid innan han hann säga ”Styles” och pekade menande på telefonen. Ett tveksamt ansiktsuttryck dök upp på hans ansikte och jag tryckte upp högtalare även här.
-”Hi Harry, what did you say about future?” ekade min pappas röst och jag kollade allvarsamt på Harry, stunden var kommen.
-”Hi Mr. and Mrs. Sparks, I don’t know if this is the right way to tell you…” han gav mig en menande blick som om han ville att jag skulle fortsätta men jag skakade envist på huvudet.
-“Tell us what darling?, and please call us Leona and Ron” sa min mamma.
-“Well… yesterday during our last concert here at New Zealand… I eh… I… I asked Madison to marry me… and she said yes…” om jag hade tyckt tystnaden varit total igår, var det inget jämfört med idag.
-”Mamma, pappa?” sa jag nervöst efter några minuters tystnad. Och jag kände hur Harry kröp runt mig så att jag nu satt in lirkad i hans famn med telefonen liggandes framför oss.
-”DU SKA GIFTA DIG? MADISON LEANNE SPARKS DU ÄR FÖR HELVETE ARTON ÅR!” min pappa skrek ljudligt i telefonen och jag kröp tätare ihop med Harry. Även om Harry antagligen inte fattade ett ord av vad min pappa hade sagt förstod han att det var illa. Riktigt illa.
-”Inte nu, inte förrän om några år… pappa vi älskar varandra” han grymtade till innan min mamma tog ton.
-”I want you to hear this too Harry. Sure, you’re young, but your dad shouldn’t been acting the way he is, Madison. Your asked to marry me when we were in your age and therefore we have nothing to say to you two. But I want you to know, Madison and Harry. I love you both and I’m so happy for you” Jag log stort upp mot Harry som besvarade mitt leende.
-“Tack mamma”
-“Thank you Leona”
-“But promise me one thing, don’t get married within the next couple of years, have fun and when you’re ready for a marriage, then you can do it”
-“We promise” sa vi samtidigt innan vi möttes i en kyss.
_____________________________________________________________________